Don’t mention the reporänta!

Chefen för Sveriges mest välutbildade myndighet gör det igen. Han ojar sig över att det kanske blitt en liten-liten bubbla på den svenska fastighetsmarknaden.

Först berättar han hur duktig han har varit som snart fått upp inflationen till de magiska två procenten. Fast det är förstås inte riktigt två procent än, men ”inflationen har stigit 0,5 procent till cirka 1,4 procent rensat för energipriser och Riksbankens egna räntesänkningar”.

Rensa, rensa, rensa.

Vidare förklarar han hur viktigt det är för Sveriges tillväxt och välstånd att han håller reporäntan under nollstrecket. En liten nackdel med det är att fastighetspriserna stiger lite. Och det här alla andra kommer in. Han vill att de ska torka upp efter honom.

1. Ingves citerar IMF som tycker Sverige ska minska ränteavdragen. Han citerar också EU-kommissionen som menar att Sverige är det land i Europa som ”ger högst skattesubventioner för lån”. Vafalls? Subventioner? Får man pengar av staten för att låna numera? Åtgärden heter i alla fall att regeringen bör minska ränteavdragen. Medan Ingves eldar på motorn för fullt med sin minusränta vädjar han till regeringen att kasta in grus i den för att bromsa.
2. En annan sak som han vädjar till regeringen om är att begära lagstiftning om amorteringskrav. Mera grus!
3. Andra åtgärder han vädjar till regeringen om är att ”begränsa hur stora lån ett enskilt hushåll får ta i relation till inkomsten, ett så kallat skuldkvotstak. Alternativt kan man, likt Storbritannien och Irland, lägga en begränsning för hur stor andel av bankernas låneportföljer som får bestå av högbelånade hushåll. Man kan även överväga andra åtgärder som till exempel sänkt bolånetak och krav på att hushållen ska ha större buffertar när de beviljas bolån än de har i dag.” Grus, grus, grus!

Chefen har således en massa kreativa förslag på åtgärder som andra ska vidta. Att han själv, den skyldige, skulle höja reporäntan till rimliga nivåer finns inte på kartan. Det vägrar han ens nämna. Det liknar den gamla sketchen från Fawlty Towers där herr Fawlty när han får en tysk gäst på hotellet springer omkring och skriker till personalen ”Don’t mention the war!”

Alla chefens föreslagna åtgärder innebär att stjäla resurser mer och avtalsfrihet från konsumenter och banker. Eftersom (till största delen) orealiserade värden på människors fastigheter stiger på grund av de låga räntorna måste vi ta mera reella pengar ifrån dem. Detta är ingen lösning. Det enda som hjälper är att låta räntan gå upp mot den nivå där lånemarknaden, om den var fri, skulle placera den.

Varför vägrar Ingves ens nämna att räntan måste upp? Därför att han vet att om han gör det som behöver göras skulle han krossa ekonomin och sätta igång en depression. Ingen riksbankschef vill gå till historien som den som satte igång Den Stora Depressionen med fastighetskrasch och hög arbetslöshet. Bättre då att fortsätta sänka räntan och be alla andra ”ta sitt ansvar” tills man är redo att säga upp sig och lämna över hundhuvudet åt någon annan.