Den demokratiske karriärpolitikern och högst inflytelserika Rahm Emanuel uttalade att man inte ska låta en kris gå en ur händerna. Tvärtom är en kris en oerhörd möjlighet att få igenom politiska program som man annars inte skulle få stöd för. För Rahm Emanuel är detta något positivt, men för oss vanliga dödliga är det ett uttalande som bör framkalla mardrömmar och göra vuxna karlar till sängvätare. För finns det något mer skrämmande än politiska maktfigurer som ”utnyttjar” kristillstånd för diverse påhitt som det inte ens finns politiskt stöd för annars…?
Och vi ser om och om igen att politiker i praktiken agerar på precis det sätt som Emanuel beskriver, samt att de driver igenom diverse hemskheter när de tror att alla är upptagna av annat. Därav att presidenten i filmen Wag the Dog skapar ett fiktivt krig för att undkomma uppmärksamhet. Och av samma anledning tas terrorismhotet som ursäkt för att helt urvattna medborgares rättigheter och skapa det vi till fullo har nu: en övervaknings- och polisstat. Av precis samma anledning förekommer det ständiga talet om ”hotet” från Iran, vilket riktar allas blickar mot ett i stora drag påhittat hot snarare än statens kris (både ekonomiskt/finansiellt, demokratiskt – och de ständiga krigen).
Det finns mer än dessa enskilda (om än systematiskt förekommande) händelser som tyder på att vi lever i en politikens tidsålder, där den politiska överklassen parasiterar på oss andra. Kommer det som en överraskning att Washington DC numera är den klart rikaste regionen i USA (i invånares inkomst och förmögenhet)? Faktum är att Washington DC är en av världens rikaste regioner.
Och det är i politiken och genom den enorma lobbyingverksamheten som nya möjligheter finns. Medan folk över hela världen demonstrerar mot finansmarknaderna på bl a Wall Street, så sitter den verkliga maktens män och skrattar. Klädda i dyrbara kostymer som du och jag betalar för. I marmorsalar som du och jag betalar för. Skålandes i champagne som du och jag betalar för. Och värdet de producerar är i bästa fall noll, men nästan alltid negativt. Den parasiterande klassen står helt utom kritik när OWS-rörelsen framför sina krav. Faktum är att kraven innebär ännu mer makt för staten. Samtidigt som tusentals människor tvingas lämna hus och hem i skuldkrisen.
Det är samma hus och hem som sjunker i värde över hela världen. Men som går upp i just Washington DC, där makten huserar. Kan man annat än äcklas över makten? Kan man annat än förfasas över tankegångarna hos de ignoranta protestanterna, vilkas krav och agenda passar alltför väl i alla tänkbara definitioner av ”nyttiga idioter”?
I kristider roffar den politiska klassen åt sig mer makt och mer av det lösöre vi fortfarande har kvar. Och i kristider får den ack så ignoranta etatistvänstern luft under vingarna – och kräver mer av den stat som kväver oss.
