Förvisso är filmen riktad till amerikanska poliser, militärer och andra uniformerade styrkor. Men världen har på ett olyckligt sätt kommit att genomströmmas av samma tankar och idéer – de idéer som upplysningstidens filosofer gjorde upp med och som man med demokratiskt styrelseskick önskade cementera och garantera. Tänk så fel det gick.
Istället för globalt brödraskap, vänskap och utbyte ser vi hur den politiska klassen tar för sig – samtidigt som den med sina avlönade, uniformerade styrkor trycker ned vanligt folk i asfalten och spottar på dem. Vänstern har rätt i att det pågår en klasskamp, men det är inte en kamp mellan rika och fattiga – det är kamp mellan, å ena sidan, de med makt och inflytande och, å den andra, de som underställs denna makt. Det är en politisk klasskamp, genom vilken många skaffat sig förmåner, privilegier och rikedom.
Den politiska klassen har skruvat upp tonläget och gått till attack. Mot friheter, rättigheter och mänskligheten. De säger att de representerar oss, men samtidigt går som en röd tråd genom allt de gör en önskan och strävan efter kontroll. Det handlar om en kontroll av våra tankar genom styrd skolning från unga år; en kontroll av våra vänner och vårt umgänge och vårt handhavande av information genom styrd och övervakad kommuniktion; en kontroll av våra handlingar genom repressiva lagar och upprätthållande av deras ordning.
Du som ikläder dig uniform för ditt dagliga arbete hamnar oundvikligen i skottlinjen, som utförare av den politiska överklassens smutsiga önskan – mot vanligt, fredligt folk som desperat söker rätten till sina liv och sin frihet. Men säkert har du flera gånger funderat över de order du tar emot och verkställer; säkert har du tänkt åtskilliga gånger att det du gör inte kan vara rätt. Säkert har du funderat över de människor vars huvuden träffas när du svingar din batong och de liv som du begränsar, förstör eller rent av avslutar – bara för att du upprätthåller ”ordningen”.
Det är dags att öppna ögonen för vad som sker – och vilken roll du har i detta skeende. Om du någon gång funderat över vad det är du gör, huruvida det är rätt, om det finns någon annan väg – se på denna video. Ge den en chans att tala till ditt hjärta och besluta dig för hur framtiden ska se ut. Du har rätt att besluta vad du vill. Men gör det med öppna ögon; vänd inte ryggen till dina handlingar eller göm dig bakom auktoriteter och auktoritärer.
“Another neighbor, a patriarchal old Englishman with a white beard, kept a great stand of bees. I remember his incessant drumming on a tin pan to marshal them when they were swarming, and myself as idly wondering who first discovered that this was the thing to do, and why the bees should fall in with it. It struck me that if the bees were as intelligent as bees are cracked up to be, instead of mobilizing themselves for old Reynolds’ benefit, they would sting him soundly and then fly off about their business. I always think of this when I see a file of soldiers, wondering why the sound of a drum does not incite them to shoot their officers, throw away their rifles, go home, and go to work.” — Albert Jay Nock (The Memoirs of a Superfluous Man, 1943).
En riktigt bra bok! Tack för citatet 🙂
Man får komma ihåg att den liberala demokratin är det minst dåliga system vi känner till. Att uppmana till nån slags revolution bland statstjänstemän, vilket jag tycker filmen gör, är pubertalt och historielöst.
Vi kommer inte att få ett mer liberalt system via revolutionsromantik. Snarare tvärtom. Vi får ett gatans parlament där gaphalsarna och pöbelmetalitet får bestämma.
Därmed inte sagt att politikerklassen arbetar för ”the common good”, jag håller med om att det finns stora problem med korruption och kortsiktigt mandatperiodstänkande som är allt annat än för medborgarnas bästa.
Men för att komma till rätta med sådana företeelser bör vi använda förnuft och argumentation snarare än ociviliserat revolutionsromantiserande och demoniserande av politiska motståndare.
PM, om du betonar ”system” i det du inledningsvis skriver och med detta syftar på styrelseskick, då kan jag förstå vad du menar. Jag håller inte med. Likaså håller jag inte med om att problemet med den politiska klassen är att de sysslar med korruption vid sidan av det regelrätta förtrycket. Problemet är makten i sig, vilket termen ”klass” i allra högsta grad syftar till. Och därmed blir även rättskaffens uniformerade statsanställda som ”bara” lyder order en del av problemet – och förtrycket. Precis som lägervakter vid nürnbergrättegångarna dömdes för det moraliska i sitt handlande – trots att de beordrats – måste poliser, militärer och andra ta ansvar för sina handlingar. Man kan inte gömma sig bakom ”order” och låtsas som att man inte har något val.
Det som möljigen är pubertalt i allt detta är den utbredda icke-moral som skiljer mellan handling och moraliskt ansvar. Vi har under 1900-talet konsekvent brutit med upplysningsidealet och förflummat vår syn på världen och människan. Det vi anammat i stor skala är helt verklighetsfrämmande för mig och orealistiskt – om inte pubertalt.