Swedencare

Satt nyligen i ett samtal med en pakistansk amerikan. Han ställde många frågor om Sverige, ett land som han var märkbart imponerad av. Efter en stund berättade jag att här har vi haft obamacare i femtio år, och att det med tiden har blivit väldigt mycket obamacare. På många områden i samhället dessutom. Jag märkte att han tyckte detta lät lovande. Genast började han ställa detaljerade frågor, antagligen för att få veta mer om sin egen framtid. I USA är sjukförsäkringen för hans familj så dyr, särskilt för en småföretagare som han själv. Nu när Obama ska ge honom mera gratisgrejor börjar framtiden se riktigt ljus ut. För mig öppnades ett utmärkt tillfälle för pedagogik, och ett sådant kan jag aldrig försitta. Det tycks ligga i min personlighet.

Jag började med att berätta att det är ganska vanligt i Sverige att folk får vänta på akuten i sju-åtta timmar innan någon tittar på dem. Såvida de inte skriker av smärta eller det rinner blod ur dem, ty då kan de få prioritet — om det finns läkare på plats vill säga. Vidare berättade jag att folk inte sällan dör medan de väntar veckovis på att deras remiss ska hitta fram till en relevant och intresserad person som har behörighet och kompetens att undersöka dem. Ibland har man otur och remissen kommer bort. Jag tipsade om att man i Sverige helst inte bör planera olyckor och akuta sjukdomar till juli då sjukhusen är stängda för semester. Köerna till operationer tenderar visserligen att vara långa, men de är rättvisa för alla som bor inom samma landsting. Såvida du inte är politiker, eftersom nyckelpersoner i samhället har privata lösningar för att få omedelbar tillgång till privat vård som betalas av deras arbetsgivare. Förhoppningsvis bor du i ett landsting som råkar ha kort kö på just det ingrepp som du behöver, eftersom landsting inte kan hålla på och skicka folk kors och tvärs mellan varandra i strid med reglementet. Även om köerna tycks bli längre, så blir de i alla fall färre i takt med att utbudet av åtgärder minskar på grund av besparingsskäl; till exempel har man avskaffat kön på åderbrocksoperationer och andra triviala åkommor eftersom det numera inte längre är en åkomma som meriterar vård för landstingets pengar. Till det får du använda dina egna pengar.

Min vän såg konfunderad ut, så jag förklarade vidare att dyrbar teknisk utrustning och avancerade maskiner står och samlar damm samtidigt som vänteköerna till dem är långa. Jag berättade också att läkarna tillämpar — för allmänheten tämligen okända — prioriteringssystem för att fördela den av byråkrater budgeterade vårdkapaciteten till dem som är mest värdefulla för samhället; de övriga får vandra vidare in i nästa tillvaro i för att befrias från sina smärtor. Faktiskt ganska likt den amerikanska lösningen, där de Stora Ledarna också är så viktiga att de undantagits från den nya sjukförsäkringslagen.

Jag avslutade med några personliga anekdoter från nära bekanta. Till exempel kvinnan som skulle opereras för endomitrios av självaste riksexperten på Danderyd. På grund av att experten var osäker på hur hon skulle göra, eller kanske hade trubbiga instrument, förvarnade hon om att kvinnan skulle få gå med stomipåse resten av livet. Kvinnan konsulterade då förskräckt sin väninna som är läkare i ett “efterblivet” land i mellanöstern; väninnan erbjöd henne att komma ner och få problemet åtgärdat med kirurgisk precision istället för med kniv och gaffel på Danderyd. Hon skulle dessutom få med sig en dvd hem som dokumenterade hela operationen, precis som alla väninnans patienter får. Jag berättade också om min amerikanske läkarvän som tagit ett studieår på Huddinge sjukhus. Han var förvånad över att svenska läkarstudenter aldrig stannade kvar efter “skoltid” och deltog i operationer för att skaffa sig värdefull erfarenhet som skulle hjälpa dem att bli bland de främsta och bäst betalda kirurgerna.

Det finns många andra intressanta fenomen i Sverige som jag inte mödade att gå in på. Till exempel att det i Sverige knappt finns några svensktalande läkare kvar efter att läkarlobbyn kalkylerat att antalet läkare var för onödigt stort och rekommenderade staten att dra ner på antalet studieplatser; den brist som sedan råkade uppstå i, kombination med bakdörren för utländska läkare via EUs “öppna marknad”, gör att man idag helst bör kunna tala ryska eller något arabiskt språk om man vill få adekvat läkarvård.

