Jag satt häromkvällen och hjälpte till med läxläsning inför ett prov i geografi i årskurs 9. Ett par timmar senare hade jag blivit som en ny människa. Jag hade blivit helt övertygad om att staten är källan till all godhet och lösningen på alla våra problem, att handel orsakar fattigdom, att Sverige blivit rikt på grund av jämställdhet och allmän sjukvård, att USA var ett land med många fattiga, att världen hotas av folkens allt längre livslängd vilket leder oss mot en malthusisk svältkatastrof, att FN sprider fred på jorden, att Världsbanken och IMF är snälla organisationer som skriver av de fattigas lån, att urbanisering i Sverige bidrog till välståndet men att samma utveckling i ”fattiga länder” hotar miljön, osv, osv.
Eftersom jag är en omtänksam människa vill jag gärna dela med mig av denna upplevelse genom att citera direkt ur boken.
Om att mäta välfärd. Problemet med BNP-måttet.
BNP visar aldrig hur fördelningen av inkomsterna ser ut i ett land. USA har till exempel världens näst högsta BNP per capita. Ändå är USA ett land med en stor andel fattiga människor eftersom inkomsterna är väldigt ojämnt fördelade.
Det finns alltid något dåligt man kan framhålla med USA. Sverige är definitionsmässigt alltid bättre. Om inte BNP övertygar så kan man konstruera andra, lite mer moraliska mått, som räknar in viktigare faktorer. SCB rycker ut till undsättning.
Om välfärdsmåttet WISP
I en sammanställning SCB gjort toppar Sverige tillsammans med Danmark listan över länder med högst välfärd. USA hamnade först på 27:e plats på SCB:s lista. Placeringen förklaras av den ojämna inkomstfördelningen i landet, dels av att USA inte har ett allmänt socialförsäkringssystem som garanterar alla medborgare vård när de blir sjuka eller gamla. Detta gör att man i USA har lägre förväntad livslängd…
WISP mäter alltså även jämställdhet, bland annat räknas antalet kvinnliga riksdagsledamöter. Vid mättillfället var 34 procent av ledamöterna i Sveriges riksdag kvinnor. Som jämförelse var motsvarande siffra i USA 14 procent.
En del välfärdsgrundande faktorer är mycket svåra att mäta. Samtidigt vet man att till exempel demokrati och jämställdhet är viktigt för ett lands utveckling och välstånd.
Vilken tur att vi bor i Sverige. Det måste vara svårt att leva på plats 27 på SCB:s lista.
Vad är fattigdom
Fattigdom är inte bara brist på pengar. Saknas socialförsäkringssystem och sjukvård måste man vara kärnfrisk för att alls kunna försörja sig.
Kan man inte läsa är det också lätt att bli lurad på arbetsmarknaden.
Flickors och kvinnors situation är ofta speciellt besvärlig i fattiga länder. Har en familj bara råd att sända några av sina barn till skolan, så är det oftast pojkarna man satsar på. Detta samtidigt som undersökningar visar att det ofta är mer lönsamt för både familjen och samhälllet om man satsar på flickorna. Det har också visat sig att kvinnor är bättre på att ta ansvar för familjen än vad män är. I hem där kvinnor sköter ekonomin går en större andel av pengarna till familjen än vad som är fallet när män har hand om hushållskassan.
Fattigdomen i rika länder har ökat… samtidigt som många blivit rikare, klyftorna har alltså ökat i många länder. Att vara fattig i ett i-land… kan också innebära att inte ha råd att bjuda sina vänner på middag eller att kunna köpa något till sig själv.
Av världens rika länder är USA det som har högst andel fattiga invånare. Där räknar man med att cirka 11 procent av befolkningen är fattig. I de flesta Europeiska länder ligger andelen fattiga omkring 5 till 8 procent.
På ett sätt är det svårare att vara fattig i ett rikt land än i ett fattigt. I ett rikt land är man ju hela tiden omgiven av alla de saker som finns att få för pengar.
