I skrivande stund har strax över 80% av rösterna i South Carolinas primĂ€rval rĂ€knats, det andra i ordningen (Iowa var formellt ett ”caucus) och Ron Paul blir fyra av fyra kandidater med strax över 13% av rösterna. Liksom tidigare vinner han stort bland de som röstar i Ă„ldersgruppen 20-29 Ă„r och har Ă€ven starkt stöd bland 30-44-Ă„ringarna. SĂ„ det finns mĂ„nga som hoppas pĂ„ ett stort libertarianskt inflytande pĂ„ det republikanska partiet nĂ€r dessa ”ynglingar” tar plats pĂ„ centrala positioner i partiet.
Det gĂ„r inte att komma ifrĂ„n att Ron Paul har betytt mycket för den libertarianska rörelsen i form av att sĂ€tta libertarianismen (om Ă€n endast Ron Pauls version) pĂ„ den politiska kartan. Men det lĂ„ter lite som samma anledning som anförs av kommunpolitiker för att investera skattebetalarnas pengar i skrytprojekt – man vill ”sĂ€tta kommunen pĂ„ kartan”. SĂ„ frĂ„gan Ă€r varför det Ă€r viktigt att ha frihetens idĂ©er representerade i partipolitiken. Och om svaret Ă€r ja, dĂ„ blir följdfrĂ„gan varför det i sĂ„ fall Ă€r viktigt att göra detta utanför det libertarianska partiet Libertarian Party.
Mitt svar Ă€r att det inte Ă€r viktigt alls. Faktum Ă€r att det Ă€r direkt kontraproduktivt. Libertarianer bör hĂ„lla sig borta frĂ„n den smutsiga partipolitiken.Â
Det finns flera anledningar till detta och jag skrev om nĂ„gra av dem redan för fyra Ă„r sedan. Men kortfattat handlar det om att politikern Ron Paul utgör ett oerhört dĂ„ligt inflytande pĂ„ frihetens idĂ©. Kommunikatören Ron Paul gör mĂ„hĂ€nda nytta i och med att idĂ©erna förs ut till bredare folklager – i alla fall i den mĂ„n detta leder till en bestĂ„ende respekt och förstĂ„else för libertarianska ideal, att fler lĂ€ser om och utbildar sig inom libertarianism och frihet, att fler ”omvĂ€nds”.
Men problemet Ă€r verkligen inte kommunikatören Ron Paul, utan politikern. De som dras till Ron Paul gör detta för att de önskar att nĂ„gon med Ron Pauls ideal skulle ta över makten i Washington DC och göra stora förĂ€ndringar. Fokus ligger sĂ„ledes inte pĂ„ frihet (vilket mĂ„nga hĂ€vdar), utan pĂ„ den politiska makten – man önskar bruka den i egna syften. Ăven om de egna syftena för tillfĂ€llet handlar om att ”radikalt” (man mĂ„ste egentligen vara etatist för att anvĂ€nda detta ord i det hĂ€r sammanhanget) skĂ€ra ned pĂ„ statens utgifter, lĂ€gga ned vissa departement, samt Ă„ter tvinga in staten inom konstitutionens ramar.
Ăr det nĂ„gon som inser hur utomordentligt fĂ„nigt detta Ă€r? Det ”radikala” handlar om att staten ska understĂ€llas de lagar som den sjĂ€lv bĂ„de stiftar och upprĂ€tthĂ„ller. Det Ă€r ju i bĂ€sta fall endast skrattretande. Och varför skulle en sĂ„dan manöver vara hĂ„llbar nĂ€r ingen stat i historien kunnat tyglas? Det Ă€r alltsĂ„ bĂ„de fĂ„nigt, historielöst och samtidigt sĂ„vĂ€l ignorant som naivt.
Man mÄste vara etatist för att tÀnka i dessa banor och samtidigt kunna hÄlla sig för skratt.
LĂ€gg till detta att Ron Paul personligen tillhör den etatistiska fĂ„ran av libertarianismen – den sĂ„ kallade minarkismen. Jag har tidigare skrivit om minarkismens totala oduglighet och direkta farlighet (se hĂ€r och hĂ€r), sĂ„ det finns ingen anledning att upprepa detta hĂ€r. Det rĂ€cker med att upprepa att libertarianismens radikala idĂ© – att frihet bĂ„de Ă€r rĂ€tt och fungerar – gĂ„r pĂ„ tvĂ€rs med minarkismens idĂ© att frihet krĂ€ver tvĂ„ng (sĂ„vĂ€l monopoliserat som centraliserat). Detta blir Ă€n mer problematiskt i och med Ron Pauls stora framgĂ„ngar eftersom den libertarianska rörelsens tyngdpunkt ytterligare förskjuts frĂ„n det radikala mot minarkism.
Detta sker givetvis genom att Ron Pauls ”revolution” gör att mĂ„nga fler fĂ„r upp ögonen för nĂ„gon slags frihetsideal som inkluderar en konstitutionellt begrĂ€nsad stat. Om man Ă€r mini-etatist ser man detta som en stor seger eftersom det blir fler ”libertarianer” och, fĂ„r man förmoda, dĂ€rmed fĂ€rre stor-etatister. Men för en sann radikal spelar det knappast roll hur mĂ„nga som vill ha ”lite” jĂ€mfört med ”mycket” – man Ă€r lika mycket gravid direkt efter befruktning som efter Ă„tta mĂ„nader. Det som spelar roll Ă€r huruvida man Ă€r gravid eller inte – att vara för en ”liten” monpoliserad och centraliserad vĂ„ldsmakt Ă€r inte bĂ€ttre Ă€n att vara för en ”stor” sĂ„dan.
Förhoppningsvis tar vissa av de som idag Ă€r Ron Paul-fantaster det ytterligare steget in i sann radikalism och helt anammar det libertarianska frihetsidealet. Det Ă€r förvisso sĂ„ att fĂ„ klarar att i ett enda steg göra sig av med den statliga hjĂ€rntvĂ€tten och avskaffa staten; de flesta av oss finner frihetens mening först efter flera Ă„r av funderingar, argumentation och mĂ„nga smĂ„ steg i ”rĂ€tt riktning”. (Men detta Ă€r i sĂ„ fall inte ett resultat av Ron Paul politikern, utan Ron Paul kommunikatören!)
Det stora problemet Ă€r den reflexmĂ€ssiga uppslutningen kring politiska rörelser och ”allierade” som verkar vara i medvind. Ăven anarkister tenderar att dras med i detta kollektiva delirium och börjar engagera sig partipolitiskt. HĂ€rmed flyttar dessa individer fokus frĂ„n det slutgiltiga mĂ„let till nĂ„got som förefaller vara ett delmĂ„l (men som egentligen inte Ă€r det) – och investerar kĂ€nslomĂ€ssigt i denna ”rörelse”. Ett stort kĂ€nslomĂ€ssigt engagemang fĂ„r sĂ„ smĂ„ningom konsekvenser pĂ„ ett principiellt plan – den som ”för en tid” lĂ€gger det egentliga mĂ„let Ă„t sidan för att arbeta för nĂ„got som Ă€r ”mindre dĂ„ligt” Ă€n alternativen som för tillfĂ€llet Ă€r tillgĂ€ngliga riskerar att ge upp mĂ„let och istĂ€llet ta till sig av den destruktiva logiken att det ”mindre dĂ„liga” Ă€r ”bra”.
MÄnga anarkister har dessvÀrre fallit för det grupptÀnk som gÀrna uppstÄr hos en rörelse som anser sig arbeta i medvind. Av dessa anarkister ÄterstÄr endast ett fÄtal som inte helt eller delvis anammat etatismen. Detta Àr förödande för libertarianismen.
Faktum Ă€r att partipolitik handlar om att kompromissa, att kohandla och om att satsa allt för att nĂ„ delmĂ„l. Att detta fokus pĂ„ det som Ă€r inom rĂ€ckhĂ„ll till slut pĂ„verkar synen och gör de flesta till principiellt nĂ€rsynta Ă€r inte konstigt. Men det gör det icke desto mindre förfĂ€rligt, för friheten tĂ„l inga kompromisser. I motsats till hur mĂ„nga etatister verkar resonera, sĂ„ gĂ„r det inte att vara ”mer” eller ”mindre” fri – man Ă€r antingen fri eller sĂ„ Ă€r man inte fri. Det finns inget mellanting.
