Miljöpartiet godtog just den ”brunaste” flyktingpolitiken i Sverige sedan andra världskriget. Vem kunde tro det för en vecka sedan? Över en natt gick nämligen regeringen ifrån en gränslös politik till något man förut beskyllde Sverigedemokraterna för. Då kallade man det fascism. Idag kallar man det ansvar. Låt oss därför backa tillbaka bandet. Vad är det som har hänt?
I förening med ett av världens mer påkostade välfärdssystem har den svenska flyktingpolitiken gett upphov till incitament som fått människor att ta sig fram över krigsdrabbade områden, öknar och farliga vatten med kompassen riktad mot norr. Den som flyr ställs nämligen inför frågan vart man skall fly? Och om valet står mellan två länder där det ena på en tiogradig skala erbjuder 5 och det andra 8 så är det inte svårt att förstå varför man väljer det senare alternativet. Att Sverige skall erbjuda 10 har under lång tid varit en del av svensk politik. Det har varit en djup moralisk, ja nästan religiös, övertygelse och gett upphov till emotionella debatter. Både borgerligheten och socialdemokratin övergav var för sig den restriktiva flyktingpolitiken (Luciaöverenskommelsen) och gjorde upp med Miljöpartiet. Svensk flyktingpolitik var innan den 24 november 2015 tagen ur Miljöpartiets partiprogram.
Låt oss se detta ur flyktingarnas perspektiv. Svenska förhållanden och svensk välfärdspolitik har varit känd för dem som överlevt den farliga resan hit. Jonas Sjöstedt kallade därför svensk flyktingpolitik ”en ljusfyr i mörkret”. Men den har inte varit en ljusfyr lika mycket som en syrensång vars lockelser om humanism, välfärd och trygghet fått många att mista sina liv på Medelhavet. Svensk humanism bär nämligen en stor del av skulden till den humanitära katastrofen på Medelhavet. Vad har flyktingarna haft för alternativ? Om jag är flykting och betalar 60 000 kronor för att rädda min familj över dödens hav och vet att jag kommer att få mat, vård, skola och tak över huvudet när jag förhoppningsvis kommer till det trygga landet Sverige, så är detta en riskabel men kanske nödvändig investering. Alternativen i mitt närområde finns helt enkelt inte och andra länder i Europa tar inte emot mig alternativt erbjuder sämre chanser för ett bättre liv. Jag tar alltså risken. Det är en fråga om komparativa fördelar. Jag riskerar att dö om jag stannar i mitt krigsdrabbade land och jag riskerar att dö om jag reser över Medelhavet. Här finns söndersprängda hus och knappa förnödenheter. Där finns vård, skola och omsorg. Valet är enkelt och det bästa valet är Sverige. Väl framme möts jag dock av en chock. Jag blir erbjuden att sova i en sovsäck i Migrationsverkets reception. Riskerade jag verkligen mitt och mina barns liv för det här? Sammanfattningsvis har den svenska ambitionen och propagandan utåt legat på 10 medan verkligheten sedan ett par månader varit mellan 2 och 4. När regeringen gick ut den 24:e november låg den under 0. Det var minusgrader och flyktingar fick sova utomhus. Är detta att ta ansvar? Är detta respekt för människovärdet? Nej, det är det inte men likväl är det en konsekvens av vår statshumanism.
Utifrån ett politiskt perspektiv har våra regeringar fört en politik som inte varit baserad på rationalitet och långsiktighet utan på en häpnadsväckande rädsla att utmana rådande flyktingpolitiska paradigm och moralitet. Ingen har velat vara den som trotsat den humanistiska religionen där människovärde och den svenska statens verk och institutioner bildat kyrka och trosbekännelse.
När luftslottet sprängdes den 24:e november blev det därtill närmast surrealistiskt. Det gick för det första över en natt. Från Miljöpartiets partiprogram till Sverigedemokraternas. För det andra var en del av motiveringen absurd: De miljöpartistiska kommunalråden i vissa av Sveriges kommuner mäktar tydligen inte med mer. En märkligare motivering för en helomvändning har jag faktiskt inte hört förut. Har ni?
Problemet med svensk flyktingpolitik har varit att den styrts av för mycket idealism och känsla och för lite av verklighetsanpassade åtgärder. Människor drivs för det första av incitament och om man vill göra rationella investeringar i humanitet så håller man också upp ögonen för vilka åtgärder som är mest effektiva för alla parter. Det är bara en minoritet av världens flyktingar som har råd att fly över Medelhavet. Svensk politik är en stor orsak till att folk överhuvudtaget skulle ta en sådan risk. Är det sedan mest effektivt att ta emot dem här? Kan man inte rädda fler liv i andra länder för samma summa? Är frågan rasistiskt ställd? Det tycker inte Miljöpartiet om du frågar dem idag. EU har därtill visat sig vara oförmögen att hantera ett av Europas största problem. Om det gäller flyktingar är det tydligen ”var och en för sig själv i sin egen nationalstat” som gäller före humanitet och mänskliga rättigheter. Och om valet står mellan välfärd och flyktingmottagning så väljer svenska politiker det förra alternativet framför det senare. Detta är konsekvensen av beslutet den 24:e november.
