Alla priser bestämms av utbud och efterfrågan. Även priset på pengar. Skillnaden är att priset på pengar sätts i antal varor och tjänster medan priset på varor och tjänster sätts i antal pengar. Man kan, mycket förenklat, säga att Pris=Efterfrågan/Utbud. Priset stiger om efterfrågan stiger och sjunker om utbudet stiger. Det gäller även pengar. Priset på pengar kan endast stiga om utbudet på pengar minskar mer än efterfrågan på pengar eller om efterfrågan ökar mer än utbudet. Allt annat är matematiskt omöjligt.
Inflation kännetecknas av att pengar minskar i värde till följd av ett ökat utbud av penningmängden. Priset på pengar blir alltså lägre medan den ”allmänna prisnivån” på varor och tjänster stiger. Tvärtom är det med deflation. Vid deflation ökar värdet på pengarna.
Tänk dig att du sparade 1000 kronor under madrassen för 10 år sedan och att du idag kunde köpa dubbelt så mycket för pengarna än vad du kunde då. Dina pengar hade alltså dubblat i värde. Så skulle vi ha det om vi levde i en deflationsekonomi. Låter det för bra för att vara sant? Ja, vilken centralbank skulle tillåta sådan lyx?
Lek med tanken att du köpte ett hus för 20 år sedan. Huset kostade 1 miljon och är idag värt 2 miljoner. Omräknat till dagens penningvärde motsvarar 1 miljon för 20 år sedan idag ca 1,285 miljoner. När du sedan säljer huset och gör en vinst på 715 tusen kronor (med tanke på inflationen) så kommer du att skatta på en hel miljon eftersom att staten anser att det är din vinst. Det står ju så på pappret. Staten beräknar din vinstskatt till:
(2 000 000-1 000 000) x 0, 3 = 300 000.
Men i själva verket borde vinstskatten beräknas enligt följande:
2 000 000 – (1 000 000 × 1,285) x 0,3 = 214 500.
Alltså har du fått skatta 75 500 kronor mer tack vare inflationen.
Men tänk om det vore tvärtom då. Tänk dig att du köpte ett hus för 2 miljoner för 20 år sedan och sålde det för 1 miljon idag. Om staten beskattar reavinst hade det inte blivit en spänn för staten. Inte heller för dig. Inte om vi räknar vinst i pengar i alla fall. Men vi får inte glömma att pengar är ett bytesmedium. Ingen vill egentligen äga pengar (förutom i en deflationsekonomi, som en form av investering). Det man vill äga är det som kan köpas för pengar. Vi blir inte per definition rikare av pengar. Det som gör oss rika är det vi köper för pengarna som kan höja levnadsstandarden.
Så tillbaka till det senare exemplet där du köpte ett hus för 20 år sedan för 2 miljoner och sålde det idag för 1 miljon. Om huset faktiskt minskat i värde med 50% av någon anledning så hade du förlorat stort. Men om fallet var att husets pris minskade med 50% på grund av deflation så betyder det att den miljon du fick för huset har samma köpkraft som de två miljonerna du köpte huset för.
Om den allmänna prisnivån sjunker med 50% på 20 år så betyder det att huset fortfarande är värt lika mycket i förhållande till andra varor men värt mindre i förhållande till pengarna. Om husets pris däremot sjönk med 50% på grund av värdeminskning så hade huset varit mindre värt i förhållande till andra varor.
Så om du sålde huset i en deflationistisk ekonomi hade du sluppit betala vinstskatt så länge husets värde inte ökade (till följd av förändrat utbud och efterfrågan) mer än pengarnas värde. Detta är en av de många anledningar till varför staten ständigt vill öka penningmängden. Inflation är en bedräglig form av stöld och kan även ses som en dold beskattning.
Deflation är sannerligen något centralbanker oönskar och i ekonomiböcker skrivs det om ”Deflationskrisen i Sverige 1920-22”. Man kan läsa om hur ”Sverige hade högre arbetslöshet under deflationskrisen än under depressionen” och att ”företag inte vågade göra investeringar under deflationen”. Det senare påståendet är så klart falskt vilket Bob Murphy förklarar på ett enkelt sätt i sin artikel ”Four myths about money that ought to die forever” som jag översatte på Mises. Murphy tar upp fyra myter om pengar och slår hål på, varpå den fjärde myten lyder så här:
”Deflation är oönskat eftersom att det handikappar investeringar. Om priser generellt sjunker, kommer ingen investera i verkliga varor eftersom att han kan få en högre avkastning på att hålla i pengarna.”
Och så här svarar han:
”…Anta, till exempel, att någon tänker investera i flaskor med jäsande druvor i som kommer att vara redo för försäljning som vin om exakt ett år. Avkastningen på denna investering rör priset på druvorna år 2005 och priset på vin år 2006.
Så låt oss förfina exemplet och anta att alla priser faller med 50% varje år, dvs att deflationen är enorm och antagligen kommer ingen vara villig att investera i vin eller någonting annat. Ändå finns det ingen anledning att dra denna slutsats. Till exempel hade priset på en flaska med jästa druvor kanske varit $100 år 2005 och priset på en flaska vin samma år $400. Priset på druvorna 2006 kommer att vara $50 och på vinflaskan $200. (Notera att som stipulerat, har priserna sjunkit med 50%).
Skulle vår investerare föredra att hålla i sina pengar, som på sätt och vis stiger i värde med 100% per år? Inte alls! Med våra siffror skulle investeraren få en 100% nominell avkastning på sina pengar om han investerar i vinindustrin: Han betalar $100 för flaskan med jästa druvor år 2005 och säljer sedan den nästa år för $200. Hade vår investerare hållt i sina $100 år 2005 så skulle dess köpkraft ha ökat från 1/4 av en vinflaska (2005) till 1/2 av en vinflaska (2006). Men genom att investera sina pengar går hans köpkraft från 1/4 av en flaska 2005 till 1 flaska 2006.
När vi tillåter att priserna på kapitalvaror och råvaror anpassas till förväntningarna på deflation finns det ingen anledning till sjunkande priser som hindrar investeringar över huvud taget.”
Så hur kommer man till deflationens sagoland? Hur undviker man inflation och ser till att pengarna ökar eller behåller sin köpkraft?
För det första så måste pengarna vara en knapp resurs som Bitcoin eller ädelmetaller, till skillnad från dagens fiatvalutor som teoretiskt sett är oändliga. Personligen föredrar jag fysiskt silver (och även guld) som pengar men hade så klart velat se digitaliserat silver också. Betänk att det inflationsjusterade priset på silver har stigit med ca 200% de senaste 20 åren. Sätt detta i perspektiv mot den svenska kronan som tappat ca 22% av sin köpkraft under samma tidsperiod.
Oavsett vad vi använder som pengar så räcker det inte att pengarna är knappa. De måste även kunna skonas från kreditexpansion, något som Murray Rothbard diskuterar i sin bok What Has the State Done to Our Money?
Och för det tredje så måste pengar vara en fri, decentraliserad handelsvara, som inget våldsmonopol kan tjäna på. Pengarna ska tjäna folket, inte staten och de som mottager de nytryckta pengarna först.