Det kĂ€nns kanske bĂ€ttre att inom vida snarare Ă€n snĂ€va ramar fĂ„ ta egna beslut, men faktum kvarstĂ„r: nĂ„gon har faststĂ€llt och upprĂ€tthĂ„ller dessa ramar. SĂ„ lĂ€nge dessa finns Ă€r du inte i egentlig mening fri. Slaven som tillĂ„ts röra sig fritt pĂ„ plantagen Ă€r inte mer fri Ă€n slaven som kedjats fast – han bara luras tro att han icke Ă€r slav. Detsamma gĂ€ller frihet: man Ă€r inte fri om man inte helt och hĂ„llet rĂ„r och ansvarar för sig sjĂ€lv.
Att vara för ”mindre ofrihet” Ă€r inte samma sak som att vara för frihet.
Jag fick bra skjuts pĂ„ vĂ€gen mot öppna ögon med hjĂ€lp av Ron Paul, men som Per sĂ€ger sĂ„ gĂ„r det inte ihop principiellt och man mĂ„ste ta klivet fullt ut mot det slutgiltiga mĂ„let annars Ă€r det hyckleri att sĂ€ga att man Ă€r för frihet. Jag föreslĂ„r att var och en som hittat hit gör sig sjĂ€lvtjĂ€nsten att lĂ€sa Murray Rothbards – For a New liberty. LĂ€ttlĂ€st och trevlig och mördande logisk.
Tack Per.
Personligen tycker jag att artiklar som denna Àr totalt överflödiga och onödiga. Totalt och fullstÀndigt.
Att uppskatta Ron Paul för vad han har gjort och fortfarande gör Ă€r helt förenligt med att vara anarko-kapitalist. Se bara pĂ„ Tom Woods, Lew Rockwell, Tom DiLorenzo med flera. Till och med Stefan Molyneux har givit sitt stöd. Ăr det nĂ„gon som vĂ„gar pĂ„stĂ„ att de inte Ă€r anarkister?
Ron Paul blir nog bÄde kritiserad och smutskastad av statskramarna sÄ det rÀcker och blir över. Det finns absolut ingen anledning för oss att hoppa i den sandlÄdan. Artiklar som denna har i mina ögon en tÀmligen desperat överton, det handlar mer om att visa sin egen renhet som anarkist Àn nÄgot annat.
Jag Àr sjÀlv övertygad anarko-kapitalist och har varit det lÀnge, men till skillnad frÄn vissa andra Àr jag dock sÀker nog i min övertygelse att jag inte behöver skriva dylikt strunt och uppenbara sjÀlvklarheter för att bevisa nÄgot.
Ska för övrigt bli intressant att se om min kommentar kommer att tas bort precis som re-printen av min kolumn. Kritik av denna artikel kan ju tolkas som stöd för Ron Paul, vilket tydligen inte kan tillÄtas.
Kaj:
Det Àr skillnad pÄ kommentarer och inlÀgg. De Äsikter som framförs i ett inlÀgg blir per automatik institutets Äsikter, medan det som skrivs i kommentarer stÄr för den individen. Den distinktionen kÀnner ju du ocksÄ till, Àven om jag förstÄr att du inte tyckte om att vi tog bort ditt inlÀgg.
Att diverse kĂ€nda ankaps stödjer Ron Paul Ă€r ju inte ett skĂ€l i sig (och sĂ„vitt jag vet har Molyneux inte uppmanat sina lyssnare att gĂ„ och rösta pĂ„ Paul, rĂ€tta mig om jag har fel). FrĂ„gan Ă€r istĂ€llet var grĂ€nsen gĂ„r för vilka politiker som man kan stödja eller inte. Om Ron Paul inte hade velat avskaffa utbildningsdepartementet, hade det Ă€ndĂ„ varit okej att stödja honom? Hade det varit okej om han bara föresprĂ„kade hĂ€lften av de skattesĂ€nkningar som han gör idag? Om Rockwell gick ut och stödde Gingrich (som sĂ„ sent som i gĂ„r meddelade att han hĂ„ller med Pauls Ă„sikter om Fed och ”lovade” att driva den frĂ„gan om han blev president), hade det dĂ„ varit okej att stödja Newt?
Det Ă€r hĂ€r problemet ligger: var drar man grĂ€nsen för vilka politiker som Ă€r tillrĂ€ckligt ”frihetliga”? Paul Ă€r i allra högsta grad motstĂ„ndare till ankap och vill ha en stat som krĂ€ver hundratals miljarder dollar per Ă„r för att gĂ„ runt och anser att staten ska stifta lagar om bĂ„de det ena och det andra. Kan man bortse frĂ„n allt det, och vad mer kan man isf. ocksĂ„ bortse frĂ„n?
Detta Àr alltsÄ _politikern_ Paul. DÀremot har _kommunikatören_ Paul gjort ett jÀttejobb med att sprida frihetens idéer runt om i USA, och det pÄpekar ju ocksÄ Bylund i sitt inlÀgg. Problemet Àr som sagt att mÄnga har svÄrt att skilja pÄ politikern och kommunikatören. Man kan stödja Pauls utbildningsarbete utan att för den sakens skull hoppas pÄ att han ska bli president och lÀgga tid och energi pÄ att försöka förverkliga det. Och som bÄde Hoppe och Molyneux har pÄpekat gÄng pÄ gÄng hade det inte hjÀlpt att Paul blev president, för sÄ fort nÄgon annan blev president hade staten Äterigen börjat vÀxa. Frestelsen blir _alltid_ för stor för folk att utnyttja staten till sina egna ÀndamÄl och kommer göra allt de kan för att köpa upp politiker. Det Àr dÀrför politik Àr ett Sisyfos-arbete.
Sedan kan jag hÄlla med om att tonlÀget i Bylunds inlÀgg hade kunnat vara mera tillmötesgÄende, men faktum kvarstÄr att det innebÀr en rad olika problem att stödja en politiker, oavsett om det Àr Paul eller nÄgon annan. LÄt dÄrar syssla med politik medan smarta personer som Paul kan Àgna sig Ät att utbilda folket.
Kan inte annat Àn hÄlla med Kaj.. LÀgg krut pÄ att att kritisera stadskramarna istÀllet.
Personligen ser jag varje steg mot mer individuell frihet som en seger, rom byggdes inte pÄ en natt..
Ni gör ett oerhört bra jobb i övrigt!
Markus
Jag anförde inte att vissa ankaps stöd för Ron Paul var ett skÀl att sjÀlv stöda honom. PoÀngen var att man KAN stöda honom, fast man sjÀlv Àr ankap. SvÄrare Àn sÄ Àr det inte och jag tyckte att det framkom tÀmligen klart i min kommentar. Vill man inte göra det sÄ behöver man inte.
Dina hypotetiska funderingar kring Ron Paul, Lew Rockwell och Gingrich Àr totalt irrelevanta och typiskt för den brist pÄ verklig substans som kÀnnetecknar artiklar som denna och ditt försvar av den.
Om Ron Paul hade hÄllit helt andra vÀrderingar Àn de han gör idag Àr det vÀl fullstÀndigt uppenbart att varken jag eller nÄgon annan ankap skulle stöda honom, eller hur?
Om Rockwell hade varit en Gingrich-supporter hade han aldrig grundat Mises Institutet, eller hur?
Om Gingrich hade varit en ankap skulle vi alla gilla honom, eller hur?
Detta Àr totalt onödig och spekulativ smörja. Jag stöder Ron Paul pÄ basis av det han FAKTISKT HAR SAGT OCH GJORT. Det samma gÀller Mises, Rothbard, Hoppe och alla andra i vÄr tradition. Peter Schiff ocksÄ, för den delen.