Kan brist på ”pengar” vara en anledning till att det inte produceras tillräckligt med mat? I så fall borde en Schweizisk-tillverkad tryckpress kunna göra en insats, som i Zimbabwe.
Tänk vad det måste vara svårt på de fattiga ländernas arbetsmarknader. Alla komplicerade, livstidslånga anställningskontrakt som de fattiga luras att skriva under utan att kunna läsa. FN:s internationella fackorganisation ILO har en viktig roll att fylla här.
I Den Svenska Flickskolan får pojkar tidigt får lära sig att flickor är bättre i allt. Det är bra, eftersom pojkar annars tar för mycket plats.
Glöm aldrig klyftorna. Det är ju bättre att det är rättvist fattigt, än att det är orättvist rikt. För tänk på hur svårt det är att vara fattig i ett rikt land. Etiopierna tackar förmodligen sin lyckliga stjärna för sina små inkomstklyftor, de har kommit långt på välståndets väg.
Befolkning
I den fattiga delen av världen föds det så många barn att det är svårt att försörja alla. I den rika delen av världen är situationen den omvända. Där föds det i stället för få barn.
Nästan all befolkningstillväxt kommer att ske i utvecklingsländerna. Detta eftersom flertalet människor där är unga och själva snart kommer skaffa barn. Hur ska alla dessa människor kunna försörjas, få utbildning och en bra framtid?
Till skillnad från i många fattiga länder, så hänger svenskens överlevnad och försörjning inte enbart på familjen. Det svenska samhället är alltså utformat för att ta hand om medborgarna. Ändå är det inte länge sedan Sverige var ett fattigt land.
Sverige befann sig i denna fas fram till omkring 1750. Barnen behövdes dels som arbetskraft och dels för att de skulle försörja sina föräldrar när de blev gamla. En av orsakerna till att man skaffade så många barn var den höga barndödligheten… En situation som påminner om läget i många av dagens fattiga länder.
Orsaken till att man skaffar många barn där är desamma som här för 250 år sedan. FN pekar på sådana orsaker för att förklara de höga födelsetalen i vissa samhällen. En av de viktigaste är kvinnans ställning. I samhällen där kvinnans plats är hemmet, och inte arbetslivet, föds många barn. Saknar samhället sociala skyddsnät som pensioner och äldrevård, så väljer man att ha många barn för att kunna bli försörjd som gammal.
I många av dagens u-länder satsar man inte så mycket på utbildning för kvinnor och flickor. Detta får konsekvenser för barnafödandet eftersom det visat sig att kvinnor med låg utbildning skaffar fler barn än välutbildade.
På många håll finns varken information om eller tillgång till preventivmedel, vilket naturligtvis innebär att fler barn föds. Det finns också religioner och kulturer som förbjuder såväl preventivmedel som aborter.
Ah, den gode Malthus idéer. Som vägrar att dö. Kanske är de en form av ”dumhet som är för dum för att dö”, för att använda ett känt citat. Ständigt är det för mycket afrikaner och asiater, och detta stora problem arbetar FN flitigt med att åtgärda medelst upplysning.
Eller är oron för de allt för många afrikanerna egentligen ett uttryck för oron över västvärldens stundande befolkningskollaps? Är det verkligen så att rikedom orsakar demografisk implosion? Finns det inga andra tänkbara förklaringar? Kvävande välfärdsstater? Kortsiktig tung skattepolitik? Någon?
Överbefolkning
I den fattiga delen av världen föds fler barn än vad länderna klarar av att försörja. I den rika delen av världen dör människor av vällevnadssjukdomar samtidigt som de föds för få barn för att klara den framtida åldringsexplosionen.
Det finns undersökningar som visar att svälten i Afrika egentligen inte skulle behöva finnas. Den beror på hur och till vad man använder sin odlingsmark… I-länderna har ett stort ansvar för denna situation. Här finns kunskap och teknik för att hjälpa u-länderna att förändra hur resurserna används.
