Civila dör, bostadshus sprängs sönder, barnhem bombas och en humanitär katastrof äger rum i Europa 2022. Orsaken är den ryska invasionen av Ukraina. Hur bör vi förstå bakgrunden till kriget? Självklart är den ryska regeringen ansvarig för det som nu utspelas. Frågan är emellertid vad som varit bakgrunden till Kremls beslut att invadera sitt grannland? En av teorierna grundas på vad som kallas ”Offensiv Realism” och är en den av den nyrealistiska skolan inom Internationell Politik.
En av grundtankarna inom Offensiv Realism är att den internationella politiken av suveräna stater saknar ordning och föder aggressivt beteende. Stater följer enligt denna teori bara folkrätten när det passar dem och är i deras strategiska intressen. När de emellertid ställs inför en valsituation där de måste välja mellan folkrätten liksom konventioner å ena sidan och vad som de tror gynnar deras intressen, så väljer de det senare. Mearsheimer utvecklar denna teori i The Tragedy of Great Power Politics. När vi analyserar staters beteenden och internationella relationer är det därför enligt Mearsheimer till sist meningslöst att tala om rättigheter. Om du är en liten spelare på denna plan är det därför i dina strategiska intressen att hålla dig väl med större spelare. Enligt professor John Mearsheimer är Förenta staterna den nödvändiga orsaken till krigen i Georgien och Ukraina, samt till att Ukraina förlorade Krim och senare Donbass till Ryssland. Hur resonerar han?
Det som är smärtsamt när vi idag ser Ukrainas president Volodomyr Zelenskyij tala inför Förenta staternas kongress är hans vädjanden om hjälp, militärt stöd och humanitär uppbackning. Han har givetvis EU, NATO och Förenta staterna med sig principiellt. Han får politiskt stöd, ekonomiskt stöd, militärt och humanitärt material och moraliskt stöd. Men det är allt. Han ville helst ha mer. Zelenskyij skulle inte ha något emot att NATO förklarade krig mot Ryssland. Han satsade med andra ord enligt Offensiv Realism på andra stora spelare vid sidan om sin granne för att frigöra sig från den ryska björnen.
Det är därför vi enligt Mearsheimer måste gå tillbaka till Euromaidan där det hela började. Förenta staterna gav öppet sitt stöd till Euromaidan och så givetvis även EU. Förhoppningarna var tre:
- Ukraina skulle förena sig med NATO.
- Ukraina skulle gå med i EU.
- Ukraina skulle utvecklas till en liberal västerländsk demokrati (och frigöras från korruption).
Det fanns bara ett problem. Ryssland sa nej och menade det. Ryssland har dessutom kärnvapen. Och Putin har sagt att han inte drar sig från att använda dem.
Enligt Mearsheimer hade Ryssland kunnat svälja NATO:s expansion i de baltiska staterna och i Polen, men drog en bestämd gräns 2006 vid Georgien och Ukraina. Kriget i Georgien handlade om medlemskap i NATO och Georgien förlorade. Dock väckte inte kriget i Georgien samma intresse som kriget i Ukraina på grund av avståndet, men spelarna och händelserna var mycket lika varandra. Ryssland vann alltså och NATO kunde inte göra något. Sedan kom Euromaidan och Förenta staterna gick aktivt ut och stödde maktskiftet. Genom sin aktiva närvaro och sitt stöd ingöt man förmodligen också stora förhoppningar som är helt förståeliga. Äntligen kunde de sista resterna av den postkommunistiska och korrumperade ordningen försvinna. Äntligen kunder beroendet av Ryssland försvinna. Ukraina skulle bli ett normalt land i Europa och förena sig med västerländska ideal. Patriotismen blomstrade.
Det fanns dock ett till problem. Ukraina var enligt Mearshemer inte enat i detta. En stor del av landet och särskilt i dess östra delar var nämligen inte alls lika övertygade om att EU och NATO var självklara alternativ. Ett inbördeskrig bröt ut och pågick mellan 2014 och 2022. Detta inbördeskrig har åberopats av Vladimir Putin som ett av hans skäl för invasionen. Om man skall tro Putin förekom nämligen ett regelrätt massmord på ukrainare i Öst. Enligt det ryska narrativet handlar det dessutom om nazistiska ukrainare som aktivt diskriminerar och utövar våld och mord på ukrainare som har sympati med Ryssland. Separatisterna på Rysslands sida gavs givetvis också militärt understöd från den ryska regeringen. Parallellt gav Ukraina de miliser som kämpade mot separatisterna sitt stöd. Ukraina hade samtidigt stöd av Förenta staterna. Det var ju deras suveräna rätt att ta tillbaka sitt land.
