Vänsterliberal pottsittning

Flera politiska ideologier har inspirerats av en rousseansk människosyn där människan av naturen anses god, men korrumperad av samhället och kulturen. I verkligheten är inte människan god eller ond av naturen, men har en inre skuggsida som hon måste hantera själv och som inte kan botas genom staten eller en politisk ideologi. Den inre skuggsidan finns med i varje samhälle oberoende av statsskick. Om den blommar ut i staten kan den leda till massmord som vi såg under 1900-talet och i stater som Kina och Sovjetunionen. Kriminalitet på individnivå kan i namnet av en ideologi sublimeras och rättfärdigas till något önskvärt för det politiska. Problemet med en rousseansk människosyn är att den ofta använts av politiska ideologier som ämnar frigöra, emancipera, människans godhet, vilket tills nu aldrig har orsakat önskvärda resultat. Tvärtom brukar den leda till död, korruption och slaveri. 

Vi inleder med något så enkelt som en kort upprepning av den libertarianska tanken. Libertarianism är egentligen inte en ideologi utan en socialetik som utgår från att människan bör anses äga sig själv i ett socialt sammanhang. Om människan inte äger sig själv, ägs hon av någon annan människa som i partiets, religionens, statens, företagets, ideologins eller sitt eget namn ser sig som hennes ägare och förvaltare. Hennes kropp är då inte hennes egen och inte heller hennes talanger. Hennes tid står då till andras förfogande och hon kanske då behöver tillstånd av andra för att arbeta, älska, äta, leka, prata och umgås.

Om människan inte äger sig själv betyder det alltid och utan undantag att andra än henne själv har högre rätt till hennes: 

Frihet. Det kallas slaveri.

Egendom. Det kallas stöld.

Liv. Det kallas mord. 

Politiska, ekonomiska och religiösa ideologier som anser att staten, religionen, företaget eller ideologin äger människan är dessvärre mer vanliga i människans historia än respekt för att människan äger sig själv, sin kropp, sitt arbete och sitt liv. Det är kännetecknande för både socialism och fascism, liksom för svensk socialdemokrati och vänsterliberalism att sätta sig över människans rätt till självägarskap.

Rousseau hade en dröm om den ädle vilden som enligt hans tankeexperiment levde i ett vilt tillstånd där äganderätten inte var upptäckt, där jämlikhet rådde och där människans ädla natur var ofördärvad av religion, arv och kultur. Synden kom in i paradiset när människan började säga ”sitt” om saker och ting. När denna enkla tanke sublimeras och skall ingå i mer avancerad filosofi finner vi den ändå i Karl Marx utopiska slutmål för historien. Ett tillstånd där staten vittrar sönder och inte längre behövs och där människan återigen träder in i sitt jämlika tillstånd där privategendomen är upphävd. Idag är det få som tror på denna utopi, men desto fler som delar den rousseanska myten om människans inneboende godhet. 

Som motbild till Rousseau är människan varken god eller ond av naturen. Hon är inte heller en produkt av historien eller sin klass. Tvärtom är kulturen och civilisationen något människan själv orsakar. Äganderätten likaså. Om du arbetar mot lön, känns äganderätten till lönen som något rättvist. Det var ditt arbete och dina talanger som användes. Det var din tid. 

Kultur kommer av det latinska ordet culturare som betyder odling. I detta fall odlar människan sig själv och sina inre talanger och uttrycker dessa genom konst, arkitektur, musik, sedvänjor, kläder, dygder och teknologi. Alla människor är samtidigt bärare av kulturens och civilisationens motpol, av en skuggsida som kan leda både till kaos och till en patologisk ordning genom en totalitär stat. Kaos och totalitarism är två sidor av samma mynt, vilket vi även ser i dagens samhälle där våldet som till stor del är importerat av staten ställer krav på det politiska att expandera statens befogenheter. 

I Europa var det tidigare kristendomen som bistod människan att acceptera sitt eget ansvar för sin inre skuggsida och arbeta med sig själv för att bättre respektera andras liv, frihet och egendom, liksom sin egen värdighet. I dag ges motsvarande sanktion genom en politiskt korrekthet där människan antas god om hon bekänner sig till rätt slags åsikter och värdegrund. 

Det handlar således om en vänsterliberal pottsittning. Om du internaliserat politiskt korrekta attityder och bekänner dig till dessa i sociala sammanhang räknas du av vänsterliberaler och socialdemokrater som ”en av dem”. Självklart kan du vara ett komplett svin mot dina barn och en girig socialdemokrat som utnyttjar välfärdsmedel och ensamkommande för att skapa en personlig förmögenhet. Du ses fortfarande som god. 

När den rousseaunska människosynen blir politisk så blir också människan ett medel för människan. Människan blev ett medel för proletariatets seger i de socialistiska regimerna och hon är ett medel som skattebetalare idag för att emanciperas genom normkritik, mångkultur och radikalfeminism. De politiska konsekvenserna leder med andra ord även denna gång till att människans rätt till självägarskap och självbestämmande upphävs. Och detta samtidigt som överheten låtsas stå på den goda sidan i kraft av sina åsikter. 

Förmodligen är de farligaste människorna dem som anser sig stå på den goda sidan och därför har mer rätt över andras liv och frihet än dem själva. I en politiskt korrekt kultur som vår leder det som nämnts till vänsterliberal pottsittning från dagis till obligatorisk skola och det fortsätter även i vuxen ålder. Exempel på vänsterliberal potträning för vuxna är den skattefinansierade statstelevisionens syn på ”objektivitet” och ”neutralitet” och där de samtidigt skall verka normkritiskt (normerna är vänsterblivna), jämställt (kvotering och kritik av vita män är ideologi och inte en neutral position) och inkluderande (mångkulturella och intersektionella perspektiv är ideologi och inte en objektiv eller neutral grund för analys).