Filosofen och vetenskapsteoretikern Paul Feyerabend grundade vad som blivit mer känt som vetenskaplig anarki, eller epistemologisk (kunskapsteoretisk) anarki.
Bakgrunden till denna filosofi är i ett avseende något självklart.
Alla vetenskapliga fält tycks nämligen anpassa och välja metod utifrån det som undersöks. Förförståelsen för det som undersöks avgör helt enkelt valet av vetenskaplig metod. Och valet av metod äger ju då rum i ett tillstånd av epistemologisk osäkerhet, prövande av hypoteser och där det alltid finns ett element av osäkerhet. Varför då vara dogmatiska till valet av metod?
Vetenskaplig anarki skall nu inte förstås som att alla tolkningar och slutledningar är lika sanna eller rimliga. Det innebär bara att vi bör tolerera och tillåta en fri marknad av metoder och se vilka som bäst lämpar sig för det vi ämnar undersöka.
Denna tanke rimmar väl med vad vi kan kalla informationsanarki.
Internet är grundat på en libertariansk grundinställning att den gamla världen där information var svårtillgänglig och ibland krävde specialiserad förförståelse (likt Scientologkyrkan eller Frimureriet) har gått till ända och att allt numera finns tillgängligt för den som kan ställa rätt slags frågor.
Vi libertarianer är nu inte bara tacksamma till den teknologi som möjliggjorde internet utan även till personer som Steve Jobs som gjorde hela världens information tillgänglig i var mans ficka. iPhone är en uppfinning lika viktig som boktryckarkonsten. Man borde resa en staty av Steve Jobs i varje stad.
I grunden handlar det nu inte bara om att information och sökande efter information borde vara fri. Det är också så att utbudet av information leder till frihet och att konsumenten av information bör få välja fritt på en fri marknad av idéer, åsikter och fakta.
Internet är Public Service värd namnet medan offentligt ägd och driven”Public Service” är motsatsen till frihet. Offentligt ägd Public Service leder oundvikligen till att man upprätthåller ett raster mot informationsflödet, viktar informationen utifrån andra parametrar än konsumentens och filtrerar den information som återges genom ideologiska och moraliserande filter. Detta beror på att konsumenterna av statlig Public Service är anställda byråkrater och redaktörer och ytterst beroende av de politiska beslut som garanterar brödfödan.
På grund av Public Service och gammelmedia uppstod således en marknad för andra kunskaps- och informationskanaler. Det var så alternativmedia uppstod. Det var bra att den uppstod då den visar att den gamla världen inte längre behövs för att forma opinioner och förmedla idéer och åsikter.
Journalistik kan visst vara partisk, vass och ideologisk, men den bör då inte vara finansierad via skatter och den bör konkurrera på en fri marknad. Ta vår egen tankesmedja, Ludwig von Misesinstirutet, som idag som bäst har 10 000 interaktioner per inlägg. Om vi skriver bättre får vi fler läsare. Om vi klantar till det så blir vi nerröstade och impopulära. Men vi är samtidigt inte alltför populära genom ett medvetet val då vi har valt att aldrig kompromissa med frihetens filosofi. Vi är dessutom helt konsekvensneutrala.
Detta är givetvis ett problem för dem som gärna ser all information som något som måste spridas med försiktighet, som vill vikta vad de själva tror på och som har starka värderingar om vad folk borde se, läsa och ha åsikter om.
Ett fritt informationssamhälle är med andra ord ett problem för staten och i synnerhet för politiska företrädare som vill begränsa tillgången till information av ungefär samma anledningar som de vill ha skolplaner för alla skolor och föra ut sina ideologier om genus, hbtq+, normkritik och värdegrunder via obligatorisk närvaroplikt. Det är så socialdemokratin tänker. Det är så Morgan Johansson tänker.
När ett företag som Google blir tillräckligt stort, självbelåtet och självsäkert finns alltid risken att en del aktörer inom företaget börjar ta aktiv ställning till innehållet i vad som visas utifrån andra parametrar än popularitet och en fri informationsmarknad.
Man kan i och för dig fråga sig varför Google skulle göra så, om det alltså skadar deras rykte? Vad vinner Google på att gå emot den grundfilosofi som en gång gav upphov till internet?
Svaret går att spekulera om, men liksom Facebook har Google uppenbarligen anställt personer som inte delar frihetens filosofi utan skapar algoritmer som drabbar alla med fel namn (varför jag använder förkortningen TR) eller åsikter som utmanar vissa allmänna försanthållanden (= sådana försanthållanden som format hela Annie Lööfs världsbild).
När Sveriges chef för Google stänger ner SwebbTv dagen innan Julafton kan man därför fråga sig om det var en julklapp adresserad till Morgan Johansson och regeringen?
Som företagsjätte har Google liksom Facebook upptäckt att det finns pengar att tjäna och fördelar att vinna genom att stryka politiken medhårs. Och politiken är, som vi vet, varken intresserad av fri information eller av verklig mångfald. Politiken i det moderna samhället brukar nämligen attrahera just de personer som vill ha makt över andra, som vill skriva skolplaner för alla, som älskar värdegrunder och som saknar grundläggande respekt för informationsfrihet.
Poängen är alltså inte att SwebbTv har rätt i sak. Poängen är att de har rätt att ha grovt fel i sak. Poängen är att de har rätt att vilseleda. Poängen är att det är konsumenten av information och inte förmedlaren av information som själv måste ta ställning.
Vi behöver således inget moraliserande eller vetenskapsteoretiskt raster i form av en chef på Google som ”vill rädda oss” genom att agera personligt filter för den information vi läser. Vi behöver blott frihet och anarki.
Grunden för all frihet är nämligen tolerans mot individer som har fel och att de får ha fel och bli lämnade ifred trots att de har fel och även i frågor som man själv anser känsliga och viktiga. Som exempelvis frågor om klimat och vaccinering.
Konsumenten får själv välja sökmetod och kriterier för säker information. Vetenskaplig anarki går hand i hand med informationsanarki, fria marknader, fria individer och ett fritt samhälle.