Vi ser således här en upprepning av det Kalla Kriget där Sovjetunionen respektive Förenta staterna stöder var sin sida. Flera inbördeskrig i Latinamerika och Asien gör sig påminda.
Om vi här lämnar Mearsheimer är den väsentliga frågan givetvis om den ryska regeringen har rätt? Svaret måste vara att den ryska regeringen överdriver detta, men att den sida som förnekar att övergrepp ägt rum också har fel. En indikation ges av FN, liksom av Amnesty International och Human Rights Watch. Enligt FN är det 3393 personer som avlidit och över 7000 som skadats på grund av kriget i Östra Ukraina mellan 2014 och 2021. De har alltså dödats på grund av båda sidornas krigföring. I FN rapporten heter det:
”During the entire conflict period, from 14 April 2014 to 30 September 2021, OHCHR recorded a total of 3,095 conflict-related civilian deaths (1,841 men, 1,065 women, 102 boys, 50 girls, and 37 adults whose sex is unknown). Taking into account the 298 deaths on board Malaysian Airlines flight MH17 on 17 July 2014, the total death toll of the conflict on civilians has reached at least 3,393. The number of injured civilians is estimated to exceed 7,000.”
Enligt Amnesty International och Human Rights Watch har den ukrainska sidan (SBU i rapporten) utfört både tortyr, kidnappningar och mord i regionen. I Amnestys rapport med rubriken ”You Don´t Exist” heter det:
“In three cases detailed in this report the SBU allegedly continued the enforced disappearances, keeping the individuals in unacknowledged detention for periods ranging from six weeks to 15 months. One individual was exchanged, the other two simply released without trial. With regard to two of the individuals, there is no record whatsoever of their detention.
The June 2016 UN report noted that the cases of incommunicado detention and torture brought to their attention in late 2015 and early 2016 “mostly implicate SBU” and specifically mentioned the SBU compound in Kharkiv as an alleged place of unofficial detention.
Based on the research findings detailed in this report, Amnesty International and Human Rights Watch believe unlawful, unacknowledged detentions have taken place in SBU premises in Kharkiv, Kramatorsk, Izyum, and Mariupol. We received compelling testimony from a range of sources, including recently released detainees, that as of June 2016 as many as 16 people remain in secret detention at the SBU premises in Kharkiv. Ukrainian authorities have denied operating any other detention facilities than their only official temporary detention center in Kyiv and denied having any information regarding the alleged abuses by SBU documented in this report.
Most interviewees told Amnesty International and Human Rights Watch they were tortured before their transfer to SBU’s facilities. Several also alleged that after being transferred to SBU premises they were, variously, beaten, subjected to electric shocks, and threatened with rape, execution, and retaliation against family members, in order to induce them to confess to involvement with separatism-related criminal activities or to provide information.”
Amnesty Internationals Rapport: You Don´t Exist.
Precis samma övergrepp har också separatisterna begått mot personer som man misstänkt haft samröre med SBU.
NATO
Nato har en policy att aldrig helt stänga dörren för medlemskap åt något land. Sedan Euromaidan har emellertid den ryska regeringen just efterfrågat en sådan policy av den amerikanska regeringen. De ryska kraven har varit två:
- Att NATO inte utvidgas till att omfatta Ukraina (och Georgien).
- Att NATO inte placerar missiler i något av de länder som ligger i Rysslands närhet.
Dessa anspråk tillämpar för övrigt Förenta staterna själva. De kallas Monroedoktrinen. Enligt Mearsheimer ser vi här med andra ord en rysk motsvarighet till denna doktrin.
Vem tjänar på kriget i Ukraina?
Innan Euromaidan var det få som trodde att Ryssland en dag skulle gå in i Ukraina och annektera Krim och en stor del av den östra delen av landet. Frågan är således hur Euromaidan och Förenta staternas stöd till den nya regeringen i Kiev uppfattades i Kreml? Det vi vet är att man explicit motsatte sig denna utveckling och åberopade säkerhetspolitiska skäl.
