Jag läser på Aftonbladets USA-valsblogg om en Gallup-undersökning som visar att… Romney vinner valet i november (Gallup: ”Romney vinner med 6 procent”). Ett par ”experter” får uttala sig. Reportern avhåller sig från analys och upprepar bara vad andra sagt. Och slutsatsen är typisk för svensk media: landet (dvs USA, där jag råkar bo) är i chock över Gallups mätning.
Fast någon chock är det knappast. Om man inte sitter i Sverige och läser endast svenska nyheter. För i svensk media är Obama så himla bra på nästan precis allting – och Romney framställs som en galning på högerkanten (och vem 17 skulle rösta på en sådan?). Det är alltså samma bild som alltid – demokraterna är goda och republikanerna är helt galna.
Svenska journalister som rapporterar från USA bekräftar bara denna bild från sina hotellrum mitt i smeten i New York City, Washington DC och Los Angeles. Ibland gör de bort sig och skriver sådant som att ”ingen jag träffat har stött Romney” osv. Och det är ju inte så konstigt – svenska journalister sitter nästan alltid i de mest demokratiska fästena mitt i storstäder. De reser nästan aldrig i resten av landet – ett land som till ytan är större än Europa och till befolkningen är ungefär hälften så stort.
Ett utmärkt exempel på detta är Karin Henriksson på SvD, som konsekvent skriver ren smörja. Inte ett ord hon skriver stämmer överens med verkligheten – om man inte bara hänger med demokratiska pampar och lobbyister och ser på MSNBC (vänsterkantens motsvarighet till FOX News). Just dessa ”kosmopolitiska demokrater” som svenska journalister väljer att umgås med och intervjua är de snobbiga typer som bor i storstäder längs kusterna (plus Chicago) och som tror sig veta allt om världen (därav ”kosmopolitiska”). De ser i regel ned på alla som inte har samma vanor som dem – och den bilden överförs till svenska journalister.
Med andra ord: amerikaner utanför Manhattan – och speciellt republikaner – är galningar. Och därmed fås journalister från Sverige att tro att det inte fanns en chans att George W. Bush skulle bli omvald (för han var så hemsk och ”hela folket” var emot honom) eller att Obama överlägset kommer att bli omvald. Och rapporteringen blir därefter. Problemet är att det inte stämmer speciellt väl överens med verkligheten. Men det stämmer väldigt väl med socialdemokratiska journalisters önsketänkande.
Det man bör lära av detta är inte att Romney har större chans att vinna än svenska medier ger sken av (vilket förvisso är sant), utan att man inte ska lita på någonting som skrivs i media (vilket vi rapporterat om en hel del här på bloggen). Det mesta är nämligen kopierat från ett snävt urval av andra tidningar och tv – och det är sällan varken faktakollat eller särdeles journalistiskt. Testa själv – en enkel sökning på google eller bing brukar göra klart att de flesta nyheter är rena fantasier.
Apropå det här med Romney och Obama; Jag vet inte så mycket om politik och ekonomi, men som jag har förstått det så säger många frimarknadsanhängare att både Obama och Romney är dåliga, men att Obama tar USA till ruinens brant mycket snabbare.
Tror ni att det vore bäst om världen kraschade så fort som möjligt, så att världen sedan kan se felet i den nuvarande politiken, eller tror ni att det är bättre att kraschen tar tid på sig, så att man kanske kan undvika den? Jag såg på en video med Yaron Brook häromdagen, och han sade att om det kommer en stor krasch, så kommer fascism att resa sig ur den, och inte frihetsideal. Låter inte hoppfullt.
Pingback: Ljugkåren avslöjad igen
Man borde skapa en spegelsajt av etablerade massmedia, t.ex. av SvD, där man avslöjar felen och bristerna i artikel efter artikel. Det skulle kunna underminera deras trovärdighet grundligt och verkligen förändra samhället. De som läser SvD skulle nog lätt bli intresserade av att läsa en kritik av den.
Journalisternas kompetens är under all kritik i alla sammanhang, är jag rädd. Jag befattar mig inte med s.k. kulturjournalistik men jag läste nån professor på Newsmill som gjorde sig lustig över undermåligheten i texter om det. När jag spelade schack så kunde jag konstatera att snubben på DN som skrev om det uppenbarligen inte riktigt fattade vad han höll på med. Han skrev även om hästsport och jag trodde ju att det var det han verkligen visste nånting om och att det där med schack var en liten pålaga som han tvangs avhandla. Men av en tillfällighet kom ämnet upp med en bekant som jobbade inom trav, och han sa att den journalisten ta mig fan inte kan skilja en häst från ett får, allt han skriver i ämnet är nonsens. Så det är inte någon politisk-ekonomisk konspiration (bara), det är ren och skär inkompetens.
SL,
Frågan om ”gradualism” eller ”revolution” är ständigt debatterad inom den libertarianska rörelsen, både som strategi för aktivism och i den form du ställer frågan: ”vilket som är bäst för friheten–att staten tynar bort eller imploderar?” Tror inte att det finns något egentligt svar på frågan, utan det handlar mer omens subjektiva bedömning.
I mitt fall tror jag att frågan är felställd: det handlar inte om hur eller hur snabbt staten försvinner, utan vad vi har att ersätta den med. Om vi inte är beredda att erbjuda en ny lösning om staten imploderar så kommer samhället att störtas in i [ännu mer] terror–etatistiska maktmän har både försprång och den hänsynslöshet som krävs för att ta tillvara kriser. Men samma gäller vid ett borttynande av staten–om det inte finns ett alternativ vid varje milstolpe på vägen mot fullskalig diktatur så kommer vi att förlora.
Jag tror att det är här många går fel, för de har ett politiskt-kollektivt förhållningssätt. Sådana som Yaron Brook och andra objektivister har nästan alltid en nationell-kollektivistisk syn: de talar om rättigheter på nationell nivå snarare än att skapa lokala alternativ. Det senare finns inte ens med på deras karta.
Själv tror jag på counter-economics som både metod och strategi: det handlar, som Kevin Carson och mutualisterna ofta upprepar, om att ersätta det gamla med det nya–att skapa och erbjuda nya institutioner inom ramen för det gamla samhället. Och i den mån vi lyckas göra detta, vilket inte är så svårt och bör ske ”bottom-up” (dvs med början lokalt), spelar det ingen roll om staten tynar bort eller plötsligt imploderar. I bägge fallen handlar det om huruvida vi är ”beredda” att ta över. (Och då menar jag ”ta över” i betydelsen att vi erbjuder alternativa institutioner där de förtryckande statliga fallerar.)