Jag berättade heller inte om ”pricksystemet” vilket, som ersättning för avskaffade ekonomiska morötter, en gång i tiden inrättades såsom en piska för att motivera sjukvårdspersonal att, om inte prestera sitt bästa, åtminstone försöka undvika direkta fel. Och att även detta lilla skyddssystem för något år sedan lobbats bort — för att personalen inte ska känna sig pressad eller kränkt, får man anta.

Ett annat fenomen jag inte heller tog upp var det stora antal läkare som är trötta på sitt arbete, och att det inte längre attraherar de smartaste kandidaterna eller personer som är intresserade av människor. Ett kneg på vårdcentralen är ju varken välbetalt eller särskilt stimulerande.

– There you have it, sade jag, the result of a few decades of nationalized health care. Naturligtvis finns det lysande undantag och exempel på fall när statlig sjukvård nästan har fungerat lika bra som den skulle göra på en fri marknad.

Min vän tittade vid detta laget tyst och förskräckt på mig. Jorden skälvde och han ansträngde sig för att återfå det mentala fotfästet. Till slut drog han en lättad suck och sade att som tur är handlar obamacare inte om att förstatliga sjukvården. Det handlar bara om att staten ska agera som en stor inköpare av sjukförsäkring åt folket. Genom att köpa kvantitet kan staten pressa priset och köpa det billigare än min vän kan göra själv. Han nämnde exemplet FedEx, som är en mycket stor arbetsgivare. Som storköpare har FedEx förhandlat fram mycket förmånliga försäkringsvillkor åt sina anställda. Staten ska nu göra samma sak för dem som inte kan få lika goda villkor.

– Aha, sade jag. Det är så det ser ut nu. Det gör det alltid. Men detta är det första steget mot ett fullständigt de facto förstatligande. Det var likadant i Sverige. Det var till och med likadant i Hitlers Tyskland.

– Ty för det första finns det en mycket stor skillnad mellan staten och FedEx som inköpare. Staten består av byråkrater som inte drivs av vinstintresse. De kommer inte köpa den försäkring som är billigast eller bäst utan de kommer köpa av dem som lobbar och mutar bäst. Eftersom du tycks insatt vet du naturligtvis att det var just de stora sjukvårdsbolagen som skrev lagen om obamacare, och att deras aktier skuttade glatt när lagen gick igenom?

Min vän såg på mig som om jag just berättat sagan om Rödluvan.

– Men det finns många fler problem. Statens lösningar måste med nödvändighet alltid bli enhetslösningar, “lika för alla”, “alla ska med”, etc. Det är för komplicerat och saknas incitament till att erbjuda olika lösningar för olika behov. Även om ambitionsnivån är hög kvalité till lägsta pris, kommer statens lösningar alltid urvattnas och gravitera mot den minsta gemensamma nämnaren. I slutändan blir resultatet alltid det omvända: världens dyraste, obligatoriska, gratis havregrynsgröt och träskor åt alla.

Min vän kontrade med att staten inte kommer att förbjuda de lösningar som finns idag, utan statens lösning blir bara ytterligare ett erbjudande till dem som inte har råd med försäkringar. Är man nöjd med det man har idag kan man såklart fortsätta med det.

– Visst, men det ligger i sakens natur att på den kvalitetsnivå som statens lägger sitt försäkringspaket måste den med nödvändighet kunna erbjuda det lägsta priset på marknaden. Annars vore det ju ingen vits. Det gör att även om likvärdiga privata försäkringar inte direkt förbjuds, kommer de snart att konkurreras ut. För att kunna erbjuda pris under marknaden kommer statens försäkringar omedelbart att behöva skattesubventioneras, i början knappt märkbart. Men detta är bara början och fröet till ett monster som snart inte kan kontrolleras.

– Det kommer visserligen fortsätta att finnas en liten marknad för försäkringserbjudanden som överstiger nivån på statens erbjudande till både kvalité och pris. Men detta kommer enbart rika och politiker att ha råd med.

– Statens försäkringar kommer med tiden att förklaras vara minsta “anständiga” nivå för vad en försäkring måste omfatta, varför försäkringar under statens nivå kommer att förbjudas. I detta skede reglerar staten i detalj, i tusensidiga dokument, vad en försäkring måste innehålla, och marknaden har nu blivit fullständigt förkalkad. I nästa steg används den statliga försäkringen som politiskt lockbete, där allt saftigare köttben slängs in i försäkringspaktet för att locka det röstboskap som alltid hugger på det som är mest gratis och smaskigt, även om den råkar vara deras egen svans.

