I dessa vapendebatt-tider är det nyttigt att svalka känslorna och studera lite fakta. Följande graf säger mer än ganska många ord. Sverige är 2,5 gånger så våldsamt som USA. Och trenden är kraftigt växande i Sverige, medan den är stadigt fallande i USA.
Det avväpnade svenska folket och de svenska medierna som alltid vet vad andra länder ska göra borde kanske ta sig en funderare innan man hejar på avväpningslobbyn och exporterar sin tveksamma modell över världen. Det tycks ju funka ”sådär”, för att uttrycka det milt.
Källor:
Sverige
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Anm%C3%A4ld_misshandel_1975-2006.svg utökat med
http://www.bra.se/bra/brott–statistik/vald-och-misshandel.html
Det är bara det att grov misshandel (motsvarande aggravated assault) i sverige är typ 10% av fallen (enligt BRÅ-länken ni själva refererar till!) så i själva verket är USA typ 4x mer våldsamt.
An armed society is a polite society Att se till att potentiella offer är avväpnade bidrar ju knappast till allmänhetens säkerhet.
Nils Andersson
OK, dags att studera lite fakta. Enligt BRÅ-länken ovan:
Under 2011 konstaterades 81 fall av dödligt våld i Sverige, vilket är en minskning jämfört med år 2010, då 91 fall konstaterades
Detta kan jämföras med min hemstad, Oakland i California, där 131 personer mördades under 2012, upp från 110 under 2011. Oakland har 390.000 invånare.
Det är bra att ni försöker analysera själva, men bara för att något låter bra betyder inte att det är sant. Statistik är svårt.
Som sagt tittar vi inte här på ”dödligt våld” utan på ”våld”. Om Lars P. väljer andra storheter får han naturligtvis andra slutsatser. Och även om Oakland har mer våld än Sverige som helhet spelar ingen roll eftersom vi talar om hela befolkningen per capita. Så förskräckligt svårt är det inte med statistik.
Givetvis ska man också ställa sig frågan om definitionerna är desamma i de olika länderna, vilket de naturligtvis inte är. Gillar man inte absolutnivåerna, pga svårigheter med jämförelser, så kan man åtminstone titta på trenderna. Om nuvarande trender håller i sig är det bara en fråga om tid innan Sverige går om USA oavsett vilka definitioner man använder.
Oakland är intressant som jämförelse, eftersom den stan har genomgått en omställning liknande den som Sverige nu genomgår. Det kan ge en fingervisning om vart Sverige är på väg.
Men i slutändan är frågan inte en frågan om ”vad som är bäst” utifrån ett nyttoperspektiv, utan vad som är rätt. Dvs om en person ska få ha alla tänkbara möjligheter att försvara sig själv.
Även avväpnarna vill ju att mördare ska skjutas ihjäl. Den enda skillnaden mellan avväpnarna och självförsvararna, är frågan om VEM som ska genomföra det goda ihjälskjutandet. Avväpnarna vill att poliser ska ha monopol på den saken. Att alla andra försvarslöst ska låta sig mördas i väntan på att en polis anländer för att verkställa ihjälskjutandet. Mer praktiskt, och moraliskt, sinnade personer anser att var och en borde få skjuta ihjäl mördare. Faktiskt tillåter svensk lag också det, om än förberedandet i form av vapeninnehav förhindras på olika sätt.
Eller har jag fel? Anser kanske avväpnarna att det är fel att skjuta ihjäl mördare för att avbryta deras mord? Vill avväpnarna kanske avskaffa nödvärnsrätten som ju här och nu ger var och en rätt att skjuta ihjäl?
Om en person skjuts ihjäl för att denne försökt misshandla eller våldta en annan, så är det bara ett plus i min statistik. Allt dödligt våld är inte av ondo.
”Våld” i allmänhet är väldigt svårt att mäta och ännu svårare att jämföra mellan länder. De allra flesta våldshandlingar både i Sverige och USA polisanmäls aldrig, och de som anmäls kategoriseras på olika sätt i statistiken.
Men dödligt våld räknas på samma sätt överallt, vilket gör siffrorna lätta att jämföra. Så jag tror mycket mer på de siffrorna än andra.
