Om rätten att äga

Historien är en dokumentation över individers strävan efter just fred och frihet i syfte att kunna förbättra livet, för sig och för sin familj.

Vad är ägande? Vem äger vad? Och varför? Därom tvista de lärde. Grundläggande frågor som berör moralfilosofi, ekonomi och själva förutsättningen för det sociala fenomen vi kallar samhälle, ändå är frågan inte avgjord i den allmänna diskursen.

John Locke, den framstående upplysningsfilosofen, även känd som liberalismens fader, menade att varje människa har rätt till sin egen kropp och att blandandet av den ägda kroppen med den oägda jorden, genom arbete, ger upphov till egendom – alltså att resurser som givits av naturen och bearbetats av människan bör betraktas som tillhörande människan. Det är en teori som är bättre än alternativen, men den behöver kompletteras.

Immanuel Kant, en annan framstående upplysningsfilosof, var liksom österrikiska ekonomer intresserad av att upptäcka universella lagar, eller axiom, och insåg den inneboende logiken och rationaliteten i människors handlingar. (Inte detsamma som att alla människor tänker rationellt). En omoralisk handling var enligt Kant därför en handling som är logiskt inkonsekvent och en moralisk handling en sådan som du kan önska vore universell utan att det leder till logiska motsättningar. (Kants kategoriska imperativ).

Ett exempel: Även om man är tjuv önskar man förmodligen inte att alla människor ska stjäla, att alla mellanmänskliga relationer ska bygga på tvång, eller att själv tvingas av sin egendom. Det skulle leda till att begreppet stöld, liksom egendom, snabbt blir irrelevant och att gränsen däremellan suddas ut. Det är därmed inte en kategoriskt tillämpbar handling eller universellt applicerbar princip. Det blir en dubbelmoral.

Som en konsekvens av att moralen är baserad på mänsklig handling, som består av appliceringen av medel på mål (se handlingsaxiomet), är det med samma logik en moralisk handling att behandla varje människa som ett mål, snarare än ett medel – dvs som en självständig och självbestämmande individ.

Hans Hoppe är både Lockean och Kantian i grunden men tillför även argument för äganderätten, starkt influerad av Rothbard:

Varje individ kontrollerar från början sin kropp, och endast sin kropp, direkt. Det utan att ha tagit den i anspråk. Vill jag lyfta min högra hand så lyfts den. Detta kallar vi fri vilja. Andra än individen själv kan endast ta indirekt kontroll över individens kropp genom våld. Detta kallar vi tvång eller konflikt. Det är också omöjligt för individen att överge direkt kontroll så länge den lever. Vi måste alltså finna oss i detta.

Omedelbart upptäcker individen även att den har behov den måste tillfredsställa (mat, värme, tak över huvudet) och att den befinner sig i en fysisk värld bestående av knappa resurser den endast kan kontrollera indirekt, som den tvingas ta i anspråk för att tillfredsställa dessa.

Problemet uppstår då medel är knappa men individer är flera och behov är oändliga. Konflikt måste uppstå, och kan endast uppstå, när fler än en vill använda samma medel för olika mål.

På grund av dessa oundvikliga konflikter är människan normsökande. Vi söker normer i syfte att undvika konflikt. Hade vi inte velat undvika konflikt hade normers förekomst varit oförklarlig och normer ologiska. Vi hade istället kunna kämpa med varandra om allt. Det hör till saken att endast en norm uppfyller detta syfte eller, med Kants ord, kan tillämpas kategoriskt och därmed anses vara universell, nämligen egendom – att var sak tilldelas exklusiv kontroll tillhörande en specifik individ.

På samma sätt som Locke påpekade måste varje person då äga sig själv (sin kropp som den ej tagit i anspråk) och sin egendom (de av naturen givna, tidigare oägda, resurser som den bearbetat och därmed tagit i anspråk, alternativt tagit över utan iblandning av konflikt, dvs genom frivilligt utbyte från tidigare ägare).

