Daniel Kederstedt skriver på SvD Näringsliv om varför han tror att varslen inte kommer att upphöra. Som vanligt handlar hela texten om att han minsann bor nära Wall Street och pratar med folk i branschen och därför har han hört hur ”snacket” går och således vet han allt och kan förutsäga framtiden. Men även om det är som bäst heltokigt och riktigt dumt, så är det väl detta han får betalt för. Kanske är det också vad konsumenter är villiga att betala för, även om vi tyvärr måste tillstå att gemene nyhetskonsument nog aldrig erbjudits verklig ekonomisk förståelse. Allt är bara bluff och båg i media, verkar det som.
Artikeln handlar om att Kederstedt svarat ”ja” på en fråga på Twitter om huruvida det kommer bli fler varsel. Av två skäl svarade han ja:
(1) ”många finansdrakar [går] inte alls så bra som styrelsen och aktieägarna vant sig vid”
och
(2) ”de nya regler som myndigheterna vill få aktörerna att förhålla sig till”
Bägge är förvisso sådant som kan motivera att företag minskar kostnader; det ena (1) för att inkomstsidan är mindre än förväntat och det andra (2) för att den närmaste framtiden ser ökade kostnader. Men varför betyder det att man måste avskeda tusentals människor? Denna slutsats kan endast dras under förutsättning att de anställda är den största kostnaden (vilket inte nödvändigtvis är fallet), att denna kostnad inte kan justeras nedåt när så krävs, samt att de varor och tjänster som efterfrågas på marknaden fortfarande kan produceras i de volymer och till de kvaliteter som efterfrågas. Kederstedt anger inga antaganden utan delar generöst med sig av sina slutsatser.
Problemet är att slutsatserna utgår ifrån en väldig massa saker som inte nödvändigtvis stämmer. Och faktum är att man inte behöver förstå ekonomi så bra för att driva ett företag – man kan vara ypperlig entreprenör utan att någonsin ha studerat ekonomiska samband. Men för att vara ekonomijournalist kan man väl rimligen kräva att det borde finnas ett uns av förståelse någonstans?
Så tillåt mig föreslå en annan anledning till att fler kommer att sägas upp. Men låt mig också basera detta i ekonomiskt tänkande (något som jag till skillnad från SvD Näringslivs redaktion är utbildad till).
Staten och FED har öst in pengar genom bankerna oavbrutet sedan IT-bubblan sprack. Detta skapade artificiella vinster inom fastigheter och finansvärlden, vilket skapade en boom där. Eftersom denna inte baserades på verkligt kapital (motsvarade inte sparande) och inte heller verklig efterfrågan (eftersom den byggde på nya pengar till gamla värden) var bubblan dömd att spricka. När en sådan bubbla spricker inser entreprenörer en masse att allt var en bluff och flyttar snabbt sitt kapital till sektorer där det finns verkliga vinstmöjligheter.
Detta är en kostsam process som tar tid (beroende på kapitalvarors beskaffenhet), vilket undergrävdes av både Bushs och Obamas ”stimulanspaket” – som bara kastade mer pengar efter värdelösa (icke underbyggda) investeringar i boommarknaderna. Detta gör att entreprenörer kan göra vinster, i alla fall på kort sikt, genom att fortsätta inom boomsektorerna. Med andra ord blir korrigeringsprocessen mer utdragen och därmed blir ”lidandet” större.
Anledningen till att vi får se fler varsel är inte att finansföretagen (”drakarna”?) gör så stora vinster som ”de är vana”, utan för att det kapital som finns i dessa sektorer inte motsvaras av verklig efterfrågan. Investeringarna bygger på en artificiell boom som skapade en illusion om efterfrågan. Med andra ord, ur ekonomisk synvinkel är en väldig massa mäninskor och kapital på fel plats. De ska inte syssla med det de gör, för de är mer värda på annat håll.
Men att ombilda dem, att sälja och omvandla kapitalvaror och kontor osv tar tid och kostar pengar. Detta är nödvändigt och inte ett ”val” från ”drakarnas” sida – de kan inte överleva baserat på fiktiv efterfrågan. Så de måste banta, vilket frigör resurser för andra sektorer som då kan utvecklas mot basis av verklig efterfrågan – en hållbar tillväxt. Alla investeringar som gjorts i expertis, strukturer, bolag, kapitalvaror osv i fastigheter och finansmarknaden måste rullas tillbaka och sättas in där de egentligen skulle vara.
Det bästa vi kan göra är att låta detta ske. Inte tala om ”drakar” och ondgöra oss över ”varselvågen”. Det vi nu ser är resultatet av en lång tids oseriös och riktigt dum ekonomisk politik.
Nu får ju Svengelska Dagbladet över en miljon kronor i veckan i presstöd (nästan 1/10 av totala presstödet), så deras existens beror inte på att folk gillar vad de skriver. Även du, Per, verkar ju läsa den blaskan… Tvärtom är kommentarerna till artiklarna övervägande negativa och i ekonomiämnet är det många kommenterande läsare som förstår en hel del, förmodligen tack vare att de läser högkvalitativa bloggar. Stora framsteg i ”folkbildningen” om ekonomi har verkligen skett under senaste 5 åren. Intresset har ökat dramatiskt och det är numera inte svårt för intresserade att hitta bra information, även om det finns en rad vilseledande sidospår också (som peakoil, miljöundergången, zeitgeist, konspirationer).
Även en del journalister, ja i alla fall Cervenka, inser att han måste skriva extremt kritiskt mot det rådande systemet för att få genomslag. Såna som Kederstedt är followers och har inte mod att göra annat än att följa flocken och auktorieternas order. Han placerades väl i New York därför att han är odräglig att ha i sin närhet…
Det går att driva en företag utan ekonomisk förståelse lika bra som en centralbank, inte mycket bättre.
Det finns flera faktorer i ekvationen men jag vill påpeka flera, i alla fall i tillverkningsindustrin där jag jobbar.
Priserna är för rigida. De är för ,låga när efterfrågan är stark och för höga när den är svag. Detta ses inom produktion som ett signal för att producera mindre när ekonomin är svagare. Produktionsledare tittar på efterfrågan som den vore en mängd. De förstår inte att det är en kurva i relation till försäljningspriset.
Redovisning. Det går bra nu och jag investerar en miljon kronor i en ny maskin som ökar produktivitet med 5%, som ska amorteras i tio år, 100 000 om året. Efter fyra år produktivitet sjunker 10% och den där maskinen bidrar inte längre med någon nytta. försäljningspris 300.000. De pengarna plus 400.000 som var redan amorterade , 300.000 saknas fortfarande. konstig nog det går inte så bra till företagets lönsamhet, vi förlorar 187.000, vi måste spara. Var? Produktivitet är låg, så det är klart! I verkligheten är chanserna att de säljer maskinen väldig små.
Jag vill vara bidra med ett par exempel, men iden är att ekonomisk okunskap i företagsledningar blandad med hysteri för att öka produktivitet leder till varsel och svagare industri.
Man kan se hela stimulans apparaten kring bankerna som ett försök att hjälpa dem som är priviligierade men som saknar insikt att sakta flytta sina pengar till lönsammare sektorer.
Detta tar tid då det är väldigt många priviligerade som står på fel position och väldigt få personer som är villiga att komma in och byta plats med de priviligerade persorna.
Systemet fungerar dock då man genom stimulans sänder ut extremt många falska signaler i ekonomin. X antal personer blir därför lurade att byta plats med en priviligerad person.