Är finanskrisen över? Man kan lätt få för sig att så är fallet om man följer kommentarer av så kallade experter i media och kommentatorer som Paul Krugman. Men det är knappast fallet. Och om manföljer nyhetsrapporteringen med ekonomiska glasögon blir det ganska klart att krisen inte är över samt att politikerna (och keynesianerna) är nära att lyckas göra den politiskt skapade fastighets- och finansbubblan med efterföljande kris till en rejäl och långvarig depression.
Förvisso kan man inte dra sådana slutsatser med vetenskaplig tillförlitlighet, men rapporteringen illustrerar tydligt det vi som österrikare skulle förvänta oss av den keynesianska politiken (oavsett om den i media kallas ”stålbad”, ”nedskärningar”, eller ”stimulans”). Keynesianska ”lösningar” fungerar på samma sätt som en återställarsup för den nedgångna alkisen eller en kopp starkt kaffe för den som inte fått en blund på flera dygn. Det verkar gå bättre en liten stund – innan de verkliga effekterna blir tydliga (men då låtsas förstås keynesianerna som att det visst funkat, men att de ”djuriska andarna” varit för starka och därmed kräver större stimulanser…).
Låt oss se på morgonens nyhetsskörd.
Rekordhög arbetslöshet i Grekland. EUs nödlån osv, som syftade till att understödja ”business as usual”, verkar inte ha funkat. Arbetslösheten är på rekordnivå. Varför? Helt enkelt för att Greklands nuvarande produktionsstruktur inte över huvudtaget överensstämmer med efterfrågan från konsumenter. Det måste till en korrigering i form av omfördelning av resurser till de sektorer där det finns verklig efterfrågan. Detta innebär att vissa företag måste dra ned, andra måste gå i konkurs (för att deras verksamhet är konsumtion eller t o m förstörelse av kapital), medan nya och efterfrågestyrda investeringar måste ske på annat håll. Var? Det går inte att säga – utan sådana beslut måste ske på så låg nivå som möjligt. Politiken gör bäst i att hålla sig undan, för den kan bara förhindra den nödvändiga korrigeringen.
Nya börsrekord i USA. Detta tolkas av politiker, okunniga ekonomer och allmänhet som att ”det går bättre” eller att ”krisen är över”, samtidigt som man diskuterar hur börsen kan gå så bra samtidigt som företag inte anställer – eller t o m går i konkurs. Tja, så länge de bortser ifrån den monetära politiken kommer de inte att förstå detta fenomen, alldeles oavsett hur avancerade matematiska modeller de använder. Börsen går upp räknat i antal dollar (börskursen) – som är långt mycket större än tidigare. Tack vare Bernanke betyder inte priser någonting, för marknaden har inte justerat priserna efter den enorma inpumpningen av nya dollar (som dessutom fortsätter med 85 miljarder dollar varje månad). Vi lider av cantilloneffekter, där priserna justeras till sina nya nivåer i vissa delar av ekonomin först. I finanssektorn, framför allt.
Sverige har inte längre deflation. Det skapar säkert lyckorus i mången ekonom som lider av ogrundad deflationsskräck. Men faktum är att en korrigering efter en monetärt skapad bubbla innebär deflation – marknaden måste finna de verkliga priserna för produktionsmedlen, dvs priser som överensstämmer med konsumenters preferenser. Så deflationen ökar sparandet och ger företag med kontanter större möjligheter att återställa produktionen till att möta verklig efterfrågan. Med andra ord, deflationen är ett resultat av hur kapital frigörs från konsumerande marknader (där produktionen är destruktiv) och finner sin väg till sektorer där investeringar kan göras enligt hållbar efterfrågan. Så det är naturligt och av godo.
Men det är också troligt att deflationen är över av fel anledningar. Sverige har inte inflation för att krisen är över, utan för att riksbanken tvingat ned räntan till en nivå långt under den verkliga. Vi borde ha – och skulle må got av – mer deflation.
Alla tre artiklar tyder alltså på hur politiken förlänger problemen och ser ut att skapa en långvarig depression. Köp konserver.
