Vi får en hel del goda idéer av våra klipska läsare. T.ex. ”Hitman” skrev i forumet om gutalagen och jag började läsa mer. Jag rekommenderar verkligen att läsa om den här http://www.guteinfo.com/?id=2256
Detta var en lag som var man kunde begripa, inga lagkloka behövdes för att tolka den. Lagen börjar sålunda:
Detta är det första i vår lag, att vi skola säga nej till hedendomen och säga ja till kristendomen och alla tro på en Gud allsmäktig och bedja honom om hjälp, att han ville giva oss gott år och fred, seger och hälsa och att vi kunna hålla vår kristendom och vår rätta tro och det land, där vi bo, och att vi var dag i alla våra gärningar och vår vilja må göra det som är Gud till ära och oss till största gagn både till kropp och själ.
Till exempel visar det sig, föga förvånande, att det en hel del av det vi ofta får höra om hur synd det var om kvinnor förr inte riktigt stämmer. Det visar sig att de hade betydligt bättre lagskydd för 1000 år sedan än under den moderna rättsstaten, även detta torde vara föga förvånande.
Om en kvinna ”skändades” gällde följande:
- Inga paragrafrytterier om ”hjälplöst tillstånd”, uppsåt, samtycke
- Kvinnans definition gällde om vad som var ”skändning”
- Omvänd bevisbörda gällde, mannen måste bevisa sin oskuld
- Skyldig man fick böta till gotländsk kvinna tolv marker (över ett kilo) silver
- Till icke-gotländsk kvinna fem marker silver
- Till trälkvinna 6/8 mark silver
- Om kvinnan var gift (oavsett härkomst) blev förövaren laglös och kunde slås ihjäl av vem som helst såvida inte kvinnan tillät honom att köpa sig fri.
Författaren till artiklarna säger:
Det mesta du har hört om kvinnans ställning under medeltiden, sexuellt förtryck och liknande, är rent struntprat. Medeltidskvinnorna hade ett långt bättre skydd av lagstiftningen mot våldtäkter än dagens kvinnor. Och skall man diskutera kvinnosyn, trovärdighet och sånt, så är det lätt att konstatera att kvinnan hade en bra mycket bättre ställning i detta avseende under medeltiden, åtminstone enligt Gutalagen.
Spännande minsann 🙂
Intressant.
Eftersom vi närmar oss jul, läste jag om hur det i Skandinavien finns en gammal jullek, som stammar från berättelsen, när Balder var på fest i Tune vid Roskilde, så slog han sin hustru Runa för att hon pratade för mycket.
Julleken ”Balder-Rune” går ut på att smiska kärringarna, när de pratade för mycket vid julfesten.
Det skedde under recitation av följande vers:
”Balder, Rune og hans Viv,
De ypped dem en grote Kiv,
Grote Kiv paa Tune.
Der slog Balder Rune.
Ni Slag ville vi slaa,
Dermed ville vi hjem gaa.
En, to, tre, fire, fem!
Der gik end ingen af os hjem.
Seks, syv, otte og dertil ni!
Dermed sige vi denne Ryg fri.”
http://runeberg.org/dagligt/7/0080.html
Så nog var kvinnosynen annorlunda i gamla dagar.
Det är bland de värsta lagar jag sett.
Att kvinnan bestämmer vad som är skändning gör denna lag i praktiken till retroaktiv lagstiftning. Det finns ingen som vet vad som är lagligt eller olagligt innan fallen prövas vilket är typiskt dåligt i ett lagsystem. Den omvända bevisbördan kan leda till att oskyldiga döms vilket inte hör hemma i ett liberalt samhälle.
@ Saypayaa
Hade liknande funderingar om hämndinstitutet.
http://www.guteinfo.com/utflykter/Faro.asp?id=3418
Eftersom ingen stat eller funktioner som åklagare eller polis fanns, var hämnd tillåtet.
Men var är rättssäkerheten när straffet utmättes efter familjetillhörighet, och inte individuell skuld?
Lagen kan förvisso ses som en anarko-produkt, men hur libertariansk är hämndinstitutionen?
Det förefaller överhuvudtaget i det statslösa Skandinavien som, att släkten spelade en viktig roll i genomförandet av lag och ordning.
