När kommer verkligheten ikapp journalisterna?

Andreas Cervenka skriver idag på SvD Näringsliv en oerhört kort text som tydligen ska sammanfatta finansåret 2012. Enligt rubrikmakaren (som jag antar också skrivit ingressen) var 2012 året då verkligheten kom ikapp. Och Cervenka skriver att anledningen till att ingen såg problemen förrän det var för sent – i vår ”hyperaktiva” värld – är att förändringen gick relativt långsamt. Kanske ligger det något i det, men främst gäller nog detta journalister, som endast verkar se panik och plötsligt omvälvande händelser. Det är knappast så att ekonomer som studerar data mot bakgrund av modeller inte uppfattar förändringar över tid. Modellerna, oavsett vad vi tycker om dem, baseras ju på empiriska data och har faktiskt till uppgift att identifiera just förändringar.

Vad var det då som skapade krisen? Vari låg den långsamma förändring som ingen enligt Cervenka uppmärksammade förrän det var för sent? Tja, han säger det inte rakt ut, utan implicerar ett svar på frågan som liksom sipprar fram mellan raderna. Den annars ganska klart skrivande Cervenka skriver här som vore han Paul Krugman; det går sällan att kritisera Krugman för att ha sagt något fel, för det mesta han skriver i sin NYTimes-krönika är åsyftningar mellan raderna (och, lite då och då, syftningsfel för att ytterligare förstärka uppfattningen hos läsaren – utan att Krugman faktiskt skrivit det).

Så här skriver Cervenka: ”För två år sedan fanns de som varnade för effekterna när alla Europas länder sparade samtidigt. Först hände ingenting, vilket ingav en falsk trygghet.”

Han skriver inte uttryckligen att Europas kris är en sparandets och nedskärningarnas kris, vilket annars media och allehanda socialister sluter upp bakom som vore det körsång, utan ovanstående citat är allt som ges som ”förklaring” på krisen. Men om man läser in i dessa två meningar vad Cervenka rimligtvis måste ha menat att läsaren ska förstå, då måste man anta att den egentliga krisen kom 2012 eller att krisen var ”löst” 2010 och att en ny kris då skapades genom påhittade besparingsåtgärder. Det är ju alldeles orimligt.

Verkligheten kom förvisso ikapp – redan 2008. Men den ekonomiska verkligheten kom ikapp det artificiella välstånd som politiken underblåst sedan åtminstone millennieskiftet. Frågan är när verkligheten kommer ikapp journalistiken, som blir alltmer verklighetsfrämmande.