Med unga personer som nästan är utestängda från marknaden (av lågkonjuktur, regleringar, och gräsliga lagar om mimimilön och mot barnarbete), skulle jag vilja föreslå det otänkbara: unga personer bör jobba gratis varhelst dom kan och när dom kan. Anledningen är att skaffa sig ett gott rykte och förtjäna en bra rekommendation. En person som kan ge dig en positiv referens vid begäran är guld värd, och säkerligen mycket mer värd än pengarna du annars kanske får i jobbet.
Många av essäerna i min bok Bourbon for Breakfast visar sig ha prognostiserat både den nuvarande röran och denna lösning. Men först, låt mig berätta en historia om två händelser, det första ett exempel på den värsta möjliga typen av arbetare, och det andra ett exempel på en brilliant framsynthet.
Den första händelsen kommer från ett jobb jag hade i tonåren. Jag stod runt några få andra anställda i en klädbutik. Chefen gick förbi och sa till min medarbetare: ”kan du vara snäll att rätta till slipsarna på det här bordet.” Min medarbetare väntade tills bossen gick iväg och muttrade sen tyst: ”Jag gör inte det där för minimilön.”
Den kommentaren brände rätt igenom mig, och jag tänkte på det väldigt länge. Den anställde frågade i princip efter pengar i förskott innan han arbetade, även fast han var anställd till att göra saker som att rätta till slipsar. Detta var ännu värre än olydnad. Han har denna idé att det värde han bidrar till firman aldrig ska överstiga värdet av pengarna han tjänar. Om detta måste stämma, kan man undra varför en arbetsgivare någonsin ska anställa honom.
Målet med varje arbetsgivare är att få mer värde för företaget från anställda än företaget betalar ut i löner; annars sker ingen tillväxt, ingen framgång, och ingen fördel för arbetsgivaren. Omvänt, så bör målet för varje anställd vara att bidra mer till firman än han eller hon får i lön, och därmed ge en solid logik för att få löneförhöjningar och avancemang inom företaget.
Jag behöver inte säga dig att arbetsvägraren inte var kvar länge på sitt jobb.
Som kontrast, här är en historia från förra veckan. Min telefon ringde. Det var anställningsavdelningen på ett stort universitet. Mannen på telefonen frågade om prestationen av en person som var involveread i arbete med webbsidan Mises.org förra året. Jag kunde berätta för honom om en anmärkningsvärd ung man som tog till handling under en kris, och hur han jobbade tre 19-timmars dagar, tre dagar i rad, hur han lärde sig ny mjukvara med flit, hur han behöll sitt lugn, hur han navigerade med elegans och expertis mellan åttio olika tredjeparts-plugins och databaser, hur han tog sig runt de oundvikliga problemen, hur han tog ansvar för resultaten, och mycket mer.
Vad jag inte berättade för denna intervjuare var att denna person gjorde allt detta utan att be om betalning. Påverkade detta faktum min redogörelse om hans prestation? Jag är inte riktigt säker men han kände nog i min röst min känsla av vördnad för vad denna person hade gjort för Mises Institutet. Intervjuaren berättade för mig att han hade skrivit ner 15 olika frågor att fråga mig men att jag hade svarat dem alla under min monolog, och att han var glad att höra alla detaljer. Personen fick jobbet. Denna person hade gjort en mycket vis sak. Han vann en entusiast för livet.
Desto svårare ekonomin är, destå mer måste arbetsgivaren veta vad dom får när dom anställer någon. Jobbansökningarna kommer in säckvis, alla vadderade med universitetsexamen och gjorda att se så imponerande ut som möjligt. Det är bara papper. Vad som spelar roll idag är vad en person kan göra för företaget. CV:t blir en formalitet men inte avgörande under dessa förutsättningar. Men om en före detta chef ger fantastiska lovord om dig till en potentiell arbetsgivare? Det betyder allt.
Tyvärr så har många unga personer som inte kan få jobb ingen arbetslivserfarenhet alls att luta sig tillbaka på. De har blivit enormt vilseledda hela deras liv om de stora härligheter som väntar alla som ”stannar i skolan” och får bra betyg. Det finns otaliga rymdingenjörer, matematiker, och till och med advokater som är i den här situationen, för att inte tala om sociologer, historiker, och personer med examen inom kommunikation och marknadsföring.
Att lägga till dagens problem är bördan som kommer från studentlån. Unga som tar examen idag med sexsiffriga skulder som dom omedelbart blir tvingade till att betala av om dom accepterar anställning. Men med inga framtidsutsikter utanför Wal-Mart och Starbucks väljer de att stanna i skolan och skaffa ännu en examen, i förhoppningen om att arbetsmarknaden vänder. Detta är en hemsk fälla. De ordnade sitt liv runt spekulationen att ett högavlönat jobb väntade efter examen. Men det finns inte något sådant. Ett lågavlönat jobb är inte ens nog för att betala hyran plus amorteringen på studentlånet.
