Historien om profeten som vägrade kommer från Gamla Testamentet. Oavsett om du ser Bibeln som Guds inspirerade ord eller som en samling historier hopsatta av en grupp människor kvarstår det faktum att den innehåller många viktiga sanningar.
Det är fascinerande att så tidigt som 1100 år före Kristus hade vissa visa herrar insett farorna med stater. Profeten Samuel var just en sådan vis man. Han kom att bli ett slags kringresande professionell domare som reste runt bland olika stammar, besökte varje stad i tur och ordning, avgjorde dispyter, tjänade som rådgivare och som vän. När vi tar redogörelsen i boken om Samuel bokstavligt så ser det ut som att israeliterna inte hade en stat på det sätt som vi oftast föreställer oss en stat. Snarare så hade israeliterna anammat en teologi som krävde ärlighet och rättvist handlande mellan var och en. Lärda män, som Samuel, var en brännpunkt som gjorde att ingen stat behövdes. Samuel erhöll ingen ersättning genom beskattning; det fanns ingen beskattning. Skrifterna säger:
Samuel dömde Israel alla dagar i sitt liv och han reste år vartefter år en runda från Bethel, Gilgal och Mispa och dömde Israel på alla de platserna.
Uppenbarligen var han en hedrad gäst och han klarade sig på generositeten och gästfriheten från dem som uppskattade och drog nytta av hans närvaro. Han representerande inte en stat och inte heller hade han någon skriven lag som han försökte upprätthålla och förhärliga. Snarare var han förmögen att använda sitt förnuft, och dra slutsatser grundade på sunt förnuft och en djup känsla för nyttigt och rätt istället för oanvändbart och uppenbart fel.
Men jag vill berätta om en specifik dag i den här vördade gamle profetens liv, en dag när han hade kommit att bli mycket gammal. Han hade blivit mer och mer inaktiv och hade nu ett eget hem i byn Ramah. Från denna plats utgjorde han ett starkt inflytande för det goda i de olika stammarnas vardagsliv.
Samuels hade två söner som hette Joel och Ibiah, och Samuel var mycket stolt över dem. Han hade lärt dem från tidig ålder att bli domare som han själv och när han hade blivit för gammal för att resa tog hans söner över hans vanliga rundor. Men som så ofta händer även med föräldrars allra bästa planer: Samuels söner följde inte sin faders etik. Skrifterna säger oss att de
… vände sig efter profit; tog mutor och vrängde rätten till att stämma med där de fick mest inkomst
Det här var inte Samuels arbetssätt, för Samuel var trogen ideal som rättvisa, sanning och frihet.
Jag skulle vilja berätta historien om när den här profeten vägrade kröna en kung. Det hela utspelar sig vid den främre terrassen framför Samuels hem i Ramah. Huset är byggt på en liten upphöjning som överblickar en bred och bördig dalgång. Det är en rymlig byggnad i ett plan. Samuel sitter, skäggig och ärevördig, på verandan där han kan observera den dammiga vägen som ringlar sig in från Mispa.
Det är eftermiddag och nedanför terassen har Israels äldste samlats; de representerar alla slags byar och städer i närheten. De samtalar argsint med varandra. Plötsligt vänder de sig om och rör sig uppför sluttningen där den gamla mannen sitter. En talesman kliver fram och knäböjer ödmjukt framför den älskade domaren i Israel.
– Se på oss Samuel, vi är Israel äldster och vi har kommit till dig för att hjälpa oss, som du alltid har hjälpt oss tidigare. Dina två söner Joel och Ibiah, som vi tänkte skulle ersätta dig när du nu är för gammal för resor, och fortsätta arbetet med att upprätthålla ordning och rättvisa, följer inte ditt sätt. De ger efter för mutor och tar emot pengar för favörer. Deras beslut är inte att lita på och folket gillar det inte.
– Vi står inför ett allvarligt problem; under åratal har du varit den centrala figuren i hela Israels folk och vi har älskat dig men nu är du för gammal. Dina söner är inte att lita på och vi behöver en kung. Så, vi måste hitta en politisk lösning.
– Om vi har en kung kan han regera och döma oss, och det ska du veta Samuel, vi skulle kunna kröna en sådan kung själva men folket vördar dig och vänder sig till dig för beslut av detta slag. Därför önskar vi att du väljer vår kung. Om beslutet kommer från dig kommer folket acceptera det.
Den vördade gamla mannen satt stilla och hans ögon tycktes skymda av en dimma. Skrifterna säger oss att han bad i tysthet en stund under tiden de äldste otåligt inväntande hans beslut. Snart såg han på dem och stödd av sin långa käpp reste han sig långsamt.
– Lyssna på mig, ni Israels äldster. Det här som ni ber om är upprörande; politik är en styggelse!