Per bylund, och hur skiljer sig dessa alternativa institutioner från staten?
Mr X,
Till att börja med är de frivilliga och således inte baserade på våld. Det är inte nödvändigt att samtliga institutioner, t ex domstolar, är helt annorlunda i ett fritt samhället (jämfört med i staten). Man måste komma ihåg att staten trots allt har tagit över institutioner som uppkommit på marknaden minst lika ofta som den har ”skapat” sin egen version av dem.
Så det är alltså rätten att träda ur en stat som fattas? Ok, en hypotetisk fråga; låt säga att alla världens stater stiftar en lag som möliggör att medborgarna får säga upp sina medborgarskap, utan vilkoret att man redan är medborgare i ett annat land eller att man har för avsikt att söka medborgarskap i ett annat land. Det vill säga att du är fri att träda ur staten. Vart skulle du ta vägen, om inte till en annan stat? Låt oss även säga att alla världens stater tillåter dig träda ur staten med ditt stycke land. Vad tror du skulle hända om inte bildandet av många små stater? Du måste fråga dig själv vad en stat är; hur lyder din definition. Det är okunnigt att vara emot en stat, för stater kommer alltid att finnas, träder du ur staten med ditt stycke land har du ju skapat en till stat? Hur liten den än må vara.
http://www.mises.se/2010/09/25/panarkistiska-strategier/
http://www.mises.se/2010/11/15/till-monopolister-inom-alla-partier/
Mr X,
”Ta vägen”? Du verkar likställa ett land (territoriet) med staten. En utträdesrätt ur staten måste givetvis inkludera rätten att utträda med ens tillgångar; det är knappast en frihet att ha ”tillåtelse” att lämna allt man äger. Att avlägsna sig själv med den egendom man har ifrån en stat innebär inte att man upprättar en egen stat, lika lite som ägande per definition är etatistiskt (vilket blir förlängningen på det du skriver).
Jag har för övrigt inte talat om någon utträdesrätt, utan om hur man bygger fria institutioner att ersätta statens när staten imploderar. Det är en helt annan frågeställning.
Per Bylund,
Det var därför jag frågade dig om din egen defenition av en stat, jag påstår inte att min är korrekt, men så här definerar jag en stat: Att man har kontroll och extern och intern suvuränitet över ett givet geografikt område. När du träder ur staten med dina egna tillgångar och stycke land, så är det precis det du får, suveränitet över ett geografiskt område och då har en ny stat bildats med min definition av en stat. Det är inte svårare än så. Hur definierar du en stat? Hur definierar du en fri institution?
Frågan jag ställer är starkt kopplat till din frågeställning. Hur
Mr X,
En definition av staten som inte lyfter fram dess våldsmonopol är i min mening ganska värdelös.
Bra artikel av PerBylund som i princip beskriver journalistens värld
som selektivt väljer nyheter som stöttar under den egna vänster visionen från 1968.
Nu tror även jag att Obama vinner i slutändan för att han är mera karismatisk. I sak spelar det ingen roll då bägge är marionetter nu när folket kandidat Ron Paul är borta.
PerB har rätt i att det är viktigt att folket har institutioner som fungerar och som är redo att ta över när imperiet faller.
Det är även viktigt att majoriteten av vanligt folk beväpnar sig som en motkraft mot onda minoritetter som tror att de kan få fördelar av att använda våld.
Jag saknar verkligen något motsvarande som tea-party rörelsen i Sverige.
Diskutionen om stat vs institution är inte så viktig. Den diskutionen går bara på rundgång. Jag förstår nu anarkisternas världsbild och respekterar den
Per Bylund,
Min definition må vara värdelös, men vad är din var frågan?
I viss mån lyfter jag fram våldsmonopolet. Att du är herre över din mark och har total suvuränitet innebär ju direkt att du har våldsmonopol inom det terrotoriet du kontrollerar. Det centrala i mitt argument är att samma element anarkisterna är emot kommer med all säkerhet finnas även vid statens upplösning.
Vidare kan jag säga att din artikel var fenomenal. Jag gillar tanken att man kritiserar och ifrågasätter massmedia på punkt efter punkt och att blottar deras gränslösa kärlek för kollektiv hjärndödhet.
Mr X definitionen var bra. Våldsmonopol finns överallt. Jag har ett i familjen.
Det vill sig ett vilande våldsmonopol.
Det som är bra med våldsmonopol är att de flesta är vilande.
Mvh
Per
Hej!
Jag blev intresserad av er då jag läste Bylunds svar på den misantropiska debattartikeln i SVD.angående ”befolkningsproblemet”. Jag har läst en del artiklar nu på er sida utan att hinna bli expert på Mises idèer. Jag ser mig själv som funktionalist och humanist och ser balansen mellan ömsesidig respekt och tolerans som mått på frihet och trygghet.
Jag är smått allergisk mot olika ”läror” men tar väldigt gärna intryck ifrån dem.
Robert Wenzels tal inför FED var en sån där ögonöppnare med slutsatser svåra att negligera.
Min egen tolkning av funktionalism är att förändra och förvalta utifrån det befintliga och våga låta den japanska steg för steg utvecklingen pröva de utopier som mycket väl får och kan ligga till grund för den stegvisa förändringen.
Jag tror nämligen inte på radikalisering inom något område styrt uppifrån eftersom radikalisering alltid kräver makmissbruk antingen i sitt borttagande av regelverk och lagar eller införande av nya. Konservativ? Inte det minsta!!
Jag har en väl fungerade demokrati som främsta förebild men med decentraliserad territorriell makt och inflytande. Återigen utifrån ett funktionellt perspektiv med rent funktionella argument. Jag vill plocka ner makten på kommunnivå igen. Där finns de som skall leva tillsammans och bestämma hur de vill ha det. Går det däefter att spjälka regelverken ännu mer eller ta bort dem?
kanske det men för mig lever det endast som en idè.
Vi lever i en för mig skrämmande motsägelsefull tidsepok där den centralpolitiska makten konstigt nog sätter sig allt mer över medborgarna samtidigt som det är frihandel och frihet som skapat den fantastiska välfärdsutveckling vi ser världen över. Hur kan centralmaktsbyråkratin och centraliseringen av makten motiveras när det är avvecklingen av dess byråkrati som är orsaken till framgången och det ökade utbytet av kunskap varor och tjänster?
Hur går det ihop?
I vems intresse ska vi föra en ”Europeisk” gemensam politik? One size fits all? De påstådda vinsterna med gemensam politik utöver frihandelspolitken ( dvs att centralmakten tar bort sina egna gamla hinder) är helt enkelt rena lögner. Diversitet är grunden både för anpassning flexibilitet konkurrens och utveckling. Centraliserad politik och styrning skapar raka motsatsen.
Det finns mycket jag gillar i det jag läst här hittills och en positiv syn på människan och frihet som ansvarig istället för oansvarig är en frisk fläkt i den höga betongvägg av misantropisk flumpropaganda som florerar i talarstolar och media allt mer. Makt genom demoralisering och centralpolitiskt propagandistiskt förtryck av befolkningen är vad som pågår.
Slabadang,
Välkommen! Kul att du hittat hit och fattat tycke för Mises. Precis som PerKQ säger så är vi principfast emot allt som bryter mot individens frihet, och vi kombinerar det med Österrikisk ekonomi som i grunden baseras på människan som aktör och som således är humanistisk och individualistisk.
Tack också för ett tänkvärt inlägg.
PerkQ: Fail. Det är enbart du som får bruka våld inom familjen? Att du är fysiskt överlägsen, vilket jag misstänker du vill poängtera, säger ingenting om att de andra inte får stå upp för sig själva eller leja ut det till annan part. Men visst, den kuvande effekten av att konstant behöva tassa på tårna för att inte förnärma the all-seeing eye, må resultera i att folk av rädsla inte tar ut svängarna, fine… Inte i min värld dock.
Slabadang jag hittade mises.se för några månader sedan. De centrala personerna på mises är anarkister och är extremt principfasta mot allt som bryter individens frihet.
De underbygger det med den enda natiolekonomiska grenen som kan förklara och förutsäga lågkonjunkturer. Makten är medveten om detta och har höjt upp keynes ideer som bygger in centralbanker och statskontroll i mitten.
Makten har enbart tillåtit personlig frihet för att det är möjligt att pumpa ut mera produktionsresultat till makten.
Dagens system bygger på att ta ideerna som fria individer har skapat och låta kinesiska slavar producera det för en billig penning. Vi njuter alla av det i väst. Om fria individer inte fortsätter att producera mervärde så kommer makten snabbt montera ner friheten.
Mvh
PerKQ
Andreas du har rätt. Min fru bestämmer allt och jag är en toffel som försöker få in lite medbestämmande. Hon kuvar mig lätt med ett tonläges skifte, en skärp blick, och sex torka i en period. Hennes familj är stark och skulle banka mig gul och blå om jag krökte ett hår på hennes huvud.
Haha. Fine. Då är din definition och deklaration två vitt skilda ting (dude, trodde du var programmerare?!) – oavsett om jag tog fel på dig och din fru 😀 Det är skillnad på att inte vara tillräckligt stark för att representera sig själv och att inte få representera sig själv.
Andreas,
Våldsmonopol går inte att komma ifrån, det är faktiskt en förutsättning för frihet lika mycket som det är ett verktyg för förtryck. Som jag tidigare nämnt så innebär det faktum att du är herre över din mark (med extern och intern suvuränitet) att du har våldsmonopol inom det området du kontrollerar. Det är en förutsättning för frihet i och med att den ger dig kontrollen över din mark, antingen genom din förmåga att försvara dina gränser med just våld eller genom konsensus att du är herre över just den marken. Det må vara skrivna eller oskrivna lagar, kontroll genom våld eller genom fredliga överenstämmelser, faktum kvarstår att bruket av våld aldrig är oreglerat inom ett område någon kontrollerar, aldrig någonsin. Så att vara emot en våldsmonopol är ett kvitto på att man inte reflekterat över termens verkliga innebörd.
Kontroll över din egendom innebär inte att du har rätt att göra vad som helst, ex. halshugga alla som är i din lägenhet om de yttrar något du inte håller med om.
Vänligen läs ex.
http://www.mises.se/2010/11/15/till-monopolister-inom-alla-partier/
http://www.mises.se/2010/09/25/panarkistiska-strategier/
Våldsmonopol blir totalt urvattnat om du applicerar det domänöverskridande. En stat kan inte godtyckligt äga mark – en stat finns inte – (däremot är hotet om våld, från de som vill upprätthålla konstruktionen, i allra högsta grad verkligt; det är det ENDA som hindrar folk från att avsäga sig skyldigheterna gentemot kontraktet som redan hade din påskrift innan du kom till världen) men även om så vore fallet, att folk gick ihop och bildade kollektiv, kallade dem för stat och använde ett internt monopol, så kan det inte berättiga bruket av våld utanför denna sammanslutning. Tillåt utträde och du har inget monopol.
Hela grejen med våldsmonopolet är att det totalt kör över din äganderätt. Huruvida det har varit en förutsättning för att komma hit, och var vi vore om vi gjort annorlunda tidigare, är en betydligt mer komplex och intressant frågeställning (som förvisso inte tagits upp här och nu), men det säger ingenting om att vi inte kan gå åt rätt håll.
” faktum kvarstår att bruket av våld aldrig är oreglerat inom ett område någon kontrollerar, aldrig någonsin”
Nej, men om du tror på äganderätt, så inser du också att det kan vara kontrollerat på felaktiga grunder.
Just våldsmonopolet används för att roffa åt sig och växa till sig på grunder
Man kan gå i djurvärlden och se att det är naturligt att sätta upp ett revir för sinn överlevnad. I sitt revir så har man rätt att jaga iväg alla som man anser vara inträngare. I slutändan innebär rätten att även döda en inträngare.
Det är även naturligt i djurvärlden att tränga in i någon annans revir och
döda revirägaren om revirägaren är svag.
För människan som är en ”intilligent” varelse är det inget problem för revirägare att frivilligt gå samman och döda alla som är revirinträngare.
Det gör att en revirinträngare måste vara extremt stark för att lyckas.
Det är egentligen det som har skett i Sverige och världen.
Jordägarna eller adeln har frivilligt gått samman och bildat en stat med kungen som gallionsfigur på toppen. När kungen inte sköter sig så blir han snabbt avsatt.
Industrialismen rubbade denna maktbalans baserad på mark totalt.
Konservatismen, Liberalismen och Socialismen skapades då snabbt för att få kontroll på välsståndet som industrialismen skapade.