Jag har aboslut inga som helst problem att bortse frÄn Ron Pauls tillkortakommanden, just pÄ grund av att jag inte belastas av en hysterisk drift att varje sekund mÄsta proklamera min anarko-kapitalistiska övertygelse. Jag kan stöda Ron Paul och hylla honom för hans mod, kunskap och bidrag utan att bryta ihop av oro över hur andra ankaps tolkar mitt stöd. PÄ samma sÀtt kan jag bekÀnna min beundran för Hayek, Jefferson, Acton med flera föregÄngare. Jag kan till och med ge eloger till Andrew Jackson och Grover Cleveland.
Kanske vissa ankaps blir förfĂ€rade över detta och viskar till varandra att ”den dĂ€r GrĂŒssner Ă€r nog en smygetatist han!”. Det struntar jag fullstĂ€ndigt i. Jag vet vad jag Ă€r.
Till skillnad frĂ„n dig och Bylund behöver jag inte skilja pĂ„ ”politikern” och ”kommunikatören”. För mig Ă€r detta Ă€nnu ett led i den absurda hysteri som kĂ€nnetecknar mĂ„nga ankaps nĂ€r diskussionen börjar nĂ€rma sig grĂ€nsen mellan minarkism och anarkism. SĂ„ jag önskar er bĂ„da lycka till med era ”problem” med Ron Paul, jag kom över dem för lĂ€nge sedan.
Förstod inte sjĂ€lv varför kolumnen togs bort, framförallt sĂ„ försvann min kommentar pĂ„ den som jag tycker var extra viktig đ
Haha! Precis!
Mises.se stöder ingen politisk kandidat och att re-printa min kolumn kan uppfattas som stöd. Jag förstĂ„r orsaken, Ă€ven om jag naturligtvis inte hĂ„ller med đ
Kan förstÄ Bylunds tankar men hÄller inte med i resonemanget. Bara för att vi inte kan trolla bort staten över en natt tycker jag inte att man bör lÀgga ned alla politiska/offentliga engagemang som syftar till att reducera staten.
Precis som Bylund skriver sĂ„ krĂ€vs det ofta mĂ„nga smĂ„ steg innan man fullt förstĂ„r och omsluter idĂ©n om frihet. Som jag tolkat det Ă€r det precis detta Ron Paul strĂ€var efter – att genom smĂ„ successiva steg fĂ„ fler och fler att inse att staten med fördel kan reduceras. Slutligen blir steget till att omfamna anarko-kapitalism mycket litet och förmodligen kan dĂ„ Ă€ven de mest inbitna minarkisterna acceptera uttrĂ€de ur staten.
Kort men intressant videosekvens med RP:
http://www.youtube.com/watch?v=ZdKlFtxbt9o
Ja det var jag som raderade Kajs inlÀgg, och jag meddelade varför till Kaj. Anledningen var just det som Kaj skriver ovan att vi inte stödjer nÄgon politisk kandidat. Det borde inte vara sÄ förvÄnande och Àr helt i linje med det material vi tidigare har publicerat. För er som vill lÀsa Kajs inlÀgg sÄ finns det pÄ hans blogg: http://laxplock.wordpress.com/2012/01/15/ron-paul-for-president/.
Vi publicerar bara sÄdant vi kan stÄ för sjÀlva och ta ansvar för och pÄ samma sÀtt gör andra redaktioner och siter, knappast nÄgot upprörande i sig. Att folk ger uttryck för andra Äsikter i kommentarerna Àr en annan sak och en naturlig del av debatten.
Om den hÀr kategorin av artiklar Àr onödiga sÄ Àr Àven artiklar som hÀvdar att anarkister ska stödja Ron Paul onödiga. I min vÀrld sÄ bör bÄda förekomma, inget skadligt i sig att debattera detta. Just Molyneux och Blocks meningsutbyte visar pÄ skillnaden i strategi. Molyneux ger Ron Paul cred som utbildare och kommunikatör men inte politikern Ron Paul, Block Àr av en annan Äsikt som bekant.
Personligen har jag svÄrt att föresprÄka nÄgon som föresprÄkar en stat som kostar hundratals miljarder dollar per Är att ratta runt. Jag har svÄrt att fÄ ihop det med de ankap. principerna. Hur ni andra tycker och fÄr ihop det Àr upp till er.
Ăverst pĂ„ sidan stĂ„r det klart och tydligt ”mot staten”. Ron Paul Ă€r en beundransvĂ€rd person som har vissa goda, principiella utgĂ„ngspunkter, som han sedan tyvĂ€rr kompromissar. Han Ă€r outröttlig och han sprider frihetliga budskap och undervisar i sjĂ€lvĂ€gande. Bra sĂ„. Ingen eller nĂ€stan ingen av oss kan rösta pĂ„ honom (om nĂ„gon nu mot förmodan har inbillat sig att ens röst gör nĂ„gon skillnad) sĂ„ hela debatten Ă€r egentligen onödig, precis som all tid man spenderar pĂ„ det Amerikanska politiska dockteatern Ă€r totalt bortkastad tid, speciellt som han ALDRIG kommer att tillĂ„tas bli President. Vi har mycket annat som behövs göras….
Joakim F och HQ illustrerar min poĂ€ng tĂ€mligen bra. Uttrycket ”att inte kunna se skogen för alla trĂ€den” slĂ„r en ganska snabbt.
Ron Paul har tveklöst varit en av de viktigaste, om inte den viktigaste enskilda personen i kampen mot Federal Reserve och fiat valuta. Det Ă€r en sak att skriva böcker om det, att sĂ€tta igĂ„ng en internationell debatt och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt exponera miljontals mĂ€nniskor för dessa tankar Ă€r en helt annan. Det var inte Mises eller Rothbard som fick collegestudenter att brĂ€nna dollarsedlar och ropa ”End the Fed”. Det var Ron Paul. Att marginalisera betydelsen av detta, som Per m.fl. gör, Ă€r under vĂ„r vĂ€rdighet.
Samma gÀller hans kamp mot USA:s imperialism och en hel del annat. Som bloggare/skribent vet jag hur enkelt det Àr att orera mot det pÄ internet. Ron Paul gör oÀndligt mycket mer Àn sÄ.
Att stödja honom innebÀr för övrigt inte att man mÄste rösta pÄ honom, om man ens kunde. Jag tror inte att Rockwell eller DiLorenzo faktiskt kommer att rösta, men det Àr förstÄs irrelevant.
Vi vet alla att Ron Paul inte Ă€r anarkist. Det var inte nĂ„gon av österrikarna heller före Rothbard. SĂ„ vadĂ„ dĂ„? Vad tusan spelar det för roll? Ăr vi faktiskt sĂ„ barnsliga att vi inte kan erkĂ€nna allt de fanstastiska som minarkisterna sagt, gjort och Ă„stadkommit, bara för att de inte Ă€r ”rena”?
Den hÀr debatten Àr inte alls onödig, den blottlÀgger vÄr karaktÀr. Och vad jag har sett sÄ hÀr lÄngt har varit en stor besvikelse.
Kaj,
Precis, inlÀgget togs bort för att Mises.se inte stöder vare sig partier eller politiker.
Fast det Ă€r ju inte hypotetisk och spekulativ ”smörja”. Om Paul blir president kommer han bli tvungen att kompromissa. RejĂ€lt. Han kommer tvingas vĂ€lja om han ska stödja lagpaket som Ă„ ena sidan innehĂ„ller saker som Ă€r bra, men Ă„ andra sidan innehĂ„ller sĂ„dant som gĂ„r emot allt vad frihet heter. Vad vĂ€lja? Och hur lĂ„ngt bör vi ge vĂ„rt stöd till detta? Hur ska vi avgöra vilka kompromisser som Ă€r okej och inte? Detta Ă€r extremt viktiga och verkliga problem som man mĂ„ste ta hĂ€nsyn till och som man absolut inte kan vifta bort.
Det Àr som sagt oerhört lÀtt att ryckas med och förestÀlla sig en framtid dÀr Paul blir president och driver igenom alla sina hjÀrtefrÄgor och förvandlar USA till det mest libertarianska landet pÄ Jorden. Verkligheten lÀr dock bli nÄgot helt annat sÄ lÀnge majoriteten av Senaten och Kongressen och statsanstÀllda och fackföreningar och banker och vapenbolag inte Àr libertarianer. Om Paul hade kandiderat till att bli diktator dÀr han envÀldigt kunde fatta vilka beslut han ville sÄ hade det varit en annan sak. Men nu kandiderar han till att bli president i en demokrati, som dessutom designades för att sprida makten sÄ mycket som möjligt mellan olika grenar.