Utifrån ett internationellt perspektiv har Förenta staternas politik i Irak, Libyen och Syrien gjort dessa länder till zoner för våld, död och terrorverksamheter. Konsekvenserna av denna politik drabbar människor som tvingas fly och där Europa får ta största delen av ansvaret. Långsiktigt borde Europa tillsammans med länder som Ryssland och Kina därför förmå Förenta staterna att sluta föra en nykonservativ aggressionspolitik. Långsiktigt behöver även Europa satsa på att skapa zoner, ja städer, dit alla humanitära insatser samlas och där flyktingar får bästa möjliga hjälp. Vård, skola och omsorg på svensk nivå kostar helt enkelt mindre utanför Sverige. Jag är övertygad om att frivilliga hjälporganisationer här kan göra ett långt bättre arbete än våra politiker. Omedelbart måste Sverige sluta att locka människor över dödens hav. Omedelbart måste vi ta ansvar här och nu för att ge dem som kommit hit bästa förutsättningar att överleva vintern. Hjälporganisationer och frivilliga insatser måste ta över där den svenska staten och politiken misslyckats.
Statshumanismen är död! Leve människovärdet!
”Jag riskerar att dö om jag stannar i mitt krigsdrabbade land och jag riskerar att dö om jag reser över Medelhavet. Här finns söndersprängda hus och knappa förnödenheter.” Jag visste inte att det var så illa ställt i Turkiet.
Libanon har över en miljon flyktingar i sitt land och samma problem som Sverige med bostad och jobb åt dem. Lite pengar till Libanon skulle hjälpa tiofalt mycket mer där än vad samma summa pengar gör i Sverige.
Eftersom första stycket var lite ironi ska jag även göra andra stycket till det också. Jag glömde bort att det var miljöpartistisk matematik.
”Den som flyr ställs nämligen inför frågan vart man skall fly?”
Oärlig argumentation. En ekonomisk migrant är en ekonomisk migrant. En flykting är en flykting. Att blanda ihop de två är diskussionsförstörande. Onödigt att läsa längre än så eftersom skribenten visat att han är manipulativ.
Det har gått troll i den här frågan. Därför skall toleransen mot de som trollar i den här frågan vara noll.
Argumentet fungerar lika bra med: ”Ekonomiska migranter ställs nämligen inför frågan vart man ska migrera.”
Det finns en poäng i att argumentera utifrån möjligen falska antaganden. Om man kan visa att populära antaganden, till och med när de är falska, leder till oönskade konsekvenser så kan man bespara sig mödan att bekämpa människors känslobaserade premisser.
Det har du en poäng i. Men då får man också stå ut med att bli kategoriserad efter det som faktiskt sagts. Min tolerans för svajighet i den här frågan är som sagt ickeexisterande, efter alla de laviner av manipulation och sentimentalitet och propaganda som sköljt över mig under hela mitt vuxna liv. Win some lose some.
Vidare, min övertygelse är att när frågan nu väl öppnats upp så är den ej betjänt av svajighet utan av tydlighet.
Du menar alltså att de som flyr inte ställer sig frågan vart? Slående resonemang.
@Johan
Flyr gör man från någonting. Att migrera från ett flyktingläger i Turkiet där man bott flera år till sverige är inte flykt, det är migration. Jag antar att du inte är intellektuellt ärlig nog att erkänna att det inte är flykt när personer migrerar till Europas mest avlägsna hörn genom ett flertal fredliga och trygga länder. Men jag säger det ändå i förhoppning att andra läsare inte håller din infantila nivå.
Hur då?
Om jag flyr undan skatter så frågar jag mig vart jag ska ”fly” med mina pengar, om jag flyr undan krig så ställer jag mig frågan vart jag ska fly med min kropp för att slippa dö.
Menar du på fullt allvar att migranter själva skall ha rätt att definiera hur de skall kategoriseras enligt svensk lag? Det är ju det vi diskuterar, lagens perspektiv på migranter. Alltså, det är ungefär lika begåvat som att låta socialbidragstagare definiera sitt eget stödbehov. Eller att låta pensionärer definiera hur mycket pensionspoäng de tycker sig ha.
Alltså, de här juridiska principerna är lektion 1a. Ta till exempel de juridiska principer som formaliserades av Brocard, biskop i Worms:
Res inter alios acta vel iudicata, aliis nec nocet nec prodocet
Översatt till vårt exempel, migranter kan inte sinsemellan komma överrens om att de är flykingar i syfte att vinna fördelar av en tredje grupp som ej har kommit överrens om att de är flyktingar.