Konservatismen – Menade på att de som historiskt hadde makten skulle ha kontroll över produktiosöverskottet, dvs adeln.
Socialismen – Menade att de som utförde de faktiska arbetet vid maskinerna skulle ha produktiosresultatet. Trots att de bara tryckte på en spak en gång i minuten.
Liberalismen – Menade på att den som skapar förutsättningarna för produktionsresultatet, dvs insverterade i nya ideer skulle äga produktionsresultatet.
Idag vet alla att liberalismen är den enda vägen till välstånd men det finns fortfarande parasiter som har drömmar om att någon annan ska skapa välståndet som de själva ska förbruka.
Det är inte någon tvekan att anarkisterna har moraliskt rätt i allt de säger.
Frågan är hur lätt är det att i prakitken sätta upp det som är moraliskt rätt
i en värld som inte är perfekt.
Mr x, kanske du själv också skulle reflektera lite över våldsmonopol. Det är en sak att vara herre över sin egen mark, men en helt annan att hävda exklusiv rätt över ett område där även andras mark ingår! Det senare kallas våldsmonopol och det är INTE en förutsättning för frihet. Att vara herre över sin egen mark är inte kompatibelt med att bli påtvingad en viss rättsorganisation eller ”stat”. Som fri människa kan jag välja om jag vill ingå i en viss rättsorganisation eller inte och som kreativ individ inser man snart att rättsreglerna inte nödvändigtvis måste vara knutna till geografiska områden.
”Det är inte någon tvekan att anarkisterna har moraliskt rätt i allt de säger.
Frågan är hur lätt är det att i prakitken sätta upp det som är moraliskt rätt
i en värld som inte är perfekt.”
Härligt PerKQ, nu börjar det likna något 🙂
Gott folk,
Det jag ville visa var att man inte kan vara emot våldsmonopol. Jag har inte yttrat mig angående om det är moraliskt försvarsbart att mörda godtyckligt och tvinga folk att underkasta sig vissa lagar med våld inom det område man kontrollerar, jag har heller inte yttrat mig angående rätten för utträde. Det jag vill visa är att man inte kan vara emot en våldsmonopol, punkt.
Jag tycker att det är intressant att Andreas tar upp att man bör tillåta utträde. Men detta skulle inte eliminera våldsmonopolet som sådant, utan endast decentralisera det, och det kan anses vara positivt men det är en annan fråga. Du har våldsmonopol över det område du kontrollerar, det är det centralaste i det hela, eller tror någon på allvar att våld kan vara oreglerat i ett område någon kontrollerar som jag tidigare skrev? Att det kan vara reglerat på felaktiga grunder stämmer, men det må vara felaktiga eller riktiga grunder våldsmonopolet finns där iallafall. Jag vill bara visa att termen används vårdlöst, man kan inte vara emot våldsmonopol.
Mr X, för tredje gången, vänligen läs de två artiklar jag har länkat till.
Edit:
http://www.mises.se/2010/11/15/till-monopolister-inom-alla-partier/
http://www.mises.se/2010/09/25/panarkistiska-strategier/
Ray H, hur kan äganderätten implementeras utan att individen får våldsmonopol inom sin egendom?
Nu kanske du vänder på myntet och frågar hur kan det finnas äganderätt om det finns våldsmonopol. Det blir sannerligen svårt, men det hela förutsätter att alla respekterar äganderätten och begränsar den till sin egen egendom och mark, att man inte våldför sig på andra. Det är alltså frågan om våldsmonopolet vilar på felaktiga eller riktiga grunder, men det innebär INTE att våldsmonopolet som sådant försvinner, det kan den inte göra och det bör det inte göra om man nu tror på äganderätten.
Ok, Kämpe tack för länkarna.
”Det är inte någon tvekan att anarkisterna har moraliskt rätt i allt de säger.
Frågan är hur lätt är det att i prakitken sätta upp det som är moraliskt rätt
i en värld som inte är perfekt.”
Stalin tyckte förmodligen också att han hade moraliskt ”rätt”. Moralen är subjektiv så jag och alla andra för den delen har också alltid moraliskt ”rätt”, då det inte finns någon objektiv moral.
Jag vill geniunt tacka dig för länken du skicka och jag tyckte att det verkligen var intressant läsning, främst angående det terretoriella monopolet.
Men våldsmonopol behöver självklart inte vara terretoriellt, jag har själv här på Mises tidigare nämnt att våldsmonopol alltid existerat vare sig vi var bofasta eller inte. Våldsmonopol behöver givetvis inte gälla för en specifik bit mark. Våldsmonopol finns både terretoriellt och icke terretoriellt. Jag har heller aldrig påstått att olika lagar inte kan samexistera inom samma terretorium. Jag har bara påstått att man inte kan vara emot våldsmonopol, det är poängen. Väljer du självmant en lag så har de som verkställer lagarna våldsmonopolet mot alla som självmant underkastat sig just den lagen, du har din valfrihet men våldsmonopolet finns där, denna sorts våldsmonopol vilar på riktiga grunder, kan tyckas av vissa. Andra tvingar dig att följa en viss lag baserad på terretorium, denna sorts våldsmonopol vilar på felaktiga grunder kan tyckas av andra. Men våldsmonopol går inte att eliminera.
Sen så påstod jag att våld aldrig kan vara oreglerat i ett terretorium som någon kontrollerar, och det kanske du missat men dessa icke-terroterrialla lagarna innebär faktiskt att våldet är reglerat, bara det att olika lagar spelar in, och jag har inte påstått att olika lagar inte kan existera i samma terrotorium. Men man kan inte negligera att dessa icke-terroteriella lagarna existerade inom stater. Så förlorade staterna som anammade detta sitt våldsmonopol? I viss mån men självmant, eftersom de var staten som tolererade multipla lagsystemet, och det var samma stat som senare hade makten att avskaffa det.
Mr. X, varsågod. Det är ett mycket intressant ämne och mer finns att läsa på Panarchy.org.
Sen antar jag att det beror på din definition av ordet monopol: så hur definierar du ett monopol? Menar du att mitt telefonbolag har ett telefonmonopol bara för att jag använder mig av deras tjänster?
