Senaste veckorna har vi matats med bilder från Storbritannien med långa köer utanför bensinmackar, stängda bensinmackar, urplockade butikshyllor. Brexitförnekare både i och utanför Storbritannien har inte varit sena att tvärsäkert förklara att kaoset beror på Brexit. Låt detta vara britterna till skräck och androm till varnagel! Så illa kommer det gå för alla som försöker sig på att återta sin självständighet från EU!
Det är många rörliga delar i den extremt komplicerade globala logistikapparaten. Ingen människa förstår hur allt fungerar men det fungerar ändå, mer eller mindre automatiskt. När man betraktar detta makalösa oöverblickbara magiska myller blir man lätt fascinerad och ödmjuk. Underverket fungerar tack vare prissignaler, ”utbud och efterfrågan”. Prisstrukturen är ekonomins nervsystem. En brist (dvs. ökad efterfrågan) någonstans leder till ett högre pris på den platsen. Det är en signal till entreprenörer och leverantörer att det finns mer pengar att tjäna där. De forslar snabbt dit varor för att göra vinst och tillgodose bristen, varvid bristen upphör och priset faller tillbaka. Varje störning i prissystemet kommer orsaka brister och/eller överskott. Vill man skapa kaos ska man störa ut världsekonomins nervsystem.
Det är fullt möjligt att Brexit orsakat lite brus i signalsystemet, men det är något som vinstmaximerande företag snabbt skulle råda bot på. Jämför brexitbruset med den störsignal som världens regeringar ständigt sänder med i sitt väderkvarnskrig mot ”pandemin”. De har satt igång en aldrig tidigare skådad kombination av massivt penningtryckande, enorma stödpaket till ekonomiskt närstående, näringsförbud för ”icke-essentiella” arbetsplatser, stängda gränser, lockdowns och piskat upp apokalyptisk skräck bland undersåtarna. Ingen människa kan överblicka de totala skadeeffekterna men vi vet att de har skjutit en stor del av signalsystemet i sank. Ett tecken på detta är att det utanför många av världens stora hamnar ligger fraktfartyg i långa köer i väntan på att få lossa lasten.
Det är inte brist på drivmedel, mat eller andra varor i Storbritannien. Det är brist på lastbilsförare. Lagren är fyllda men varorna kommer inte ut till mackar och butiker. Enligt ONS (brittiska SCB) minskade antalet förare från EU-länder med 13 500 styck från 2019 till 2021. Samtidigt hävdar intresseorganisationer för transport och logistik att det behövs ytterligare 75 000 – 100 000 förare. Om vi generöst antar att hela bortfallet på 13 500 beror på Brexit så kvarstår fortfarande ett behov på 60 000 – 85 000 förare som inte har med Brexit att göra. Ett sådant behov kan inte uppstå plötsligt ur ingenting. Vad kan det bero på?
Nu pusslar jag lite, men här är en teori. Storbritannien använde sin nyvunna Brexit-frihet till att låsa in sin befolkning. Under den tiden minskade behovet av lastbilsförare. De flesta lastbilsförare har nog inte en stor besparingsbuffert att leva på i svåra tider. En hel del av dessa sökte sig kanske annan försörjning, kanske med sysslor som inte kräver att man är långt ifrån familjen under långa tider. När restriktionerna släppte i april 2021 var de antagligen inte längre tillgängliga eller intresserade av att ligga och dra på vägarna. För övrigt hade gruppen om 13 500 EU-förare lätt kunna ges specialbehandling av den brittiska regeringen trots Brexit. Det är fullt möjligt för en suverän stat att dela ut privilegier till vem man vill, men regeringen ville inte eftersom de vill att brittiska vägar ska trafikeras av brittiska förare. Det ska därmed inte skyllas på utträdet ur unionen.
Prissystemet fortsätter dock att göra vad det kan för att förbättra livsvillkoren för människor trots de folkvalda meckande. Lönerna för förare har gått upp kraftigt och värvningsbonusar används som lockbete. Arbetskraft allokeras dit den mest behövs, fler förare tillkommer. Om de folkvalda bara håller tassarna ifrån saken och slutar med sitt coronakrigande kommer bensinpumparna och varuhyllorna snart vara fyllda igen.
