Stagflation och krympflation är konsekvenser av inflation och två viktiga begrepp att känna till. De båda är vanligt förekommande symptom men dyker inte nödvändigtvis alltid upp till följd av inflation.
Stagflation
Myntades av den brittiske politikern Iain Macleod i ett tal 1965. Stagflation är till skillnad från greedflation, och andra teorier, en beskrivning av verkligheten och ett äkta begrepp. Det är en inflationistisk fas som kännetecknas av prisinflation och minskad ekonomisk aktivitet såsom produktion och ökad arbetslöshet. Ekonomin har alltså stagnerat eller hamnat i recession, till följd av en ökad penningmängd som först lett till ökade priser.
När penningmängden ökar så finns det alltid någon som spenderar och mottar de nya pengarna först. Sedan sprids de nya pengarna från person till person, från vara till vara, och från marknad till marknad. Således blir alltid någon eller några (om man vill titta på grupper) sist med att ta emot de nya pengarna. De som spenderar pengarna först kan göra så innan priserna höjts och de som spenderar de sist kommer att göra så med höjda priser och minskad köpkraft (kom ihåg Cantilloneffekten).
De tidiga mottagarna av nya pengar spenderar dessa på varor till samma pris som innan de nya pengarna skapades. Snart har producenterna mindre varor i sin ägo och de ”nyrika” konsumenterna mer. Med mindre varor tillgängliga till de senare mottagarna av de nya pengarna och med högre priser (tack vare penninginflationen) så har dessa nu minskad köpkraft. I och med den minskade köpkraften och höga priserna, faller nu produktionen och arbetslösheten ökar, rent allmänt.
I det fiktiva exemplet jag gav om Cantilloneffekten valde jag att utelämna många händelser för att göra exemplet lättförståeligt och övergripande. Stagflation är en av de händelserna, som beroende på tidigare produktion och ekonomisk aktivitet brukar inträffa.
Krympflation
Som också kallas shrinkflation på engelska beskriver vad som händer när företagare får ökade kostnader till följd av inflation. Företagarna kan antingen höja sina priser (vilket inte uppskattas av konsumenterna) för att kompensera för de ökade kostnaderna, eller så kan de minska innehållet eller storlek eller vikt på de varor de säljer. Om jag säljer chipspåsar à 100g för 20 kronor och mina totala kostnader ökar med 10% så kan jag antingen höja priset på chipspåsarna till 22 kronor eller minska vikten till 90g. Det senare alternativet beskriver krympflation.
Krympflation kan också beskrivas marxistiskt som att producenterna minskar innehållet vilket leder till inflation. Men det är så klart felaktigt av samma anledning som att giriga kapitalister skulle kunna komma undan med att höja priserna och skapa prisinflation.
Även mainstreamekonomer och andra ”mainstreamare” verkar tro att krympflation beror på giriga kapitalister och så här skriver man på sverigeskonsumenter.se i ett inlägg:
”Kriget i Ukraina och andra oroligheter har lett till stigande priser på både el och livsmedel. Många företag behöver höja sina priser, andra gör det ändå.
Att höja priserna är inte populärt. Istället är det många tillverkare som väljer att minska på förpackningarna – i smyg. Krympflation kallas det och är vilseledande och hindrar oss konsumenter från att göra informerade val.”
Här skyller man också prisinflationen på kriget i Ukraina och påstår att vissa företag höjer priserna trots att de inte behöver. Beskrivningen missar helt och hållet målet och faktum är att sådana här texter vilseleder vanligt folk. Den höga prisinflationen vi ser nu 2022 beror helt och hållet på en ökad penningmängd av centralbankerna. Alla producenter drabbas förr eller senare av inflationen så alla får ett behov av att kompensera för förluster.