Precis som du säger, i den omfattning som staterna anammade dessa extraterritoriella rättigheter (ibland frivilligt, ibland inte, se den bok som Richard Johnsson baserar sin artikel på eller Carl Jakobssons utmärkta artikel här på Mises.se) förlorade de sitt våldsmonopol. Skulle fullständig extraterritorialitet existera skulle det inte heller finnas något våldsmonopol. Dessutom skulle jag påstå att extraterritorialitet är det enda som är kompatibelt med individuella rättigheter och privat egendom.
Det är en myt att moral är subjektiv.
Se dessa länkarna.
http://www.youtube.com/watch?v=Hj9oB4zpHww
http://www.youtube.com/watch?v=VJkhKZLPLwI
Svanberg jag litar på att du är så intilligent att du kommer säga:
Ja moral är inte subjektiv efter det att du har sett länkarna.
Mvh
Per
Det måste erkännas att det är ett svårdefinierat begrepp. Enligt mig finns två olika sorters våldsmonopol, det finns våldsmonopolet som handlar om det externa suveräniteten dvs statens oavhängighet i förhållande till andra stater och våldsmonopol som har att göra med den interna maktmonopolet, den interna suveräniteten med andra ord, där lagstiftningen är en central del.
Det var också därför jag poängtera för dig att dessa icke-terretoriella lagarna faktiskt verkade inom stater, dvs att staten aldrig gav upp sitt externa våldsmonopol, och därför har dessa icke-terretoriella lagarna alltid varit under statens nåd.
Definitionen av våldsmonopol är den som har makten att utöva våld vare sig det baseras på tvång eller inte, det finns vålsmonopol som bygger på militär överlägsenhet och det finns de som bygger på fredliga överensstämmelser. Bra exempel på dessa kan vara just terretoriella och icke terretoriella lagar, men ha alltid i åtanke att båda är under statens nåd. Jag menar att även om du självmant väljer att underkasta dig en lag utan tvång så är det frågan om våldsmonopol, för plötsligt är det verkställarna av den lagen som har rätten att utöva våld.
Sen så är din fråga angående telefonmonopolet en utmärkt sådan. Jag antar att du menar att det inte är ett monopol eftersom du har valmöjligheter? Men har du inte valmöjigheter att lämna staten? Nu vet jag att det ofta är vilkorat med att man tillhör ett annat land, samt att man inte kan välja och vraka vilket land man vill tillhöra, men på samma sätt som ett telefonbolag har sina krav för att du ska bli en kund, har stater också sina. Och vad gäller vilkoret ätt man måste tillhöra ett annat land, så kan det jämföras med att man i praktiken var tvingad att underkasta sig någon lag i de stater som hade multipla lagstiftningar. Och det faktum att du inte får lämna staten med ditt stycke land stämmde också i det stater som anammade dessa extraterroteriella rättigheterna, så nej våldsmonopel försvann inte.
Jag motsätter mig ditt användande av ordet våld. Du skriver, ”det finns vålsmonopol som bygger på militär överlägsenhet och det finns de som bygger på fredliga överensstämmelser”, men att säga att att en fredlig överenskommelse är våldsam är tämligen intetsägande, för att inte säga direkt missvisande och felaktigt. Du utövar inte våld mot mig nu när vi diskuterar, och jag utövar inte våld mot dig. Staten är ett våldsmonopol eftersom den hävdar och upprätthåller en absolut och enskild rätt att kränka mina rättigheter och min privata egendom. Den rätt jag har att ”lämna staten” är samma rätt som en slav har att välja mellan slavägare, eller som en fånge har att välja fängelsets chef eller ett annat fängelse. Själva grunden i statens, alla staters, verksamhet är en våldsutövning mot min person och min privata egendom. Det vi talar om är inte att ta bort statens våldsmonopol för att ersätta det med alla enskilda individers rätt att godtyckligt utöva våld mot alla andra utan snarare att _göra oss av med våldet_, och ge folk _rätten att försvara sig mot våld_.
Vidare är ditt påstående, som jag tolkar det, att extraterritoriella lagar uppstod av statens nåd historiskt och teoretiskt felaktigt. Teoretiskt felaktigt i den bemärkelsen att det är bisarrt att mena att allt var kaos innan staten klev in och skapade ordning genom lag. Lag och ordning fanns först och sedan monopoliserade staten det med den tillhörande kvalitetssänkningen och kostnadsökningen som alltid medföljer. Och detta är inget jag hittar på, utan det finns väldigt mycket skrivet om just detta. Dessutom är det historiskt falskt i den bemärkelse att det finns gott om historiska exempel på där detta inte var fallet, det mest kända exemplet är Island, vilket vi har publicerat om här på Mises.se, och som även David Friedman har skrivit om i ”The Machinery of Freedom”.
PerKQ:
Det var nog det mest intetsägande klippet jag sett från den där kanalen.
”Det är en myt att moral är subjektiv.”
Haha, det enda han gör är ju att babbla om att det skulle finnas rätt och fel när det kommer till mänskligt välbefinnande. Det finns nog ingen som förnekar att många människor skulle kunna enas om ett visst antal saker som är viktiga för välbefinnande, men vad detta har med objektivitet eller med moral över huvud taget att göra framgår inte.
Men du är ju mer än välkommen att slå hål på undertecknads och andra värdenihilisters argument i forumet där frågan har avhandlats i ett flertal trådar, om det nu bara är en ”myt” så borde det vara väldigt enkelt för dig. 😀
Jag ska förtydliga vissa saker. När du självmant ger ifrån dig rätten att bruka våld till en auktoritet dvs utan tvång, är det frågan om en fredlig överenstämmelse över vem som får våldsmonopol. Det finns många exempel på detta, inte minst från artikeln du rekomendera mig.
Nu påstår jag inte att staten inte är ett våldsmonopol, men du menar att staten är ett våldsmonopol med motiveringen att ;”den hävdar och upprätthåller en absolut och enskild rätt att kränka mina rättigheter och min privata egendom”. Stämmer detta på stater som anammade icke-terroteriella lagar också? Jag vill bara höra hur du ser på saken.
Sen så påstår du att rätten att ”lämna staten” är samma rätt en slav har att välja mellan slavägare, men då undrar jag om inte detta stämmer in på de stater som anammade icke-terretoriella lagsystem?
Du har misstolkat mig eller så har jag varit otydlig, hursomhelst så har jag aldrig skrivit om hur systemet uppkom eller dylikt, allt jag gjorde var att konstatera att dessa icke-terretoriella lagsystem existerande inom stater, och bara det i sig säger ju en hel del utan att man ska behöva utveckla det? Jag påstår alltså inte att staten är en förutsättning för att sådana system ska existera, eller att staten är en förutsättning för ordning och reda.