– De fagra politiska löftena staplas på varandra. Systemet blir allt mer komplext. Stora IT-system behöver byggas, och ständigt byggas om för minsta politiska påfund. Sjukvårdssystemet stelnar. Till slut går det inte att driva sjukhus med vinst. Eftersom den fria marknaden då har misslyckats kommer staten ta över dem. Systemet har blivit förstatligat.

– Tänk dig att en organisation som amerikanska postverket kommer driva sjukvården i framtiden, så får du en bra mental bild av det hela. Kostnaderna ökar, stegrar och till slut skenar utom kontroll. Detta samtidigt som kvalitén ständigt sjunker. Till slut har USA blivit Sverige, där vi betalar 69 procent skatt för att alla ska få gratis havregrynsgröt och träskor.

– WHAT?! 69 procent?!

– Jovisst. Allt det som Obama snart kommer ge dig gratis kommer du inom några år få betala via skattsedeln — med besked! Och det lustiga är att du kommer att få se hur folket kommer kräva att skatten ska höjas ytterligare — för att “rädda välfärden”. När systemet går på knäna kommer politikerna i desperation kalla in den “fria marknaden” igen och lägga ut delar av verksamheten på entreprenad. Eftersom riktiga företag kommer att kunna uppfylla statens, vid det laget, mycket lågt ställda kvalitetskrav till klart lägre kostnad kommer dessa göra vinster skyhögt över vad en fri marknad skulle tillåta. Det kommer göra att folket i vrede skriker efter förbud mot vinster i “välfärden”, och snart även i skolan, äldrevård och andra vitala delar av samhället.

– Men det finns mer. USA är ju speciellt på det sättet att sjukvård på något märkligt vis blivit företagens skyldighet. Det var Roosevelts fel. Nu säger sjukförsäkringslagen att företag som har fler än 50 anställda som jobbar minst 30 timmar i veckan måste betala för de anställdas försäkringar. Redan nu ser vi därför många företag som inte tänker växa och bli fler än 50 anställda. Och som omförhandlar sina anställdas villkor från heltid till deltid med 28 timmars arbetsvecka. Det är inte svårt att räkna ut vad detta gör med möjligheterna att få jobb i ett land som redan lider av svår arbetslöshet.

– Men vad ska man göra då? Idag är det alldeles för dyrt med sjukvård.

– Ja, alltså nu är det ju för sent. Men det ni skulle ha gjort vore att kräva att staten drog sig ur sjukvårdsbranschen helt. Ni skulle självklart inte begärt mer “hjälp” från den som redan saboterat sjukvården. Det är inte klyftigt att be om mer stryk från den som slår en. Det enda som fungerar är riktig konkurrens på en riktigt fri marknad. Det leder till ett varierat utbud med olika sjukvårdslösningar, och bästa möjliga pris för varje typ av lösning. Det är precis som med bilar. Många olika tillverkare erbjuder massor av olika modeller för olika smaker och plånböcker. Vissa vill åka billigt, andra med stil. Hur tror du det skulle se ut om staten tog över bilindustrin för att garantera bra och billiga bilar till alla medborgare? Samma med sjukvård. Vissa vill betala för omfattande sjukvårdsförsäkringar, och andra vill ha något enklare. På en fri marknad skulle du antagligen kunna försäkra din familj för en eller ett par hundra dollar i månaden.

– Hm. Men vi har ju konkurrens mellan en handfull sjukvårdsbolag idag, och det tycks inte fungera för det är för dyrt.

– Det ni har idag är sannerligen inte konkurrens på riktigt. Måttet på sann konkurrens är hur lätt det är för små uppstickare att komma in på marknaden och konkurrera och växa sig stora. I en riktigt fri marknad fungerar uppstickarna som ettriga små myror som håller rent och äter upp allt som är klumpigt, långsamt, korrumperat och ruttet. Idag kan uppstickarna inte komma in eftersom alla regleringar som “skyddar konsumenten” sopar undan dem. Obamacare är en ännu högre inträdesbarriär till försäkringsbranschen än vad ni haft tidigare. Nu kommer det bli ännu svårare för uppstickare att konkurrera bort de stora bolagen genom att erbjuda hög kvalité och lågt pris. Resultatet blir ännu högre kostnader och lägre kvalité.

– Det lilla steget för att hjälpa alla behövande kommer med tiden att leda till ett fullständigt förstatligande av sjukvårdsbranschen. Det finns ingen väg tillbaka. Välkommen till Sverige, landet där socialism fungerar.

Han såg nu uppgivet på mig. I sitt sinne förstod han att det i långa loppet kommer det bli så. Men han hoppades och trodde ännu i sitt hjärta att staten skulle ge honom en bättre framtid.

Och tänk så lätt det skulle vara att erbjuda billig och bra vård till alla.