I Jyllandslagen och Skåneländska lagen på 1200-talet t.ex. klargörs att vigilantism och hämnd inte längre accepteras vid något tillfälle. Nu skulle rätten att bestraffa tillhöra kungen och staten. T.ex.:
”Bonden maa ikke selv hænge sin Tyv, fordi han gør det af Hævn. Selv om der er handlet ilde imod ham, maa han ikke selv tage sig til Rette.”
http://www.saack.dk/master.html?http://www.saack.dk/jyske_lov_bog2.shtml
Men skall vi tro de medeltida folkvisorna levde ge gamla normerna styvnackat kvar.
T.ex. handlar visan om ”Torbens dotter” om blodshämnd. Torben blir uppsökt av en grupp män som söker hämnd. Även om Torben erbjuder hämnarna huset och gården, ja till och med hans dotter, finns det ingen nåd:
http://da.wikipedia.org/wiki/Torbens_datter
”Vi ere ikke kommen for hus eller jord, men vi ere kommen for dit hjerteblod”.
Sedan tar mördaren Torbens dotter med sig.
Men kan vigilantism och hämnd betraktas som libertarianskt?
Eftersom de nordiska staternas grundande enligt konventionell historieskrivning innebar, att rätt inte längre blev en fråga om makt, som i ättesamhället, borde kanske Klaus eller andra på Misesinstitutet förklara/fördjupa detta ytterligare?
Som bekant säger den libertarianska icke-våldsprincipen (NAP) att man inte ska begå våld mot andra människor och ta deras egendom. Det är en bra men mycket begränsad princip.
Den säger t.ex. inte vad man ska göra om någon trots allt överträder NAP. Om nån slår mig på truten, får jag bara värja mig i den stunden eller får jag springa efter och sätta en kniv i ryggen på honom? Får jag sätta en kniv i ryggen på hans bror?
Det finns ingen objektiv rätt som objektivt talar om hur man ska kompenseras för överträdelser. det är här juridik kommer in.
I fria samhällen tenderar människor att klumpa ihop sig med likasinnade, och framför allt med människor med samma uppfattning om rätt och fel. Det är helt enkelt tryggast och bekvämast så. Om folk tycker det är rätt med hämnd så blir det antagligen den rätt som kommer råda.
Jag tycker personligen det är problematiskt att hämnden ska få tas på någon person som inte hade med överträdelsen att göra och jag kan inte se att det är i enlighet med NAP. Dessutom kan det givetvis bli problem med omvänd bevisbörda. Den gjorde dock att kvinnor had bättre skydd än de har idag.
@ Klaus
”I fria samhällen tenderar människor att klumpa ihop sig med likasinnade, och framför allt med människor med samma uppfattning om rätt och fel. ”
Jag är inte alls säker på att det stämmer?
Speciellt existensen av en institution som slaveri i Skandinavien innan staternas tillkomst har fått mig att fundera över det.
Kan det inte vara så att anarko-samhällenas inre och yttre sfär, och det ständigt överhängande hotet om social utstötning/ostracism, skapade våldsamma stats-liknande strukturer?
Utveckla gärna!
Det hävdas alltid att anarko-samhällen är frivilliga, eftersom individen väljer att samverka med gruppen genom val, eftersom individen väljer stanna med gruppen genom de fördelar den erbjuder.
Men om fördelarna är att inte bli rättslös och fredlös är det då ett val?
Är anarkiska samhällen frivilliga?
Skydd kommer inte från skrivna regler. Det kommer från att man har bättre medvetenhet om sin omgivning och en relativt jämn fördelning av våldskapaciet. Folks säkerhet kommer aldrig från verdergällning i efterhand. Säkerhet kommer från att säkra att dåliga saker händer sällan eller aldrig, då samhället drar ihop sig och vänder sig mot en hotfull situation långt innan den kan eskalera till våld.
Denna diskussion är en liten detalj i ett fritt samhälle. Dom gånger fria människor inte hinner med att säkra omgivningen så tolkas och bedöms resultatet situation för situation, baserat på de tre principerna (om samhället så vill).
Det faktum att det debateras vilt visar att vi har massiva problem på den fronten. Det är ingen liten detalj.
Eftersom ni berört legalitetsprincipen, bevisbörda, retroaktivitet och sånt kanske en läsning av sidan om Vatu Bandu i Gutalagen förklarar lite mer – det var bara inte att hämnas hur som helst:
http://www.guteinfo.com/?id=3495