”När du självmant ger ifrån dig rätten att bruka våld till en auktoritet dvs utan tvång, är det frågan om en fredlig överenstämmelse över vem som får våldsmonopol.”
Min poäng var att ingen har rätt bruka våld. Det jag vill göra mig av med är just våldsbrukande, och att folk ska ha rätten att försvara sig mot våld. Som sagt, jag vill inte bryta upp våldsmonopolet för att ge varenda individ godtycklig rätt att bruka våld. Jag vill bli av med brukandet av våld. Det är en skillnad. Dessutom är detta minst lika bisarrt som att säga att jag ger telefonmonopol till mitt telefonbolag så fort jag köper deras tjänster. Det är trots allt en skillnad på att tvingas välja det enda telefonbolag som finns och att kunna välja många olika telefonbolag eller inget alls.
Men visst, jag antar att man kan säga att varje individ har ”monopol” över sig själv, eftersom det är upp till varje individ att bestämma över sig själv, men det är ungefär lika givande (dvs. inte alls) som att säga att varje företag har ett monopol över sin produkt eftersom inget annat företag tillverkar samma produkt. Läs ex. Rothbards definition av monopol, http://mises.org/rothbard/mes/chap10b.asp
(Kap 3, avsnitt A [en bit ner på sidan])
Och visst kan man se det som att de extraterritoriella lagarna gavs av den territoriella staten till vissa medborgare _i vissa fall_, dock långt ifrån alla. Att då påpeka att man _aldrig_ kommer ifrån ett våldsmonopol, eller att de _alltid_ existerat inom stater, är direkt felaktigt både på teoretiska och historiska grunder, vilket exempelvis fallet med Island visar. Sen är de extraterritoriella system som har nedtecknats och efterlämnats till eftervärlden inte på något sätt optimala, men det är heller inget jag har påstått.
Jag antar nedan att Svanberg är man. Skulle det vara fel så ber jag er ersätta han med hon.
Bry er inte om vad Svanberg säger om att det inte finns objektiva värden. Om det bara finns subjektiva värden så är hans påstående subjektivt, och som sådant går det inte att debattera. Det är alltså meningslöst att debattera med någon som inte delar ens uppfattning om att det finns objektiva värden, till exempel att man bör föredra sant framför falskt, att man genom att debattera ansvara för sina egna argument. Att man har en objektiv standard som man jämför argument med.
Det är helt enkelt bara svammel han sysslar med. Och svarar han då att det inte är det så frågar jag, enligt vilken objektiv standard bedömer du det? Om du bara gör det enligt din subjektiva standard varför ska jag bry mig om det?
Jag hänvisar till Hans Hermann Hoppe (googla ”Arugmentation ethics” för mer kött på benen).
norpan:
Kvinnor på det här forumet? Det finns väl knappt några kvinnor som inte är socialliberaler över huvud taget, de går ju efter känslor och inte förnuft. 😉
Jag och Thomas motbevisade tidigare dina påståenden med all önskvärd tydlighet i inlägg 62 och 63 i den här tråden: http://www.mises.se/forum/generellt/forumet-kapat-av-anarkister/page-4/ vilket tydligen gjorde ämnet ”urvattnat”.
Nej ni motbevisade ingenting, jag slutade bry mig om er helt enkelt.
Eller jag ändrar mig, du har faktiskt rätt i att vi inte motbevisade någonting, vi slog bara hål på ditt löjliga argument. Dina religiösa påståenden om en allmängiltig och objektiv moral kan du inte bevisa på något sätt, vilket gör att vi inte har något att motbevisa.
Svanberg nu är jag riktigt nyfiken. Kan jag få höra din (subjektiva) definition på moral?
När jag har hört din definition så ska jag avgöra om vi kan använda begreppet moral tillsammans.
Jag kommer även bedöma vart din moral ligger på skalan som Harris talar om:
I ena hörnet Dalai lama och i andra hörnet Ted Buddy och taliban.
Om din definition är för dålig så är det likställt med att du dyker upp på en fysiker kongress och förklarar att stringteori inte låter som en bra ide. Du följer fysikenslagarna som är nedskrivna i Koranen.
Med vänlig hälsning,
PerKQ
PerKQ
Menar du att jag ska definiera begreppet moral som sådant eller att jag skall försöka beskriva hur min personliga moraliska uppfattning ser ut?
Att du inte ser skillnaden mellan vetenskapliga påståenden som går att objektivt pröva och saker som moral och värderingar som grundar sig i rent subjektiva preferenser är helt ofattbart för mig. Skillnaden är att strängteorins sanningshalt förmodligen går att verifiera, medan påståenden om guds existens och en objektiv moral inte går att belägga på något sätt. Det är en fullständigt idiotisk jämförelse av den där snubben.
Du kan aldrig objektivt sett rangordna andra människors moral på samma sätt som du inte objektivt sett kan rangordna hur goda olika maträtter är, det är högst subjektiva frågor.
Nej, Kämpe det vara bara min förklaringen på hur ett våldsmonopol uppstår genom fredlig överensstämmelse.
Vad gäller din poäng, så har jag fullständig respekt för den, konstigt vore annars. Men det är inte så enkelt. Hur kan man påstå att ingen har rätt att bruka våld, samtidigt som man påstar att alla har rätt att försvara sig mot våld? Det betyder ju att den som blir attackerad får bruka våld enligt dig, så du har egentligen gett någon rätten att bruka våld, det är bara det att den rätten är vilkorad. Hur går man tillväga för att inte förminska, men bli kvitt våldsbruket som du sa att du ville? Eller är det en utopi, en vision som du vet att du inte kan uppnå, men det iallafall är värt att sikta emot.
Jag tycker att artikeln du länkade stödjer min definition av monopol, även om du inte tycker att den definitionen är givande. Innan vi går vidare vill jag höra din definition av monopol.
Som jag har poängterat är det felaktigt och missvisande att hävda att våld kan uppstå genom fredlig överenskommelse. Jag definierar våld i dess aggressiva och initierande bemärkelse, och alltså inte _försvar mot våld_. Alla har således rätt att försvara sig, men ingen har rätt att bruka våld. Försvar = ok, aggression = inte ok. Ingen kan villigt bli ett offer. I den mån du och jag kontrakterar om att hoppa in i en oktagon och slå varandra på käften enligt överenskomna regler är det inte längre våld och ingen av oss är ett offer. Det verkar som vi skiljer oss åt definitionsmässigt här.
