Hunger Games — Oj, oj, oj

Såg just filmen Hunger Games (trailer). Vet inte var jag ska börja. I sann frihetlig anda borde det vara lag på att se filmen.

Den är helt i samma liga som Sagan om ringen, Star Wars, 1984, Fahrenheit 451, V för Vendetta, The Matrix, etc. Filmen har det mesta i symbolik: förtryckta utsugna samhällen benämnda med ”distriktnummer” istället för namn, ett pampigt parasitiskt ”Capitol” bebott av ytliga men farliga politiska fjantar, nationella vingbeprydda symboler, uniformerade ”Peace keepers” utrustade med hjälmar, visir, obligatoriska läderstövlar och svarta handskar; en cirkus som drivs med bröd, skådespel och raffinerad propaganda, statlig hjärntvätt, och i slutändan terror.

Det parasitiska kapitoliet är centrum i imperiet Panem som ca 75 år tidigare krossade ett uppror vari ”distrikten” försökte frigöra sig från centralmaktens förtryck. Ända sedan den dagen är varje distrikt skyldig att skicka en pojke och en flicka till de årliga Hunger Games. Dessa spel hålls för att fira freden, ”välståndet” och imperiets kärlek till distrikten. Spelet går ut på att de 24 deltagarna från de tolv distrikten får en kort utbildning som gladiatorer och sedan släpps de ut på en gigantisk arena. Där ska de förgöra varandra och den enda överlevaren blir krönt och hyllad som nationell hjälte.

Spelen är propagandamaskinens främsta verktyg. De syftar till att bygga nationell enighet. Men med årets deltagare från Distrikt 12 utvecklar sig situationen på ett sätt som Ledningen inte räknat med. Vid ett tillfälle rapporterar spelledaren om den prekära situationen till president Snow, och presidenten förklarar den fina balansgången som spelet utgör:

–  Why do you think we have a winner?… Hope… It is the only thing stronger than fear. A little hope is effective. A lot of hope is dangerous… So, contain it!

Byt ut Panem mot Rom, EU eller valfritt ”evil empire”…

Jag rekommenderar också Jeffrey Tuckers utmärkta artikel om filmen: Democracy Is Our Hunger Game.

Slutligen, det rysande soundtracket.

Se filmen. Det är en order!

3 reaktioner på ”Hunger Games — Oj, oj, oj”

  1. Tucker nämnde i ett annat blogg inlägg ”felet” med filmen. Huvudstaden har snabba tåg och lyxig teknik, detta är väldigt overkligt med tanke på att de behövs frihet för att producera sådan teknik.

  2. Jag tror inte man kategoriskt kan hävda att det är så. Sovjetunionen var en ekonomi som nästan till 100 procent bestod av slavar. Trots detta lyckades man skicka upp människor i rymden. Jag tror nog att även ett slavsamhälle kan producera viss innovation, men det går trögt och priset blir mycket högt.

    Dessutom kan Panem (precis som Sovjet och Sverige) delvis vara byggt på tidigare ackumulerat kapital som inte helt har hunnit nötas ned.

  3. Och Panem skulle kunna vara relativt fritt internt.

    Har precis varit och sett filmen. Den var lite seg på sina ställen, men överlag rätt så bra. Jag gillade temat som tas upp i slutet, en fin poäng.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *