Om man är objektivist (eller i alla fall randroid) måste man tydligen se världen i svart och vitt (gråzonen finns inte). Likaså måste man tydligen också se utrikespolitik som ”kollektiv mot kollektiv” där civila offer är både nödvändiga och något man kan rycka på axlarna för; valet är mellan civila offer i ”vårt” kollektiv eller det andra kollektivet. Och så måste man tydligen vara helt historielös, för visst var det väl så att anti-amerikanism och terrorism i Mellanöstern började med 9/11?
Se det hemska klippet med Leonard Peikoff där t o m Bill O’Reilly framstår som både vettig och rimlig.:
Jag är långt ifrån speciellt kunnig om filosofi, men är inte poängen med objektivismen, precis som med libertarianismen, att man aldrig får inkräkta på någons rättigheter alls, inte ens lite?
Det stämmer, Sebastian, som du skriver. Men många bokstavstrogna objektivister har ett väldigt underligt synsätt på USA, vilket säkert kommer sig av Ayn Rands tydliga moraliska ställningstagande för landet (i t ex Atlas Shrugged) samt som vittne under den stora kommunistskräcken. Det är antagligen av den anledningen som Peikoff i det här klippet (liksom andra objektivister i andra sammanhang) slänger ut såväl frihet som rättigheter och individen för att formulera ett ”otvivelsaktigt” moraliskt argument för USA gentemot terrorister (och länder där terririster finns, liksom dessa länders befolkningar).
De dogmatiska objektivisterna är experter på att misshandla lagen om det uteslutna tredje.
Poängen här är inte att oskyldiga döda är något att rycka på axlarna åt, utan att visa på vem skulden faller. Det är den klassiska filmscenen där hjälten konfronteras med skurken i en duell och skurken tar en oskyldig person som sköld. I filmen lägger hjälten ner sitt vapen för att den oskyldiga personen ska få gå fri. I filmen lyckas hjälten oftast ändå på något sätt undkomma och vinna i slutänden, men i verkligheten hade han såklart dött. Hjälten offrar sitt liv för den mänskliga sköldens.
Peikoff menar att den moraliska lösningen är att skjuta skurken och om mänskliga skölden skulle dö så är det visserligen olyckligt, men ansvaret för dödsfallet måste läggas på skurken i det här fallet. Om hjälten skjuter så kränker han heller inte den andra personens rättigheter utan det är skurken som gör det genom att hota hjälten till livet och se till att det enda sättet att oskadliggöra hotet är att skjuta den oskyldige personen.
Hoppla. Känner ett visst behov av att länka denna.
http://www.lewrockwell.com/rothbard/rothbard23.html
Jag är och förblir nog kluven vad gäller Ayn Rand, än mer så vad gäller objektivist-rörelsen.
Vad är den moraliska lösningen när duellanterna båda två står och trycker bakom sina mänskliga sköldar? 🙂
”Peikoff menar att den moraliska lösningen är att skjuta skurken och om mänskliga skölden skulle dö så är det visserligen olyckligt, men ansvaret för dödsfallet måste läggas på skurken i det här fallet.”
Nja, jag skulle hellre säga att han tycker att det vore rätt att skjuta både gisslan och skurken, vilket är vidrigt, då man aktivt dödar en oskyldig person. Hade han sagt att det vore rätt att skjuta skurken, även fast skurken själv skulle skjuta gisslan i stridens hetta, så hade det nog varit något man kunnat förstå, då gisslan mördas av någon annan.
@Gustav R: Ja det var en skön omskrivning. Peikoff säger ordgrant att han absolut inte är bekymrad över fiender i fiendeland. Det handlar inte om några olyckliga offer, han bryr sig inte. Ingenstans säger han att det är olyckligt. Alla personer som befinner sig i fiendens område är fiender. I övrigt sa Rand så här:
http://www.aynrand.org/site/PageServer?pagename=media_america_at_war_morality_and_civilian_casualties
Så ja poängen är att de oskyldiga får skylla sig själva. En synnerligen sjuk kollektivistisk rutten syn som tar avsteg i från alla principer.
Ingen har beskrivit det konsekventa krigsmotståndet i libertarianismen bättre än Rothbard. Mord kommer alltid att vara mord och det hjälper inte att leka med ord och kalla det ”collateral damage”. Bara för att repetera grunden kort: Ingen kan hota eller våldföra sig på någon annan person eller dess egendom. Våld kan endast brukas mot den specifika person som gjort sig skyldig till en våldshandling. Alltså inget våld får brukas mot en icke-angripare.
