Det är omöjligt att leva som libertarian i Sverige idag, men det är en skyldighet att eftersträva ett fritt samhälle.

Låt oss utföra tankeexperimentet att vi försöker leva oberoende av staten. Vi kan då inte ta anställning på ett ordinarie arbete eftersom det då betalas in arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Vi kanske därigenom finansierar vår egen övervakning genom FRA, upprättandet av en genusplan som vi inte samtycker till eller stöder ett trossamfund som bedriver ”Lawfare” mot kritiska röster och begränsar yttrandefriheten för andra. Härigenom finansierar vi något som vi kanske till och med skulle betala för att slippa, som exempelvis Muslimska Brödraskapets förgreningar i Sverige.  

Tänk er vidare att vi därför, för argumentets skull, börjar arbeta svart för att undvika skatter. Hur skall vi då handla mat och kläder? Säg att vi har barn. Hur skall vi undvika att de går i skola. Om vi reser betalar vi skatt på bensin. Om vi köper mjölk till barnen så betalar vi moms. Om vi bär hem maten i plastpåsar så betalar vi en särskild skatt på detta och om vi tar tåg eller buss betalar vi moms på biljetterna.  

Vi bestämmer oss därför för att bosätta oss i skogen och leva helt utanför samhället. Snart kommer emellertid överheten att knacka på vår hydda och fråga varför vi inte uppfyller skolobligatoriet? När vi svarar att vi ringer tillbaka så kommer vi också för sent på att all telekommunikation är belagd med moms. Vi riskerar att staten tar barnen ifrån oss och hyddan ses som tecken på bristande föräldraskap.

Vi måste därför emigrera. Det är den enda utvägen då hemskolning är förbjuden och vi inte vill förlora vårdnaden över våra barn. Hur skall vi då emigrera utan att betala moms och andra skatter vilka alltså går till saker vi moraliskt ogillar? Vi får då promenera över gränsen till Danmark och söka medborgarskap där. Danmark har dock ett avtal med Sverige och därför blir vi kopplade till Skatteverket i Sverige och får tala med Folkbokföringen. De vill att vi skickar in papper och frågar efter adress. Vi måste då kunna legitimera oss själva och skicka in vissa dokument. Det är moms på frimärken.

Vi måste då inse att det är omöjligt att leva efter libertarianismen idag. Det hade kanske gått när socknarna tillämpade tingsdemokrati, men inte nu. Hur bör vi då tänka om detta?

Inom moralfilosofin är det tydligt att ”bör” alltid implicerar att man ”kan”. I Sverige idag kan man inte leva fullt ut efter libertarianismen och där man inte kan är man inte heller moraliskt förpliktigad. Om du är satt i fängelse och bara kan överleva på fängelsemat så gör du inte moraliskt fel när du äter denna.

Det finns dessutom inte heller en skarp gräns mellan den privata och den offentliga sektorn i Sverige idag. Om staten inte hade varit så utbredd och innefattat så mycket så hade vi sett fler yrken i civilsamhället vilka idag bara finns i staten. Du begår därför inte moraliskt fel om du är offentligt anställd läkare, lärare, terapeut eller något annat yrke som inte är politiskt eller byråkratiskt. Du kan inte leva annorlunda eller utanför systemet i den privata sektorn och samma problem som du möter i Sverige, möter du ju idag över hela världen. Bör implicerar kan.

Vad kan du då göra? Det du kan göra är att leva efter libertarianismen i alla andra avseenden. Du kan tillämpa denna filosofi i ditt privatliv och i relationer. Du kan dessutom kämpa politiskt för en mer frihetlig ordning. Att vara libertarian handlar således om att vilja något politiskt och ekonomiskt och som man därtill tillämpar privat när man kan. Det handlar inte om att vissa yrken idag är bättre eller sämre ur libertariansk synvinkel. Den privata sektorn är inte automatiskt moraliskt bättre idag än den offentliga eftersom vi alla är underordnade samma etatistiska system. Du bör dock undvika att vara en politiker som upprätthåller detta system. Då kan du nämligen inte kalla dig libertarian utan är ett hinder för friheten. Det finns också vissa yrken som inte skulle efterfrågas på en privat marknad eller i ett fritt västerländskt civilsamhälle. Vi vet exempelvis att fattigvård och sjukvård för de sämst ställda fanns och finns i frihetliga civilsamhällen, medan exempelvis genuspedagoger och normkritiker inte fanns och sannolikt skulle ha ett relativt lågt marknadsvärde i framtiden.