Knappt har den svenske hyperkeynesianen Lars E O Svensson lämnat riksbankstyrelsen förrän han börjar göra allehanda konstiga uttalanden i media. Tydligen är det så att alla som jobbar på (och främst de i styrelsen) har noll koll på ekonomiska modeller. Den enda som egentligen visste något var ju Svensson. Enligt honom själv, alltså. De andra saknade helt enkelt argument, men var ändå inte villiga att lyssna.
Uppenbarligen är sådan sjuklig hybris något som man lider av i keynesianska kretsar. Svenssons utspel är på samma nivå som Paul Krugmans. Skillnaden är att medan handelsteoretikern Krugman numera mest bloggar om hur bra Obama är och hur stolliga alla republikaner är (han har aldrig forskat om penning- och monetär politik), så ges Svensson full uppmärksamhet av journalister. Delvis är det rätt, för Svensson har i alla fall kompetens inom rätt område. Men hans ständiga rop på lägre ränta som lösningen på alla problem är ju som bäst skrattretande; inte minst som räntan är på historiskt låga nivåer och diskussionen i forskar- och även politiska kretsar sedan ett tag tillbaka handlat om vad 17 man kan göra när räntan är på eller mycket nära noll och det fortfarande inte löst problemet. Negativ ränta? Dvs, du får betalt för att låna.
Utgångspunkten är hela tiden att staten måste fixa, att det inte egentligen finns något problem i ekonomin utöver att folk en masse plötsligt slutat konsumera blint, att hjulen måste ”sättas i rullning”. Det är den keynesianska synen, som är både normativt grundad (målet är full sysselsättning, men den dumma marknaden avskedar folk och kapitalisterna skjuter sig därigenom i foten) och helt saknar teori om varför konjunkturer bryts eller varifrån kriser kommer. Bortsett från att hänvisa till ”animal spirits”, då.
För en keynesian är det helt enkelt oförklarligt att marknaden vänder ”nedåt”. Det är ett skumt psykologiskt fenomen, som endowment-effekten, som vi inte kan förklara men måste leva med. Redan Malthus och Marx talade ju om hur det hela måste sluta förr eller senare. Varken Keynes eller keynesianer vill vara sämre. Att österrikiska ekonomer sedan ett drygt sekel förklarat fenomenet ohållbar högkonjunktur, underblåst av just det som sådana som Svensson drömmer om, samt hur och varför det måste leda till problem bortser man gärna ifrån.
Det är utan tvekan så att både Riksbanken och Sverige är bättre utan Svensson i riksbankstyrelsen. Ju färre keynesianer desto bättre. För då kanske vi kan lyfta blicken från femårsplanen och se till hur vi kan få hållbar tillväxt (vilket både är möjligt och faktiskt förhållandevis lätt) på lite sikt. Keynesianer har avskaffat lång sikt och stirrar sig blinda på endast i stort sett omedelbara effekter. Men det är knappast så att i praktiken nollränta idag endast får effekter på sysselsättningen i ett par år och sedan är allt frid fröjd. I vad investeras? Hur investeras det? Och varför? Dessa frågor är irrelevanta för en keynesian, för det enda som betyder något är aggregat som ”total efterfrågan” och ”sysselsättning”. De tror att det inte spelar någon roll vad som produceras, vad som konsumeras, av vem eller på vilket sätt. Vilket givetvis är helt galet.
Men lösningen är inte att låta Riksbankens beslut påverkas av de som har lång erfarenhet av valutahandel etc. Det som krävs (om vi nu utgår ifrån att Riksbanken som centralplanerare har någon funktion alls) är att Riksbanken ser på ekonomin som den är och varken analyserar anonyma aggregat eller söker åstadkomma kortsiktiga politiskt opportuna mål. Det behövs en rimlig teori om verklighetsekonomi, så att penning- och den monetära politiken har någon koppling till hur ekonomin faktiskt är strukturerad. Österrikisk ekonomi har allt som krävs: både en teori om den ohållbara uppgången, en teori om nedgång och kris, samt en teoretisk helhet som stämmer överens med verkligheten.