Vilken ”omställning” Oakland ska ha genomgått vet jag inte.
Notera att jag håller med i den moraliska och politiska frågan. Men ingen tjänar på felaktiga fakta.
Har ni överhuvudtaget gjort någon faktakoll på vad siffrorna avser?
Enligt http://bjs.ojp.usdoj.gov/content/pub/pdf/cv11.pdf borde siffran för samtliga våldsbrott i USA ligga omkring 2250 anmälningar per 100000 medborgare över 12.
Motsvarande siffra jag kunde ta fram för Sverige ligger omkring 1400 per medborgare över 14. Antingen har vi en stor ungdomsbrottslighet mellan 12 och 14 som inte syns i någon statistik, eller så har ni helt enkelt fel.
—
För att kommentera ”Egensinnig”: Nödvärnsrätten ger dig inte rätten att skjuta ihjäl någon som försöker döda någon annan. Den ger dig rätten att hindra honom att genomföra brottet. I de flesta fall kommer rätten troligen anse att du kunde stoppat honom genom skadeskjutning och döma dig för vållande till annans död. Om du med beräknande avsikt siktar och skjuter för att döda och det kan bevisas lär du till och med kunna dömas för dråp.
I bägge fallen så kan du kyssa din vapenlicens adjö för god tid framöver – något jag anser är helt rätt, då våldsverkare bevisat att de inte ska ha vapen.
Man behöver inte gissa om definitionerna, eftersom det står tydligt i respektive länk vad som är inräknat. I fallet USA är det ”aggravated assault”, definierat som
”the crime of physically attacking another person which results in serious bodily harm and/or is made with a deadly or dangerous weapon such as a gun, knife, sword, ax or blunt instrument”
Detta motsvaras närmast av det svenska ”grov misshandel”: ”Till grov misshandel räknas livsfarlig misshandel med till exempel kniv, yxa eller skjutvapen.”
De svenska siffrorna i grafen är alltså alla former av misshandel, som alltså inkluderar ringa och normalgrad:
”Ringa misshandel är till exempel en örfil, en lättare spark, att knuffa någon så denne slår sig, att slita och dra i någons kläder. Misshandel av normalgraden kan vara om man skadar någon så att denne får ett sår, bryter ett ben eller slår ut en tand. Det kan också vara att man rakar av håret på någon.”
Grov misshandel står alltså för runt en tiondel av all misshandel i Sverige. Trenderna får vara ganska dramatiska för att förändra att Sverige är mindre våldsamt med en faktor fyra.
Den grafiska representationen visar ju VAR brotten ökar och minskar, punkt slut.
Oakland, Detroit, Chicago, New York whatever…
Sam Harris benar ut allt helt perfekt:
http://www.samharris.org/blog/item/faq-on-violence#q15
http://en.wikipedia.org/wiki/Assault#Aggravated_assault
http://sv.wikipedia.org/wiki/Misshandel (ringa, normalgraden och grov)
Lagstiftningen om nödvärnsexcess kan fria en person som skjuter ihjäl den som attackerar med våld som medför livsfara. Det finns ett gammalt rättsfall där en ungrare blev frikänd efter att han med sin pistol skjutit ihjäl en person som attackerat honom med kniv.
Det skedde på Kungsgatan i Stockholm.
Ungraren dömdes dock för olaga vapeninnehav.
Oavsett nivåerna, så visar statistiken ovan förändringen senaste kvartsseklet mycket tydligt: halvering i USA och +150% i Sverige.
Angående excessrätten i nödvärnsrätten så ger den t.o.m. rätt till obefogat övervåld(!), om man ”svårligen kunnat besinna sig”. Tanken är att adrennalinet kickat in och man mer eller mindre instinktivt fortsätter att slå (eller skjuta) även när faran egentligen gått över. Jag tycker vår nödvärnsrätt är mycket bra. De rättsfall som uppmärksammats har helt klart inte varit självförsvarssituationer, utan hämnd eller ett nytt angrepp i en separat situation efter att ett annat brott begåtts. Många verkar ha svårt att förstå skillnaden.
Som sagt Brottsbalken är utmärkt, problemen finns på annat håll.
Pingback: En sann bild
Pingback: Arbeta med lögner och energi som vapen - Lena Holfve