”Vad ska man tycka om globalisering? Våra lärare verkar tycka det är dåligt, och vill man få godkänt bör man såklart hävda det i redovisningarna. Men hur är det egentligen?”
Denna fråga fick jag nyligen av en bekant.
Vad är globalisering? Inte alltid lätt att veta vad andra människor menar, men jag tror de menar företeelsen att stora företag lägger sin tillverkning i ”fattiga” länder och säljer sina produkter i ”rika” länder över hela världen. Detta sägs orsaka många orättvisor i världen.
I en fri värld
Innan vi går in på specifika ”rättvisefrågor” bör man påminna sig om att jorden är rund och att nationsgränser är godtyckliga streck på kartan som dragits upp efter krig och andra historiska kriminella handlingar. Ibland avgränsar strecken vissa gemensamma kulturyttringar från andra, men ibland skär de rakt igenom. Av någon anledning förväntas vi idag hysa respekt för våra egna streck, men fördöma nutida krig som försöker rita nya streck på kartan. Våra krig kanske var bättre på något vis.
Om en uppfinnare väljer att producera sina mojänger i dagens Sverige, så borde inte det betyda att alla svenskar har rätt till frukten av uppfinnarens arbete bara för att de också bor i Sverige. Andra svenskar borde ha lika lite med uppfinnarens vinst att göra som alla spanjorer eller tyskar. Moraliskt sett borde det i alla fall vara så, men i praktiken beskattas uppfinnarens vinst och bytet fördelas bland svenska politiker och deras röstboskap. I ett fritt och moraliskt samhälle är lokalisering av produktion lika irrelevant som nationsgränser eftersom ingen annan, oavsett boplats, har med producentens vinst att göra.
Jag trodde globalisering var när globala regeringar (EU och FN t ex) växer sig större och skaffar sig större inflytande över sin befolkning. Det verkar som att man lär sig något nytt varje dag.
Det skulle man också kunna mena. Och det var därför jag ville vara tydlig med vad jag menar, vilket också är vad nämnda lärare menar. De flesta lärare och andra etablissemangsmegafoner har ju inget emot politik, även överstatlig sådan. Min bekants lärare vände sig bara emot globala företag. Lösningen står att finna i mer politisk makt för att inskränka företags möjligheter att röra sig fritt.
Jag har ibland sett att somliga kallar tendensen till mer EU, FN och annan överstatlighet för ”globalism”, en typ av ideologi således, till skillnad från globalisering som innebär att världens folk ökar samarbetet i produktionen för mer välstånd.
Jag läste en bok för ett tag sedan som hetter Occidentalismen, som i mycket behandlade just globaliseringen, men den kulturella snarare än den ekonomiska. Jag tycker om hur du poängterar att om landet som blir ”globalierat” har rättvisa politiker så kommer inte utländska företag kunna genomföra stora och omvälvande kulturella revolutioner i landet. Snarare så kommer företagen bli tvugna att anpassa sig efter lokalbefolkningen för att kunna sälja sina produkter och locka bästa möjliga arbetskraft till sina fabriker.
Den kulturella globaliseringen är för övrigt något som anses vara bland huvudanledningarna till att det uppstått militanta grupper i Arabvärlden, och på andra platser, i den mer moderna historien.
Väl skrivet!