Molyneux har en extremt viktig poĂ€ng hĂ€r nĂ€r han pĂ„pekar att om man tror att man kan förvandla en hel stat till att bli libertariansk sĂ„ borde man i första hand försöka göra detta med en betydligt mindre organisation, t.ex. att förvandla en liten tjuvliga till Röda Korset. Lyckas man med det sĂ„ har man bevisat att det hĂ€r Ă„tminstone Ă€r möjligt pĂ„ liten skala (och man har dessutom gjort en samhĂ€llstjĂ€nst pĂ„ köpet). Anser man dĂ€remot att detta vore snudd pĂ„ omöjligt sĂ„ verkar det inte sĂ€rskilt lovande att försöka göra detsamma med en av vĂ€rldens största tjuvligor, d.v.s. amerikanska staten. Och man behöver inte ens testa det hĂ€r inom traditionellt organiserad brottslighet. Man kan gĂ„ med i en liten socialdemokratisk lokalförening och försöka förvandla dem till libertarianer – det hade varit oĂ€ndligt mycket lĂ€ttare Ă€n att konvertera makthavarna i en hel stat.
Det finns en ziljard frÄgor om hur Paul rent praktiskt ska lyckas omvandla den amerikanska staten, och det Àr vÀldigt orovÀckande nÀr ingen Paul-anhÀngare bryr sig om att besvara dessa frÄgor utan istÀllet tycker att det Àr tramsigt att hÄlla pÄ och ifrÄgasÀtta hans kandidatur. Det handlar inte om Den Rena LÀran eller blind principfasthet. Det handlar om vad som Àr praktiskt möjligt och realistiskt.
Kaj den hÀr debatten Àr inte pÄ nÄgot sÀtt ny, det handlar om strategi och som bekant förekommer det och har förekommit ett flertal olika Äsikter om detta. Rothbard lade stor energi under sitt liv för att söka olika temporÀra allianser för att komma framÄt, och han sa sjÀlv att detta var en av de saker han Ängrade.
Sen motsÀger inget av det du skriver vad jag sa. LÀs vad jag Markus, Per och andra skriver. Vi stödjer Ron Paul som utbildare och kommunikatör och ger honom cred för hans insats dÀr, men stödjer honom inte som politiker. Du hÀvdar att vi sÀger nÄgot annat. Varför?
Det kommer fortsÀttningsvis förekomma flera olika strategier för frihet, jag ser inget onödigt i att diskutera detta, snarare Àr det nödvÀndigt och nyttigt. För min egen del blir jag inte besviken pÄ de som inte har samma strategi som jag sjÀlv, snarare nyfiken.
Hans lite av min poĂ€ng var att det mĂ„ste gĂ„ att diskutera strategier för frihet i en trevlig samtalston, sĂ„ jag hĂ„ller med dig dĂ€r. Nu var kanske inte ditt inlĂ€gg i den tonen du efterlyste Ă€ven om din poĂ€ng gick fram đ
Bah, det Àr bara bra för blodet att ta i litet ibland, inte för att jag tycker att tongÄngarna varit nÄgot desto hetare i den hÀr diskussionen heller.
Vad gĂ€ller strategi sĂ„ visst Ă€r frĂ„gan viktig. Jag förstĂ„r inte varför folk hela tiden tar upp det dĂ€r med att rösta. Det Ă€r inte det Ă€r frĂ„gan och man kan stöda en person utan att rösta pĂ„ honon. PĂ„ motsvarande sĂ€tt Ă€r det för mig helt irrelevant att Ron Paul Ă€r politiker och minarkist. Han har gjort mer för ”frihetsrörelsen”, om man kan tala om en sĂ„dan, Ă€n nĂ„gon av oss.
Som jag sade tidigare: Ron Paul fÄr nog utstÄ bÄde kritik och smutskastning frÄn de verkliga statskramarna, imperalisterna och det gÀnget. Vi gör oss ingen tjÀnst genom att hoppa i samma sandlÄda som dem. Att antyda att man som ankap mÄste ta avstÄnd frÄn Ron Paul Àr nonsens.
Och förresten, Àr det nÄgon som kommit pÄ tanken att Ron Paul Àr den kommunikatör han Àr tack vare det faktum att han ocksÄ Àr politiker? Att skilja pÄ de tvÄ gÄr inte. Han skulle aldrig ha blivit den kommunikatör han Àr om han inte varit politiker och presidentkanditat.
Och nej Joakim F, jag lÀgger inte ord i munnen pÄ er eller pÄstÄr att ni sÀger saker ni inte har sagt.
Bra poÀnger Hans, jag brukar försöka tÀnka pÄ att inte förvandlas till vÀnstern pÄ 60-talet som kÀbblade mer med varandra Àn den yttre fienden, men det Àr lÀtt hÀnt att man sjÀlv hamnar dÀr ibland ÀndÄ.
Samtidigt Àr det som sagt extremt viktigt att diskutera strategier eftersom det Àr avgörande för hur man nÄr ut med budskapet, och vÀljer man fel strategi kan man till och med orsaka stor skada pÄ hela rörelsen. Det gÀller bara att försöka diskutera det pÄ ett civiliserat sÀtt.
Men i grund och botten vill vi att Kaj lĂ€gger sin tid pĂ„ att attackera staten, inte drömma om lĂ€tta scenarier och snĂ€lla maffiabossar đ
Jag tycker inte att kritiserande av Ron Paul för att han inte Àr ankap Àr nÄgon vidare bra strategi.
RP kan och har varit en vÀg in i libertarianismen för mÄnga, precis om Hayek. Vi hjÀlper inte vÄr sak genom att kritisera dessa herrar för att vara alldeles för moderata, nÀr de för de flesta Àr oerhört radikala.
Alla som har fel ska vÀl kritiseras? Vi kan vÀl sÀga visst det Àr en vÀg men den Àr en omvÀg..
HĂ„ller helt med Kaj.
Tycker att vissa debattörer hÀr beter sig oerhört tramsigt, och nÀst in till drar ett löje över hela den annars sÄ bra sidan. HÀr har vi en mÀnniska som bÀttre Àn nÄgon annan politiker stÄr upp för att göra samhÀllet frihetligt och minska statens roll över mÀnniskorna. IstÀllet för att uppmuntra och backa upp en sÄdan person, gnÀller man och kritiserar honom för att inte vara tillrÀckligt renlÀrlig. Som nÄgon hÀr skrev. Det hÀr pÄminner inte sÄ lite om Life of bryan http://www.youtube.com/watch?v=gb_qHP7VaZE
Den verkar ju inte ens handla om ideologi utan bara om strategier och vilket sÀtt som Àr praktiskt genomförbart för att nÄ mÄlet.
Till skillnad frÄn en del hÀr sÄ har sÄ har faktiskt Ron Paul en strategi till att fÄ bort statens makt över mÀnniskorna, att gÄ in i politiken och inifrÄn minska den successivt. Har inte sett nÄgon av er som kritiserar detta, presentera nÄgon trovÀrdig alternativ strategi överhuvudtaget. Har jag missat nÄgot sÄdant inlÀgg sÄ fÄr ni gÀrna bjuda pÄ en lÀnk.
Finner Àven den hÀr kommentaren av Joakim F mycket konstig.
”Om den hĂ€r kategorin av artiklar Ă€r onödiga sĂ„ Ă€r Ă€ven artiklar som hĂ€vdar att anarkister ska stödja Ron Paul onödiga. I min vĂ€rld sĂ„ bör bĂ„da förekomma”
Om du nu tycker att bÄda artiklarna ska fÄ förekomma, hur kommer det sig dÄ att du tog bort den ena?
Steffo,
Att sÀga att bÄda sortens artiklar bör förekomma innebÀr inte att de bör förekomma pÄ samma plats. Mises.se stöder varken politiker eller partier, vilket innebÀr att denna typ av artiklar inte förekommer hÀr.
