Lars A Boisen och Karl-Erik Norrman skriver idag på SvD Brännpunkt på ett gammalt tema som aldrig verkar dö: överbefolkningen. Liksom så ofta förr handlar det om någon slags känslomässig panik för att ”vi” blir för många och att det aldrig kan komma att fungera. Boisen och Norrman gör det emellertid lite mer intressant än det brukar vara. De gör nämligen inte sken av att ha någon slags kunnande eller vetenskap bakom sig. Snarare tvärtom – de visar upp sin ignorans för allmän beskådan, för att sedan använda den som grund för sitt påstående.
Boisen och Norrman skriver på tramsig berättarsvenska (som är svårt att ta på allvar) och förlitar sig på sådana dåliga argument att man baxnar:
Alla ser det. Alla pekar på behoven av ett förändrat mänskligt beteende. Alla uppmanar oss att hushålla med naturresurserna, motverka växthuseffekten, köra bensinsnålare, spara på grundvattnet, avstå från att flyga, avstå från att använda fossila bränslen, avstå från att äta nötkött, avstå från att äta djuphavsfisk, avstå från att sprida växtförädlingsmedel (det vill säga giftiga ämnen) i skog och mark. Och så vidare, och så vidare…
Vilka är ”alla” egentligen? Det berättar de inte, utan det ska på något sätt vara uppenbart. Men det enda som är uppenbart är att Boisen och Norrman inte ens lyckats skaka fram bättre titlar på sin kompetens än ”copywriter” och ”varumärkesbyggare”. Det säger faktiskt mer än hela artikeln.
Debattörerna fortsätter:
Men tyvärr exploderar befolkningen i många andra länder. Niger, Somalia, Uganda, Tchad och många fler tillhör de värst drabbade. Även USA har en snabb befolkningstillväxt.
Ändå förklarar en del självutnämnda experter trosvisst att problemen löser sig själva; bara vi höjer levnadsstandarden för alla så minskar befolkningen. Men hur vet de det?
Och även om det skulle vara på det viset, hur ska vi kunna höja levnadsstandarden för alla med allt mindre att dela på? Det är så naivt att det gränsar till det tillåtna.
”Naivt”? Det kanske framstår som sådant om man inte har någon kunskap. Ungefär som att tro att det finns molekyler och atomer trots att man med nakna ögat aldrig någonsin sett något sådant? Naivt!
Nej, Boisen och Norrman – det är inte naivt. Det kallas nationalekonomisk vetenskap. Vi vet bortom allt tvivel att det, trots er känslomässiga panik, inte alls blir ”allt mindre att dela på”. Det blir mer. Och anledningen till detta är en hela tiden ökande arbetsdelning och därför starkt ökande produktivitet – och därmed större behovstillfredsställelse. För oavsett vad ni säger så visar alla data entydigt att ”vi” får det bättre: andelen fattiga går starkt ned, andelen svältande minskar – och välståndet ökar. Rejält.
Man måste fråga sig hur ända in i glödheta SvD Brännpunkt kommit sig för att publicera sådant trams. Redaktören måste vara på semester.
Pingback: En annan syn på det här med överbefolkning
det var verkligen inte trams. däremot per bylunds artikel tror jag inte på. varför skulle inte svd brännpunkt kunna skriva lite sanningar. per bylunds politiskt korrekta resonemang är så fånigt så man kan tro det är en 14-åring som skrivit.
Yvonne,
Det är precis ”tro” det handlar om. Gentemot vetenskap. Du ”tror” inte på det jag skriver, men uppenbarligen ”tror” du på tramset i artikeln på SvD Brännpunkt. Eller lite annorlunda uttryckt: du ”tror” på en copywriter som uttalar sig i en till stor del ekonomisk fråga, men ”tror” inte på en nationalekonoms uttalande i samma fråga.
Att kalla mig ”politiskt korrekt” är så fånigt och okunnigt att hela den ”överbefolkade” världen skrattar åt dig. Vilket trams!
Bra analys Per! SvD – artikeln skulle vara oerhört pinsam om dess implikationer inte var så obehagliga.
Tyckte detta var intressant, som artikelförfattarna skriver. De skriver,
”Vi förnekar inte att det krävs enorma utbildningsinsatser, politiskt nytänkande, förändrad resursallokering på global nivå och mycket annat för att befolkningsexplosionen ska kunna stoppas.”
Men det är givetvis enbart finare ord för vad de egentligen menar, vilket är,
”Vi förnekar inte att det krävs hjärntvätt, fascism/socialism, centralplanering och mycket annat för att befolkningsexplosionen ska kunna stoppas.”
Ruskigt.
Men det är klart, om det är en drastisk minskning av befolkningen man vill uppnå, då är total socialism självklart rätt medel. Det finns det gott om (otrevliga) historiska bevis på.
Yvonne,
Jag märker att du inte för fram något argument alls i din kommentar, utan enbart någon sorts omogna förolämpningar. Dock tror jag inte att det är så bitande att kalla just Per för politiskt korrekt, utan snarare väldigt underhållande.
I feel the main problem with these ”overpopulation” people is the same essential fallacy or mistake that Malthus did.
He extrapolated from current use and availability of natural resources, as if the use, availability and efficiency when using natural resources is static.
The funny thing is, I think its really inflation that drives overconsumption to a level that it does in fact seem like natural resources will be gone but when it reverses(if it does reverse) its revealed to be nonsensical.