Där blir efter en tid jorden omöjlig att odla. Det enda som då återstår är att försöka ta sig till staden. Där hamnar man i slumområden med mycket dåliga levnadsvillkor, men man kanske ändå kan få mat för dagen. Denna ökande urbanisering är i dag ett allvarligt problem i många u-länder.
Är det inte så att städer är det mest effektiva sättet att försörja många människor? Och om människor frivilligt flyttar dit så borde det innebära att de faktiskt föredrar att bo i en stad än någon annanstans? Eller?
Familjeplanering
Befolkningsökningen i många fattiga länder skapar problem. Barn som växer upp i ett land med dåligt utvecklad sjukvård, få skolor och problem med matförsörjningen har sämre förutsättningar till ett bra liv. Därför har flera länder försökt minska barnafödandet, det vill säga satsa på familjeplanering. Men det har visat sig svårt i fattiga länder.
Ett problem är att få ut information om barnbegränsning och preventivmedel. Det är också svårt att förändra traditioner. Familjer som i generationer haft många barn låter sig inte lätt övertalas om att skaffa färre barn.
Kina, världens folkrikaste land har arbetat mycket aktivt med familjeplanering. Där har myndigheterna bestämt att kinesiska par bara får skaffa ett barn. Om en familj ändå skaffar fler barn, så ser myndigheterna till att försvåra för familjen. Till exempel genom att det andra barnet inte får fri tillgång till sjukvård och utbildning. Enbarnsfamiljer uppmuntras däremot av staten. De kan få större lägenhet än en familj med flera barn.
I Indien, som är världens näst folkrikaste land har man inte kommit lika långt i sin familjeplanering. Även om man också där har försökt få befolkningen att skaffa färre barn. Man har till exempel delat ut radioapparater till de män som låtit sterilisera sig. Utan en mer aktiv familjeplanering kommer Indiens befolkning gå om Kinas.
Överallt i världen föds det något fler pojkar än flickor… I större delen av Asien är förhållandet det omvända. Där finns alltså ett överskott på män i alla åldrar. Statistik avslöjar att det ”fattas” flera miljoner kvinnor. Bakom detta förhållande döljer sig en utbredd uppfattning om att flickor och kvinnor är mindre värda än män. Denna diskriminering leder i sin tur till att flickor får stå tillbaka i förhållande till pojkar ifråga om tillgång till mat, utbildning och hälsovård.
En anledning till att människor i fattiga länder inte vill minska familjestorleken är att de fortfarande lever i ett jordbrukssamhälle. Där är det ofta en fördel att ha en stor familj… Barnen fungerar alltså som en sorts garanti för en trygg ålderdom.
Det har visat sig svårt i fattiga länder att övertyga om familjeplaneringens förtjänster. De fattiga måste helt enkelt vara för dumma för sitt eget bästa. Kanske därför de är fattiga? När folk inte låter sig mutas med radioapparater får man lära av den kinesiska staten, den vet hur en slipsten ska dras. Särskilt indien borde lära av Kina. Att flickebarn mördas är ett märkligt, till politiken orelaterat, fenomen som måste bero på diskriminering och brist på genusteori.
Lite knepigt är det dock att förstå varför de fattigas ”garanti för en trygg ålderdom”, det vill säga barnafödande, måste motarbetas. Antagligen har det något att göra med att rädda världen.
Miljonstädernas miljöproblem
Jordens befolkning ökar med nästan tre personer i sekunden. Samtidigt väljer allt fler att bosätta sig i städer. När maten inte räcker till för befolkningen på landsbyggden, så flyttar de som kan in tills staden. Det första problemet som uppstår för de nyinflyttade är bostadsbrist. De nya bostäder som byggs är alldeles för dyra för fattiga människor. De kan i bästa fall hoppas på att få bo i ett plåtskjul, i sämsta fall tvingas de bo direkt på gatan.
Flytten in till staden sker sällan helt planlöst. De som flyttar in är i regel heller inte de allra fattigaste, utan ofta unga människor med någon form av utbildning. De flyttar inte förrän de ser en chans till arbete, ofta ordnat av släktingar som flyttat dit tidigare.