Jag tror personligen inte pÄ att man kan Àndra systemet innifrÄn, genom att ta över staten och successivt avskaffa den. Samma tankesÀtt borde isf. kunna appliceras pÄ andra anti-sociala organisationer, som till exempel den organiserade brottsligheten. Om man tror att man kan infiltrera staten och successivt avskaffa den, varför testar man inte detta pÄ mindre skala och infiltrerar ex. Hells Angels i syfte att nedmontera dem? Jag tror som sagt inte pÄ detta som taktik. I grund och botten kommer ingen förÀndring att kunna ske utan befolkningens stöd. Alla stater baseras pÄ befolkningens stöd, oavsett om det Àr passivt eller aktivt, vilket bland annat de la Boetie och Mises visat. VÄr insats, det vi gör hÀr, gÄr ut pÄ att utbilda folk i sunt ekonomiskt tÀnkande och frihetens idéer för att Àndra pÄ detta stöd.
Steffo anledningen till att du tycker att kommentaren Àr konstig Àr nog för att du inte har lÀst hela diskussionen.
Kaj skrev:
”Personligen tycker jag att artiklar som denna Ă€r totalt överflödiga och onödiga. Totalt och fullstĂ€ndigt.”
DĂ€rav mitt svar:
”Om den hĂ€r kategorin av artiklar Ă€r onödiga sĂ„ Ă€r Ă€ven artiklar som hĂ€vdar att anarkister ska stödja Ron Paul onödiga. I min vĂ€rld sĂ„ bör bĂ„da förekomma, inget skadligt i sig att debattera detta. ”
Och anledningen till att vi inte har inlÀgg av Kajs typ hÀr förklarade jag med:
”Ja det var jag som raderade Kajs inlĂ€gg, och jag meddelade varför till Kaj. Anledningen var just det som Kaj skriver ovan att vi inte stödjer nĂ„gon politisk kandidat. Det borde inte vara sĂ„ förvĂ„nande och Ă€r helt i linje med det material vi tidigare har publicerat. För er som vill lĂ€sa Kajs inlĂ€gg sĂ„ finns det pĂ„ hans blogg: http://laxplock.wordpress.com/2012/01/15/ron-paul-for-president/.
Vi publicerar bara sĂ„dant vi kan stĂ„ för sjĂ€lva och ta ansvar för och pĂ„ samma sĂ€tt gör andra redaktioner och siter, knappast nĂ„got upprörande i sig. Att folk ger uttryck för andra Ă„sikter i kommentarerna Ă€r en annan sak och en naturlig del av debatten.”
Jag tror inte att du tycker det Àr konstigt att vi inte publicerar material vi inte föresprÄkar eller?
Tack för svaret Joakim. Jag Àr helt med pÄ vad du sÀger och hÄller med om de problem som du tar upp. Dock undrar jag hur, rent praktiskt, man ska gÄ tillvÀga för att uppnÄ det statslösa samhÀllet om man inte fÄr göra det inifrÄn, genom politiken.
Utbilda folket, visst absolut, men sen nÀr folket Àr utbildat, hur ska de dÄ gÄ tillvÀga för att uppnÄ mÄlet om de inte fÄr rösta pÄ en politisk kandidat som vill upplösa staten?
(i detta finns Àven en annan frÄga kring hur man lyckas övertyga hela folket om fördelarna med ingen stat om de inte först fÄr se fördelarna med en minimalistisk stat, men det Àr som sagt en annan mindre viktig frÄga som vi kan lÀmna tills vidare)
Jag utgÄr ifrÄn att ni har skrivit om det nÄgonstans, men jag har aldrig sett ett sÄdant inlÀgg pÄ misesbloggen. Har du en lÀnk till en sÄn text sÄ tar jag tacksamt emot den.
Joakim F, jag lÀste vad du skrev men tolkade det pÄ ett annat sÀtt. Det Àr ingen stor grej dock, och nu har bÄde du och Joakim K förklarat vad du menade. Naturligtvis stÄr det er fritt att publicera precis vad ni vill.
Nej det Àr ingen stor grej Steffo, jag misstÀnkte att det bara var ett missförstÄnd.
AngÄende strategi sÄ tror jag pÄ att lÄngsiktigt fÄ till en förÀndring. Socialismen Àr sÄ djupt rotad i vÄrt samhÀlle och vÄrt utbildningssystem sÄ det kommer att ta lÄngt tid att vÀnda detta, samtidigt sÄ Àr möjligheterna sÄ stora. Det Àr sÄ mÄnga som Ànnu inte ha blivit utsatta för vÄra budskap och de flesta blir attraherade av det nÀr det förs fram pÄ rÀtt sÀtt.
Min hÄllning Àr mer principiell, jag förstÄr att du och andra som Àr pragmatiska försöker hitta en vÀg för att fÄ lite mer frihet, men jag tror inte pÄ den strategin. Det viktiga för mig Àr idéerna och att de lever vidare. Idéer kan över en natt (och har gjort sÄ flera gÄnger tidigare i historien) förÀndra och omforma ett land fredligt. Det viktiga Àr att sluta stödja staten (Àven genom att rösta) och ta avstÄnd ifrÄn den helt och hÄllet, en stat kan inte styra bara med direkt vÄld, den Àr beroende av massornas stöd. Om tillrÀckligt mÄnga drar tillbaka sitt stöd sÄ kommer vi fÄ en förÀndring.
En politisk förÀndring kan lÀtt rivas upp dagen efter eller nÀsta Är, en grundlÀggande förÀndring i attityd och instÀllningen till frihet Àr svÄrare att riva upp.
Likadant som Marxismen och socialismen spred sig som ett gift över vÀrlden (ofta först som idéer) sÄ mÄste vi vÄga tro pÄ att frihetens idéer kan göra detsamma.
Jag har skrivit lite om min syn pÄ det hÀr:
http://www.mises.se/2011/07/13/en-annan-varld-ar-mojlig/
Men det finns en uppsjö olika strategier t.ex. Free state project, charter cities, seasteading institute osv. SĂ„ det finns flera alternativ till en rent âpolitiskaâ strategin.
NÀr det gÀller en förÀndring har jag en lÄg, lÄg tidspreferens och Àr beredd att vÀnta lÀnge, det hÀnder kanske inte ens under min livstid.
Joakim F
Det du missade i din salva var att jag aldrig nÄgonsin uppmanade nÄgon att rösta pÄ eller ens stöda Ron Paul.
Min kolumn förklarade varför JAG, Kaj GrĂŒssner, stöder honom.
PĂ„ tal om att lĂ€gga orden i munnen pĂ„ folk och pĂ„stĂ„ att de sagt nĂ„got som de inte har sagt…
Kaj jag vet inte var du vill komma, jag har inte skrivit nÄgonstans att du har sagt att man ska rösta pÄ Ron Paul? Ja jag har lÀst din kolumn och det framgÄr tydligt att det Àr du Kaj som stödjer honom.
Kaj om du blev upprörd över min kommentar:
”Vi stödjer Ron Paul som utbildare och kommunikatör och ger honom cred för hans insats dĂ€r, men stödjer honom inte som politiker. Du hĂ€vdar att vi sĂ€ger nĂ„got annat. Varför?”
SÄ var det utifrÄn att du skrev:
”Ăr vi faktiskt sĂ„ barnsliga att vi inte kan erkĂ€nna allt de fanstastiska som minarkisterna sagt, gjort och Ă„stadkommit, bara för att de inte Ă€r ârenaâ?”
Jag tolkade det som att du hÀvdar att vi inte ger Ron Paul cred för de bra sakerna han har gjort nÀr vi Àr vÀldigt tydliga med att vi gör det. SÄ jag menar att vi gör det men du sa tvÀrtom, men du kanske avsÄg nÄgon annan och jag bara missförstod dig?
Jag kan ha förstÄelse för att Mises.se inte vill publicera nÄgot de inte anser utgör deras Äsikter som organisation. Det hela handlar vÀl kanske lite om vilken syn man har pÄ framförandet av budskap. Jag ser dock inget som helst problem med att framföra Äsikter (förutsatt att det Àr tydligt angivet att det Àr författarens, och inte Mises.se som stÄr för Äsikterna) som inte till 100% överensstÀmmer med det publicerande organets Äsikter. LRC gör det mer Àn ofta.