Jag tror att det skulle vara upplysande att få en bild av vad en ”ekonomisk depression” verkligen innebär. Din käcka uppmaning – Köp konserver, tolkar jag som ett skämt men det borde jag kanske inte göra ? Hursomhelst har jag under livet passerat ett antal stadier som ekonomer kallat kris och depression, så jag kommer inte att bunkra konserver eller gå in i nån prepperneuros. Jag förutsätter politiska lösningar innan jag sitter i skogen och öppnar ärtsoppsburken. Det är en intressant artikel men skiljer sig krisvarningen i kvalisort från vad som tidigare kallats kris och depression ? Tacksam för svar innan den 25:te då jag avser att storhandla 🙂
Det är knappast så att det en dag plötsligt smäller som en åskknall, utan det är snarare så att vi har årtionden med låg eller ingen verklig tillväxt framför oss. Hur länge beror på hur länge politikerna förhindrar de nödvändiga omstruktureringarna i ekonomin.
Norge är världens rikaste land med hög tillväxt. Tyskland står inte för någon plötslig genomklappning. Polen, Finland hör till de bättre i EU-klassen. Baltikum har hanterat krisen hyfsat. Ryssland är skuldfritt. Köpenhamns bostadsmarknad har redan rasat 30%. Så svensk exportindustri är knappast akut hotad. Problem i Sydeuropa får snarare investeringar att flytta hit.
Krisen vi har nu liknar inte tidigare kriser. Vid varja kris som vi har haft tidigare sedan början av 80-talet, har centralbankerna sänkt räntorna och pumpat ut krediter/pengar i ekonomin.
Fram tills nu har denna lömska medicin fungerat, men nu går det inte att sänka räntorna mer. Istället har centralbankerna börjat montärisera skulder. De vet inget annat sätt att förhindra en deflationär kollaps (marknadens sätt att rensa ut felinvesteringar och obetalbara skulder).
Vi närmar oss slutet på det här montära systemet byggt på pelare av papper och skuld. När det till slut imploderar i ett moln av konfetti är det bra att förutom konserver även ha lite guld och ett gevär.
Hans H, det förefaller som att staten, dess institutioner samt ivriga påhejare är fast beslutna att se till att den innevarande krisen blir en lång och utdragen depression. Med tanke på att världen idag inte har någon som helst värdebas för valutor, att belåningen i allmänhet är långt högre än 1929 och att banker är långt mer skyddade och privilegierade än sist… dessvärre tyder allt mer på att det här kommer att gå riktigt illa. Om du har tur att ha ett jobb i en marknadssektor som inte haussats av den exploderande penningmängden (dvs den ligger sent i cantilloneffekternas svallvågor, samt vars produktion är hyfsat väl överensstämmande med verklig efterfrågan) så är det ingen fara på taket om det inte blir hyperinflation (en risk som vi inte kan avfärda).
Kan rekommendera fasta tillgångar, mat som håller över tid, mycket kontanter i fickan, samt gamla mynt med silver- och/eller guldinnehåll. Antagligen bör du följa Markus råd också och skaffa dig ett skjutvapen. Och varför inte ett grönsaksland…?
Ok..skjutvapen och odlingsmark har jag..lite dåligt med ädla metaller,men det kan ju hämtas med skju…nää…ok. Vi satsar på ett utdraget japanskt scenario med nollräntor och taskig tillväxt..eller en hyperinflation som i dagens elektroniska handel lär ta mindre än 20 minuter för marknaderna att klappa ihop. Under hela mitt vuxna liv har jag förvånats över systemets förmåga att lappa och laga och ta sig vidare utan några fundamentala förändringar. I en riktig krissituation har jag svårt att föreställa mig att totalitära EU- kretsar eller t.o.m. FN inte skulle ta tillfället i akt att införa nån form av planekonomiskt mardrömsalternativ. Ingen nation tycks ju ha ekonomisk självständighet nog att ”rätta mun efter matsäcken” så en stillsam förnuftig övergång till riktiga pengar är väl inte att tänka på.