Like the Paul Erhrlich-wager, he is still at anyways. These people never give up.
”He[Malthus] extrapolated from current use and availability of natural resources, as if the use, availability and efficiency when using natural resources is static.”
So here is a two-word debunking of that view:
people adjust
Exakt. Good points.
Jag skulle vilja tacka Per för att ha tagit upp denna artikel. Den är så osmaklig att det vänder sig och det är därför bra att veta att andra tycker lika. Blotta tanken att bland dom man sitter med på jobbet och liknanade, läser sådant och har väldigt lite intryck som går åt annat håll… Vidrigt.
Jolly Roger i topp, Frihetens Pirater!
Trots innovationer, ökad specialisering och effektivisering så finns det självklart en gräns för när antalet människor på planeten kommer att leda till att ”vi” får mindre och mindre.
Tidigare har generellt sett innovationer skapat fler nya arbeten än vad de har ersatt och en ökande befolkning har lett till ökad arbetsdelning och specialisering. Idag har vi dock nått en punkt där vi faktiskt inte behöver så pass många människor för att driva ett samhälle, det är en väldigt liten del av befolkningen som faktiskt sköter de mest vitala samhällsfunktionerna och resten sitter mest och dricker kaffe och vänder papper på olika nyuppfunna jobb inom tjänstesektorn. Självklart är statens regleringar en stor bov i det hela, men det finns absolut en punkt när stora delar av befolkningen börjar bli direkt överflödiga.
Man behöver inte förespråka centralplanering och befolkningskontroll för att inse att det finns någonting som skulle kunna klassas som en optimal befolkningsmängd, även fast människor såklart kan anpassa sig när kampen om resurser hårdnar.
Är det någon som tror att en triljard människor skulle kunna leva ett medelklassliv med västeuropeiska mått mätt?
Visst kan en kväll bli bra mycket roligare efter några öl, men blir det för mycket så blir det fort mycket tråkigt.
Intressant och bra Per att du tar upp detta! 🙂 Hamnade i en livlig diskussion med en bekant förut som ivrigt propagerade för att vi måste minska befolkningstillväxten om vi vill ha fred på jorden. Fick höra att Kinas enbarnspolicy var extremt bra och att vi andra också borde begränsa oss, kanske inte med politiskt våld men åtminstone med kampanjer som övertygar folk om att föda färre barn. Jag tyckte han var löjlig och gick till överdrift och försökte peka på att:
1) ju högre levnadsstandard vi får desto färre barn tycks vi föda (kvinnor i Sverige föder i snitt 1,64 barn)
2) det finns naturliga begränsningar och ekonomiska signaler som reglerar hur många barn man kan föda och ta hand om
3) med äkta äganderätt är snacket om resursbrist ett icke-problem, vill du föda 7 barn och använda dina resurser för att göra det så är det helt ok – bara du inte inkräktar på mig. Problemet är när vi saknar tydlig äganderätt – med exempelvis ”tragedy of the commons” när det gäller fiske idag.
4) Hur vet du vilket tekniskt kunnande vi kommer ha i framtiden, vi kanske hittar supereffektiva sätt att omvandla energi på så att din påstådda energibrist eller oljebrist i framtiden blir irrelevant?
Skulle verkligen uppskatta om någon kunde länka en utförlig och vettig analys av ”överbefolknings(-icke-)problemet” 🙂 Har redan läst denna av Rothbard: http://mises.org/daily/5501
Svanberg, när du säger optimalt hur menar du då? Optimalt för vem? Kan detta optimala beräknas och är det i så fall en statisk siffra?
Och vad menar du med kampen om resurser? Det låter som du ramlar in en Hobbesiansk dröm om ”allas krig mot alla”. Vad hände med privat äganderätt och handel?
1. Jag gör inga anspråk på att kunna beräkna denna siffra, men det finns såklart ett intervall som innebär att bäst möjligheter att uppnå den högsta möjliga levnadsstandarden för de människor som lever , dvs de är inte så få att det finns en massa outnyttjad kapacitet (en relativt liten arbetsdelning och specialisering) och de är inte heller för många så att tillgången på resurser blir för knapp och inte längre vägs upp av fördelarna av den ökade specialiseringen. Detta är såklart omöjligt att beräkna då vi bland annat inte vet vad den tekniska utvecklingen framöver exakt har att bjuda på eller människors exakta personliga preferenser, men att säga att det inte finns en gräns för när alla börjar få det betydligt sämre är ingenting annat än naivt.
2. Det sker en dragkamp om resurser, oavsett om det görs genom krig och våld eller genom frivillighet på en fri marknad.
Vi kan rimligtvis anta att det ligger någonstans mellan två personer till 510 biljoner – som är jordens totala area uttryckt i kvadratmeter. 😉
Två låter optimalt för mig. Om jag fick välja den andre, så kommer vi nog upp i 510 biljoner efter ett antal generationer…
Vem kommer att skriva en REPLIK till denna artikel?
Åh vad hemskt det är att barnadödligheten minskar i Tchad. Om bara en bäbis till där slutade andas en natt, och föräldrarna grät hejdlöst, tills de måste torka tårarna för att arbeta ihop nånting att äta.
(Jag hatar dessa grön-bruna Lebensraum-fascister mer än allt annat!)
Pingback: Överbefolkningen uppmärksammas i SvD | Juggen reflekterar över intryck