Libertarianismen är en politisk filosofi med mycket blygsamma anspråk. Den innehåller bara ett enda budord, vilket brukar kallas icke-aggressions-principen. Denna princip svarar bara på en fråga, nämligen
När är det tillåtet att hota eller bruka våld mot en annan människa?
Svar: Enbart i självförsvar.
Detta borde kännas rimligt för de flesta. Inte minst stämmer det väl överens med det vi fått lära oss som barn. I teorin borde därför alla normalt funtade människor kunna skriva under på libertarianismen.
Läs hela artikeln av Klaus Bernpaintner
Så vackert
Så enkelt
Så fint
Så rättvist
Så logiskt
Så långt borta…
Det är så enkelt att folk inte förstår hur enkelt det ska vara.
Jag kan hålla med om att friheten egentligen är både enkel och vacker. Men jag håller dock inte med om att man har en ”rätt” att bruka våld – även om detta sker i självförsvar. Tvärtom är våld alltid en förkastlig metod och sådant agerande ska beivras. Detta alldeles oavsett om det var i självförsvar eller ej.
Mer om detta i framtida artiklar, antar jag. 🙂
Hmm. Nog kan jag tycka att det finns olika grader av ”våld” i självförsvar… t.ex. avstyrande agerande måste väl vara ok, Per? Som att sätta sig på vapnet som används i en pågående våldshandling (ungefär). Medvetet eskalerande våld är ju naturligtvis inte godtagbart… Ser fram emot mer diskussion i frågan. 🙂
Vem ska beivra våldet då Per, och hur ska detta gå till rent praktiskt?
Men som du säger är nog det ett ämne för framtida artiklar och diskussion. 🙂
Låter väldigt sympatiskt, men hur skall den som saknar medel kunna köpa sig skydd från ett privat vaktbolag? Blir denne då utlämnad på nåd och onåd liksom en fredlös?
För visst borde samhället garantera en viss säkerhet för dess medborgare! Och vem skall betala för skyddet mot en yttre fiende, som kanske vill förslava oss och ge oss ett samhälle som är milsvitt ifrån det ”frihetliga” liv vi kanske vill ha?
Alla är vi utlämnade till våra medmänniskors nycker, även idag då vi har monopoliserat ”skydd”.
I ett fritt samhälle har du däremot den mest grundläggande rättigheten i behåll: Att få skydda dig själv. Denna rätt kan du använda, och dessutom förstärka den om du vill genom att köpa ytterligare skydd om du tycker dig behöva det.
Att förslava ett samhälle där alla är beväpnade skulle bli en mycket kostsam och farlig historia. Se på Schweiz till exempel. När var de senast i krig?
”Blir denne då utlämnad på nåd och onåd liksom en fredlös?”
De som vill kan betala för honom, eller så startar man organisationer som ger rättvisa åt fattiga.
Om majoriteten vill att fattiga ska få hjälp, så kommer de troligtvis att ge fattiga hjälp, men om majoriteten inte vill ge fattiga hjälp så hjälper knappast demokrati och stat.
”Och vem skall betala för skyddet mot en yttre fiende, som kanske vill förslava oss och ge oss ett samhälle som är milsvitt ifrån det ”frihetliga” liv vi kanske vill ha?”
Tja, om deras samhälle är milsvitt från det, som folket vill ha, så finns det kanske en chans att folk är beredda att betala för försvaret. 😉
Ännu en ”ism” vars konsekvenser inte problematiseras av de troende. Det är naturligtvis också därför som åskådningen fått så liten spridning. Vid genomläsningen av en stor mängd texter som rör detta ämne, slås man framför allt av att här finns en uppriktig vilja att ”nollställa” människan till ett stadium som föregår insikten om att individerna inte är öar utan istället delar av någonting större, kollektiv och samhällen, och därmed beroende av varandra. Åskådningen påminner både om anarkismen och om extrem liberalism, och inget av dem har någon större dragningskraft. ”Naturligtvis är det inte libertarianismen det är fel på, det är indoktrineringen som förvridit vår uppfattning om rätt och fel”, skriver man, ett typiskt tillvägagångssätt vid alla former av extremism. Man försöker således dölja att åskådningen ju faktiskt kritiserats sönder och samman om och om igen. Men någon virrhjärna kan man ju alltid lura!
Jag förstår din reaktion. Det är så de flesta reagerar när de lider av kognitiv dissonans. Indoktrineringen sitter så djupt, reaktionen blir ilska. Din inlärda karta stämmer inte med naturen. Då är det naturen det är fel på.
Trots din tanklösa tillbedjan av en uppenbart galen vidskepelse ”myndigheter”. Att du tror att det är det som gör att organisation och samarbete fungerar, visar hur noga du har blivit lurad av dina demagoger. Det är galet, särskilt i ljuset av historien, att hävda att fredlig samexistens är beroende av institutionellt våld. Men att frivilligt utbyte och samarbete skulle vara extremism. Du kallar frihet extremism.
Du har ingen aning om vad ”rätt” är. Tror du att ”rättigheter” betyder ”en våldsam centraliserad härskande klass ska tvinga människor att interagera på det sätt jag tycker är trevligt och rättvist” Nej, jag vill inte det. Du vill att dina värderingar och preferenser ska tvingas på andra. Jag vill att varje individ ska vara fri, även vara fri att göra val som jag kanske inte gillar.
Det vore intressant om någon ville redogöra för 1) om det finns en skillnad mellan libertarianer, nyliberaler, anarkokapitalister, reduktioetatister och anarkister och 2) vad denna skillnad egentligen består av. Eller är det synonymer?
Kanske hade Erik Anners en poäng i att skilja mellan liberalister och liberaler. Det finns fler än liberalister som är liberala (socialister i knarkfrågan, rörande sex m m) och det finns socialister som inte är sociala.
Konservativ kan en frikyrklig vara. Politiskt bör man då kanske, med Anners, istället använda termen ”konservatist”.
I ett helt fritt samhälle kommer gruppen att stå för tryggheten. Det kan också bli ett slags fri konkurrens.