Lite om libertarianism och MI

För mig var de ekonomiska skälen för libertarianismen av mindre betydelse än de etiska, psykologiska och epistemologiska skälen. Om vi börjar med de sistnämnda så kan vi tala om en öppen och fri marknad av idéer, trosuppfattningar, kunskapstraditioner och metoder som väljs i frihet och där vissa idéer och uppfattningar inte tvingas på folk som idag. Oberoende av om man tror att en viss åskådning eller idélära är mer sann än någon annan, om man tvärtom ser att åskådningar som relativa eller om man förenar någon av dessa två med en öppenhet för att de vetenskapliga och metafysiska grundfrågorna är öppna, kan man förena detta med princpen om icke-våld. Detta möjliggör även att olika teorier och idéer kan konkurrera med varandra på en fri marknad – något som bidragit till den teknologiska revolutionen. Dock saknar vi samma fenomen på kulturens område, här är vår egen kulturpolitik fortfarande socialistisk och hindrar många perspektiv och åskådningar. Hans Herman Hoppes transcendentala argument för libertarianismen: det faktum att du argumenterar med mig implicerar att du accepterat att inte tvinga mig utan att använda icke-våld för att få mig att revidera uppfattning, borde även vara grunden för kulturella, ideologiska och religiösa diskurser – inte bara naturvetenskapliga.

Utifrån min egen profession kan jag sedan dra flera psykologiska slutsatser av varför tvång, hot och bedrägeri aldrig på ett positivt sätt kan ändra en människas beteende, tankar, känslor och val. Personer som exempelvis vill få hjälp att komma bort från ett missbruk eller bär på en annan psykiatrisk problematik vill bli motiverade och få autonomistöd för att vandra en väg som de valt själva, för att välja bort ett missbruk eller ett riskbruk av droger som hindrar dem från att kunna arbeta, ta hand om sina familjer och fungera i sociala sammanhang. Att använda tvångsmedel kan här orsaka svåra trauman och leda till ett motstånd mot att förändra ett destruktivt beteende. Ja faktum är att posttraumatiskt stressyndrom, personlighetsstörningar och vissa neuropsykiatriska problembilder just beror på brott mot icke-våldsprincipen och kränkningar genom våldtäkt, hot och misshandel. Man får sedan acceptera att alla inte vill sluta använda droger, inte vill förändra sina självdestruktiva beteenden. Däremot visar studier att dem som själva söker sådant stöd och sådan terapi blir hjälpta i mer än 80% av fallen. Detta är oerhört positivt då stödet sker genom frivilliga insatser och helt bygger på klientens/patientens egna val och egen motivation. En av de metoder vi använder heter MI och åsyftar motiverande samtal.

Grunden i MI är fullständig acceptans för klientens/ patientens egna val och respekt för att klienten/ patienten är expert på sig själv. Genom MI så ger man inga skäl för klienten att förändra sig, men stärker klientens egna skäl till förändring och via en sokratisk metod får dem att komma till insikt hur förändringen skall gå till på bästa sätt. Man kan således dra slutsatsen att MI är en libertariansk metodik som fungerar med stöd av vetenskaplig evidens och där andra, tvingande, åtgärder mot exempelvis missbrukare och människor som vill få bukt med trauman och fobier inte visat goda resultat utan tvärtom haft negativa konsekvenser.

En filosofisk metod för att avgöra om en etisk teori är sann och moraliskt godtagbar är att se på teorins inre koherens, dess tillämpbarhet och dra slutsatsen att den mest rimmade och koherenta teorin är den mest sanna. I alla de discipliner och teorier som jag själv tittat på och som rör diskursetik, kriminologi, psykoterapi, metodologisk pluralism inom vetenskapsteori, lärdomar från människans politiska och ekonomiska historia etc – har jag dragit slutsatsen att icke-våldsprincipen leder till bäst konsekvenser. Det finns inte endast goda ekonomiska skäl för denna teori, utan även goda psykologiska och sociala. Den som vill veta mer om MI kan se följande introduktion:

https://www.youtube.com/watch?v=s3MCJZ7OGRk