TillĂ„t mig ett stilla förslag : Varför inte sĂ€tta en ”disclaimer” pĂ„ Ă„sikter som skrivs av utomstĂ„ende skribenter som anger pĂ„ vilka punkter som Mises.se har andra Ă„sikter Ă€n författaren? SjĂ€lvklart bör man vara tydlig med var man anser att folk har fel (=Ron Paul vill faktiskt ha en konstitutionell stat, och inte total frihet), men vad Ă€r skadan med att tillĂ„ta en sĂ„dan publikation, egentligen? Finns det inte snarare en viss nytta, genom att det kan locka hit fler individer som annars inte hade hittat hit, och ge dem möjlighet att dyka djupare i Ă€mnet?
Jag vill minnas att pĂ„ ett visst FreedomFest-event sĂ„ fanns talare som var mil ifrĂ„n libertarianska vĂ€rderingar, utan snarare kĂ€mpade för acceptans för sanningar som staten försökt förneka och förbjuda. Trots det fanns det en hel del ”common ground” att stĂ„ pĂ„, av den enkla anledningen att alla som kĂ€mpar för att fĂ„ ut sanningar som staten inte tycker om kommer behandlas illa av etablissemanget.
Jag vet inte om min poĂ€ng Ă€r tillrĂ€ckligt tydlig, jag kanske Ă€r naiv och att jĂ€mstĂ€lla med idioter som tror att vĂ€rlden blir bĂ€ttre för att vi bara sĂ€tter oss runt en lĂ€gereld och sjunger ”kumbaya”, men finns det inte ett vĂ€rde i att knyta tills sig mĂ€nniskor som ligger vĂ€ldigt nĂ€ra rent ideologiskt? Det tog mig ett par Ă„r av idogt lĂ€sande för att ta mig frĂ„n principiell minarkist till principiell anarkist. Ăr det nĂ„gon som kan sĂ€ga att de klarade det utan en enorm mental anstrĂ€ngning för att förstĂ„ hur saker egentligen hĂ€nger ihop?
Jag ser ett egenvÀrde i att se publikationer som leder till att fler fÄr möjlighet att försöka ta samma kliv, vilket jag tycker Kajs artikel var ett bra exempel pÄ (bara en Äsikt, naturligtvis).
Precis som du sÀger Hans sÄ finns det flera siter som gör sÄ och Àven blandar flera budskap. De fÄr sÀkert in en del anvÀndare pÄ det sÀtt som du beskriver. Vi har dock valt att inte göra sÄ och det var nÄgot vi diskuterade nÀr vi startade. Det finns redan mÄnga andra forum, organisationer och siter som gör just det, vi vill fokusera pÄ vÄrt budskap.
Vi arrangerade inte FreedomFest, men som du beskriver Àr tanken med FreedomFest just att bygga pÄ en common ground, sÄ dÀr fanns folk ifrÄn alla lÀger.
Jag förstÄr din poÀng och som du sÀger sÄ Àr det ofta en lÄng resa och mental anstrÀngning. Det jag inte förstÄr Àr varför det blir sÄ upprörda kÀnslor varje gÄng anarkist vs minarkist debatten kommer upp. Likadant nÀr det gÀller strategi, vilket vi diskuterar för lite och borde göra oftare. Det Àr vÀl ÀndÄ en debatt som man mÄste kunna föra pÄ ett civiliserat sÀtt, i varje fall tycker jag det.
Det finns tvÄ frÄgor hÀr egentligen. Den ena handlar om anarkism vs en minimal stat, vilket som Àr bÀst, och den andra frÄgan, den som jag har försökt fÄ svar pÄ Àr hur man öht ska kunna gÄ till anarkism utan att gÄ via en minimal stat.
Om vÀpnat uppror Àr uteslutet, och att rösta fram anarkistiska kandidater ocksÄ Àr det (nu vet jag att Ron Paul inte Àr anarkist, men som jag har förstÄtt det pÄ resonemanget sÄ Àr det principiellt fel att rösta Àven pÄ anarkister), sÄ ser jag inte riktigt nÄgra andra realistiska alternativ.
Ideologi i all Àra, men om den nÄgonsin ska kunna genomföras mÄste den ju nÄgon gÄng pÄ vÀgen ocksÄ omsÀttas i en praktisk strategi. NÄgonstans Àr det vÀl ÀndÄ dÀr grÀnsen gÄr mellan en organisation som verkligen jobbar för att Ästadkomma mer frihet och en som mest sitter och drömmer om hur ett fritt samhÀlle skulle kunna se ut, utan att nÄgonsin kunna genomföra det.
Joakim F, jag har lÀst igenom din lÀnkade text nu, men jag tycker inte riktigt att den svarar pÄ frÄgan som jag stÀllde. Den belyste mer ur ett ideologiskt perspektiv hur ett samhÀlle kan vara fritt frÄn en stat som bygger pÄ vÄld, inte hur vi ska bÀra oss Ät för att bli av med staten frÄn första början. Har Àven tittat som hastigast pÄ strategierna du angav ocksÄ, men tycker mig inte riktigt se nÄgot realistiskt alternativ dÀr heller.
Nej Steffo sanningen Àr vÀl att det inte finns nÄgot ultimat svar pÄ den frÄgan Ànnu för dÄ hade vi redan lyckats. Men bara för att vi aldrig tror att vi kommer att nÄ 0% kriminalitet sÄ hindrar det inte det att vi har visionen 0% kriminalitet och i alla lÀgen strÀvar efter det. Jag tÀnker i varje fall försöka. Àven om det inte lyckas sÄ kan jag Ätminstone sÀga att jag gjorde nÄgonting.
Alla fÄr jobba pÄ den strategi de tror mest pÄ, jag tror pÄ utbildning och att pÄ lÄng sikt vÀnda trenden. Vi lÀgger ner mycket tid pÄ det, sÄ som jag ser det sÄ arbetar vi verkligen för att Ästadkomma mer frihet, vi drömmer bara inte. Det var t.ex. nÀra att Mises böcker och verk blev utraderade ur historien och hade inte Rockwell startat Mises institutet sÄ hade du antagligen aldrig hört talas om Mises idag.
Jag tror helt enkelt inte pÄ den poltiska vÀgen utan att vi mÄste hitta andra vÀgar. Vi kommer aldrig att fÄ en majoritet att rösta för nÄgot som liknar ett statslöst samhÀlle. DÀrför stödjer jag inte den strategin.
Jag tror att det finns nÄgot som heter fredliga revolutioner med idéer utan vÄld.
Jag har medvetet inte lagt mig i den hÀr debatten eftersom jag svarar pÄ det flesta av de mer eller mindre felaktiga tolkningarna av det jag skrev i bloggposten i en senare bloggpost hÀr. Ytterligare en frÄgestÀllning som Àr relevant i sammanhanget, om Àn till synes perifer, kommer att publiceras pÄ torsdag morgon hÀr pÄ bloggen.
Men jag vill Ă€ndĂ„ passa pĂ„ att kommentera pĂ„ nĂ„got som Hans nĂ€mner ovan och som ocksĂ„ har varit nĂ„got som andra tagit upp. Och som samtidigt verkar vara nĂ„got som Ă€r orsak till mycken förvirring och en hel del vanförestĂ€llningar. Det Ă€r det hĂ€r med att ”tycka i stort sett samma sak” och att dra nĂ„gon slags slutsats om att ”riktningen” Ă€r det som Ă€r det viktiga. Eller att man helt enkelt blandar ihop mĂ„l och medel, vilket dessvĂ€rre Ă€r oerhört vanligt inom (parti)politiken.
Faktum Ă€r att minarkism och anarkism endast har gemensamt att man tycker illa om den nutida och nuvarande statens omfattning. Det Ă€r allt – mer Ă€n sĂ„ Ă€r det faktiskt inte. Och ser man till vad de bĂ€gge lĂ€gren har för ideal och dĂ€rmed ocksĂ„ vad de syftar till sĂ„ Ă€r de helt olika i fundamentala vĂ€rderingar: bĂ€gge talar förvisso om frihet, men den ena sidan har ingenting emot att en monopolistisk centralmakt har ensamrĂ€tt pĂ„ offensivt (och, i viss mĂ„n, defensivt) vĂ„ldsbruk. (Ja, jag vet att minarkister gĂ€rna uttalar att detta pĂ„ nĂ„got mystiskt sĂ€tt inte krĂ€nker nĂ„gons rĂ€ttigheter, i alla fall inte de rĂ€ttigheter som minarkister anser finns.) Det Ă€r en artskillnad mellan minarkister och anarkister, som inte finns mellan minarkister och vĂ€lfĂ€rdsetatister.
Betyder detta att man inte kan samarbeta? Visst inte. Man kan bygga mĂ„nga och stora allianser i allehanda frĂ„gestĂ€llningar – men pĂ„ det principiella planet Ă€r man fortfarande fiender. Detta gĂ„r inte att komma ifrĂ„n. Minarkister vrider och vĂ€nder gĂ€rna pĂ„ orden och fĂ„r för sig att det Ă€r en ”sĂ„ liten” skillnad att den inte spelar nĂ„gon roll. Men för mig innebĂ€r det endast att man inte förstĂ„tt statens natur – vilket ocksĂ„ Ă€r naturligt eftersom man inte Ă€r emot en stat, utan emot en viss sorts stat.
DĂ€rmed Ă€r en lĂ„ngtgĂ„ende eller lĂ„ngvarig allians en styggelse. Samarbete i en mĂ€ngd frĂ„gor – okej. Men nĂ„gon slags allians – nej tack.
Partipolitiskt resonemang visar med all önskvĂ€rd tydlighet vari skillnaden föreligger. Som jag skriver i den senare bloggposten, sĂ„ Ă€r det en rejĂ€l skillnad mellan hur vi tĂ€nker. Antingen Ă€r vi fast i ett etatistiskt tĂ€nkesĂ€tt och dĂ„ har vi ofta inte möjlighet att förestĂ€lla oss nĂ„gonting annat. Flera i den hĂ€r diskussionen har gett uttryck för detta i uttalanden som ”hur kan man komma nĂ„gonstans utan att engagera sig politiskt” och ”man mĂ„ste verka inifrĂ„n för annars kommer man ingenstans”. SĂ„dana uttalanden Ă€r för mig frĂ€mmande – jag ser inte hur man kan leva med sig sjĂ€lv om man Ă„ ena sidan uttalar ett ideal och Ă„ den andra sluter upp bakom precis motsatsen för att eventuellt, om allt gĂ„r vĂ€l, göra det onda till ”mindre ont”.
Det finns inga exempel pĂ„ hur man gjort sig av med systematiskt förtryck och diktatorisk makt genom att ”steg för steg” och ”gradvis” minskat densamma. Staten Ă€r inte byggd av lego, dĂ€r man kan nyttja bitarna till nĂ„got annat och bĂ€ttre och dĂ€rför vill ta loss dem en i taget. Det enda man uppnĂ„r genom att hela tiden försöka pusha ”lite grann i ’rĂ€tt riktning'” Ă€r att ingjuta kraft i motstĂ„ndarna och pĂ„minna dem om att det Ă€r en kamp pĂ„ kniven – i marginalen. Men frihet föreligger inte i marginalen!
Som jag skriver i det senare blogginlĂ€gget: det Ă€r ett etatistiskt och dumdemokratiskt synsĂ€tt att man ska verka ”inifrĂ„n” och dĂ€rigenom Ă„stadkomma förĂ€ndring. Jag Ă€r emot en hel del organiserad brottslighet, men jag löser inte medlemskap i maffian för att dĂ€rigenom försöka underminera och oskadliggöra den. Av samma anledning engagerar jag mig inte i den monopoliserade maffian för att försöka pĂ„verka den ”i rĂ€tt riktning”. Det Ă€r för mig helt frĂ€mmande att argumentera för detta – jag förstĂ„r det inte.
Per, din poÀng med problemet att gÄ via politiken för att avskaffa politiken Àr förstÄdd. Men du kommer inte med nÄgot alternativ. Att mÄlet Àr viktigare Àn riktningen Àr en sak, men hur kan man ha en realistisk chans att nÄ mÄlet om man inte ens fÄr gÄ i riktning mot det? Din logik som jag har förstÄtt det Àr att om man inte kan ta bort staten helt och hÄllet sÄ struntar man i praktisk handling i hur stor eller liten den Àr och jag har inte sett dig presentera nÄgot som helst alternativ till hur man tar bort staten helt och hÄllet.
Och Joakim, jag hÄller med om att ni drar ert strÄ till stacken. Ni gör ett fantastiskt jobb nÀr det handlar om att upplysa om statsmaktens problem. Jag undrar bara vad man ska ha en vision till om man samtidigt inte har nÄgon aning om hur man ska kunna uppnÄ den.
Staten mÄste exponeras hjÀrna för hjÀrna.
Vet inte om nĂ„gon av er andra har djupare insikter nĂ€r det gĂ€ller Ron Pauls syn pĂ„ staten, men som jag sjĂ€lv har tolkat det och som jag i en kommentar ovan nĂ€mnde sĂ„ tror jag att hans personliga syn pĂ„ staten skiljer sig lite frĂ„n den officiella linje han har som politiker. I videon som jag lĂ€nkade till fĂ„r RP frĂ„gan vad han skulle sĂ€ga till folk som inte vill tvingas delta i den konstitutionella staten – utan vill ha ”self governance”. Hans svar blir: ”that’s great, I think that’s really what my goal is”.
Eftersom konstitutionen Àr en stark symbolisk artefakt för de flesta amerikaner (trots att den har blivit rejÀlt överkörd genom Ären) sÄ har den onekligen varit en av de viktigaste anledningarna till RP:s framgÄngar. Det tycks att den har fungerat som en enande faktor, som engagerat och gjort folk mer intresserade av att utforska och förstÄ frihetens budskap Àn om RP inte hade tagit stöd av den. Utan att ta stöd av konstitutionen hade det förmodligen ocksÄ varit extremt svÄrt för RP att fÄ kliva upp som republikansk presidentkandidat och nÄ ut till mÄngmiljonpublik, vÀrlden över, med sitt budskap. AlltsÄ: Àven om Ron Paul skulle ha velat köra pÄ en uttalad anarko-kapitalistisk linje sÄ skulle detta med all sÀkerhet ha varit en dödfödd strategi. Den legitimitet som konstitutionen ger Àr oundgÀnglig för RP och dÀrför Àr den konstitutionella staten ett taktiskt medvetet delmÄl pÄ vÀgen mot ett fritt samhÀlle.
Slutligen vill jag tillĂ€gga att Ă€ven om man inte gillar den politiska strategin, med allt vad det innebĂ€r, sĂ„ har den Ă€ndĂ„ genom RP gjort otroligt mycket för att inspirera folk att studera frihetens idĂ©er. Ăven om de inte blir fullfjĂ€drade anarko-kapitalister direkt sĂ„ har man kommit en god bit pĂ„ vĂ€gen för att övertyga dem om att frihetens budskap Ă€r överlĂ€gset och att det Ă€r vĂ€l vĂ€rt att kĂ€mpa fredligt för. Hade det inte varit för RP i kombination med lite Peter Schiff sĂ„ hade jag sjĂ€lv förmodligen inte kommit i kontakt med österrikisk ekonomi och jag hade definitivt inte varit sĂ„ inspirerad som jag Ă€r nu. Min poĂ€ng Ă€r i alla fall att man nog inte bör avfĂ€rda den politiska strategin helt, trots att det onekligen finns risker med den.
Steffo, du verkar ha missat det ypperliga sökverktyget Google. Jag har skrivit om alternativen till att bli politiker under 15 Ă„r (se t ex hĂ€r). Det Ă€r en av nanledningarna till att jag icke kallar mig anarkokapitalist utan ofta anvĂ€nder etiketten agorist (nĂ€r jag mĂ„ste – jag Ă€r vanligtvis endast anarkist). Jag tycker att S E Konkins countereconomics Ă€r en ypperlig strategi – och jag hĂ„ller ocksĂ„ med mutualister som Kevin Carson i deras syn pĂ„ strategi.
