Redan i Upplandslagen stod att ”Land skall med lag byggas och ej med våldsgärningar” (1296) och den första delen av detta blev sedermera Karl XV:s valspråk. Även om det för en libertarian förefaller minst sagt förvirrat att separera offentliga våldsgärningar från privata på detta sätt, så är det en vanlig åsikt: Lagen stavas gärna med stort ”L” och rättsstaten ses som grunden för det civiliserade samhället.
Lagen är samtidigt av människan skapad och nästan av religiös och utomjordisk natur. Lagen ses nämligen som något som vi alla skapar genom och som med våld (när så krävs) upprätthålls av staten – och som samtidigt binder samma stat. Lagar i form av en konstitution (grundlag) anses garantera vissa rättigheter och samtidigt både skydda medborgarna från och begränsa staten. För en anarkist är detta en oerhört märklig tro, som trots allt av många hålls som ganska självklar: att ett monopoliserat våldsmaskineri på något sätt kan hållas stången och tvingas knäböja – även över tid – av Lagen.
Förvisso finns det en grundläggande förvirring i synen på Lagen. Hayek visade tydligt (i Law, Legislation and Liberty) att det är skillnad på vad som blir lag spontant genom fria domares domar och den lag som stiftas uppifrån av församlingar med inflytande i staten. Den förra lagen (vilken är den man egentligen talar om när man talar om Lagen) är föränderlig och baseras helt och hållet på folkets gemensamma historia, konventioner och medborgares existerande moral och åsikter, medan den senare kan tvinga medborgarna till vissa handlingar och hålla dem ansvariga ifall de fallerar att vandra den utstakade vägen. (Men Mises hade istället åsikten att ingen stat kan över tid genomdriva och upprätthålla lagar som går emot folkviljan.)
Men oavsett hur man ser på lagen, så håller många – även radikaler – för sant att lagen garanterar ett skydd gentemot vår tids största mördar-, bedrägeri- och tjuvliga: staten. Att på något sätt tro att en lag (eller ”konstitution”) skyddar oss mot en centraliserad monopolvåldsmakt verkar orimligt. Det amerikanska exemplet borde göra väldigt klart: den amerikanska konstitutionen, som från början var tänkt att begränsa staten, har urvattnats, underminerats och ignorerats. Utan några konsekvenser (annat än för folks frihet).
Det republikanska primärvalet visar med all önskvärd tydlighet lagens irrelevans. Samtliga kandidater använder ordet ”konstitution” i sina tal och politiska program, men endast en har som politisk idé att staten ska återgå till att lyda under lagen. Detta anses av de andra kandidaterna, liksom i media, vara en smått komisk och absurd idé.
Historien lär oss att en best inte kan fängslas eller tämjas med hjälp av paragrafer. Frågan är dock given: om staten varken kan eller vill följa den lag som den själv skriver, vad har vi för skyldighet att följa den? Svaret är lika givet som frågan: ingen alls. Lagen är piskan som viner över våra huvuden, inte ljuset som vägleder oss.
Jaha Per, måste erkänna att jag har något att klaga på vad gäller den här artikeln. Den var för kort…. Den kändes som det första kapitlet i en bok som jag vill i min hylla.
Jaha du, HQ. Jag har dessvärre inte tid att skriva en bok om detta just nu. Men det klart, om du betalar mig så kan det nog gå att ordna! 😉
Jag kan rekommendera Hayek’s LLL (tre volymer). Delar av verket är rätt dåliga, men det har också en del intressanta historiska och sociologiska fakta och tolkningar. Inte minst Hayeks diskussion om vad lag brukade vara, hur den uppkom och vilken roll den spelade är intressant – både för minarkister och anarkister.
Hur definierar du en organisation som arbetar för att upprätthålla människors negativa rättigheter, om du inte vet huruvida den heter stat eller inte heter stat? Är det enligt dig något bra eller något dåligt att en sån organisation existerar? Eller måste du veta vad den heter innan du kan göra någon moralisk värdering angående dess existens och verksamhet?
Varför fokuserar du uteslutande på vad organisationen som upprätthåller lag X heter, och varför ignorerar du totalt innehållet i den lag som den upprätthåller?
Björn, jag tror att du förstår att namnet inte har någon som helst relevans. Den gängse definitionen av stat inom statsvetenskap liksom bland libertarianer är den weberianska, dvs en organisation som har och upprätthåller sitt ”våldsmonopol”.
Hur definierar du ”våldmonopol”?
En individ som monopoliserar sin rätt att med våld slippa andras tvång, är den individen ”staten”?
Björn, jag föreslår att du använder Googles sökmaskin. Jag har redan hänvisat till definitionen som används av statsvetare (alltså i vetenskapen som uteslutande studerar staten) – den som Max Weber (en inte helt okänd snubbe) myntade för länge sedan. Det är samma definition som libertarianer för det mesta använder.
Okay, Gooooogle…
http://en.wikipedia.org/wiki/Monopoly_on_violence
”According to Weber, the state is the source of legitimacy physical force.”
Håller du med om att ”stat” definieras som allt som legitimerar våld?
