Stockholms rika finansierade försvaret

Intressant Wikipedia-artikel om ”Korvlinjen” som var två befästa försvarslinjer norr och söder om Stockholm.

Försvarslinjen kallades i folkmun för korvlinjen på grund av sitt utseende. Bygget finansierades av privatpersoner som samlades i ”Föreningen för Stockholms fasta försvar” och ”Palmqvistska fonden till Stockholms befästande”. Tillsammans med välbärgade medborgare samlade de in pengar för att köpa mark och låta bygga försvarsanläggningar, så kallade ”halfpermanenta befästningar, afsedda att försvaras af landstormstrupper till skydd mot öfverrumpling af hufvudstaden”. Själva byggarbetena utfördes av militära ingenjörsförband, som stod under civil ledning. Sedan skänktes anläggningarna till militären.

8 reaktioner på ”Stockholms rika finansierade försvaret”

  1. I dag finns kanske anledning att fråga sig om det finns något försvar överhuvudtaget? Författaren K Arne Blom skrev t.ex.:

    ”I händelse av en väpnad konflikt i framtiden kommer Skåne att överges av den svenska krigsmakten. Detta har jag fått mig berättat av svensk sakkunnig militär. Saken är den att Skåne i händelse av en invasion söderifrån inte anses kunna försvaras. Då dras försvarslinjerna upp till Hallandsås och de fortfarande djupa skogarna mot Småland. Skåne hamnar i invasionsmaktens händer och människorna kommer att överges av svenskarna.
    Det är en realitet. Skåne offras. ”

    http://www.scania.org/books/333bok/0308kab.htm

    Om nattväktarstaten, d.v.s. försvar, rättsväsende och polis inte fungerar, har staten något existensberättigande alls?

    Om inte annat finns väl i så fall, som K Arne Blom-citatet ovan indikerar, anledning att fundera över medlemskapet i Sverige?

    1. Inte bara Skåne offras, utan det mesta av landet. Finns inte en sportmössas chans att försvara denna enorma landyta, emedan folket som borde vara ryggraden i försvaret är avväpnat.

      Den som gjort lumpen vet ju att enbart utvalda ”skyddsobjekt” är av försvarsintresse, och ens praktiskt möjliga att skydda med det klena försvar landet idag har. Det innebär att det huvudsakligen är politiker, riksdagshus, regeringsbyggnader, tv-torn och några broar runt Stockholm som kommer få skydd tills politikerna kunnat sätta sig i säkerhet i utlandet.

      Som du säger, när staten inte ens klarar de minimala nattväktar-uppgifter, för vilken den hävdar sin absoluta nödvändighet, då borde det vara dags att lägga ner.

      Slutligen kan man fundera på om en invasion utifrån vore så farligt. Man skulle kunna tänka sig att framtidens historieskrivare med viss rätt skulle kunna beteckna det som en befrielseaktion.

  2. Pansarskeppsinsamlingen när ett annat exempel:
    http://www.marinmuseum.se/sv/Samlingar/Foremal/Sakletarbloggen/Sakletaren/Pansarskeppsinsamlingen-1912/
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_pansarb%C3%A5tsf%C3%B6reningen

    Jag kommer att tänka litet på röde Orms insamling till den sista tredjedelen i brudköp. Jag har tyvärr inte boken tillhands men vill minnas att röde orm sa ungefär ”Det sitta säkert här män i nämnderna som vilja göra något för god grannsämjas skull, och även för sitt eget anseende”. Vi människor törstar efter social status. I vissa samhällen tycks vi kunna få social status genom att dela med oss av våra egna surt förvärvade för det allmänna bästa. Är inte det bättre än hot och tvång och våld?

  3. @ Klaus

    Det är faktiskt så man förklarar den bristande motståndsviljan på de danska öarna, när svenskarna bankade på dörren 1657-58. Palle Lauring skrev t.ex.:

    ”Da svenskerne lå for Kronborg, fik de effektiv og begejstret hjælp til beskydning af slottet fra Helsingørs borgere. Det var landsforræderi, men borgerne så det ikke på den måde. Der var had mellem byen og slottet, og så hjalp man dem, der smed kugler i hovedet på de storsnudede soldater. Nu var der lejlighed til at sige dem tak for kævestød og skaller i knejperne, og for at døtre mistede dit og dat, fordi de ikke kunne stå for de drabelige knebelsbarter. Tak for slid og slæb med leveringer og voldarbejde og kørsel.”

  4. Intressant artikel, inte minst att de styrande idag inte tycker att anläggning har något som helst bevarandevärde. Lite märkligt kan man tycka. Kan det möjligen vara så att det är ett monument över frivillig finansiering som gör att det inte har något bevarande eller skyddsvärde? En totalt ointressant del av vår historia?

  5. Och på tal om det jag nämnde om att prioritera försvaret till vissa delar av landet och delar av befolkningen läser vi idag i SvD: Stockholm prioriteras vid militärt hot

    – Vi ska försvara hela Sverige, men vi kan inte försvara hela ytan på samma gång, säger ÖB och förklarar:

    – Vi kommer att tvingas göra operativa val om var ska vi satsa resurserna. Det är ingen som helst tvekan om det.

    Det kan bli ett val mellan att försvara Stockholm och resten av landet?

    – Operativt, beroende på hur krisen ser ut, så kommer vi att tvingas lägga korten. Då är det operativa rådet till regeringen att alltid säkra riksledningen.

    1. Att man väljer att rädda sig själv i första hand är förstås mänskligt.

      Om de bara lät andra göra det som de gör så skulle vi inte behöva ha någon debatt.

  6. @ Klaus

    Intressant att det inte resulterat i några reaktioner i medierna.

    Det finns ett massmedialt talesätt i det centraliserade Frankrike: ”If it doesn’t happen in Paris, it doesn’t happen at all”.

    I Sverige säger man: ”Om det regnar på Segels torg, regnar det i hela Sverige”.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *