På mises.org, vår systersajt i USA, återpubliceras Per Bylunds artikel om immigration från 2005. Den är åter aktuell med tanke på den senaste tidens flyktingströmmar och immigrationsdebatt. Artikeln publiceras tillsammans med en kommentar av Per.
Artikeln Refugees and Migrants in a World of Government Meddling finns här.
”The people advocating “open borders” in the immigration issue argue state borders are artificial, they are creations based on the coercive powers of the state, and therefore nothing about them can be legitimate.”
Ja, så argumenterar de. Min uppfattning är att detta bygger på ett grundläggande felslut, nämligen att gränser är skapade av staten. Man kan för all del hävda att dagens gränser alla förefaller uppfylla detta villkor men det innebär absolut inte att gränser inte skulle existera även annars.
Det är inte konstigare än med en massa andra nyttigheter och aktiviteter som staten är inblandad i. Staten är t.ex ofta huvudman för skolsystemet men detta innebär uppenbarligen inte att det inte skulle finnas utbildning även utan staten. Tvärtom uppkommer detta helt naturligt i en mängd olika former om folk styr sig själva.
Gränser är ett minst lika naturligt förekommande fenomen och uppkommer även helt utan stat så fort en grupp människor på något sätt börjar samverka inom ett givet landområde. Vidare tyder mycket på att när fria människor tar fria beslut om att bosätta sig tillsammans så är det naturligt med en stark drift mot segregering, dvs. man vill bo tillsammans med folk som man, i någon bemärkelse, upplever som lika. I dagens värld används och statens makt för att undertrycka detta och i stället tvinga folk att leva i mångkultur.
Att förkasta gränser enbart pga. att de nu upprätthålls av staten är likvärdigt med att förkasta utbildning bara för att skolorna är driva av staten.
Jag tror inte att de som använder ”open borders”-argumentet hävdar att det inte finns några gränser eller skillnader. De anser att statens gränser, och framför allt dess bibehållande (för att inte tala om beivrande) av dessa, är artificiella och helt och hållet en rättighetskränkning. Det vore fel att läsa in mer i det. Det är också fel att utgå ifrån att en nation skulle råka sammanfalla med staters gränser; de flesta gränser är resultat av krig mellan kungar/furstar/stater och därav har indoktrinering och förstärkning av särskiljande drag skett – inte bara med statens goda minne, utan på direkt uppdrag av den. T ex nationella språk är ett resultat av statliga dekret. Det finns ingen ”naturlig” anledning till att folk i Stockholm och Karlstad pratar precis likadant (bortsett från viss betoning) men folk i Karlstad och Oslo talar olika språk.
Dessutom är det aldrig så att en verkligt naturlig förekomst som approprieras av staten därefter fortsätter i sin ursprungliga (eller naturliga) form, utan den ändras alltid – givetvis till statens fördel. Det gäller oavsett om vi talar om landsgränser eller skolmonopol.
@Bylund,
”De anser att statens gränser, och framför allt dess bibehållande (för att inte tala om beivrande) av dessa, är artificiella och helt och hållet en rättighetskränkning. Det vore fel att läsa in mer i det.”
Det är i så fall betydligt mer rimligt, men jag upplever inte detta som den normala ”open borders” inställningen. Men jag kan ha fel.
Min åsikt är att om fria människor sluter sig samman och uppnår kontroll över ett område, där varje enskild person äger sin mark men man även, via sedvänja eller kontrakt, har ett gemensamt ägande över t.ex gator, skogar, floder, osv, då finns det en legitim rätt att:
1. Gemensamt försvara detta område
2. Införa vilka regler man vill angående vem som får bosätta sig där.
Håller du med om detta?
”Det är också fel att utgå ifrån att en nation skulle råka sammanfalla med staters gränser”
Det har jag verkligen inte påstått och det strider dessutom mot ordens innebörd. En nation är i grunden en grupp människor och en stat är ett landområde som någon har en viss typ av kontroll över.
”Dessutom är det aldrig så att en verkligt naturlig förekomst som approprieras av staten därefter fortsätter i sin ursprungliga (eller naturliga) form, utan den ändras alltid – givetvis till statens fördel. ”
Ja, det håller jag med om. Men vad har det att göra med frågeställningen här?
Det är i så fall betydligt mer rimligt, men jag upplever inte detta som den normala ”open borders” inställningen. Men jag kan ha fel.
Jag tror att vi har rätt båda två gällande de som använder ”open borders”-argumentet. Specifikt för libertarianer så är det givetvis statens gränser man är emot. Om du däremot pratar med annat folk som är för ”öppna gränser” så finns det ingen hejd för vad de kan tänkas inkludera.
Min åsikt är att om fria människor sluter sig samman och uppnår kontroll över ett område, där varje enskild person äger sin mark men man även, via sedvänja eller kontrakt, har ett gemensamt ägande över t.ex gator, skogar, floder, osv, då finns det en legitim rätt att:
1. Gemensamt försvara detta område
2. Införa vilka regler man vill angående vem som får bosätta sig där.
Håller du med om detta?
Givetvis. Det är detta jag skriver om i artikeln – och att det är detta som är kärnan, men att libertarianer tenderar att välja ett makro- respektive mikroperspektiv på detta.
@ Bylund,
”T ex nationella språk är ett resultat av statliga dekret. Det finns ingen ”naturlig” anledning till att folk i Stockholm och Karlstad pratar precis likadant (bortsett från viss betoning) men folk i Karlstad och Oslo talar olika språk.”
Jag grubblade lite kring detta och det är onekligen intressant att i Schweiz har man i princip ett stort antal olika språk. Förutom de 4 officiella språken finns inom den tysktalande gruppen ett stort antal dialekter som skiljer så mycket att de nästan är egna språk. Dessutom skiljer sig dessa som grupp kraftigt från ”vanlig” tyska.
Detta är troligen vad som naturligt sker om har stark individuell frihet samt extremt svag centralmakt. Vidare tror jag att denna mycket starka ”lokala identitet” kraftigt bidrar till motstånd mot immigration av folk som är påtagligt olika.
Att statsmakten typiskt verkar för att utrota lokala skillnader i språk och sedvänjor kan ses som ett förstadium till mångkultur: Först eliminerar man människors lokala samhörighet och sen går man vidare och eliminerar deras nationella identitet. Den enda samhörighet som då finns kvar är individens beroende av staten. Game over!
”The pre-1914 world saw no immigration issues or policies, and no real border controls.”
Detta påstående återkommer ständig men är i princip ett rent påhitt. Det fanns genomgående järnhårda regler i Europa angående vem som fick bo var och det rådde ibland inte ens frihet att bosätta sig fritt inom länderna.
Tror någon på allvar att t.ex judar, romer eller afrikaner tilläts att fritt bosätta sig i Västeuropa under denna tid? Eller att immigrationsreglerna till USA var lika för alla, oberoende av ras och härkomst? Australien tillämpade en uttalad ”white only” policy och i praktiken gällde samma länge för USA.
Västvärlden 1914 var fortfarande väldigt påtagligt kristen och hårda hädelselagar (blasfemi) var normalt. Bekännande muslimer kunde knappast existera där. Judar uppnådde ofta fulla medborgerliga rättigheter först under andra halvan av 1800-talet och det förekom gott om pogromer även senare.