Jag anser att våld legitimeras av att det är moraliskt rätt att använda våld i försvar mot att någon människas negativa rättigheter kränks. Anser du att allt sånt våld ”är staten”?
Jag försvarar negativa rättigheter.
Du vill konkurrera mot negativa rättigheter.
Du och jag har uppenbarligen motsatta moraliska värderingar!
En bättre beskrivning/definition av staten kanske är ”en organisation som hävdar ensamrätt på att inom ett visst landområde använda aggressionsvåld och har stöd från majoriteten av befolkningen inom detta område”? Men det blir ju lite långt och otympligt att använda. Men det utesluter ju organisationer eller personer som hävdar att de får använda aggressionsvåld, men som inte har stöd från majoriteten av befolkningen, och det gör att ”moraliskt rätt våld” inte kan vara staten eftersom ”moraliskt rätt våld” inte är aggressionsvåld.
http://en.wikipedia.org/wiki/Monopoly_on_violence
”According to Weber, the state is that entity which ”upholds the claim to the monopoly of the legitimate use of physical force in the enforcement of it’s order.”
bjorn du är förvirrad både i språk och tanke, förresten blev det ingen fortsättning på din forumtråd: Är anarkokapitalister mot negativa rättigheter?
Björn, du skriver om att ”upprätthålla människors negativa rättigheter” med våld och hot om våld.
När du skriver upprätthålla så menar du förstås att hotet om våld är det helt primära för att avskräcka alla från att bryta några negativa rättigheter.
Men detta är väl knappast det primära när det gäller ekonomiskt konkurrerande beskyddsföretag. Där gäller det väl att efter det att någon brutit mot annans rättigheter, försöka få tillstånd en förlikning eller skiljedom mellan våldsutövarna och offren. Och att alla har intresse av att detta sker så enkelt som möjligt och till så låga kostnader som möjligt – och om möjligt helt utan våldsutövningar och hot.
Niklas:
Skit i ”organisationen”. Fokusera istället på det som är verkligt: Individer och deras handlingar. När är det rätt för en individ att ta till våldsamma handlingar mot andra individer?
Jonas Ek:
Jag är som libertarian den ”entity” som villkorslöst kräver ett våldsmonopol!
Jag försvarar (monopol på) varje individs negativa rättigheter.
Per Bylund vill tvärtom konkurrera mot negativa rättigheter.
Så vilket våld förespråkar Per Bylund?
Uno Hansson:
Jag säger inte att våld är primär motivation. Jag säger att våld är rätt när våld skyddar någon individs negativa rättigheter.
Björn, du kommer inte lära dig nånting om du blir upprörd och oförskämdheter reflekterar bara negativt på dig själv.
Du har redan bekräftat att du stöder den agentur som har ett monopol på våldshandlingar (även fast du föredrar att staten är mindre i storlek) så jag begriper inte vart du vill komma. Det är du som stödjer våldsmonopolet, inte jag eller Per Bylund eller många andra…. Kan man i all vänlighet begära att du läser det som skrivs innan du ger dig på fler oförskämdheter? Läs om icke aggressions principen till exempel. Min 8-åring har inga problem med att förstå sådan enkel logik så det bör inte du ha heller.
Ja bjorn vi har fattat att du vill ha och styra en stat, Per och vi andra galna förespråkar självförsvar för att förhindra att sådana som dig får makt.
Per Bylund sätter bort sig själv STORT som attackerar Ron Paul, den man i vår tid som gjort mer än någon annan för libertarianismen och som även politiskt undantagslöst verkat för Ludwig von Mises idéer. Ron Paul har dessutom alltid stått nära den krets som under årtionden drivit Mises Institute och är god vän med Mises Institutes ordförande. Bara för att antyda hur väldigt ensam Per Bylund är här i världen angående sin uppfattning om Ron Pauls livsgärning. Av de få som är libertarianer och som läst Mises, så är inser så gott som alla att Per Bylund har helt fel.
Per Bylund fäktar mot ett hjärnspöke som verkar handla om att allt som HETER statlighet är fel. Han har alltså övergivit moralisk värdering av mänsklig handling för att attackera en väderkvarn som bara är en tankeabstraktion. Och via en långsökt guilt-by-association så anklagar han därför Ron Paul.
Per Bylund är en ung och ny student som har väldigt väldigt mycket kvar att lära. Han skulle göra väl i att låta pennan vila några år, medan han försöker samla sina förvirrade tankar.
Björn, jag tycker själv att mitt namn är ganska vackert och rent klingande, men jag försöker att inte använda det lika ofta när jag skriver som du gör. Däremot uppskattar jagatt du gillar att använda det så mycket. Förhoppningsvis kommer du att få se mycket mer av det framöver, så du kan skatta dig lycklig som gillar namnet. 🙂
Däremot har du liksom väldigt ofta tidigare fel i det du skriver. Jag vet inte riktigt vad du menar med ”ung och ny student”, men jag har väldigt svårt att se hur det kan stämma på mig. Jag får helt enkelt återigen hänvisa dig till den ypperliga sökmotorn Google. Där bör du kunna hitta information om ett flertal av mina examina och erfarenheter.