År 1997 hölls en stor klimatkonferens i japanska Kyoto där denna typ av miljöproblem diskuterades. Görs inget åt städernas luftföroreningar räknar man med att de kommer kosta 8 miljoner människor livet under perioden fram till 2020… Ett sätt att avhjälpa problemet är att de rika länderna ger bidrag till FN:s fonder för utveckling av mer miljövänlig energi.
Alla dessa lyxbostäder som byggs, som de fattiga inte har råd med. Stort problem. Men vänta nu, har de fattiga en plan med att flytta in till staden? Och har de utbildning? Och släktingar som hjälper dem?
I vilket fall som helst är det ännu ett problem som lämpligen åtgärdas med att ge FN mera pengar.
Åldringsexplosionen
Om bara femtio år ska alltså ytterligare 3 miljarder människor vara med och dela på mat, vatten, utbildning och arbete. Då de resurser vi delar på i dag redan är knappa, så ter sig ju denna prognos oroväckande.
Än mer oroväckande blir det om man tittar på befolkningens åldersstruktur. Eftersom den genomsnittliga medellivslängden stiger, kommer andelen gamla öka… Men också i u-länderna räknar man med en liknande utveckling. Där kommer andelen sextioåringar och äldre att vara tio gånger högre än idag.
Att födelsetalen sjunker beror på att kvinnor väljer att föda färre än de 2,1 barn som krävs för att hålla befolkningsnivån oförändrad. 2,1 barn per kvinna ansågs länge vara en omöjlig nivå för u-länderna att komma under. Men redan nu befinner sig länder som Kina, Thailand och Korea under denna nivå.
Förklaringen till den här utvecklingen är densamma i både u- och i-länderna… Det handlar framför allt om att kvinnornas ställning i samhället har förändrats. I u-länderna har det blivit allt mer accepterat att kvinnor yrkesarbetar. Här har på senare tid också jämställdeheten mellan könen ökat i fråga om lön och karriärmöjligheter.
Man räknar med att Europas befolkning kommer att minska med hundra miljoner de närmsta femtio åren. I Afrika talar i stället allt för att befolkningen kommer att fördubblas under samma period. De flesta Afrikanska länder saknar fortfarande allt det som hänger ihop med sjunkande födelsetal, det vill säga social utveckling, hälsa och trygghet.
Också ökad jämställdhet är viktigt för att hejda en okontrollerad befolkningstillväxt.
Det tycks sannerligen vara ett svårt problem att levnadsstandarden förbättras, så att medellivslängden i världen ständigt höjs. Samtidigt som människor förökar sig okontrollerat. Vet folk inte var barn kommer ifrån? Och hur man reglerar det? Och känner de inget ansvar för världen? Här behövs en rejäl dos jämställdhetspolitik och ett återinförande av ättestupan.
Och glöm inte Kina, det stora föredömet i alla demografiska sammanhang. Ju fler länder som börjar följa västvärldens väg mot självförintelse desto bättre för Moder jord.
Orsaker till fattigdom
Många av dagens u-länder är före detta kolonier, och som sådana saknar de kapital för att få igång någon vidare industriproduktion. Därför är deras roll i världsekonomin densamma som förr: de säljer billiga råvaror och köper dyra industrivaror. Ett förhållande som leder till en ständigt försämrad ekonomi. Detta eftersom priserna på råvaror är låga eller till och med sjunkande, medan priserna på förädlade varor stiger.
Men det finns ett undantag från denna ”råvarufälla”, och det är de länder som producerar råolja. Priset på olja har inte sjunkit utan tvärtom stigit.
Priserna på råvaror sjunker tydligen alltid. Förutom råvaran olja som följer andra ekonomiska lagar. Och det går inte att bli rik på att sälja råvaror, utan leder till ständigt försämrad ekonomi. Glöm inte dessa viktiga ekonomiska lagar.