Min definition av monopol är ett system som förbjuder konkurrens och nyinträde, och som upprätthålls genom våld. Staten är således det ultimata monopolet, och alla andra monopol är baserade i statligt våld.
Således håller inte din definition av hur ett våldsmonopol uppstår på fredlig väg, även om vi använder din definition på våld i försvarsbemärkelse. Person A anlitar ett bolag, F, för att sköta försvarsvålds-verksamhet o.dyl. åt honom. Gott så. Men på vilket sätt är detta ett monopol? På vilket sätt skiljer sig detta åt från köpandet av telefontjänster? I den mån han fritt kan låta sin egendom och person stå under ett annat bolags beskydd, eller inget alls, är det helt enkelt felaktigt att säga att han befinner sig i en monopol-situation. Jag ser det iaf inte, men du får gärna utveckla det vidare.
Sen tror jag aldrig vi kommer bli kvitt våldet. Det kommer alltid att finnas våldsamma individer och grupperingar. Men vi borde i alla fall betrakta dem som exakt vad de är, dvs. kriminella och våldsamma individer, och därefter hantera dem på tillbörligt sätt istället för att utropa dem till våra visa överherrar.
Svanberg jag noterar att vi har olika uppfattnig om moral är objektiv eller subjektiv.
Jag tror vi inte kommer längre då jag bland annat inte ser något samband med Guds existens och moral.
Moral är intressant och jag tror jag kommer skriva ett blogginlägg istället.
Tack för en givande disskution.
Med vänlig hälsning,
PerKQ
Ja Kämpe, det är onekligen så att vi definierar våld olika. För mig är våld inget annat än våld. Jag håller dock med att försvar är ok, men inte aggression. För mig är detta dock i vilket syfte man använder våld och inte frågan om att det i ena fallet är våld och i det andra något annat. Men jag förstår hur du resonerar och jag kan faktiskt respektera hur du gör det. Jag kan argumentera för varför jag tycker som jag gör, men det känns som att starta en ny diskussion och det blir för mycket.
Men låt mig utgå från din definition av våld. Så om jag självmant ger ifrån mig rätten att bruka våld till en auktoritet, så har den auktoriteten inte våldsmonopol i och med att det är en fredlig överenstämmelse och det därför inte kan klassas som våldmonopol? Låt mig då ställa en hypotetisk fråga, om vi nu tänker oss en stat där alla är för att staten ska få bruka våld om inte regler som de kommit överens om följs, så klassas detta inte som våldsmonopol?¨ Eller bruka våld kanske det inte blir då men tex att staten fängslar, dödar vid behov, att de verkställer lagstadgad straff mot förövarna som innan de begick brotten självmant gick med på vilkoren vid sådana handligar.
Mr. X,
Om vi nu utgår från min definition av våld blir din frågeställning lite lustig. Du säger att jag ”självmant ger ifrån mig rätten att bruka våld”, men min poäng var exakt att _ingen_ har rätt att bruka våld mot någon annan. Vad jag kan göra är att anlita ett bolag för _försvar_, inte våldsutövande, och som hjälper mig i tvister. Vid anlitandet av detta bolag kommer de att ge mig en uppsättning regler som jag måste följa om jag ska erhålla deras tjänster. Detta skiljer sig inte åt från ex. hur ett försäkringsbolag fungerar, och har absolut inget som helst att göra med vare sig monopol eller våld.
Om våldsmonopolet är tabu, så har väl inte någon ha någon som helst ”rätt” att bruka fysiskt våld! Inte ens någon tjänsteutövare i ett skyddsbolag! Om det ändå görs, för att exempelvis förhindra att något offer eller en själv kommer till ytterligare skada, så får ju det bedömas och dömas i vanlig ordning om det har brukats något otillbörligt våld av skyddsbolaget. Hypotetiskt skulle det kunna tänkas att skyddsbolagen i förekommande fall enbart använder sig av robotar som enbart är programmerade för att autonomt ingripa så snabbt som möjligt för att så skonsamt som möjligt förhindra att en våldsutövare kan åstadkomma någon ytterligare skada.
Fysiskt våld bör relativt väl kunna definieras som oelastisk stöt! En robot bör rimligtvis kunna programmeras så att den enbart utsätter våldsutövaren för elastiska stötar, och som då enbart förhindrar ytterligare skadegörelse hos både offer och förövare.
http://sv.wikipedia.org/wiki/St%C3%B6t_%28mekanik%29
Nej, Kämpe frågan blir svår men inte lustig. För om staten agerar polis, mot medborgare som är med på vilkoren utan tvång, blir statens agerande inte klassat som våld enligt din definition, och därför existerar inget våldsmonopol, i de fall medborgarna självmant är med på vilkoren vill säga.
Mr. X,
Jo det blir lustigt (men inte svårt) eftersom jag, till skillnad från dig, inte använder ordet våld för att beteckna försvar.
Staten kan per definition inte vara en icke-aggressiv, icke-våldsam, entitet. I den mån staten tar in skatt för att finansiera sin ”försvars”-verksamhet agerar den aggressivt och våldsamt, och bryter således med sitt uttalade ”försvarssyfte”. En exproprierande egendomsbeskyddare är en självmotsägelse. Och i den mån staten finansieras helt frivilligt (vilket vissa påstår, och som jag menar är omöjligt) agerar den likväl aggressivt och våldsamt i den mån den hindrar konkurrenter och hindrar mig från att köpa konkurrerande tjänster. Det är i just detta som _våldsmonopolet_ består av.
Om vi istället skulle använda ”min” definition, är det som du antas prata om ett ”försvarsmonopol”. Men ett ”försvarsmonopol” är en självmotsägelse. Att du använder ordet våld på det sätt du gör (dvs. både som försvar och aggression) är olyckligt och gör att du missar detta. För det är endast då ”staten” inte agerar aggressivt och våldsamt (ex. kräver in skatt) och inte hindrar vare sig konkurrens eller mitt köp av konkurrerande tjänster, som vi har att göra med en försvarsorganisation. Men då har den återigen varken med våld eller monopol att göra, utan den är ett företag, som alla andra, på en fri marknad, och således inte längre en stat.
Ok, Kämpe, men om det är som du påstår att om en stat tillåter konkurrens så är det inte längre en stat, så måste jag fråga dig om du klassar de länder som tillämpade extraterrorteriella lagar som stater?