Och att jag skulle ha mycket att lära? Tja, vad var det den gamle greken sa: ju mer man lär desto mer inser man att man inte vet? Det skulle möjligen förklara att du har så starka åsikter.
Jag är inte säker på vad du försöker säga med ditt inlägg, för det verkar sakna argument. Jag förstår emellertid att du verkar vara förbannad – och det är ofta så många reagerar, som fått sin världsbild i grunden utmanad och finner sig oförmögen att bemöta argumenten. Men det finns som sagt mycket att lära. Så jag föreslår att du lugnar dig lite och sedan ger dig in i debatten igen och kommer med sakliga argument. Jag, för min del, skulle uppskatta en saklig debatt.
Din senaste kommentar, med tidsstämpeln 03 februari 2012 kl. 02:25, kan mycket väl av många ses som ett personangrepp. Och sådant bör man undhålla sig ifrån. Det ger lätt dålig stämning och kan göra människor ledsna. Och det vill du väl inte?
Jag noterar att du totalt avstår från att besvara mitt inlägg, och istället hänger dig åt personangrepp. Hela din närvaro på The Mises Institutete är ett enda förolämpande personangrepp mot dess grundare och största främjare samt mot dess idéer!
Björn,
Jag, och säkert fler med mig undrar helt enkelt hur du tänker och varför. Vi hoppas ju naturligtvis kunna delge dig lite kunskaper, om du ör emottaglig för sådant naturligtvis. Jag själv kan bekräfta att jag ändrat uppfatting om mycket genom åren så ger du mig solida argument för någonting så kan jag försäkra att jag kommer fundera på dem. Det är inställning som jag tror ger mycket resultat men först måste man kunna släppa vanföreställningar om dom nu visar sig vara det. Väntar med spänning på svar.
Tänk vad obefintligt det intellektuella försvaret av staten är; så är det med falska trossystem, endast svärdet och skölden kvarstår för dessa herrar.
Björn, som svar på din tidigare fråga (eller om det var ett påstående) om att jag vill ”konkurrera” med negativa rättigheter. Jag är inte helt säker på vad du menar med det, men givetvis vill jag har konkurrens i försvaret och upprätthållandet av rättigheter. Det är där du och jag skiljer oss – du vill ha ett monopol över vissa territorier medan jag anser att vi faktiskt kan få välja själva vilka som ska skydda våra rättigheter (om vi väljer att inte göra det själva).
Vad gäller de negativa rättigheterna, så tror jag nog att du egentligen talar om den ganska fasta uppsättningen ”naturliga” rättigheter snarare än om kategoriseringen ”negativa” sådana. Jag anser att folk har rätt att själva få bestämma vilka negativa rättigheter de vill ha försvarade och jag anser likaså att de har rätt att själva försvara dem eller välja att outsourcea detta försvar på vilket sätt de nu anser är bäst. Och givetvis har de också rätt att avstå ifrån rättigheter om de nu skulle vilja det.
Ingen av dessa (mina) poänger fungerar under ett centralplanerat monopolistiskt våldsmonopol (kalla det minimalstat, minarkism eller vad du tycker är bäst). Med monopol gäller one-size-fits-all – en uppsättning rättigheter som alla har och som skyddas på ett specifikt sätt av en specifik aktör. Och givetvis med konsekvenser som att vissa inte får tillbörligt skydd, vissa områden nedprioriteras osv (precis som med polisen idag – tänk på t ex situationen i Malmö; en ”mindre” stat som ”bara” är polis och domstolar kommer fortfarande att göra samma avväganden).
Vi ser idag hur människor döms för brott för att staten anser att det är fel oavsett om brottsoffret (och jag talar bara om brott med brottsoffer, av förklarliga skäl) anser sina rättigheter kränkta. Men vad har staten för rätt som individen inte har? Uppenbarligen kan staten ”försvara” rättigheter som den kränkta individen inte erkänner – gäller detta även i minimalstaten? Och inte heller har den som är rättighetsbärare ett val om vem som ska upprätthålla dessa rättigheter, eftersom Björn har bestämt att det ska vara EN aktör som gör detta.
Även om det enda som staten-så-som-den-definieras-av-Björn pysslar med är ”försvar” av naturliga rättigheter, så är den per definition kränkande och förtryckande. Just för att (1) den inte är individens val, (2) den upprätthåller rättigheter oavsett den kränkta individens syn på rättigheter och ageranden, samt (3) individen ges inte rätt att själv upprätthålla eller välja person/organisation att upprätthålla de [negativa] rättigheter hon anser sig ha.
För mig går inte ekvationen ihop – det spelar ingen roll hur ömmande skälen är, hur moraliskt man anser att just denna uppsättning rättigheter är, eller hur ”naturligt” de kan härledas. Faktum är att människor är olika och har olika åsikter om vad dessa negativa rättigheter är, hur de ska upprätthållas osv. Varför har Den Upplysta Minarkisten (du, Björn) rätt att köra sin egen uppfattning om allt detta ned i halsen på alla? För mig är det en oförklarlig och oförsvarbar attityd.
Instämmer till fullo med Per. Mycket välformulerat