Det har talats en del om oförklarlig massdöd bland bin världen över. Såg nyss en intressant film på temat: Vanishing of the bees . Vid närmare granskning har det pågått i över tio år. Det började i Europa och kom därefter till USA. Det sägs vara ett mysterium, men egentligen visar det sig inte vara särskilt märkligt. Som så ofta är det en rimlig utgångspunkt att anta att staten ligger bakom. Sedan blir det mest en övning i att förbinda punkterna.
Filmen ger en hel del ledtrådar. Ungefär så här hänger det ihop.
Bina dör av nya långtidsverkande (s.k. systematiska) bekämpningsmedel. Det finns en stark korrelation mellan bidöd och områden där sådana medel använts. Det tycks vara flera biologiska mekanismer som samspelar, till exempel påverkas binas immunsystem, matsmältning och nervsystem. Blandning av bekämpningsmedel tycks ge extra dödlig effekt (som läkemedel).
Systematiska medel används för de kan spridas lättare, med t.ex bevattning, eller kan hänga med växten från frö till planta. Tidigare var man tvungen att sprida medlet oftare, till exempel genom att bespruta med flygplan. Dyrt.
Varför behövs så starka bekämpningsmedel överhuvudtaget? Jo för att jordbruk idag bedrivs i form av monokultur, dvs. med bara en enda gröda på gigantiska arealer. Monokulturer förekommer inte i naturen. Skadedjur är specialiserade på vissa grödor och därför älskar de monokulturer, det är som att komma på fest. De äter sig feta och förökar sig exponentiellt. Därför måste de bekämpas med starka medel.
Varför bedrivs jordbruk idag i form av monokultur? Att finna svar på det lämnas som övning åt läsaren, men en ledtråd är svaret på frågan varför företag idag bedrivs i form av ”Big Business”.
Filmen var lärorik på många sätt. Den förklarade att bin inte attraheras naturligt till monokulturer. I sådana blommar all växtlighet samtidigt och om bin slår sig ner där får de en väldigt kort skördetid och resten av året får de sitta arbetslösa. (Bin gillar som bekant inte att vara overksamma och lyfta bidrag.) Eftersom bina inte attraheras så har det uppstått en hel pollineringsindustri med biodlare som drar land och rike runt med bisamhällen på lastbil för att pollinera växter i olika landsändar i deras olika blomningstider. Pollinering är en dold men gigantisk industri. Medan bidöden rasar i USA importerar man bin från andra delar av världen och flyger dit dem i jumbojet.
Hur löser man då problemet med bidöden? Det visar sig vara väldigt enkelt och gå fort. Omedelbart efter att man slutade sprida långtidsverkande bekämpningsmedel i Europa så återhämtade sig bina. Och hur gick det till att få bort de långtidsverkande medlen? Ja det började så klart lobbas politiker om förbud etc. Och visst blev det förbud, men med lite marknadsförståelse inser man att det inte var det som löste problemet. Så fort biodlarna förstod problemet vägrade de skicka sitt kapital i döden genom att pollinera grödor som förgiftats med systematiska medel. Denna insikt kommer väl tids nog även till USA.
Eftersom staten finns till för att skydda undersåtarna, och fylla deras liv med mat och mening, frågar sig kanske vän av ordning varför den tillåter så skumma bekämpningsmedel. Det har att göra med att Environmental Protection Agency och motsvarande naturskyddsmyndigheter i Europa baserar sin folkhälsopolitik på tillverkarnas egen forskning. Alltså som vilken medicinmyndighet eller finansmyndighet, etc. som helst. Detta är också förklaringen till att det inte finns någon forskning på samverkanseffekter mellan bekämpningsmedel (vilket vi av en händelse diskuterade i Radio Mises för några veckor sedan). Dessutom är de statliga kriterierna inriktade på omedelbart dödliga doser, dvs. man intresserar sig bara för om bina dör inom 2-3 dagar. Men doserna från de systematiska medlen är inte omedelbart dödliga, men tycks så vara under loppet av några månaders tid.
På slutet så förklarar en av de intervjuade också konsumentmakten, som är en förlängning av samma marknadsprincip. Vi röstar tre gånger om dagen med våra gafflar. I slutändan är det därför konsumenterna som bestämmer hur maten ska framställas.
Nu har de även upptäckt att bin som dricker dagg från en genmodifierad gröda dör inom en minut.
Det som är mest säkert i den här härvan är att det är vissa multinationella företag, decennier av lobbying och svängdörrar mellan stat och företagen som ligger bakom problemen vi står inför.
Som lekman kan man inte läsa på och bli expert på allt, men det hindrar oss inte från att fälla välgrundade påståenden om vad vi tror är sant eller inte. Mycket av det som ”hanteras”, ”kontrolleras”, ”fixas”, ”exproprieras” och ”bestäms” utan vår medverkan i dagens samhälle är dekadent; inte bara hur mat produceras, hur dåligt sjukvård fungerar, vad vetenskapsmän ägnar sig åt, vad medier utelämnar för fakta etc., utan också synen på etik, normer och värderingar.
I frågan om bina är det troligt att det är flera samverkande faktorer som bidrar till kollapsen av kolonierna, samt individuella bins död. Bekämpningsmedel, tungmetaller, genmodifierade växter och djur, virus, och annan yttre påverkan… ja, alla kan vara bidragande orsaker till bidöden i specifika fall. Men det är svårt som enskild konsument och komma med nådastöten som orsakar ett paradigmskifte och en förändrad inställning till hur företagen bör hantera problemen, som de skapar tillsammans med staten.
Det är i denna mening jag inte riktigt håller med Klaus, eftersom konsumentmakten är näst intill obefintlig på individuell basis. Jag som individ kan göra ett rationellt val att undvika vissa produkter som är sprungna ur den subventionerade jordbrukssektorn, men jag får likväl i mig bekämpningsmedel, tungmetaller och andra skadliga ämnen även om jag gör medvetna val. Det går som konsument idag inte att konsekvent välja bort något som du tror är onyttigt när många alternativ de facto fortfarande är skadliga. Detta beror på hur livsmedlen skapas, hanteras, paketeras och fraktas till köparna. Köparna får i sin tur inte vet vad de får i sig, även fast de läser innehållsförteckningen på varje vara de köper.
Den rothbardska idén om rätten till egendom och möjligheten att värja mig mot yttre aggressioner såsom genmanipulerade grödor samt djur och allmänna föroreningar av luft, vatten och mark, är ingen rättighet som upprätthålls i samhället vi lever i. Det är inte heller någon rättighet för de jordbrukare som vill odla grödor och föda upp djur på traditionellt vis, eftersom deras ägor riskerar att kontamineras av genmodifierade grödor. Om du bjuder upp till motstånd riskerar du att bli en måltavla när staten anfaller.