I ett längre blogginlägg på Washington Posts wonkblog hävdas idag, med utgångspunkt i vetenskapliga studier, att fattigdomen minskar om man höjer minimilönen. Även om Sverige inte har i lag reglerad minimilön (utan kollektivavtal istället) så är det ett fenomen som illustrerar en grundläggande ekonomisk sanning – som är under ständig beskjutning av diverse socialister och halvsocialister.
Jag svarar på inlägget på mises.org: Does minimum wage reduce poverty?
Förutsatt att den generella ”bidragsnivån” knuffas upp till strax under den nya minimilönen så kommer den ”relativa fattigdomen” minska naturligtvis. Sedan är ”relativ fattigdom” ett nonsens-begrepp, men ett relativt populärt sådant.
Jo, det är ju förstås sant. Men även utan förändringar av bidrag så kan man mycket väl se en ”förbättring” i aggregerade data av att höja minimilönen (t ex att medianlönen går upp, eller att de som behåller jobben faktiskt tjänar mer per månad/år). Men därmed inte sagt att det är bättre på något sätt; liksom alltid missar neoklassikerna förändringar som sker inom aggregaten.
Ibland undrar man om aggregaten är huvudsakligen till för att tydliggöra eller dölja verkligheten…..beror kanske lite på vem som använder dem. Jag tycker EGENTLIGEN om statistik, då den tenderar att kunna sammanfatta större trender i ett begripligt format, men det är helt klart livsfarligt eftersom det går att ”bevisa” som mycket osanningar genom felaktigt användande av statistik.