I förra delen tittade vi på hur inflation skapats historiskt och hur hyperinflation kunde möjliggöras med sedlar. I dagens digitala samhälle är det ännu lättare att skapa inflation då pengar skapas elektroniskt. Faktum är att runt 98% av kronan är elektronisk och endast 2% utgörs av kontanter.
I takt med digitaliseringen minskar också användandet av kontanter. Statistik från riksbank.se visar att 2010 betalade ca 39% av svenskarna med kontanter vid sitt senaste köp och 2020 hade antalet sjunkit till drygt 9%.
Teknisk utveckling kan föra med sig både frihet och välstånd om den används rätt. Att kunna skicka betalningar tvärs över jordklotet på nolltid är en lyx som får ekonomin och välståndet att växa ännu mer. Att digitala pengar är smidigt är ett påstående som få skulle motsätta sig. Det vi behöver motsätta oss är dock de befintliga digitala pengarnas natur. Först tittar vi på ett fiktivt exempel på hur pengar och bankverksamhet skulle kunna se ut i ett fritt samhälle. Efter det beskriver jag hur dessa fungerar på riktigt, i dag:
1. På en fri marknad
Guld och silver har historiskt varit överlägsna som pengar och de båda ädelmetallerna har idag samma status som för flera tusen år sedan. Låt säga att centralbankerna aldrig tog makten över pengarna och att silver valdes till pengar av svenska folket. Priset på silver tenderar att öka över tid, då ekonomin växer och utbudet av varor och tjänster ökar fortare än silverproduktionen, (med undantag för då stora silvergruvor upptäckts).
Folket är väldigt nöjda med sina pengar då de lever i en deflationsekonomi där priserna faller. Här finns också banker som möjliggör lån. För att kunna ge ut ett lån i silvermynt eller silvercertifikat (sedlar) så måste bankerna antingen låna ut egna pengar eller andra kunders pengar. Kunderna lockas att förvara pengar på bankerna då de erbjuds sparränta. Ju högre sparränta desto mer villighet att spara. På samma sätt ökar efterfrågan på lån ju lägre låneräntan är.
För att bankerna ska tjäna pengar på sin verksamhet måste ränteintäkterna från lånen vara högre än ränteutgifterna till sparandet. Både sparräntan och låneräntan hade blivit prissatta av marknaden.
När digitaliseringen sedan kom så hade efterfrågan på smidigare betalningar skapat en elektronisk silvervaluta. Bankernas konkurrens hade förhindrat de från att skapa inflation med den nya tekniken. Precis som innan digitaliseringen hade bankerna först behövt äga eller förvara silver för att kunna låna ut det.
2. På en reglerad marknad
Galenskapen med dagens elektroniska pengar har blivit så stor att centralbankerna har börjat omdefiniera begreppet pengar. Suomen Pankki, Finlands centralbank, skriver att ”pengar är skuld” och att ”pengar uppkommer när man tar lån”.
På Riksbankens hemsida skriver man att ”pengar är vad medborgarna i ett samhälle kommer överens om att pengar ska vara.” Vilket är ett sant påstående. Problemet är bara att medborgarna inte har kommit överens om detta, utan snarare att staten har gett centralbankerna monopol på att ge ut pengar.
Den riktiga definitionen av pengar är att ”pengar är ett allmänt accepterat bytesmedium”. Det är sant att 98% av de pengar vi använder i dag är skuld och att de uppkommer i samband med lån. De fungerar även som ett allmänt accepterat bytesmedium. Så vad är då problemet?
För det första så tvingas vi att endast använda centralbankernas (och affärsbankernas) pengar då alternativ är olagliga.
För det andra så tjänar den som ökar penningmängden alltid på att göra så. Vidare är det i princip kostnadsfritt att skapa skuldpengar och kräver inte mycket arbete. Några musklick och lite knappande på tangentbordet brukar räcka.
Tre vanliga verktyg för att öka penningmängden
Jag ska inte tråka ut läsaren med att gå in i detalj på hur inflation skapas idag. Det viktiga här är att få en inblick i hur det faktiskt sker. Exemplen nedan är därför mycket förenklade.
1. Genom lån hos affärsbanker
Som jag nämnde tidigare så måste en bank i ett fritt samhälle först ackumulera riktiga pengar innan de lånas ut. I dag finns inte ett sådant krav då affärsbanker kan låna ut skuldpengar utöver sin kassa. Ett system som är känt som fractional reserv banking.
Merparten av dagens pengar skapas i det privata bankväsendet när någon tar ett lån hos dem. Varje gång någon tar ett lån hos en bank så skapas nya ”pengar”. Genom en bokföringspost kan bankerna låna ut pengar som inte finns. När bankerna ger ut lån så ökar därför deras skulder lika mycket som deras tillgångar. De utlånade pengarna ”förstörs” sedan när låntagaren betalat av lånet.
2. Genom att ändra styrräntan
Styrräntan, även tidigare känd som reporäntan är den ränta som styr affärsbankernas ränta till sina kunder. Genom att sänka styrräntan ökar efterfrågan på lån då det blir billigare att låna pengar. Viljan att investera ökar också då långsiktiga investeringar helt plötsligt verkar lönsamma ”tack” vare den artificiellt låga räntan. Den låga räntan driver även upp konsumtionen och oftast på fastigheter och reella tillgångar. Räntan är alltså priset på att låna pengar och som känt så köper man mer om priset sjunker. Eller i detta fallet: lånar.
Investerare och konsumenter skyndar att låna pengar när räntan sänks och som jag nämnde tidigare så skapas det nya pengar i och med dessa lånen. När de nyskapade pengarna spridit sig i samhället börjar priserna stiga och då kliver centralbankerna in igen för att ”kyla ner” prisinflationen. Detta gör de genom att höja styrräntan så att viljan till investering och konsumtion ska minska. Priset på att låna pengar höjs och därmed minskar efterfrågan. Förändringar i styrräntan är centralbankernas främsta verktyg för att skapa inflation och att uppnå målet om 2% inflation per år.
3. Genom värdepappershandel
Centralbanker kan köpa (och sälja) värdepapper för att ”stimulera” ekonomin och skapa inflation. USAs centralbank, The Federal Reserve, brukar benämna sina värdepappersköp Quantitative Easing (QE) och sina försäljningar av värdepapper som Quantitative Tightening (QT).
När centralbanker köper värdepapper, oftast sk statsobligationer som är lån till staten, för nyskapade skuldpengar så får detta givetvis en stor effekt på börsen och ekonomin. Det är nämligen väldigt stora summor de handlar för. Från mars 2020 till 31 december år 2021 köpte Riksbanken statsobligationer för totalt 700 miljarder kronor. Vilket fick börsen att stiga till astronomiska prisnivåer. Därefter började man sälja sina innehav och höja styrräntan, vilket ledde till att börsen gick ner och idag är nästan hela världen i recession. Värdepappersköp är ett sätt för centralbankerna att injicera nya pengar i ekonomin. Dessa pengarna sprids senare vilket leder till prisökningar på andra varor och tjänster. Just nu upplever vi prisinflation på de flesta varor samtidigt som börsen går ner. Detta eftersom att det tar tid innan nyskapade pengar kommer ut i ekonomin.