Så länge detta är normen kan du göra vad du vill med det som är ditt och jag göra vad jag vill med det som är mitt, samtidigt, utan att det uppstår konflikt. Fred och frihet råder. En grogrund för ekonomiskt välstånd.

Genom att använda språkets högre funktion, argumentation, erkänner man denna ordning och motpartens individuella suveränitet (argumentationsetik). Det är ett bevis på att man föredrar att lösa konflikt på fredligt vis. Då argumentation bygger på logik kan man inte heller vinna en argumentation genom att ta till våld. Det är ett medel för att lösa konflikt utan våld och dess mål kan endast uppnås med frivillighet.

Frågan som diskuterades av Locke och Rousseau, huruvida egendom föregick staten eller ej, kan anses besvarad a priori. Egendom måste alltid ha funnits, den måste ha uppstått av nödvändighet och kommit att omfatta fler och fler resurser i takt med att de (1) kunde kontrolleras och därmed blev ekonomiska (2) i samma stund blev knappa. Människor insåg också uppenbarligen från början dess användbarhet och individens suveränitet.

Historien är en dokumentation över individers strävan efter just fred och frihet i syfte att kunna förbättra livet, för sig och för sin familj. Tillsammans skapar dessa individers egendomar samhällen, ibland med framgång och ibland med mindre framgång. Vad är då framgångsreceptet?

Som illustrerat ovan räcker det inte med att säga att egendom är vad var och en kontrollerar eftersom begreppet då skulle vara utan betydelse. Ingen skulle heller konsekvent åberopa det. Om ditt hus ockuperas anser du med största sannolikhet att de som ockuperar det saknar rätt att bo där och stänga dig ute. Vi har begreppet egendom för att skilja mellan sådant som kontrolleras på rätt grund och sådant som kontrolleras utan rätt grund. Det är en förutsättning för ekonomisk hushållning och handel, vilka leder till välstånd.

Staten och de socialt närstående (kriminella) bygger hela sin existens på kontroll och allt de kontrollerar bygger i sin tur på konflikt. Hoppe poängterar att egendom är lika med kontroll utan konflikt. Ändå försvarar de, inkonsekvent, allt det som de ser som deras mot de som skulle kunna tänkas lägga beslag på det. Vissa av våra svenska politiker går till och med så långt som att säga att varje ”skattesänkning är stöld” (en naturvidrig form av ”skatt är stöld).

Vi kan då konstatera att alla samhällen, i den verkliga världen, präglas av konflikt i någon grad, men att varje samhälle i den verkliga världen även måste förhålla sig till egendom i någon grad – och att skillnaden mellan olika samhällen är stor. Det finns de som framstår som laglösa å ena sidan och det finns de som kommer relativt nära det frihetliga idealet, som Liechtenstein, å andra sidan. Vi ser också att det i civiliserade samhällen finns institutioner som upprätthåller denna äganderätt. Och i samtliga nuvarande samhällen finns institutioner som kränker denna äganderätt (staten och de socialt närstående), och att deras storlek korrelerar med länders välstånd. Större stat (geografiskt som byråkratiskt), mindre välstånd.

Endast genom att försäkra oss om att nuvarande egendom vilar på fri grund kan vi undvika konflikt från historiens början och fram till nu. Endast genom att kompromisslöst stå emot staten och andra kriminella (enligt libertariansk rätt, inte statens lag) kan vi göra detsamma från och med nu och fram till historiens slut.

Allting du gör kommer, avsiktligen eller oavsiktligen, ha en positiv eller negativ inverkan på denna utveckling. Med okunskap ökar risken för val som får en negativ inverkan eller, än värre, främjar politiker som gör än större skada i ens ställe. Kunskapen är därför viktig, som ett rättesnöre, för en fortsatt strävan efter ett ekonomiskt och socialt hållbart samhälle, med fred och frihet, egendom och ett bättre liv, för dig och dina nära och kära.