Alltså, misesinsttitutet håller generellt väldigt hög kvalitet på sina texter och sitt tänkande. Varför är det stört omöjligt för er att förstå någonsint så fullständigt grundläggande? Någonting som den västerländska civilisationen har accepterat som självklart i åtminstone 990 år? Jag vill inte vara otrevlig men, ja, ok, jag vill inte vara otrevlig jag vill inte vara otrevlig jag vill inte vara otrevlig, puh.
Då händer jag med.
Men fattar inte varför man ska hålla på och skilja på det oavsett.
Ser ingen anledning till att någon ska tvingas betala för någon annan oavsett vad lagen kallar dom, flykting, migrant, invandrare eller något annat. Sen får dom kalla sig precis vad dom vill för min del, det gör varken till eller ifrån.
Vill någon ta sig hit får dom för min del gärna göra det, men oavsett om dom kryp hit från Danmark, Syrien eller Simmat från Nordkorea så ska inte någon tvingas betala för dom.
Är väl just kostnads delen som skapar dom stora problemen, inte om det är flyktingar eller inte?
Men om vi ska släppa det rent teoretiska och hålla oss till hur det ser ut idag så är jag helt med på vad du menar.
Juridiska tolkningar är ju lite mer uppstyrda och måste följa någon form av mall eller regler och kan inte vara rent subjektiva..
Utan att förneka vare sig existensen av ekonomiska migranter eller krigsflyktingar väljer jag att notera att vissa anser sig veta väldigt mycket om vilka subjektiva anledningar andra har för att försöka ta sig till Europa.
Precis som det enligt österrikisk ekonomi är omöjligt att göra interpersonella subjektiva värdejämförelser, torde det vara relativt omöjligt att rent telepatiskt ta reda på miljontals människors subjektiva upplevelser för att bedöma deras bevekelsegrund.
Det finns i princip GARANTERAT både ekonomiska migranter och krigsflyktingar.
Just sayin’
”Det finns i princip GARANTERAT både ekonomiska migranter och krigsflyktingar.”
Nej, från dessa områden till Sverige finns enbart migranter.
Flyktingar finns enbart i länder som har direkt gräns mot orosområdet, dvs t.ex. Libanon och Turkiet.
Så fort man väljer att lämna ett område där det inte råder krig (vilket det inte gör i Libanon eller Turkiet) så är man migrant.
Frågan för Sverige är inte om vi ska ta emot flyktingar utan om vi har försörjningsansvar för migranter. Om vi kommer fram till att vi har det, så blir frågan hur vi försörjer dessa människor på billigaste vis (eftersom vi måste stjäla resurserna för detta från vanliga svenskar så bör man rimligen anse att man ska stjäla så lite som möjligt).
Hur man kommit fram till att det bästa sättet för både migranten och skattebetalaren att ordna försörjningen (som man också på ett mystiskt sätt kommit fram till att det finns ansvar för) är att alla ska komma till ett högkostnadsland som Sverige är och förblir oredovisat.
Jag håller med Klas om att det har gått troll i denna fråga där alldeles för många människor vägrar tänka och argumentera rationellt.
@Fredrik
Varför är du inte emot stöld helt och hållet?
Men etiketten migrant är ju lika mycket en subjektiv bedömning som något annat…
Man flyr från något dåligt till något man tror är bättre, och i det måste det ju då komma ett långsiktigt beslut (vart man i längden ska) och ett kortsiktig (ta sig ifrån direkt/indirekt fara)..
Att man sen betalar folk för att fly hit tycker jag i sig är efterblivet och skapar fler problem än det löser… Men att gå i taket över vad som är en flykting och vad som är en migrant, det blir ju smått löjligt i sammanhanget..
Kort sagt så ska man inte betala någon för att komma någonstans såvida som inte har något att sälja i form av kunskap eller varor. Så svårt kan det väl inte vara?
Vill folk ändå åka till en viss plats pga deras subjektiva värderingar av den platsen så är det upp till dom att skapa sin egen lycka, ingen annan.
Jag antar att författaren avser sirensång. Syrener doftar härligt när de blommar, men de sjunger knappast.:)
@Mikael: Haha, good point sir.
Bra artikel. Flyr man från ett land i kriig âr man flykting och man upphōr inte att vara flykting bara för att man vâljer att migrera till det land som man anser ār bäst. Man kan inte lasta människor som tar rationella beslut att flytta till stater med fri tandvård. Man kan däremot lasta stater som tar medborgarnas produktionsresultat och ger fri tandvård.
Här har PerKQ helt rätt.
Om man är under tio år gammal är man barn och man upphör inte att vara barn bara för att man fyller arton.
Är man nödställd på sjön upphör man inte vara nödställd bara för att man råkar blir räddad ombord på sjöräddningens fartyg. Om man anser att deras fartyg inte håller måttet är man fortfarande att klassas som försatt i nöd ända tills dess att man kommer ombord på en lyxkryssare som gratis upfyller alla ens materiella krav och förväntningar.