Detta leder tankarna till frågan om vem som tjänar på kriget. Är det så att Förenta staternas öppna policy är att isolera Ryssland ekonomiskt och socialt från Europa och låter Ukraina ta smällen?
Det kan synas vara en onödig detalj i sammanhanget, men vad är det som egentligen idag rättfärdigar att Förenta staterna har militärbaser i Europa och exempelvis i Tyskland och Östeuropa? Är det inte så att den permanenta militära närvaron av Förenta staternas militär behöver en närvarande fiende att bekämpa? Enligt Mearsheimer är denna politik dock ytterst skadlig för Förenta staterna själv. Ryssland har bara en bråkdel av den militära kapacitet som Förenta staterna har. Det man har gjort nu är att driva Ryssland i händerna på den makt Mearsheimer ser som den egentliga utmanaren av amerikansk hegemoni: Kina.
Det är ett cyniskt maktspel som nu äger rum mellan två storspelare i internationell politik. Kostnaderna i mänskliga lidanden är mycket höga.
Pyrrhusseger
I ett sämsta scenario förlorar alla parter på denna konflikt. Ukraina har redan förlorat Krim och den östra delen av landet och riskerar att förlora ännu mer. Den mänskliga tragedin i civila offer går inte att mäta. Förhoppningsvis kommer de inte att förlora mer. Förenta staterna har förlorat en möjlig allierad mot Kina. Europa har förlorat en handelspartner i Ryssland. Och Ryssland har för lång tid framöver förlorat anseende i Europa.
Den enda vinnaren är på sätt och vis Kina som nu kan utnyttja Rysslands ekonomiska beroende.
Därför har John Mearsheimer sannolikt rätt: Alla stater visar ett psykopatiskt beteende
I en libertariansk analys finns det ingen stat som har god moral och baserar sin maktutövning inom landet på rättvisa principer. En stat är monopoliserad våldsutövning på en region över tid. Dess representanter och oberoende av statsskick frånkänner alltid de rättigheter för sina subjekt som man tar sig själva såsom rätten till mord, bedrägeri, stöld (via skatter) och exploatering av andras privategendomar. Det är därför inte förvånande att stater uppvisar samma psykopatiska beteende i internationella relationer, även då det är uppenbart att de själva inte långsiktigt gagnas av beteendet.
Det går sedan givetvis att spekulera i vilka som tjänar ekonomiskt på krig och på militär upptrappning, men då besluten i staten till sist alltid faller på politiker som Putin och Biden så bär de det yttersta ansvaret. Den djupa staten är givetvis värd att granska i detta och det finns anledning att återkomma med en analys som faktiskt följer de ekonomiska incitamenten för krig. För sådana finns. Och i förhållande till politisk och ekonomisk makt tas aldrig större hänsyn till de civila och däribland barn som idag får lida på grund av den ryska invasionen. Den ryska invasionen måste fördömas, men så även Förenta staterna som bär en stor del av skulden för upptrappningen.
Varför fokusera på detaljer när hela världens perspektiv för en gång skull ligger öppen för alla att se. Drain the Swamp har vunnit kriget, man har börjat beslagta de khassa ariernas tillgångar och kanske viktigast av allt……man säkerställer det hoppsteg av teknisk utveckling som följer med varje byte av tidsålder. Fri energi på en för familjen egen oreglerad produktionsmarknad är just en av dem….så borde vara ett viktigare ämne än denna valda….som kanske just är planerad distraktion. MITT TIPS TILL ALLA ÄR DÄRFÖR NU….TITTA OCH LYSSNA INTE PÅ MEDIA ALLS NU……SÖK ISTÄLLET EGEN INFORMATION OM PRECIS ALLT DU KAN HITTA OM SYDPOLEN…..URÅLDRIGT, GAMMALT, NYTT, VANSINNIGT , GALET ELLER BARA TOKIGT SPELAR INGEN ROLL DÅ ALLT HÄNGER IHOP OCH SPELAR MYCKET STÖRRE ROLL FÖR DIG ÄN DU NÅGONSIN KAN ANA.