Det var en mycket dålig spekulation. Dessa drömmar dödas av en desperat stram arbetsmarknad för alla utan arbetslivserfarenhet eller någon typ av jobbreferens som helst. Under dessa förutsättningar är lösningen att skaffa det som har högst värde. Det betyder att volontärarbeta. Staten kan inte komma efter dig för att betala ditt studentlån, och du lär ändå känna personer som blir dina välgörare senare.
Vart kan du volontärarbeta? En välgörenhetsorganisation som en kyrka eller en pedagogisk grupp vore okej. Men något som också vore okej är en lokal plantskola, trädgårdsservice, tryckeri, eller till och med en advokatfirma. Du kan göra en informell ansökan men var tydlig med att du inte vill ha betalt. Om du blir accepterad (inte givet), sätt timmar för dig själv och håll dig till dom. Gör dig själv superanvändbar och superpålitlig. Lär känna så många personer som möjligt. Förklara att du jobbar bara för erfarenheten, som du värderar. Gör detta i sex månader upp till ett år. Då kommer du ha något intressant och fantastiskt att berätta för framtida arbetsgivare om.
En tid kommer när en av personerna som lärde känna dig kommer få ett telefonsamtal. De kommer bli frågade om åsikten om dig och ditt jobb. Det är då hela ditt liv kommer att förändras till det bättre. Är dom sex månaderna till ett år av volontärarbete värt det just då? Det är värt allt.
Å andra sidan kan du spendera hela ditt liv med att vägra att rätta till slipsar eftersom du inte får nog betalt för det. Den personen kommer aldrig bli betald för att göra någonting.
Artikeln har översatts från engelska av Daniel Sjöberg.
Väldig bra artikel. Alla behövs. Speciellt de som alltid är redo att bidra positivt.
Här är en anekdot om en äldre dam som var släkting till mig som låg på dödsbädden i ett vårdhem.
Varje morgon kommer sjuksköterskorna in och frågar hur hon mår.
Hon svarade alltid med en fråga.
Hur har du det själv…..
Sjuksköterskan….eeeh jag har det bra.
OK har du det bra så har jag det bra!
Hon dör sedan inom en vecka.
Flaggan i topp och en positiv människa ända till slutet.
Jag har flera gånger varit på jobb där det har kommit in någon och fråga om de kan få jobba gratis för att få chansen att visa vad de går för. Varje gång har arbetsgivarna sagt, att det är okej, men att det är klart att de ska få lön också. Det är den attityden chefer gillar.
En kompis var helt utblottad. För sina sista pengar köpte han en hink, lite fönsterputs och en fönsterskrapa. Sedan gick han runt på stan och knackade på i butiker och frågade om de behövde fönstret putsats. Några år senare hade han en fönsterputsarfirma med flera anställda. Poängen med den historien är att kan man bra släppa på sin prestige så kan man vinna mycket.
Under en period av mitt liv jobba jag ideellt i ett föreningen. Genom det jobbet kom jag i kontakt med många företag som föreningen samarbetade med. Det gav mig senare flera uppdrag när jag slutade arbeta för föreningen.
En annan gång i mitt liv var jag förbaskat trött på det jag höll på med och ville göra något annat. Jag tänkte då att jag kunde arbeta gratis för att visa om jag dög eftersom jag inte hade någon direkt erfarenhet på det jag ville göra. Av någon anledning tänkte jag att arbetsförmedlingen säkert kunde hjälpa mig att hitta något företag där jag kunde arbeta gratis för arbetsförmedlingen borde väl ha kontakter på företag. Ack så jag bedrog mig. Tjänstemännen på arbetsförmedlingen hade inga kontakter och de tyckte bara att jag var konstig. Turligt nog lyckades några vänner hjälpa mig.
Det funkar nog bra för studenter. För lite äldre som sitter i träsket med familj kan man kanske lägga in nån timma här och där men bara tillfälligt sen måste det ge utdelning på något sätt. Vi får inte bara betalt för uppgifter utan även tiden vi spenderar på arbetsplatsen.
John, folkhemmet är en illusion som kommer kollapsa inom snar framtid. Så nu är det livsviktigt att ha ett bra kontaktnät. Människan har alltid organiserat sig och hjälpt varandra ”gratis”. Det är detta som bygger det goda civilsamhället.
Om inte annat så gör du detta för att din familj ska stå bättre rustad för de magra åren som kommer.
Jag förstår att kontakter är viktigt men man ska heller inte låt sig utnyttjas. Vi är tvungna att utgå från dagens snevridna system och det är svårt att se hur man ska överleva övergång. Känns lite som början på Atlas shrugged..
Tack för en intressant artikel! Det var inspirerande med tanke på att jag erbjöd mig att jobba gratis på ett stort företag, men blev lite tveksam.sedan. Nu känner jag mig mer säker på att jag har gjort rätt val. Det finns ju fördelar med att jobba gratis ett antal veckor. Man får förhoppningsvis goda referenser och det viktigaste av allt erfarenhet. Sedan hoppas man ju ändå på att de märker att man är duktig på det man gör och kommer med något erbjudande.