Man säger att nationalekonomin har fysikavund och att det är av den anledningen som man på sant positivistiskt manér försöker efterlikna fysiken – och främst dess metoder. Fysikavundet är centralt för den moderna, matematiserade ekonomiska vetenskapen. Det är i alla fall så som man säger.
Och det ligger något i det. De allra flesta samhällsvetenskapliga forskare idag har aldrig ens tänkt tanken att det de gör kanske inte är speciellt vetenskapligt eller leder någonstans. Eller funderat över varför man pillar med matematiska variabler i statistiska modeller för att förstå sig på det ständigt föränderliga samhället. Och även om de skulle få tanken, så skulle de nog snabbt förkasta alla alternativ till den matematiska, kvantitativt empiriska metoden. Utan den försvinner i den moderna människans sinne all koppling till Vetenskapen.
Som österrikare har man ofta ett mer filosofiskt angreppssätt – och man har ofta tänkt både djupt och länge på både metodologi och metod för studiet av människan och samhället. Och det är inte svårt att komma fram till att kvantitativa empiriska studier som bäst sänker ett löjets skimmer över studiet av samhället. En människa är inte död materia som alltid reagerar på samma sätt på stimulans; hon är föränderlig, vilket gör att hela samhället är föränderligt. Det enda vi egentligen kan veta vad gäller aggregerade data är att de (i bästa fall) beskriver verkligheten när de uppmättes. Men de säger ingenting om kausala samband eller om skeendet vid en annan tidpunkt. Därav förlitar vi oss på praxeologi för analysen av samhället och studiet av ekonomiska lagar.
Så österrikare är befriade från detta fysikavund. Eller?
Inte jag.
Fast jag menar det inte i betydelsen att jag så gärna vill använda kvantitativa metoder. Jag menar det som att jag faktiskt hyser ett visst avund för hur fysiken ses av folk i allmänhet. Se till vilken diskussion som helst på gator och torg: i dagligt samtal, finns det någon som bestämt talar om för fysikern att gravitationen är en bluff eller för ingenjören att stål inte är starkt? Nej. Faktum är att om en fysiker ger sig in i en diskussion och korrigerar felaktigheter, så lyssnar man. De flesta skulle svara med ”oj då, det visste jag inte”. Man skulle inte kräva bevis eller stolt deklarera att ”det är inte min syn” och sedan avfärda allt vad fysikern säger.
På samma sätt är det väldigt få som skulle tala om för ingenjören att vissa byggnader inte går att bygga eller att det är omöjligt att använda betong i en bro över dalälven. Ingenjören, med sin expertis på områden, ges legitimitet på grund av sin större förståelse och sitt bättre vetande. Det är måhända inte alltid rätt (även fysiker och ingenjörer kan ha fel), men det är sällan fallet att någons illa underbyggda åsikt är lika värd eller t o m bättre än expertens utlåtande. Och varför skulle någon utgå ifrån att vem-som-helsts åsikt skulle trumfa vetenskapen? Det är ju larvigt.
Men inte i nationalekonomi. För här gäller i normalfallet att allas åsikt är minst lika värd som ekonomens kunskap. Av någon anledning är det helt okej att över några öl avfärda en ekonom med uppenbara dumheter som ”det vet ju alla att marknaden inte funkar” eller ”om man bara avskaffade pengar så skulle problemen försvinna” eller ”det vi behöver är mer inflation” eller ”en höjd minimilön leder inte alls till högre arbetslöshet”. Och vanligtvis sluter folk upp på icke-ekonomens sida.
Däri ligger mitt fysikavund. Jag är avundsjuk på den legitimitet fysiken (och andra vetenskaper) har, men som inte ges nationalekonomi eller nationalekonomer.
Till viss del kan jag förstå folks skepsis till nationalekonomisk analyser. Det finns skäl till detta: ekonomer har inte alltid rätt. Eller snarare, som talesättet lyder, ”det enda man vet om nationalekonomer är att de alltid har fel”. Men det gäller bara matematiskt precisa uttalanden, som de facto är omöjliga. Man kan inte säga med någon säkerhet alls att ”med statliga infrastrukturinvesteringar på tolv miljarder så kommer arbetslösheten att minska med mellan 1,0 och 1,25 procentenheter”. Det är bara bluff och båg att säga något sådant.
Men därmed kan man inte avfärda allt ekonomiskt vetande. (Förresten – fysiker har inte heller alltid rätt!)
Frågan är varifrån denna nedlåtande attityd gentemot nationalekonomi kommer. Dels är den säkert ett resultat av den kvantitativa, positivistiska vågen inom modern ekonomi – som givetvis undergräver ekonomins legitimitet. Men det räcker inte. Det måste vara något mer som gör att folk i allmänhet anser att man uppenbarligen kan studera nationalekonomi under 8-10 år på universitet och ändå veta mindre om hur ekonomin fungerar än snubben i korvkiosken. Men vad?
