Vem 17 är marknaden?

Jag hamnade nyligen i debatt på en känd svensk politikers facebooksida. Anledningen var att jag i en kommentar om vänstern skrev att dessvärre är det så att ”sund nationalekonomisk teori kommer aldrig att accepteras av socialister – deras hela ideologi baseras på grundläggande antaganden som ekonomisk vetenskap klart motbevisar”. Jag skrev också att skatt knappast kan lösa några kriser, även om dumvänstern ser det som en patentlösning på precis alla problem (den radikala antistatsvänstern är en helt annan rörelse, som jag har långt mycket mer respekt för).

På detta fick jag direkt mothugg av en okänd figur (inte den icke nämnda politkern), som raljerade enligt följande (och det ska ses mot bakgrund av att jag hänvisade till Mises Theory of Money and Credit (1912)):

Man kan inte enbart låta marknaden ta hand om sig självt det är fullständigt naivt att tro att Adam Smith hade rätt för 200 år sedan. Det är dags att gå vidare. Stat och regleringar förstör inte marknadsmekanismerna, de berikar dem.

Jag svarade att det faktiskt hänt ett och annat inom nationalekonomi sedan 1776, så den som avfärdar en nationalekonom som ”naiv” och troende på Adam Smith behöver utan tvekan uppdatera sig. Men ännu viktigare är kanske att läsa (snarare än att raljera över) Adam Smith, för han var verkligen ingen frimarknadsextremist. Snarare tvärtom! Smith ansåg att det fanns en naturlig plats för regleringar och offentlighet. (Och Smith var inte ens en god ekonom, om man får tro Murray Rothbard.)

Men det jag fastnade för var egentligen den sista meningen i denna anonyme mästares raljanta svar:

Låt marknaden ta ansvaret för ekonomin men den måste tyglas och justeras ibland genom statliga infusioner och investeringar.

Detta är tydligen en ”höger”-inställning i svensk politik. Men vad betyder det? Och vad är det för världssyn som ligger bakom? Vad är det folk tror att marknaden egentligen är? För den här personen, som uppenbarligen hellre spelar floskelbingo än läser böcker, tror ju uppenbart att marknaden inte fungerar utan måste ”räddas” av politiken. Men politik vet vi alla inte fungerar – även de som är dogmatiska statsförespråkare har svårt att se förbi problemen som staten skapar. Och var hamnar denna person själv i den dualism han sätter upp?

Det intressanta här är att han uppenbarligen vet bättre än alla andra. Tycker han själv i alla fall – och han är inte sen att berätta det. Men oavsett hur jag vrider och vänder på det så kan jag inte komma fram till hur han inte är en del av den marknad han inte tycker fungerar. Så uppenbarligen vet han bättre, men agerar i direkt motsats till sitt bättre vetande. Och ”alla andra” gör tydligen likadant, för om man lyssnar på dem så vet de också bättre, men måste ju också agera i direkt kontrast mot vad de vet så benhårt. För ”alla” vet ju att marknaden inte fungerar utan måste regleras, och ”alla” har idéer om hur detta ska göras.

Men ”marknaden” är ju egentligen vi. Vi är inte staten, för man kan inte med våld tvinga sig själv att göra saker mot sin vilja – det är en fysisk omöjlighet. Vi är marknaden. Alla som har ett arbete eller köper varor och tjänster, eller säljer varor och tjänster, eller konsumerar, eller producerar någonting – för det är ju precis vad marknaden innebär. (Eremiten och Robinson Kruse – innan Fredag dyker upp – är de enda undantagen.) Och uppenbarligen vet nästan ”alla” som arbetar, producerar och konsumerar att det de gör tydligen inte fungerar, utan måste regleras utifrån (det vill säga från Bryssel eller Helgeandsholmen i Stockholm).

Det jag inte kan förstå är varför alla dessa människor inte begriper vad de säger eller vad de ägnar stora delar av sin vakna tid till. Vem 17 är marknaden om inte just alla dessa människor? Och varför skulle den då inte fungera, för de vet ju så himla bra vad som måste göras…