Leder modernitet till stress?

Sir John Cowperthwaite brukar få äran av att gjort Hong Kong till ett finansiellt centrum. När han fick frågan vilken reform han var mest stolt över svarade han: ”Jag avskaffade insamlingen av statistik.” Sir John ansåg nämligen att statistik är farligt, eftersom det legitimerar sociala ingenjörer av alla typer att ingripa i samhällets ekonomi.

Fixarnas mest populära statistikmått är BNP, vilket väger samman värdet av all ekonomisk produktion i ett land. När man väl lyckats lura populasen att ett högt BNP mäter deras välfärd har man undanröjt alla hinder för social ingenjörskonst. Men det finns så många problem med detta mått att det räcker till en hel bok. Här är ett litet urval:

• – Beräkningen inkluderar bara sådan produktion som staten kan beskatta (arbete) och inte sådan produktion som folk kanske värderar högre (hjälpsamhet, familjetid)
• – Sammanvägningen av produktion måste ske i monetära termer, men penningviktning är inte självklar. Är en Dajmstrut verkligen dubbelt så bra för samhället som en Piggelin?
• – Insamlingen av data för beräkning av BNP är inte vetenskap, och är så nerlusad med fel att resultatet måste tas med en rejäl skyffel salt.
• – Vid jämförelse av BNP från kvartal till kvartal är skillnaderna så små att mätfelen blir större än de beräknade skillnaderna.

Visserligen kan man säga att en jämförelse av BNP per capita mellan Sverige och Etiopien ganska tydligt visar på en större rikedom i Sverige. Men detta fungerar för att skillnaderna dessa länder emellan är så stor. Att jämföra BNP mellan Sverige och Finland och avgöra vilket folk som har det bäst är komplett nonsens. Och, likaledes, att studera förändringar i svensk BNP mellan kvartal, eller år, är likaledes meningslöst. Dock är det detta som fixarna gör dagligdags, helt enligt Cowperthwaites förutsägelse. Och med detta motiverar de sina kollektivistiska ingrepp i civilsamhället. Se till exempel följande pärla av en så kallad liberal.

”Dyrt med välutbildade hemmafruar”

Att kvinnors vilja att arbeta inte tas till vara fullt ut är inte endast en fråga för individen. Unionens BNP skulle kunna öka med hela 27 procent om kvinnor jobbade i lika stor utsträckning som män i EU, visar en forskningsrapport från Umeå universitet.

Nu har man ändå djupt i folkmedvetandet förankrat tron att ett växande BNP, beräknat enligt statens normer, är bra för folket. Enligt det internationella skattekartell-organet OECD har Sveriges BNP sedan 1970 mer än dubblats.

Källa: OECD

På 70-talet kunde en mamma vara hemma med sina barn medan pappa arbetade; man hade bil, bostad utan lån till himlarna, och kunde åka på semester. Jag minns tiden. Livet var ganska så avslappnat och inte stressat som idag. Men eftersom ett dubblat BNP innebär att produktiviteten fördubblats borde det innebära att man borde kunna försörja en familj med en HALV inkomst idag, med bil, bostad och semester, om allt annat vore lika. Dessvärre en önskedröm och en nitlott. BNP har visat sig ha nix-pix-nada att göra med personligt upplevt välstånd.

Förklaringen är den att allt annat är inte lika. Under den här tiden har skatt och andra övergrepp på privatlivet ökat dramatiskt. Politik infiltrerar varje vrå av civilsamhället idag. Utopister från alla partier tävlar om att omdana folket enligt sina egna sociala visioner. ”Så mycket ska ekonomin växa, så länge ska man vara hemma med barnen, detta ska skolan undervisa, följande åsikter och religioner är acceptabla.”

Fråga vem som helst om varför vi lever i ett stressigt samhälle idag. Svaret blir något i stil med ”det är moderna tider”, ”vi har massa teknik”, ”snabba kommunikationer”, ”information overload”. Inga av dessa saker är problemet. Under alla tider har man ju levt i ”den mest moderna” tiden. Med den industriella revolutionen möjliggjordes ett tidigare aldrig skådat välstånd. Man fann sig till slut nödd och tvungen att införa ordet ”fritid” för att beskriva den överflödiga tid som inte längre behövdes för att säkra överlevnaden. Speciellt efter revolutionen ledde modernitet till allt mindre stress och oro, och gav istället plats åt mer frihet och fritid. Samma skulle det vara idag, mer modernitet och maskiner borde leda till ännu mer frihet, fritid och rikedom.

Den industriella revolutionen uppstod efter den klassiska liberalismens genombrott, då man äntligen lyckades kasta av sig oket av alla ekonomiska hinder som stod i vägen för entreprenörskap och produktion. Äntligen var det tillåtet att tillverka och sälja skor utan licens, och utan att din far och farfar var skomakare, och utan att du gått som lärling i tio år. Men kort efter detta fantastiska genombrott uppstod socialismen, avundsjukans och massmordens ideologi. Socialisterna hade nämligen observerat att några blev rika fortare än andra och så kunde man inte ha det. Allt sedan dess har socialismen legat i hälarna på friheten och runt i kring 70-talet sprang den till slut om. Medan produktiviteten ökat kraftigt sedan dess, så har socialismen och politiken ökat ännu mer, vilket gör att totaleffekten är märkbart negativ. Det är det vi upplever som en ständigt ökande stress, oro och fattigdom idag.

Slutsats: Vår tids stress har INGET att göra med ”moderna tider”. Det förklaras enbart av politiseringen av samhället och fixarnas allt större ingrepp i våra privatliv.

Släpp. Sluta. Lämna oss i fred.