Det finns ett område då även fysiker drabbas av samma sak som du och andra ekonomer och det är miljö- och mer specifikt klimatområdet.
Här kan man prata om energi-instrålning per kvm och verkningsgrad och bli avfärdad med att ”de kommer nog på nått”.
Gemensamt för nationalekonomi och klimat-området är att de har blivit politiserade. Där politiken rinner in, rinner vettet ut.
Det var f.ö. en politiker (för ett par år sedan) som på fullt allvar menade att man skulle ha vindkraftverk på bilarna för att ta tillvara fart-vinden. Om jag inte missminner mig så var han också partiledare (språkrör) då.
Per, kan det vara så att allmänhetens förakt för nationalekonomi är välförtjänt? Kan det vara så att 8-10 års studier i ämnet på vanlig statsfinansierad högskola förtar förmågan att tänka klart och förstå verkligheten, och att detta leder till slutsatser som är så befängda att vanligt folk tycker det är rent nonsens? Om vanligt folk sedan inte har förmågan att skilja mellan statsfinansierad nationalekonomi och, säg, österrikisk dito så är det inte konstigt att de inte tror dig när du upplyser dem om ekonomiska principer i baren.
Folks förakt för nationalekonomi och -nomer är jättegoda nyheter! Hoppas det sprider sig till politiker och byråkrater också. Österrikare borde inte kalla sig för ”ekonomer” utan säga att man studerar/forskar om mänsklig handling. Det finns ju knappt några beröringspunkter mellan Mises axiomatiska teori och den nationalekonomi som använder begrepp och formler den kopierat från termodynamiken, som ”jämvikt”. Så varför använda samma ord för dessa två helt olika slags studier?
På svenska lider vi ju dessutom av att ordet ekonomi har två olika betydelser, både economics och economy. Det vore som att ha ett och samma ord för både rymden och astronomi. Ordet ekonomi är ”belastet” och bör begravas. Ordets abstraktion gör också att folk kan tro att magiker och deras (troll)formler verkligen bevisar att ditt och datt är sant. Om man istället pratar om mänsklig handling så pratar man om något som alla kan relatera till själva.
Hej, jag studerar vad människor gör. Vad gör du?
😀
Jens R – du har säkerligen helt rätt. Det är nog politiseringen som är problemet. Och nationalekonomi förvandlades ju under/efter andra världskriget till politikens husvetenskap, med syfte att maximera utfallet av ekonomisk politik snarare än studera ekonomi. Ungefär som miljö- och klimatforskningen idag. (Därmed inte sagt att detta är rätt.)
Klaus – visst är det många gånger välförtjänt. Men det betyder ju inte att någon som vet vad han/hon talar om enkelt kan avfärdas med att man ”tycker” annorlunda. Även neoklassiska ekonomer vet, för det mesta, att en höjd minimilön skapar arbetslöshet (främst bland ”svagare” grupper). Sådan grundläggande ekonomisk kunskap avfärdas och viftas bort, medan det är de mer avancerade matematiska modellerna som gör att ekonomer går vilse. Men jag tror att Jens R har helt rätt: det är politiseringen som tryckt ned vetenskapligt kunnande till tyckandets jämlikhet på fikabordsnivå.
Egensinnig – jag kan inte annat än hålla med dig i din tolkning. ”Nationalekonomi” i sig är en väldigt knepig term, som visar på politiseringen snarare än vetenskapligheten. Men det har att göra med att ”ekonomi” i folkmun kommit att betyda företagsekonomi (vilket inte ens är en vetenskap!). Möjligen är det ett resultat av att man försökt få handelshögskolorna, som ju är praktiska yrkesutbildningar, till att få akademisk status genom att slänga in lite teori…
Visst är ekonomi en praktiskt yrkesutbildning. Handelshögskolan i Stockholm är väl så uppskattad av arbetsgivare just för att den levererar studenter med praktiska färdigheter inom finans och marknadsföring m.m. Vilket ofta handlar om att behärska kvantitativa tekniker inom matematisk statistik så klart, för att kunna beräkna allt från obligationsindex till regressioner på paneldata från marknadsundersökningar.
Men nationalekonomiskt har de väl inte levererat så mycket sen Heckscher-Ohlin, och deras abstrakta teoretiska slutsats om att ”länder” med olika slags ekonomisk aktivitet handlar med varandra mest, står ju i total kontrast med all verklig erfarenhet. Jo, professor Henrekson gör väl en halvpoäng i massmedia då och då.
Nationalekonomi är en failed science och vi borde överge det sjunkande titanic-begreppet. Alla på gatan hatar ekonomer! Om något borde vetenskapen om mänsklig handling vidgas till att kanske omfatta även hur vetenskap uppstår och kunskap sprids, men det är kanske redan gjort?