Av den hÀr diskussionen att döma (ingen nÀmnd, ingen glömd) verkar det som att utgÄngspunkten Àr att förÀndring sker genom förandet av formell politik. I sÄ fall har jag inga alternativa strategier till att engagera sig i nya moderaterna eller rösta pÄ Ron Paul. Men Ä andra sidan tycker jag att den instÀllningen Àr oerhört snÀv, inskrÀnkt och ignorant. För att inte tala om att det Àr naivitet intill ren och skÀr dumhet.
Vad Ă€r alternativet till att engagera sig politiskt (och dĂ€rigenom bli en del av staten)? Svaret Ă€r ju rimligen ”allt annat Ă€n formell politik”. Men hur kan man efterfrĂ„ga ett alternativ innan man diskuterat varken mĂ„l eller mĂ„lets omfattning – handlar det om att befria hela vĂ€rlden, ett land, en by, sin familj eller sig sjĂ€lv? Den som Ă€r fast i politiken verkar godta nationalstatens grĂ€nser som spelplan, men det Ă€r för mig frĂ€mmande att se detta som nĂ„got ”naturligt”.
Utan personer som Ron Paul skulle libertarianer aldrig fĂ„ nĂ„gon uppmĂ€rksamhet alls. Staten har bildat ett lazysamhĂ€lle som tittar pĂ„ CNN och rapport. Idag Ă€r Ron Paul mer positivt Ă€n alla liberala partier vĂ€rlden över, HAN kan faktiskt med sitt politiska inflytande, hur fel det Ă€n Ă€r göra skillnad. VĂ€rlden stĂ„r inför kanske inför ett kommande vĂ€rldskrig. Liberala partiet har ingen makt över det. Ron Paul har chans till att stoppa nĂ„got sĂ„nt. Han vill heller inte genomföra lagar som tar bort din rĂ€ttighet till att inte skuffas in i finkan – utan rĂ€ttegĂ„ng(ndaa). Ert liberala idealsamhĂ€lle lĂ€r aldrig intrĂ€ffa. Hur bra det Ă€n mĂ„ vara. Fler personer som Ron Paul och det finns nĂ„n chans till ett liberalt samhĂ€lle. Men innan den dagen kanske man bör tĂ€nka lite mer kortsiktigt, sĂ„ att det inte slutar med finkan eller döden. Iaf som jĂ€nkare
Joakim F
Skulle sĂ€ga att missförstĂ„nd och misstolkningar har förekommit, ja đ
Men som jag sade tidigare, jag tycker inte att det gĂ„r att skilja pĂ„ Ron Paul ”kommunikatören” och Ron Paul ”politikern”, eftersom han aldrig nĂ„gonsin hade blivit den kommunikatör han Ă€r utan att vara politiker.
TÀnk efter sjÀlv. Vem hade nÄgonsin hört talats om Ron Paul om han förblivit lÀkare i hela sitt liv? Knappaste ens Lew Rockwell.
Jag tycker besattheten vid politkern Ron Paul och behovet att pÄminna alla om att han faktiskt Àr politiker Àter upp all den cred som vissa pÄstÄr sig ge Ron Paul, cred som jag inte har sett mycket av. TvÀrtom verkar en del ankaps mycket mer angelÀgna att framhÀva sin egen renlÀrighet pÄ bekostnad av Ron Paul. Det stör mig oerhört, eftersom det Àr sÄ onödigt och smÄaktigt, och, i min mening, en katastrofalt dÄlig strategi.
Om Bylund eller nÄgon annan vill sÄga honom vid fötterna för att han Àr politker sÄ stÄr det dem fritt att göra det. Men dÄ fÄr de vara beredda pÄ att fÄ kritik för det. SvÄrare Àn sÄ Àr det inte.
I övrigt sÄ ökar nÀstan min beundran för Ron Paul av att han Àr politiker. Han har gjort det ingen av oss andra nÄgonsin skulle göra och satt sig sjÀlv pÄ spel lÄngt mer Àn nÄgon annan av oss. Han Àr inte ankap, nej. Han Àr politiker, ja. Han Àr etatist, ja.
So fucking what sÀger jag.
Tycker det ligger mycket i vad Kaj sÀger. Man kan göra en logisk distinktion mellan Paul som kommunikatör och politiker, men i praktiken hör de ihop och det skulle inte gÄtt att fÄ det ena utan det andra.
Sen tycker jag man glömmer en del viktiga saker om samverkan och allianser. Tycker att Rothbard sammanfattat det bra med att man kan samverka och medverka i förÀndringar sÄ lÀnge man Àr klar över sitt eget mÄl och inte gör saker som gÄr i strid med det.
Att stötta och medverka till:
1) skrota fed och ge marknaden frihet nÀr det gÀller pengar
2) ta hem amerikanska trupper och avsluta amerikanskt vÄld och terror utomlands
3) skrota flera statliga departement
Ăr helt linje med s.k. Ankap mĂ„l, och detta kan stödjas Ă€ven om man inte stöder den slutgiltiga visionen Paul har.
Finns Ă€ven Ă„tgĂ€rder som i princip kan göras politiskt som exempelvis fĂ„ in individuell uttrĂ€des rĂ€tt i ett lands författning, vilket skulle göra mer för frihet Ă€n nĂ„gon annan specifik förĂ€ndring. Ăr det sannolikt att det kommer komma en sĂ„dan förĂ€ndring inom en nĂ€ra framtid? Nej, men det Ă€r inte omöjligt att gĂ„ den vĂ€gen.
Oavsett metoder för att nÄ frihet Àr utbildning och spridande av idéer ett kritiskt fundament, och det Àr dÀrför Mises Sverige Àr sÄ vÀrdefullt!
Kaj och Christian, jag förstÄr vad ni menar. SjÀlvklart har RP fÄtt öva mycket pÄ sin talang som kommunikatör. Men det finns andra som Àr duktiga pÄ detta, man behöver inte vara politiker för att bli duktig pÄ det, företagsledare osv. Àr erkÀnt duktiga pÄ det med.
Jag gör distinktionen för att visa pÄ vad jag tycker om med RP och vad jag inte tycker om RP. Ni tycker inte man ska göra den distinktionen, det Àr nog bara att konstatera att vi tycker olika hÀr.
För mig Àr inte RP nÄgon besatthet och jag tror att detta Àr första artikeln om RP under tvÄ Ärs tid. Jag har vÀnner som stödjer RP och jag har vÀnner som inte gör det. Jag gör inte det av anledningarna som jag har redovisat.
Christian angÄende Rothbard, mycket riktigt sÄ gjorde han sÄ hela sitt liv, MEN detta var en av de saker han Ängrade i slutet av sitt liv och den Äsikten har Àven jag. Jag vet att andra Àr mer pragmatiska. à terigen, olika syn och strategi.
Alla fÄr gör de som de sjÀlva tycker Àr rÀtt och kÀnner sig bekvÀma med. Men det mÄste gÄ att föra en sansad debatt Àven om RP, Minarki vs Anarkism och strategier. I varje fall tÀnker jag fortsÀtta att göra det.
Andreas det som du nÀmner Àr de positiva saker som jag och andra har gett RP cred för.
Kaj sjÀlvklart fÄr Per vara beredd att fÄ mothugg nÀr han tar upp denna stÄndpunkt, det har han fÄtt och det har gett upphov till denna diskussion.
AngÄende RP sÄ har du rÀtt i Kaj att det Àr förvÄnande att han inte Àr helt förstörd efter sin tid i Washington, det tyder pÄ en stark karaktÀr.
Steffo, tack för dina ord. JodÄ min och mises.se strategi Àr att sprida idéerna och det ser vi som en vÀg mot visionen. Sen kan man sÀkert göra mer, men det Àr hÀr andra kommer in, det behövs fler frihetsprojekt! Men det finns massor av alternativ till den politiska vÀgen.
Jag kan bara tala för mig sjĂ€lv förstĂ„s, men jag tycker att den hĂ€r stormen i frihetens vattenglas var ganska rolig đ
Ăntligen!
HÄller med Kaj, den hÀr artikeln var riktigt tramsigt skriven!