(Det bör påpekas att kommentarerna om Svenssons gärning ovan är baserade på uttalanden i eller via media och inte på hans forskning..)
Tack för denna artikel! Nu lärde jag mig lite till, om de bakvända politiker-ekonomerna.
Negativ ränta, kan man väl säga att vi haft förr. Åtminstone på 80-talet. Då var räntan klart lägre än inflationen. Nu är dock inflationen låg i jämförelse med galoppen då, så det krävs kanske ”riktig” negativ ränta för att uppnå det idag. Men så dåraktig kan väl ingen vara? Vete katten, med de omdömeslösa politiker vi ”begåvats” med. Riksdagen = dårhuset?
Men är det inte på gång att vissa banker funderar på att vi ska betala dem för att vi lånar ut pengar till dem? Då köper jag hellre ett par hagelgevär och har pengarna i madrassen.
En anekdot från 80-talet: Träffade en kommunistisk dam då och jag framförde till henne att: Kanske den största förmögenhetsöverföring (mellan privatpersoner, via staten) som någonsin hänt i Sverige, var från sparare till låntagare som köpt fastigheter de två senaste decennierna! Nej, det tyckte inte hon, eftersom hon själv hade köpt ett radhus lägligt och var på vinnarsidan…
@Tålis: Det stämmer att vi hade negativ ränta på 1980-talet om man räknar med (pris)inflationen, vilket givetvis underblåste investeringarna i fastighetsbubblan. Just nu är förvisso (pris)inflationen relativt låg, men man talar faktiskt om en räntesats på under noll – inte endast en reell minusränta (vilket är fallet redan idag beroende på vilka siffror man tittar på).
Helt med PB! Du hade inte behövt förklara, så dum är jag inte, även om somliga tycker så…
Du hakade inte på det enda realistiska; vi får istället betala för att låna ut pengar, till bankerna…
Betalt för att låna tror jag inte på! Räcker inte med skitsnack bland korkade ekonomer för det..
Pingback: Daily economist education | Save Capitalism
”att Riksbanken ser på ekonomin som den är och varken analyserar anonyma aggregat eller söker åstadkomma kortsiktiga politiskt opportuna mål.” Kan man komma dit? Jag är Sefan Sauk här (skeptisk för dom yngre).
Hela systemet känns saturerat med billig kredit. Man bygger ut det mesta och håller socialskydds(?)nätet flytande på den där röran. Finns det några beräkningar på hur många som skulle förlora sitt boende med en ränta på 5%?
Sedan skulle jag vilja tacka för infot ang. vilken bank i Sverige som minst för krig mot kontanter. Jag fick det via Jpe Solerno men du har cred för infot. Jag har nu bytt och tycker att dom har en hel del bra grejer. Segregerade konton for kreditkort osv. Nutida banker är gangsters så det är små skillnader. Men dom få gånger man går till kontoret så behöver man inte lugna ner sig efteråt vilket är värt en del.
Enligt Charlie Söderberg, som tidigare var programledare för Lyxfällan, så kommer en miljon svenskar inte har råd med sitt boende om räntan går över 5%.
Jorå, folk kommer bara att köpa så mycket färre grejer på HM och Coop och alla butiker som nu huserar i alla butiksgallerior. Så de blir själva sparkade före de blir vräkta. Men de arbetslösa kan ju hoppaspå att ”inflationen reducerar deras lån” varteftersom mat, kläder, transporter stiger i pris och deras lön uteblir. Eller vad det nu var som stod i mina värdelösa ekonomiskolböcker. De var inte så detaljerade, mest bara medelvärdesbaserade, 10 årsvis. Kanske en del kommer i kläm där emellan, men vi lärde oss aldrig räkna på sånt.
Pingback: Liberala notiser, 20 maj – Lp-bloggen