På mikronivå innebär detta att om Smith angriper Jones eller hans egendom så har Jones rätt att försvara sig. Men har Jones rätt att våldföra sig mot en oskyldig tredje person som en konsekvens av att han försvarar sig mot Smith? Det libertarianska svaret på detta är alltid nej. Vad de subjektiva motiven för en våldshandling är spelar ingen roll, regeln att inget våld får brukas mot en icke-angripare är absolut, detta gäller även när du svälter, är utblottad, försöker rädda dina släktingar eller försvara dig ifrån en tredje persons attack. Vi kan kanske sympatisera och förstå motiven i dessa extrema situationer som kan leda till ett mildare straff. Men vi kan aldrig komma undan det faktum att aggressionen är en kriminell handling, mord är mord och stöld är stöld. Om Smith stjäl Jones egendom så har Jones rätt att jaga Smith och ta tillbaka sin egendom men han har ingen rätt att bomba en byggnad och mörda oskyldiga människor eller genom att skjuta med automateld in i en oskyldig folkmassa. Om Jones gör detta så är han t.o.m. mer kriminell än Smith.
För att ta upp det här på en större nivå så kan vi betrakta krig som en våldshandling mellan två grupper av individer. Låt oss säga att Smith leder en grupp individer och Jones en grupp med individer. Smith attackerar Jones gruppering och Jones försvarar sig. Vi andra sympatiserar med Jones eftersom vi är emot våldshandlingen och vi bidrar kanske t.o.m. ekonomiskt till Jones försvar. Men Jones har ingen rätt att begå våldshandlingar mot oskyldiga personer i sitt ”rättvisa krig”. Jones har heller ingen rätt att stjäla andras egendom för att finansiera sitt krig (skatt) eller att tvångsrekrytera värnpliktiga till sitt krig.
”I don’t know how to make the transition” – Det enda roliga Billy Boy någonsin sagt. Intellektuella sociopater som denne Peikoff betackar jag mig för. Så fräscht att läsa Rothbards tankar; så enkelt vackert och framför allt sant. Jag förstår att Ayn Rand hade svårt för människor som tror på frihet på riktigt. Allt snack om Laissez-faire betyder inte någonting när inte frukten men livet, källan till all frukt, godtyckligt kan tas ifrån dig pga omständigheter utom din kontroll.
En smålustig detalj. Jag lånade just Atlas Shrugged från biblioteket, den stod där så jag testade. Ligger på runt 300 sidor just nu. I mitten av boken har dom ett förberett brev i styvt paper som i princip är till för att ge din address till the Ayn Rand Institute, Peikoff ställe.
Precis när jag kom till något av dom bitar som… är sämre, så bloggade Lew denna totalt galna interview. Nåväl boken har sina fördelar och den gör inga anspråk på att vara en heligt text så jag läser vidare. Lustigt sammanträffande.
@Mikael
Läs boken den har helt klart sina poänger. För mig tydliggjorde den mycket om socialismen, altruismen och ”det allmännas bästa”. Det är jag tacksam för.
Klart läsvärd och viktig bok.
Det finns inget facitsvar på vilka beslut som ger minst mänskligt lidande.
Men vissa handlingar är onda och ska inte utföras oavsett om det mänskliga lidandet kollektivt kan minska. Individens rättigheter står över kollektivets lidande.
En av minna favoriter presenterar här en sammanfattning på detta.
http://www.justiceharvard.org/2011/03/episode-01/#watch
AnarkoAnarkisterna följer kants
http://en.wikipedia.org/wiki/Categorical_imperative
Medans socialisterna följer
http://en.wikipedia.org/wiki/Utilitarian
från
Jeremy Bentham
http://en.wikipedia.org/wiki/Jeremy_Bentham
Man kan säga att mänskliga rättigheter i kombination med en demokrati försöker balansera systemen. Problemet är att mänskliga rättigheter tonas ner av staten. Speciellt äganderätten är en nagel i ögat för staten.
En annan kombination var din favorit som såg ut som en blandning av Robert Gustavsson och Putin.
Balans mellan vilka system menar du, PerKQ?
Demokrati är en balans mellan våld och frihet. Vi som anser att balansen ska vara 0-1 kallas för antidemokratiska. Just nu är balansen kanske 0,5-0,5 men ökar på frihetens bekostnad.
Dom som är för demokrati får naturligtvis organisera sig och betala frivilligt till staten. Bara vi andra slipper.