Sasja Beslik på Nordea har i förra veckan på betald arbetstid lekt med Excel. Han upptäckte då att H&M använder 272 000 fabriksarbetare i Bangladesh och de tjänar bara 36 procent av en ”levnadslön”.
Arbetarna på fabrikerna som producerar H&M:s kläder tjänar kring 750 kronor i månaden, medan en levnadslön i Bangladesh ligger på 2 083 kronor per månad, det vill säga mer än det dubbla.
Sasja räknade ut att om H&M höjde priset på sina skjortor med bara lite drygt fem kronor så skulle fabriksarbetarna få en lön som går att leva på.
Första frågan: Vad är halveringstiden på personal som bara får betalt 36 procent av en ”lön som går att leva på”? Om begreppet levnadslön har någon innebörd så måste det ju definitionsmässigt betyda att de som får mindre betalt än levnadslönen inte kan överleva.
Andra frågan: Om det är så magert att jobba för H&M, varför återgår fabriksarbetarna inte till självhushållning med en get och två höns på en liten jordplätt? Deras förfäder har gjort det i tusentals år och bevisligen haft ”levnadslön” eftersom de överlevt.
Nåväl, till den egentliga saken. Den bakomliggande idén är att fem kronor högre pris för oss är ”mindre värt” än fem kronor högre lön för dem. Det har vi väl råd med?
För det första, att höja skjortpriset med fem kronor i Sverige är kanske ingen stor sak. Men H&M har kunder i många delar av världen, i vissa länder är fem kronor en betydande summa. Enligt förhållandet mellan utbud och efterfrågan kommer H&M sälja färre skjortor. En hel del fabriksarbetare i Bangladesh skulle inte längre behövas utan skulle bli utan jobb, dvs. tjäna 0 procent av levnadslön. Om några tjänar mer medan andra plötsligt får noll, har människor i Bangladesh fått det bättre eller sämre då?
För det andra, H&M ägs till 28 procent av Stefan Persson och resten av externa investerare, till exempel dina pensionsfonder. Om dessa investerare fick reda på att H&M bedrev välgörenhet med deras investering (och dina pensionspengar) skulle de sannolikt i kraft av sitt styrelseinflytande se till att ledningen byttes ut och ordningen återställdes. Det handlar alltså inte om vad tjänstemännen på H&M vill göra, utan om vad ägarna vill att H&M ska göra.
För det tredje, Sasja föreslår att det vinstdrivande företaget H&M paketerar bistånd med sina skjortor genom att ta mer betalt av sina kunder än de behöver, och sen skicka vidare till Bangladesh. Vad är poängen med att företag agerar biståndsförmedlare och tvingar sina kunder att vara med? Varför kan man inte låta folk köpa skjortor till ett lågt pris och sedan låta dem välja själva huruvida de vill donera pengarna de får över via en välgörenhetsorganisation som inte är bunden till skjortor?
För det fjärde, varför kan inte alla Nordea-anställda få 50 kronor avdrag på lönen varje månad och låta lönekontoret skicka summan till fabriksarbetarna i Bangladesh?
”För det fjärde, varför kan inte alla Nordea-anställda få 50 kronor avdrag på lönen varje månad och låta lönekontoret skicka summan till fabriksarbetarna i Bangladesh?”
Nu är du dum Klaus , den självklara lösningen är att Svenska staten betalar för den har en finansiär utan begränsningar.
För det femte, H&M flyttar huvudkontoret till ett annat land , slipper höra på svenskt vansinne och betalar lägre skatt.
Låt säga att fabriken eller varje fabrik i Bangladesh tillverkar skjortor åt fler företag än M&H. Vad händer om fabriksarbetarna får fem kronor mer för att sy skjortor åt H&M i fabriken och inte det när de syr skjortor åt andra företag?
Förmodligen får dessa fem kronor läggas i en pott och fördelas över alla arbetare oavsett vem de syr skjortor åt. Om fördelningen i fabriken är 25 % H&H och 75 % andra företag och fem kronor i potten. Det blir således 1,25 kr åt varje arbetare i fabriken. Ska alla i fabriken få 5 kr behöver skjortpriset öka med 20 kr.
Eftersom det inte går att sätta pris på varje skjorta utifrån vilken fabrik den tillverkas i (samma skjorta kan tillverkas i flera fabriker) måste priset på varje skjorta sättas efter något medelvärde. Observera att om skjortproduktionen i någon fabrik är en lite del av fabrikens totala tillverkning kommer H&M:s kunder få skjuta till ännu per på skjortans pris.
Var och en kan lätt se att H&M skulle undvika att lägga beställningar i fabriker där deras andel av fabrikens produktion blir liten. Helst vill de att fabriken bara tillverkar skjortor åt H&M. De fabriker som har en produktionskapacitet där de har t.ex. 20 % att fylla ut, kommer aldrig att få någon beställning från H&M. Hur påverkar detta de arbetare i fabriken som inte har något att göra?
Det Sasja Beslik har lekt med är centralplanering. Nu vet vi att den andel av våra inarbetade pengar som vi inte får behålla på grund av hot om våld och fängelse går till att utbilda ekonomer i centralplanering som sedan anställs i banker som har en historia av att sköta sig så dåligt att pengar måste tas från individer som inte ens är kunder i banken.
Detta är en timme som förklarar allt angående ämnet. Benjamin Powell är även väldigt underhållande att lyssna på.
https://www.youtube.com/watch?v=J_Qg5xDnNiw
haha; tack!
En sak till som tål att nämnas är att det snedvrider marknaden i landet. Höjer man lönerna för anställda på ett visst företag, eller en hel yrkesgrupp, artificiellt så medför det givetvis att fler helt plötsligt söker sig dit, på bekostnad av andra arbeten.
Exakta konsekvenserna varierar givetvis både från fall till fall och över tid, men bra blir det definitivt inte.