Mr. X,
Det väsentliga är att staten i detta fall hade ”rätten” att bestämma vilka (om några) som skulle undantas dess jurisdiktion (dvs. ges privilegier). Det faktum att staten hade denna ”rätt” visar på att det är en stat. I den mån någon av dessa stater hävdar absolut jurisdiktion över ett territorium (även om vissa människor åtnjuter privilegier) är dom stater, ja. Först då en stat helt släpper sitt territoriella våldsmonopol upphör den att vara en stat.
Just det Kämpe exakt vad jag försökte säga dig tidigare. Din länk var inte ett motbevis mot mitt påstående att våldsmonopol inte kan upphöra att existera, varför det blir märkligt att du rekomenderade den i första hand. Faktum är att det inte finns empiri eller fakta som bevisar att anarkisternas teori kan implementeras i verkligheten, din länk var ett desperat försökt inte från dig utan från författarna att försöka visa något som aldrig existerat. Sen så stödje din andra länk min definition helt och hållet.
Vad gäller att man får själv välja mellan konkurrerande försvarsbolag eller att låta bli, så måste man ställa sig frågan vad det är som stoppar dessa försvarsbolag att förslava folk genom hot om våld, då de uppenbarligen är överlägsna i militär utrustning gentemot kunderna? Har inte historien lärt oss någonting? Det är lika troligt att ett fiatvaluta system kan vara för evigt. Våldsmonopol kan aldrig att upphöra i verkligheten, man kan inte klamra fast vid en utopi, för det är exakt vad det är.
Mr. X,
Om du menar att det var det som du försökte säga missade du nog poängen med det jag sade. Och jag har heller aldrig hävdat att någon artikel i fråga pekat ut vare sig ett perfekt system eller ett helt anarkistiskt system, däremot ger dessa artiklar en bra indikation på ett icke-territoriellt system utan våldsmonopol om man drar egna slutsatser från dem. Vidare har du ej heller varit ens i närheten av att visa att din teori om att våldsmonopol _aldrig_ kan upphöra stämmer. Det är ett påstående, vilket jag påpekat tidigare, som inte enbart är teoretiskt felaktigt utan även historiskt (och empiriskt), oavsett vad du hävdar (se ex. Island, återigen). Men det är egentligen irrelevant för denna diskussion, eftersom grundproblemet, som jag ser det, är att du definierar både våld och monopol (och således även ”våldsmonopol”) på ett sätt som gör att dina slutsatser blir felaktiga och självmotsägande. Det du påstår är ungefär lika felaktigt som att följa Marxisterna i deras grundlösa påstående att inget skiljer sig åt mellan de relationer som fanns under slaveri/feodalism och de som finns på en fri marknad. Frihet och slaveri är inte samma sak. Våld och fred är inte samma sak. Konkurrens och monopol är inte samma sak.
Ditt exempel med ”försvarsbolaget” missar slutligen återigen poängen. Det bolag som du pratar om är inte ett försvarsbolag alls utan ett våldsbolag, och det skulle inte heller ses som ett försvarsbolag, utan det skulle ses för exakt vad det faktiskt är: en grovt kriminell organisation. Och en grovt kriminell organisation försvarar man sig emot, istället för att som idag underkasta sig den och se den som en vis överhet. Och i detta fall skulle det dessutom finnas en bra marknad för att erbjuda beskydd mot kriminella organisationer.
Det är lustigt hur filosofisk man kan bli över en fysisk aktivitet. Våld kommer aldrig försvinna. Statens absolut mest lyckade blåsning är att få folk att tror att om dom har monopol på något så blir det mindre och mer rättvist utfört.
Om staten har monopol på något så blir det mer av det och utfört till fördel för staten. Den, eller snarare dess ägare, kommar att agera i eget självintresse precis som alla andra.
Det är enklare att skicka ut dina grabbar att dö på ett fält en att skicka ut sina egna. Det är än värre om man skall gå ut själv.
Fenomenet kommer inte försvinna, man kan bara se till att det blir så dyrt som möjligt för dom som skall besluta om konfliken samt att dom tjänar så lite som möjlig på den. Detta gör man enklast genom att göra det på det sätt som man gjort under en stor del av mäniskans utveckling. Låt folk frit göra det dom vill.
Alla kommer vilja äta, ha tak över huvudet, och fysisk säkerhet. Dom två första finns ganska bra nu. Men Sverige, eller snarare Stockholm där jag bor, kan inte anklagas för att vara ett väldigt fysiskt säkert ställe.
Jo det finns säkert värre, men det finns bättre också. Och man skall sträva efter förbättring, inte utjämning. Det följer per definition att något måste försämras.
Givet hur bostadsbubblan byggs upp och jobben trycks ihop till vissa områden så är jag inte säker på hur punkt ett och två kommer att bli i framtiden. Riggat, fixat, förberett med implicit statligt våld.
Kämpe, i och med att vi definierar både våld och monopol på olika sätt kommer vi inte kunna komma längre i diskussionen. För mig är våld inte laddat med något negativt eller positivt, våld kan och bör definieras som du själv gör i dess aggresiva och initierande bemärkelse, men våld är fortfarande våld. Tillexempel så använder jag våld för att bryta mig igenom dörren till mitt hus om jag hade tappat nycklarna. Till och med en boxningsmatch mellan två boxare är våld i och med att det är våld i aggresivt och initierande bemärkelse även om båda är med på noterna, det slutar inte att vara våld pga det, den uppfyller till och med din definition av våld. Men som sagt vi skippar definitions diskussionen.
Samma sak gäller min definition av monopol och för mig handlar det om suveränitet, det är också den definitionen som den länk du rekomenderade stödjer. Vi kommer att gå runt i cirklar i och med att vi har vilt skilda definitioner.
http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5ld
http://sv.wikipedia.org/wiki/Monopol
Tack för länkarna, Jonas, den första länken angående våld, stödjer min definition. Sen så finns det en annan källa som har mer tyngd än wikipedia som stödjer min definition angående monopol, det är den Kämpe länkade. Men som sagt jag vill inte ha någon definitions diskussion. Vi kan vara överens om att vi inte är överens. Kommer man inte överens om hur man definierar saker och ting blir det en omöjlighet att föra en konstruktiv diskussion.
Varsågod mr X, allt för att få igång en konstruktiv diskussion! 🙂