Inte lätt att vara journalist

Ekonomi är så enkelt att alla tycker att de förstår det. Och därmed går det också så enormt fel ganska ofta. Som t ex den här utrikeskrönikan av Erika Bjerström, som vi bjuder på godbitar från nedan. Hon vet nog inte vad hon säger, men det gör inte saken bättre. För problemet är att hon upprepar myter och dumheter och därmed hjälper till att förleda ytterligare en generation ekonomiskt okunniga och oförstående.

Krönikan har rubriken Trump har redan nått politiska framgångar och är förvånansvärt saklig och neutral vad gäller den politiska analysen, bortsett ifrån det lilla tillägget att en språkanalys av twitterinlägg tydligen inte bara visar utan ”vetenskapligt bevisar” (vilket för en vetenskapsman framstår som ett orimligt starkt uttalande) Trumps språkliga nivå.

Det stora problemet är att krönikan givetvis innehåller en del genvägar och helt onödiga kommentarer om ekonomi, som för den som är bara minimalt kunnig i ekonomi gör krönikan oerhört frustrerande att läsa. Här är några axplock med förklaringar (ifall, mot förmodan, en journalist läser detta):

Ett statligt stimulanspaket med löfte om stora investeringar och jobb kommer i alla fall på kort sikt bädda för flera år med ekonomisk tillväxt.

Nja. Det höjer BNP för att det är så det beräknas, men en större siffra i beräkningen betyder inte att ekonomin faktiskt blivit mer värdeskapande och produktiv. Problemet är att BNP är ett oerhört dåligt mått på en ekonomis ”storlek”, vad nu det är. (Jag skriver varför i bl a Observer här.) Och faktum är att det inte tas på allvar av ekonomer, som använder måttet eftersom det är det ”enda” som är tillgängligt (vilket inte är sant, för Mark Skousen har föreslagit det mycket bättre måttet Gross Output). Men man kan använda ett dåligt mått till bra saker om man använder det korrekt. Och om man gör klart att måttet är rätt dåligt, men att det erbjuder begränsat analytiskt värde så som det används. Men det vet förstås varken politiker eller journalister något om. De tror att ekonomin än BNP och därmed gör fifflande med siffrorna att vi blir rikare och ”större”.

Men vi ska förstås vara rättvisa. stora statliga investeringar leder givetvis till BNP-tillväxt. Dock inte ekonomisk tillväxt (vilket är fenomenet som BNP är en dålig ”proxy” på).

En lång rad av de beslut han lovat driva igenom under sina 100 första dagar som president bygger på att skapa ett ekonomiskt starkt, men mer isolerat USA.

Något säger mig att Bastiat och i stort sett alla ekonomer som inte bara är usla statistiker spinner hejdlöst i sina gravar eller mår fysiskt mycket dåligt (beroende på om de är vid liv eller ej, förstås) av att läsa detta. Att isolering – dvs isolering från värdeskapande handel – skulle göra något land ekonomiskt stark är en myt som motbevisats så många gånger att det inte längre går att hitta en bra källhänvisning. Det finns helt enkelt så många, som fokuserar på så många aspekter att det är ett gytter av bevis. Riktiga bevis, alltså – både sund deduktiv teori och induktiva statistiska evidenser – inte en språkanalys av tweets.

Det som gör någon ”stark” ekonomiskt är ökad produktivitet, som leder till bättre levnadsstandard. Produktiv blir man genom specialisering, som kräver att man handlar med andra som också är specialiserade. Det kallas arbetsdelning. Givetvis har frivillig handel samma godartade och värdeskapande effekt för parterna oavsett om de är Kalle och Pelle på Storgatan eller om de är storföretag eller ”länder”. Isolering betyder att Kalle och Pelle vägrar handla med varandra och därmed får de det bättre? Dumheter.

För övrigt är det inte svårt att gissa att samma journalist säkert också kan rapportera om handelssanktioner som ett straff. Men det klart, isolering inifrån gör dig ekonomiskt stark – isolering utifrån gör dig svag. Det är medie- och den politiska logiken. Häng med om ni kan!

USA har världens mest konsumtionshungriga hemmamarknad. Förutsättningarna för att USA ett bra tag ska klara sig utan resten av världen är ganska goda.

Det här är svårt att kommentera på, för de två meningarna är så uppenbart varandras motsatser. Fast om man svalt lögnen att konsumtion är det som ”driver” en ekonomi (vilket givetvis är nonsens) så blir kanske en ”konsumtionshungrig hemmamarknad” en fördel för ett land som stänger sina gränser för import av det som konsumeras. Men som det är skrivet är det ju tydligt att det inte kan stämma.

Men det ska erkännas att kräver en viss talang att kunna skriva keynesianska trossatser som vore de sanna men ändå göra helt klart för läsaren att slutsatsen är helt uppenbart falsk.

Det finns forskare som menar att Trumps anti-globaliseringspolitik är visionär. Att det negativa ordet protektionism kan bytas ut mot närhetsprincip, för att beskriva hans politik att skapa jobb och behålla produktionen i hemlandet.

Det här är utan tvekan sant, men vi kan ju gissa vad det är för någon slags forskare (vilka de är får vi förstås inte veta). Min gissning är att det är någon inom ekonomihatarvänstern som lyckats med konststycket att skaffa sig en doktorshatt, som får uttala sig i SVT-krönikan. Eller möjligen någon med examen av lägre rang som ändå fått jobb på universitet eller tankesmedja och pillar med statistik (för då är man Nationalekonom, serru!).

Men visst är anti-globaliseringspolitiken visionär! På samma sätt som Chavez var visionär i Venezuela och Castro på Kuba. De är visionära isolationister.

Trumps isolationistiska politik kommer att skapa nya konflikter i en globaliserad värld där definitionen av ordet globalisering är, eller var, närmare varandra. Men ekonomiskt tyder det mesta på att USA kommer att stå starkare, i alla fall på kort sikt.

Bastiat noterade för länge sedan att ”om inte varor korsar gränser så kommer trupper att göra det” (parafraserat). Sant. Att sluta handla med sina grannar gör att man får sämre förståelse för dem och givetvis har mindre nytta av dem. Det verkar nästan som att Bjerström inser detta på slutet av krönikan, men det är nog snarare ett exempel på blind-höna-hittar-ett-korn. Eller ett resultat av alltför hastig redigering av texten.

Trump har också deklarerat att han inte är riktigt lika blodtörstig som Obama (den mest krigiska presidenten hittills, tillika fredspristagare) eller som Hillary Clinton. Isolationism militärt är inte alls dumt, men isolationism ekonomiskt är motsatsen (vilket Bastiat kärnfullt uttrycker). Problemet är att det senare gärna leder till det förra. Så det återstår att se vad som händer. Framtiden är oviss.

Det man däremot kan hålla för sant även framöver är att journalister kommer att fortsätta uppvisa sin okunskap om ekonomi. Det verkar vara en naturlag snarare än ett olyckligt tillstånd. Fast det är förstås inte ”vetenskapligt bevisat” i språkanalyser.