Skuldfällan
Efter oljekrisen följde en god ekonomisk utveckling i den rika delen av världen. Bankerna lockade med låga räntor och lånade gärna ut pengar, också till u-länderna. Följaktligen tog många u-länder stora lån vid denna tid. En del av de lånade pengarna användes till olika utvecklingsprojekt. Men eftersom många av ledarna var diktaturer, gick också stora summor till vapen och till ledarnas egen privata lyxkonsumtion… När skuldfällan slagit igen sitter landet fast… På senare tid har också en del av de fattigaste och mest skuldsatta länderna fått delar av sina skulder avskrivna. Detta arbete sköts av Internationella Valutafonden (IMF) och Värlsbanken, som också är de största långivarna.
Av den sista meningen skulle en konspiratoriskt lagd person kunna dra slutsatsen att IMF och Världsbanken, dessa två fina internationella hjälporganisationer, har något att göra med att de fattiga ländernas diktatorer och förtrycker sina folk och sätter dem skuldfällan. Så kan det väl inte vara?
Hur Sverige blev ett rikt land
Dagens Sverige är ett rikt land i vilket ingen behöver svälta. Alla barn går i skolan och all utbildning är kostnadsfri, till och med universitetsstudier. Om vi blir sjuka finns det sjukhus och läkare att tillgå… Sverige har ett väl utvecklat socialförsäkringssystem som gäller för alla. När man blir gammal får man pension, är man arbetslös får man bidrag och kanske hjälp med omskolning. Alla dessa olika insatser bekostas med de pengar vi betalar i skatt. Det finns skillnader i inkomst mellan svenskarna, men skillnaderna är mindre här än i många andra länder. Nästan hälften av riksdagsledamöterna är kvinnor.
På de kommande sidorna kommer vi vi kort beskriva det stora språng Sverige tagit: från ett fattigt jordbrukssamhälle till att bli ett av världens rikaste länder.
På 1700-talet
Familjerna var stora och barnen hjälpte till med arbetet. Att ha många barn var en slags försäkring för att familjen skulle klara sin försörjning… Den som inte klarade sin försörjning hamnade på den förnedrande fattigstugan.
Det var värre att bo i städerna än på landet. I de trånga bostäderna fanns varken vatten eller avloppsledningar.
På 1800-talet
En annan anledning till det ökade välståndet var att nästan en miljon svenskar valde att emigrera till Amerika. Med en miljon färre munnar att mätta, räckte maten bättre.
Det hade blivit lag på att det skulle finnas minst en skola med godkänd lärare i varje församling. Ändå gick inte mer än ungefär 60 procent av alla barn i skolan. Resten var tvungna att arbeta för att försörja sina familjer. Många fick aldrig chansen att gå i skolan, därför dröjde det länge innan hela befolkningen kunde läsa och skriva.
På 1900-talet
I början av 1900-talet var halva Sveriges befolkning sysselsatt inom jordbruket. Där var årslönen för en dräng runt 200 kronor. En piga tjänade bara hälften så mycket.
På 1950-talet började befolkningen att få det bättre. Många fick råd att både köpa bil och åka på semester.
Orsakerna till detta kraftigt ökade välstånd är flera:
* En välfärdspolitik utvecklades. Samhällets service utökades, bättre bostäder byggdes och inkomstklyftorna minskade.
* Utbildningsnivån höjdes. Skolsystemet förändrades och byggdes ut. Allt fler tog studenten och andelen flickor i högre utbildning ökade kraftigt.
* År 1909 infördes allmän rösträtt för män, 1921 fick också kvinnor rösträtt.
Intressant, ”det stora språng Sverige tagit”. Det känns som att jag hört uttrycket Det stora språnget förut. Stat, socialbidrag, jämställdhet och statlig skola har gjort Sverige rikt. Inget snack om den saken. QED.
Fattigstugan måste varit en synnerligen förnedrande institution på 1700-talet. Om de hade haft dagens fina socialprogram hade de fattiga fått en lägenhet, mat och gratis SL-kort. De hade helt enkelt dålig politik på 1700-talet. Men de hade tydligen rinnande vatten, avloppsledningar och sophämtning på landet i alla fall, till skillnad från i staden.
