Under gårdagen besökte jag och en libertariansk broder Södra Teatern i Stockholm för att se dokumentärfilmen om Edvard Snowden, CITIZENFOUR. Jag måste säga att denna film slår Jason Bourne trilogin och James Bond filmerna med hästlängder ifråga om spänning. Dramaturgin är nämligen verklig och utspelar sig på ett hotellrum någonstans i Hongkong. En person som de närvarande journalisterna i rummet inte ens visste namnet på sitter på sin säng framför en laptop. Det är samme person som brevväxlat med journalisten Glenn Greenwald under en tid och börjat läcka information om NSA:s (National Security Agency) massövervakning, inte endast av amerikanska medborgare, utan av medborgare över hela världen. Han avslöjade och kunde bevisa existensen av hemliga program som PRISM och Boundless Informant, samt att massövervakningen var riktade mot alla och inte endast mot utvalda objekt. Han kunde dessutom påvisa hur programmen kunde användas för industrispionage, för att avlyssna andra länders politiska ledare, samt för att utföra hackingattacker mot andra länders regeringar och företag. På sängen i det lilla hotellrummet (han checkade in som Edward Snowden och betalade rummet själv) sitter en blek och smal 29-årig amerikan i T-shirt och serverar journalisterna topphemlig information. Varför? För att han inte vill leva i ett samhälle där allt detta förekommer. Edvard Snowden ser sig själv som patriot och som sådan värnar han i första hand inte sitt lands regering, utan sitt lands medborgare. Hans budskap: Det är inte Edvard Snowden som är det viktiga i sammanhanget, utan det faktum att Förenta staterna spionerar på och övervakar människor. Staten kan följa dig genom din mobiltelefon, genom din användning av kontokort, se vilka som du har träffat genom att följa deras och dina kontokortstransaktioner och mobiltelefoner simultant och härigenom bygga upp beteendeprofiler. Potentialen för de nya programmen är enorm.
Det som därefter följer är ett drama i fyra akter.
Akt 1. Journalisterna skriver om ”läckan” och nyheten går som en löpeld över världen. Snowdens namn är än så länge okänt. Men på hotellrummet börjar Snowden får privatsamtal från sin hyresvärd och sin flickvän. Företaget som han jobbar på har börjat söka efter honom. De vet att han är borta och de vet att någon som har tillgång till den säkerhetsnivå som han har tillgång till har börjat läcka information. Man förstår att några börjar få kalla fötter.
Akt 2. Edward Snowden går ut och avslöjar att det är han som läckt informationen. Hans kontokort spärras. Hans hyra betalas inte in från autogirot. Hans ansikte syns på varje offentlig storbildskärm över hela världen. Han är jagad. Hans lägenhet genomsöks. De börjar förstå vem han är och vad han har haft tillgång till.
Akt 3. Flyktplaner från hotellet. Den amerikanska regeringen är efter Snowden. De vill ta honom tillfånga. Barack Obama anklagar honom för att ha agerat utanför demokratins ramar. Obama påstår att han själv hade velat föra Förenta staterna till ”en bättre plats”.
Akt 4. Snowden får hjälp att fly av WikiLeaks och hamnar till sist på Moskvas flygplats där Förenta staterna drar in hans pass. Han kan inte längre resa. Till sist får han politisk asyl i Ryssland trots att Ryssland inte var hans förstahands alternativ. Han hade hellre åkt till Sydamerika men hade sannolikt blivit kidnappad av amerikanska elitförband. Ryssland var det enda land som kunde garantera hans säkerhet.
Endast vi libertarianer stod bakom Edvard Snowden redan innan han avslöjade NSA:s massövervakning. Nu när det är politiskt opportunt, har fler politiska grupper börjat stödja honom som person, men dock utan att politiskt lyfta ett finger mot det totalitära system som han har avslöjat och vill få bort. Bland annat erkänner de som oftast inte att vårt samhälle är totalitärt och ser därför inte heller sig själva som en del av problemet. Efter Snowdens avslöjanden var det dessutom tänkt att EU och Förenta staterna skulle diskutera anklagelser om amerikanskt spioneri mot europeiska institutioner och länder, men Sverige som enda EU-land tillsammans med Storbritannien blockerade dessa samtal genom att lägga in sitt veto. Representanter för Litauen, för tillfället EU:s ordförandeland, kontaktade Sveriges utrikesminister Carl Bildt för att få honom att ändra uppfattning men utan någon framgång.
Bradley Manning, Julian Assange och Edvard Snowden. Heder och ära!
Efter filmvisningen höll Ole von Uexkull vid Right Livehood Award Stiftelsen och Anna Wigenmark vid Ordfront i en paneldiskussion med Sarah Harisson, redaktör för WikiLeaks och Julian Assanges närmaste rådgivare, Daniel Ellsberg som är mest känd för att ha läckt Pentagonpappren om kriget i Vietnam, Ewen MacAskill från The Guardian (som var med i filmen på Snowdens hotellrum) och Wolfgang Kaleck som är Snowdens advokat. Jag spelade in 25 högintressanta minuter av denna diskussion på min telefon och ni kan se dessa här:
https://www.facebook.com/video.php?v=724020311020689&pnref=story
Filmen är ett obligatorium för varje vän av frihet.
I kontrast till detta känns det lite konstigt att mise.se finns på Facebook. För att citera eh hög CIA-chef fritt översatt: ”Facebook är en dröm som blev sann.”