I sin nuvarande form är nationalstaterna ett resultat av en utveckling som kom efter absolutismens era och i synnerhet i och med upplysningen och den franska revolutionen 1789 och som införde idén om att det skall råda en enda lag på en region och att alla invånare skall bli medborgare. Revolutionens idé kan därför även sammanfattas i följande mening: Ett land, en stat, ett medborgarskap och en lag för alla. I medborgarskapsidén blev staten därför upphöjd till en nivå som den inte hade haft på den tid då monarker var tvungna att skicka representanter ut i städer och byar för att rekrytera soldater, liksom köpa legoknektar för sina krig. Med den franska revolutionen kom idén om den allmänna värnplikten. Här uppstod också den politiska kast som utvecklar makt genom den moderna statens byråkratier och system.
Att det i Frankrike innan 1789 funnits flera lagar och lokala auktoriteter under en och samma kejsare eller furste vittnar den katolska kyrkan om. I katolska länder ägde kyrkan särskilda rättigheter som de utövade genom ett eget lagsystem, den kanoniska rätten. Därutöver kunde lokala furstar, ofta i form av adel, ha rätt att bestämma över vissa frågor lokalt, liksom rätt att i vissa fall beskatta sina undersåtar. Schweiz indelning i kantoner med stor lokal autonomi är en kvarleva av medeltida traditioner som går längre tillbaka än 1200-talet.
Av denna anledning måste vi även göra en åtskillnad på de medeltida monarkierna från den utveckling som ägde rum i samband med den protestantiska reformationen i Europa och då staterna började utveckla absolut makt. Författare som Niccolo Machiavelli, Jean Bodin och Thomas Hobbes försvarade på olika sätt och utifrån olika perspektiv denna utveckling. Hos Machiavelli var det den realpolitiska statsmannakonsten som stod i fokus. För Bodin var det viktigt att skapa en ideologi som rättfärdigade furstens gudomliga rätt till makt i det som vi idag känner som nationalstat. För Hobbes handlade det om ett filosofiskt försvar av absolut makt. Av flera skäl är det därför värt att särskilt nämna något mer om Hobbes politiska filosofi.
När Thomas Hobbes skrev ”Leviathan” 1651 var det mot bakgrund av en tid präglad av nöd och fattigdom i sviterna efter det Engelsk-Spanska kriget. ”Leviathan” är både en bok om politisk filosofi som avser att försvara monarkins eller ”suveränens” absoluta makt och innehåller därutöver även andra filosofiska teorier om människan, epistemologi (vetenskapsteori) och människans tillstånd i en verklighet där hon tvingas konkurrera med andra om livets knappa förnödenheter. I likhet med de andra brittiska empiristerna menade Hobbes att den naturvetenskapliga metoden var lika giltig för naturvetenskapen som för samhällsvetenskapen. Den newtonska, mekaniska, världsbilden var lika sann för natur som för kultur. Detta leder till en förståelse av lagstiftning och den politiska makten i termer av effektiv och materiell orsaksverkan. Vad var då det politiska problemet hos Hobbes?
Det politiska problemet var att människan var styrd av knappa förnödenheter i konkurrens med andra människor. Hennes handlande var likt en mekanisk funktion styrd av hennes självbevarelsedrift och för att undvika ett allas krig mot alla måste suveränen, staten, träda in och skapa ordning i samhället. Hobbes skriver:
“The only way to erect such a Common Power, as may be able to defend them from the invasion of Forraigners and the injuries of one another and thereby to secure them in such sort, as that by their owne industrie, and by the fruites of the Earth, they may nourish themselves and live contentedly, is, to conferre all their power andt strength upon one Man, or upon one Assembly of men that may reduce all their Wills, by plurality of voices, unto one Will: which is as much to say, to appoint one Man, or Assembly of men, to beare their Person…and therein to submit their Wills, everyone to his Will, and their Judgements, to his Judgement…it is a real Unitie of them all, in one and the same Person. And he that carryeth this Person, is called Soveraigne, and said to have souveraigne power; and every one besides, his subject.” [27]
Alltså skall suveränens samla alla viljor till en vilja och alla juridiska spörsmål till en juridisk vilja. Hos Rousseau blir alltså denna vilja översatt som allmänviljan vilken i sin tur är något annat än enkla demokratiska majoriteter. Allmänviljan är så till vida en förtryckande idé som också har kommit att användas mot människans frihet, liv och egendom. Allmänviljan går nämligen inte att upprätthålla utan tvång och våld. Den har däremot gett individer med patologiska behov av makt över andra ett ideologiskt argument för dominans och förtryck. Hos Hobbes skulle staten skydda oss från andra människor, men tycktes bortse från att det är samma skröpliga människa som styr staten.
De som samtyckt med denna syn på staten har orsakat 1900-talets massmord till följd av kommunistiska, nationalsocialistiska, fascistiska och nykonservativa stater. Det är samma grundproblem bakom alla dessa ideologier och politiska system: ingen av dem tror på individens frihet och på det fria samhället.
Som libertarian vill man inte bara att den amerikanska rättighetsförklaringen skall gälla amerikaner, utan att alla individer skall ha samma rätt till frihet från staten. Därför måste man konsekvent ta avstånd från alla de invasioner och all den interventionism som Förenta staterna bedrivit i andra länder. I närtid har detta lett till humanitära tragedier i Irak, Libyen och Syrien, stärkandet av internationell terrorism, massdöd på Medelhavet, folkmord mot kristna och kurdiska minoriteter och flyktingkatastrofer.