Vilken tur att en miljon svenska munnar kunde emigrera till USA och hjälpa till att göra Sverige rikt. Tänk den rikedom som kunde skapats om man deporterat varenda en! I mitt enkla sinne undrar jag dock om inte de två miljoner händerna som emigrerade skulle kunnat bidra till att ordna mat i hemlandet? På något sätt?
Hela 40 procent skolk från statens skola! Trots att de hade ”godkända” lärare. Otacksamma barn som valde att försörja familjen i stället. Från annan källa vill jag minnas att läs- och skrivkunnigheten var mycket god i Sverige, redan innan det allmänna skolväsendet, samt att folket var mycket misstänksamma mot detta nya påfund. De flesta inte ville ha med den allmänna skolan att göra. Men det är antagligen felaktig och illasinnad information.
Tänk att bönderna var så snikna att de bara betalade drängarna 200 kronor. Det räcker ju knappt till fyra bugg och en Coca-Cola. Och pigorna fick bara hälften, antagligen på grund av böndernas svaga genuskunskaper som hindrade dem att förstå att flickor är lika mycket värda som pojkar.
Men så äntligen kom rikedomen till Sverige tack vare välfärdspolitik, minskade inkomstklyftor, gratis skola och rösträtt åt alla. Och i detta lyckliga tillstånd är vi nu idag.
Recept mot fattigdom
Det är alltså inte så länge sedan levnadsstandarden i Sverige liknade den i dagens u-länder. Så kan dagens fattiga länder kopiera Sveriges recept mot fattigdom?
Sverige fick möjlighet att välja sin egen väg till utveckling eftersom landet aldrig varit koloniserat. Någon ”säkerhetsventil” liknande det USA svenskar emigrerade till på 1800-talet finns inte idag. En annan viktig förklaring till Sveriges rikedom är den enorma efterfrågan som uppstod efter andra världskriget. Och en sådan situation hoppas vi aldrig mer uppstår.
Något universellt recept mot fattigdom finns knappast. Så hur ska dagens u-länder någonsin kunna ta för sig i den stenhårda konkurrens som råder på dagens globaliserade marknad? Det här kan du läsa mer om i kapitlet om ”Framtidsfrågor”.
Vi får synnerligen hoppas att någon liknande efterfrågan på svenska varor aldrig mer uppstår. Tänk då vad många som skulle bli utnyttjade på arbetsmarknaden till exempel. Och så många i fattiga länder som skulle bli utan arbete, alternativt utnyttjade i råvaruproduktion.
Ja, det är tragiskt att det inte finns ett universellt recept för välstånd. Men biståndet då? Är inte det ett universalrecept? Annars kunde man ju, i ren desperation, åtminstone pröva lite ekonomisk frihet och förenkling av handel folk emellan.
Man skulle ju också kunna glädja sig över de fantastiska framsteg som gjorts och görs även i ”fattiga länder”. Fattigdom idag är inte vad det var för 20 år sedan. Aldrig någonsin tidigare har så många haft nära tillgång till vatten. ”Problemen” med de ökande livslängderna och befolkningstalen i de fattiga länderna kan givetvis ses som ett slags kaninmässig förökning, men de skulle med lite fantasi kunna ses som resultatet av att folk får det bättre och lever längre.
I kapitlet om Framtidsfrågor ökas tempot ytterligare och det utbryter en fullständig orgie i statsdyrkan, socialism, genuslära, miljöpropaganda, bistånd, misstänkliggörande av elaka ”multinationella företag” som IKEA, hyllning av politik och FN-lösningar, och så vidare. Ser fram emot nästa provtillfälle då jag får tillfället att fördjupa mig i dessa viktiga ämnen.
Ett tips till föräldrar. Kolla igenom era barns skolböcker regelbundet. Särskilt i SO-ämnet som jag härmed utnämner till statsskolans farligaste ämne.
Kommentera på bloggen.
