Karl Smith är en ekonom ur det keynesianska lägret. Han driver bloggen Modeled Behavior. För något år sedan debatterade han live mot Mises-institutets Bob Murphy över frågan om staten kunde förbättra ekonomin. Bob hade egentligen utmanat Paul Krugman, men denne insåg antagligen sitt eget bästa och ställde inte upp.
För några dagar sedan lade Smith upp ännu en en bloggpost som ska övertyga oss om hur mycket nytta staten gör för ekonomin. Han tar hjälp av det spelteoretiska problemet fångarnas dilemma som beskriver svårigheten att koordinera beslut. Koordineringen underlättas om man låter maffian hota att döda fångarna om de erkänner någon skuld alls.
Men resonemanget är inte precis Rothbardiskt kristallklart. Snarare rejält snurrigt — som det alltid måste bli när man försöker sälja in staten. Efter att ha läst det många gånger tror jag i alla fall att jag förstår vad han försöker säga.
Hans grundläggande problem är hur man ”överför resurser i tiden”, det vill säga sparar. Tydligen är detta jätte-jätte-svårt. Han berör två fall.
1. Man lagrar resurser, men det kostar pengar och är jätte-jätte-jobbigt.
2. Man lånar ut dem till någon och får tillbaka dem senare. Men här löper man risken att löften bryts: ”This is a major problem”.
Smith anser att dessa problem gör det extremt svårt att överföra resurser i tiden. Det första fallet lämnar han sedan därhän och går vidare till det andra. Här kan staten hjälpa på två sätt.
För det första kan staten, likt maffian, hjälpa till med att driva in lån så länge som låntagaren inte har ”spenderat” resurserna. (Varför någon skulle låna utan att spendera framgår inte.) Så trots den fina staten finns här alltså ändå ett problem då resurserna kan bli ”spenderade”.
För det andra kan man låna direkt till staten. Eftersom staten kan beskatta slipper man problemet med spenderade resurser. Detta är det säkra sättet att överföra resurser i tiden.
”This is HUGE” som han säger, ”now you can transfer resources into the future”. Det framkallar minnen från en viss futuristisk film, och kanske är detta anledningen till att Smith förtjust förklarar att ”government is a technology”.
Själva funktionen bygger på att staten alltid kan driva in skulden från miljardärer, änkor och faderlösa om så behövs. Eller på originalspråk:
The person who ultimately spent your money might be broke, senile or dead. It doesn’t matter. The Federal Government can still collect on someone else.
På grund av statens förmåga att utöva våld mot oskyldiga kan du nu med trygghet överföra resurser till framtiden, vilket sägs vara helt omöjligt på en fri marknad. Därmed kan ekonomin ”koordineras”, utbud möta efterfrågan, och alla leva lyckliga i alla sina dagar.
Kopplingen till hans illustration med fångarnas dilemma är inte uppenbar, annat än att han liknar staten vid maffian.
Just like joining the mafia, you are better off because you can be harmed. It allows you to enter into co-ordination that is otherwise impossible.
Ytterligare kommentarer överflödiga.
