Några veckor efter att Norge tog hem storslam i Sochi fortsätter dramatiken i Öst. Det av korruption och ekonomisk kris tyngda Ukraina har delats mellan två fraktioner av befolkningen varav den västorienterade och EU-vänliga delen kör ut landets president, Viktor Janukovytj, medan den ryskvänliga tycks välkomna om inte krig, så väl ett självständigt Krim som politiskt står på Rysslands sida. Det första som offras i en krigssituation sägs vara sanningen och dessvärre bekräftas detta av både västerländska och ryska media. Det bekräftas dessutom av John Kerry och Carl Bildt. Låt oss därför ta några djupa andetag, besinna oss och se på det som hänt ur några perspektiv som hittills inte framkommit i media.
Låt oss börja med ett historiskt perspektiv på Förenta staternas agerande i förhållande till folkliga uppror i Östeuropa. När exempelvis Warszawapakten krossade upproret i Prag våren 1968 gjorde Lyndon B Johnson ingenting. När Moskva beordrade general Wojciech Jaruzelski att krossa den polska fackföreningsrörelsen Solidaritet vägrade Ronald Reagan att officiellt lägga skulden på Warszawapakten. Förenta staterna ansåg sig inte ha något eget intresse av att lägga sig i dessa konflikter och det sannolikt med hänsyn till fredsfördraget 1945. Efter 1989 har denna situation förändrats. Det började med Förenta staternas inblandning i inbördeskriget i Jugoslavien och löftet om en amerikansk militärbas på albansk mark efter etniska rensningar på båda sidor i slaget om Kosovo. Geopolitiskt var detta ett nederlag för Ryssland eftersom de amerikanska militärbaserna kom att placeras inom den geografiska zon som tidigare kontrollerats av en Moskva-allierad. Senare blev det fråga om ett amerikanskt raketförsvar i Polen och Tjeckien (2008), amerikanskt stöd till den västorienterade regimen i Georgien och landets angrepp på det ryskvänliga Sydossetien (2008) och nu amerikansk inblandning i revolutionen i Ukraina.
Ur geopolitisk (men inte moralisk) mening skiljer sig egentligen inte det som händer på Krim så mycket från Rysslands inblandning i Sydossetien. I båda fallen handlar det om att geopolitiskt säkra landets gränser. Moraliskt består skillnaden i att Georgien inledde med en aggressionshandling mot en försvarslös befolkning och att Ryssland först efter detta kom till sydossetiernas undsättning. I fallet Ukraina ser vi snarare att den västorienterade och nationalistiska delen av befolkningen genomfört ett maktskifte efter att ha blivit beskjuten av Yushchenkos soldater. Rysk media hävdar givetvis att etniska ryssar ska ha angripits av nationalister på Kievs gator, men detta är inte helt fastställt. Däremot tycks det som om en och annan synagoga och rysk-ortodox kyrka har vandaliserats i ringa omfattning. Just det – den orangea revolutionen har ett inslag av brunt både på gatunivå och i den nya regeringen. Detta är måhända en nagel i ögat på EU, men ingenting som man inte kan råda bot på genom vissa villkor för de pengar man utlovat i samband med ett västvänligt regeringsskifte.
För att sammanfatta det politiska läget så gick världen efter 1989 från en bipolär världsordning där Förenta staterna tävlade med Sovjetunionen under kalla kriget till en unipolär värld som först på senare år utmanats av Kina och Ryssland. Kina är ekonomiskt starkare än Ryssland och Förenta staterna har en enorm ekonomisk skuld till landet, så här får vi inte längre höra talas om invasionen av Tibet, den etniska rensningen av tibetanska bönder och Dalai Lamas landsflykt till Indien. Däremot ser Förenta staterna en reell chans att ta upp matchen mot Vladimir Putin som officiellt inte gjort någon hemlighet av sina ambitioner att utmana amerikansk världshegemoni – inte utifrån en kommunistisk retorik men väl utifrån en nationalistisk sådan. Faktum är att både Förenta staterna och Ryssland har imperialistiska ambitioner. Där Förenta staterna utan moraliska skrupler invaderat Irak och Afghanistan och bytt ut regimerna i dessa länder, vägrar Ryssland att ge frihet och oberoende åt muslimska småstater i Kaukasus. Det är förvisso att jämföra en höna med ett ägg men ändå fråga om brott mot NAP (Icke-våldsprincipen).
Låt oss i sammanhanget inte heller glömma Rysslands fredshandling i Syrien i samband med amerikanska försök att få tillstånd ett regimskifte i landet genom stöd från sina icke helt så demokratiska allierade i Saudiarabien och al Qaida. Denna allians med saudiska wahabiter och al Qaida är inte heller ny. Förenta staterna stödde al Qaida i Afghanistan när Sovjetunionen försökte överta landet. Att man under några år efter 9/11 sett al Qaida som sin huvudfiende hindrar inte att man kan använda sig av organisationen när det lämpar sig för viktiga reformer och revolutioner: som när man vill motivera nödvändigheten av NSA eller störta en trilskande regim i Mellanöstern. Vi får inte heller glömma en viss Mr. Snowden som fick politisk asyl i Ryssland efter att ha blivit förföljd av frihetskämpande amerikanska agenter som uppfattade honom som ett reellt hot mot demokratin.
En av de stora orsakerna till revolten i Ukraina är givetvis befolkningens ekonomiska desperation och en korrumperad regim med lojalitet till Ryssland, och som samtidigt slits mellan rysk gas och andra ekonomiska förmåner från Ryssland och erbjudanden om ekonomisk hjälp och frihetsförmåner från EU. Förenta staterna, EU och Ryssland har tillsammans utnyttjat en kris för att tillskansa sig geopolitiska fördelar.
Surprise 1: Ryssland vill inte ha Förenta staterna i farstun. Ryssland vill dominera Svarta Havet.
Surprise 2: Amerikas ambassad i Kiev ger ekonomiskt stöd till demonstrationer mot en demokratiskt vald regering. Hur skulle Förenta staterna agera om Ryssland eller Kinas ambassader gick ut bland demonstranterna i Occupy Wall Street-rörelsen och delade ut mat och uppmuntrade till att byta regering i Washington?
Surprise 3: Det tycks som om majoriteten av invånarna på Krim faktiskt välkomnar närvaro av rysk militär.
Surprise 4: Putin förnekar att militären är rysk.
Surprise 5: Carl Bildt av alla människor gör entré i Kiev.
Surprise 6: Sveriges skickar två JAS 39 Gripen-plan till Gotland och Reinfeldt ämnar rusta upp rikets könsneutrala Försvarsmakt.
Surprise 7: Obama och Kerry tycker att invasionen av Krim är omoralisk. Look who´s talking.
Surprise 8: Telefonläckan som avslöjar samtalet mellan Estlands utrikesminister Urmas Paet och EU:s Catherine Ashton om upploppen i Ukraina. På Estniska UD heter det: ”Foreign Minister Paet was giving an overview of what he had heard the previous day in Kiev and expressed concern over the situation on the ground. We reject the claim that Paet was giving an assessment of the opposition’s involvement in the violence.”
Sverige överväger därutöver att gå med i Nato och är enligt Försvarmakten redan djupt nere med fingrarna i syltburken. Vad har då Sverige kunnat bidraga med i Natosamarbetet? Som Per Gudmundson uppmärksammat på SvD handlar det svenska bidraget om att föra fram genusperspektivet. På Försvarsmaktens hemsida heter det:
”Vid Swedint finns även Försvarsmaktens centrum för implementering av genderperspektiv i militära operationer – Nordic Centre for Gender in Military Operations (NCGM). Centrumet, som är ett nordiskt försvarssamarbete, är sedan 22 februari 2013 utsett som huvudansvarig för genderområdet inom Nato.”
Om Ryssland mot förmodan skulle anfalla Sverige så skickar vi helt enkelt våra genuspedagoger på dem. Ryssen kanske rentav dör av kulturchocken?
Det tycks som om det libertarianska alternativet i sammanhanget bäst representeras av dem som söker lokal autonomi på Krim. Krim tillhörde Ryssland fram till 1954 då Nikita Chrusjtjov genom ett ifrågasatt beslut skrev över området på Ukraina. Efter 1989 var det inte helt självklart att Krim skulle tillhöra Ukraina och 1991 skrev 180 000 invånare på Krim på en petition med syftet att göra Krim självständigt. Ur ett frihetligt perspektiv har demonstranterna i Kiev endast bytt ut en statskramande och korrumperad regim mot en ny. Den gamla regimen var köpt av Ryssland. Den nya regimen är köpt av Förenta staterna och EU. Kommer Ryssland att invadera Ukraina? Det vet ingen i nuläget, men om vi ser på fallet med Sydossetien så lämnade Ryssland Georgien i fred efter kriget. Rysslands ambition sträckte sig enbart till att försvara den ryska befolkningen. Faran nu består framförallt i om Förenta staterna och EU fortsätter att provocera ryska intressen genom sina nya allierade i Kiev.
Två historiska detaljer som inte är så små i sammanhanget är dels att Ryssland grundades i Kiev och ser Kievriket som sin vagga, dels att ryssar och ukrainare i historisk mening är samma folkslag. Många ukrainare har släkt i Ryssland och familjemedlemmar som dödats på Sovjetisk sida under andra världskriget. Det tragiska är således att vissa intressen sår split mellan människor som historiskt inte haft några problem med fredlig samexistens.
Källor: http://www.lewrockwell.com/lrc-blog/nuland-and-pyatt-supporting-a-revolution/
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/03/04/sverige-leder-genusarbetet-i-nato/
http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/livgardet/swedint/
http://www.vm.ee/?q=node%2F19353
Den avsatta presidenten är demokratiskt vald, och kan bara förlora sin stol genom omval eller att ställas till rätta, behöver man säga mer? Dessutom har Ryssland ett avtal med Ukraina om att man får ha militär närvaro inne i Ukraina i fastlandet, dock vet jag inte vilkoren i avtalet, dessutom visar historien att Ryssland inte vill ockupera utan markera och lägg till att befolkningen där trupperna finns är proryska. Case closed.
Tack för detta.
Ang andra världskriget så fanns väl även ukrainska nationalister som stred mot kommunistiska Sovjet.
Om det som händer i världen ligger på en skala från 1 till 10 så sker all nyhetsrapportering bara mellan 4 och 6. Alla andra perspektiv skildras aldrig.
Angående bilden till denna artikel så läste jag på löpsedeln igår att Bildt hade hotat Ryssland. Vad komiska de kan vara. Vad skulle Bildt eller ens Sverige kunna hota Ryssland med? Rysslands luftlandsättningsstyrkor är numerärt större än hela Svenska försvaret.