Jag är väl inte direkt den som är först att försvara Nordkorea (och än mindre dess regim eller ”ledare”), men ibland blir det bara så dumt när journalister försöker sig på snabba, enkla nyheter – sådana snabbfulspel som jag som lärare aldrig gett mina studenter godkänt för. Se t ex den här artikeln i SvD Näringsliv (varför ör den publiceras i Näringsliv är högst oklart): Fräck lögn gjorde Kim Jong Un till ”Årets person”.
Förvisso ska man inte klandra journalister för vad rubriksättarna hittar på. Men den här artikeln har inte en missvisande rubrik – den handlar verkligen om hur nordkoreanska (statligt kontrollerade) media ljög om TIMEs Person of the Year. Så vad är problemet? Jo, att den enda egentliga lögnen här är den som journalisten och SvD Näringsliv står för.
För vari består lögnen i nordkoreanska media? Jo, att den som slutligen utsågs av TIMEs redaktörer till Årets Person var Barack Obama (som var detsamma också 2008!) medan Kim Jong Un vann läsaromröstningen. Jo, ni såg det rätt. Läsare på Internet har fått rösta om vem som ska bli årets person – och de röstade fram Nordkoreas ledare med nästan sex miljoner röster! Ofattbart, men sant.
En snabb googlesökning gör detta klart. Och med den überdemokratiska bias som är alltför framträdande i [svenska] medier hade man kunnat förvänta sig att samma journalist beklagat sig om TIMEs redaktörer valt Romney eller Warren Buffett till Årets Person om ”Folket” röstat fram en god socialdemokrat (som förbisetts). Men Nordkorea är väl inte lika politiskt korrekt (än) som marxisten Mandela eller den högst polariserande Obama (som i Europa verkar framställas som en ”enande kraft” i amerikansk politik). Istället blir nordkoreansk medias anammande av samma (förvisso undermåliga) princip plötsligt till en lögn – och ”folkets röst” nämns inte ens.
Journalister är utan tvekan vår tids största hycklare och illusionister. Möjligen är politiker värre, men det är sannerligen svårt att särskilja journalister från politiska bluffmakare nuförtiden…
Reagerade på den artikeln också, och blev förvånad över att de inte nämnde att han faktiskt vann ”folkets” röst. Det var menat som ett skämt på diverse sidor, ex. reddit. Tidigare har folk på ex. sidan 4chan försökt rösta fram sidans skapare som den mest inflytelserika. Flickidolen Justin Bieber skapade en omröstning över var han skulle ha sin nästa konsert…och Nordkorea vann efter en liten kampanj på dessa sidor. Sådana här grejer görs varje år, ofta varje månad.
Det här med research har aldrig varit svenska journalisters starka sidor. De verkar bara återpublicera det som skrivs på tyska, engelska och franska sidor, eller via TT.
Intressant här är också att detta blogginlägg inte verkar dyka upp via Twingly på SvD Näringsliv trots att det är ett tag sedan det postades. Det brukar bara ta några sekunder tills länken dyker upp under blogginlägg som länkar till artikeln (högermarginalen). Frågan är om det är en (tillfällig?) bugg hos Twingly eller om SvD Näringsliv helt enkelt valt att blocka länkning till mises.se. Vore inte särdeles förvånande! Journalister gillar inte att bli granskade – och de tål inte att bli emotsagda.
1998: Time Magazine held its first online poll to decide the Person of the Year. Wrestler and activist Mick Foley won with over 50% of votes. Foley was removed from the poll, and the award was given to Clinton and Starr.
http://en.wikipedia.org/wiki/Time_Person_of_the_Year
Time är ju en ansedd tidning och det ska mycket till för att en tidning kritiserar den, även om Time själva säkert skött det där på rätt sätt. Att ”vara en tidning” är ju auktoritativt, och vad ska Svd göra mer än att hänvisa till andra tidningar?
Skillnaden mellan en bloggare och en journalist är att bloggaren skriver om sånt som han (tycker att han/hon) känner till och bryr sig om. Journalisten däremot har en chef och en arbetstid att sitta av.