– Ni har bett mig att välja och utse en kung som ska regera över er. Ni borde inse att ni är mer välsignade idag än med en kung, för nu är ni fria. Förstår ni inte att med en kung kommer er frihet att försvinna? Ni kommer inte kunna göra de saker ni nu är vana att göra.
– Ni kommer bli regerade, kontrollerade och beskattade bortom alla gränser. För oavsett vilken kung ni än får kommer han ta era söner till fotsoldater och till att köra hans hästar och stridsvagnar. Han kommer upprätta en armé av era söner och han kommer att berätta för dem om krig och rykten om krig. Han kommer göra dem till sin stridsmaskin. Han kommer att ta era döttrar till att bereda salvor, laga mat och baka bröd. Han kommer att beskatta er genom att ta delar av era fält och vingårdar, ja till och med de bästa fälten och gårdarna.
– Dessa kommer han ge till sina tjänare och han kommer att beskatta mer till en tiondel av er säd och en tiondel av era vingårdar, för hans arméer och fälttåg måste betalas. Han kommer att ta de bästa av era manliga tjänare, era kvinnliga tjänare, och de måste alla utföra hans arbete. Han kommer att beskatta en tiondel av era får och istället för att vara fria, som ni nu är, kommer ni alla att bli tjänare av staten.
– Sedan, när ni är smärtsamt förtryckta och kungens regerande tynger er, skatterna har tornat upp sig och kontrollerna är där, kommer ni skrika för att få bort bördorna men det kommer va fruktlöst för att ni har övergett frihet för politisk kontroll.
Samuels röst tystnande och det följdes av tystnad då hans huvud sjönk mot sitt bröst. Samuel reste sig ur sina ur dagdrömmar och lämnade dem som uppsökt honom för att kröna en kung.
Historien i skrifterna tar inte slut där utan fortsätter att berätta hur de äldste, gång på gång, sökte honom och kom med påtryckningar. Samuel lyssnade som alltid och fortsatte att upplysa folket att stater betyder kontroll, att kungar betyder krig och att kontroll och krig innebär beskattning och förlust av frihet.
Ungefär 3000 år har gått sedan Samuel kom med dessa observationer och ändå har inget hänt under tiden som kan få oss att tvivla på visheten i vad han sa. Olyckligtvis så kapitulerade Samuel till slut och följde drifterna hos kungamakarna, då han gav sitt medgivande till själva den process som han visste var fel. Han utsåg en kung. Det förespådda händelseförloppet kom i snabb följd. Folket utsattes för skatter, kontroll och regleringar. Kung Saul startade ett antal militära kampanjer och vi kan se på händelserna som följde hur dumdristigt det var, att förutsätta politiskt inspirerade centraliserade lösningar som svar på mänskliga lidanden.
Det finns en utbredd föreställning att stat innebär lag och ordning och att en brist på stat betyder kaos. Detta är inte vad historien visar. Vad den avslöjar (om vi vill genomskåda politiska påståenden) är att frihet är ordningens moder och att stater är kaosets fader.
Det är axiomatiskt att ingen människa vill bli till ett offer, i själva verket är det hennes rädsla för att bli ett offer som gör att hon sätter sin tillit till stater från första början. Men stater, till sin natur, måste beskatta, reglera och förmå alla människor handla efter makthavarens riklinjer och nycker. Inte enligt riktlinjer som folket själva önskar som individer. Det här skapar frustration när ärliga och hårt arbetande människor är hindrade i sina naturliga försök att se som sitt eget hus, och de som ser till dem för sitt stöd. Frustration föder förbittring, som kan glöda i åratal innan det bryter ut och som till slut kulminerar i aggressionshandlingar då aggression föder ytterligare frustration.
Om vi undersöker den mänskliga historien kan vi se att då stater växer så tilltar kriminella handlingar i frekvens och intensitet. Kriminaliteten blir tillslut organiserad i upplopp, upplopp göder revolterande och revolter blir till revolution. I slutändan blir den ordningen vi önskade undansvept av oordningen i motståndet till tyranni. Om vi vill lära oss läxan som är underförstådd i Samuels budskap måste vi lära oss att självkontroll är ryggraden i frihetens väsen. Hur svårt det än må vara så har vi nått en tidpunkt då vi inte längre har råd med lyxen av en okontrollerad stat.
Botemedlet till statens övergrepp är praktiserandet av ansvarsfull självbehärskning i våra möten med andra. 1100 år före Kristus födelse finner vi den antika profeten Samuel som ger oss en läxa som vi i högsta grad behöver idag. Olyckligtvis så tilläts inte profeten som vägrade att kröna en kung att upprätthålla sitt visa och rättmätiga beslut. Men vår saga handlar inte om det som följde. Det räcker för oss att veta att här är ett tidigt exempel där farorna som hotar oss var iakttagna och förstådda. Hade Samuel hörsammats på den tiden för länge sedan så kan vi bara fantisera om de framsteg och den frihet vi alla hade åtnjutit idag.
Originalartikeln översattes av Jonas Ek.
