Drick kaffe och lev längre!

SvD rapporterar om ytterligare forskningsrön kring vår kost och vad som får oss att leva längre. Den här gången är det, liksom flera gånger förr, kaffe som är underdrycken. Den ger uppenbarligen 14 år längre liv. Eller mer specifikt: ”minskad risk att dö av hjärtfel, stroke, infektioner och olyckor”. Inte så dåligt för det ”svarta guldet” som vi varje dag stjälper i oss!

Men liksom vanligt är artikeln helt värdelös. Man måste fråga sig om SvD säljer något annat än rubriker.

Man kan nämligen läsa hela artikeln och fortfarande har man ingen aning om hur studien gick till eller vad man mätte. Det enda journalisten låter meddela är att:

Forskarna skriver … att rönen ska tolkas med försiktighet, eftersom kaffekonsumtionen bara mättes vid ett tillfälle under perioden och alltså kan ha varierat med tiden. Det är också oklart vad i kaffet som ökar livslängden.

Jo, det klart att en studie om kaffe kanske inte ger oss total kunskap om vad vi ska äta eller dricka. Men vad var det egentligen forskarna mätte? Och hur? Och vad var syftet med studien? Vad har de kontrollerat resultaten mot? Vilka variabler mättes? Artikeln svarar inte på någon av dessa frågor. Med andra ord är den helt värdelös. Man får faktiskt mer kunskap om man läser den senaste notisen om vad kändisarna bråkat om i Let’s Dance.

Faktum är att sådan här rapportering inte är något annat än pinsam. Hur dumma tror journalisterna att vi är? Och varför undanhåller de oss fakta? Om de nu ska skriva en artikel där de mer eller mindre plankar en vetenskaplig dito, så kan de väl i alla fall meddela det som är relevant. Artikeln blir längre, intressantare och faktiskt värdefull. Som den nu skrivs är den inte mer än skvaller om forskarrön, vilket inte säger oss ett dugg.

Journalismen blir bara sämre och sämre. Och den verkar syfta till att göra oss dummare. Faktum är att om journalister rapporterade snarare än försökte hitta fräcka rubriker (vilket man tycker inte borde vara en journalists uppdrag) så skulle dagstidningarna vara en viktig del av samhället och samhällsdiskursen. Men så är inte fallet. Rapporteringen om ekonomi nämner jag inte ens, för den är under all kritik.

Man kan fråga sig vad som gör att journalister kan förmå sig att skriva sådana här dumheter; hur kan de leva med att bara skriva dumheter (eller snarare: tomheter). Men sanningen är nog dessvärre att journalisterna inte förstår det de rapporterar om. Jag känner inte just den här journalisten, men verkar det inte t o m sannolikt att han eller hon inte fattar ett dyft av den vetenskapliga artikeln? Det vi får rapporterat i SvD är bara en snabb omskrivning av forskarnas pressmeddelande. Om vi verkligen vill veta något om detta så får vi leta reda på originalartikeln och läsa den själva.