Jag och Joakim Fagerström var inbjudna att tala på Frihetsfrontens sommarseminarium i helgen. Joakim talade intressant om frihetlig strategi och argumentationsetik. Själv talade jag om österrikisk ekonomi. Men som inledning till mitt föredrag återgav jag en trevlig diskussion jag hade med några deltagare under lunchen. Det tycks inom svensk liberalism finnas ett djupt rotat förakt för religion i allmänhet och kristenhet i synnerhet. Detta är både onödigt och olyckligt.
Frihetens principer gäller ju främst hur mycket makt externa krafter (staten och dess hejdukar) ska ha över individers och familjers privatliv. Det känns som att den svenska liberala rörelsen har snöat in lite på sex, drugs och rock’n roll spåret. Eftersom detta är frågor som inte är högsta prio för religiöst orienterade personer har dessa blivit utmålade till fiende. Det ska också medges att en del troende, något förvirrat, försöker använda statsmakten för att reglera bort livsstilar som de inte gillar.
Poängen är dock att även kristna lider svårt av stats-hydrans utbredning när det gäller deras egen livsstil. Till exempel när det gäller familjefrågor: Obligatoriskt dagis, fritids och hög skatt för mamma SKA jobba. Och statligt godkända åsikter: Vad är äktenskap, vad får man tycka i sex- och homofrågor, måste man tro på evolution? Oavsett vad man själv tycker i dessa frågor är det alla kristnas frihetliga rätt att leva efter sitt samvete lika mycket som det är Bengt Westerbergs rätt att leva som feminist.
Jag inbjöd deltagarna att lyfta blicken och gå och fiska i helt orörda svenska vatten. Formulera frihetens budskap så att även kristna begriper det. Här finns en enorm anhängarpotential. Staten med sitt våldsmonopol och sin beskattningsmaskin är den gemensamma fienden. Inte andra människor som bara har andra värderingar och vill vara i fred. Till min glädje väckte denna tanke en del intresse.
Personligen vill jag tillägga att just kulturen bland Mises-anhängare att respektera olika livsåskådningar var en viktig del i att jag engagerade mig i just den här ”rörelsen”. På andra ställen har jag upplevt det som en bristvara.
Tack till Frihetsfronten för en intressant dag.
Det är riktigt bra att du tar upp detta och jag hoppas att du får tillfälle att prata och skriva mer om ämnet.
Den konflikten som har uppstått mellan kristenheten och de riktiga liberalerna i Sverige (och som eldas på från båda hållen) är så fruktansvärt onödig. En stor del av konflikten handlar egentligen bara om prestige och rena missförstånd samt en ovilja att lyssna till den andra sidans argument.
För mig som har djupa sympatier med både kristenheten och den verkliga liberalismen är det självklart att dessa två perspektiv att se på världen är fullt förenliga med varandra och att de förmodligen rent av behöver varandra.
Ja det kan väl sammanfattas med parollen ”allt som är fredligt”. Det finns ju ingen motsägelse i att vara radikalt antireligiös och ändå mena att det är var mans rätt att vara religiös.
Liberalismen som idéskola idag har svårt att värja sig mot en dogmatisk strävan av gemensamma, rätt sorts livsval och tänkande; de politiskt korrekta. Det blir liksom dess egen akilleshäl och därigenom står inför en förtjänad kris idag i form av urvattning och likriktning. Jag är kristen och paleolibertarian. Jag har inga problem med att andra vill vara det ena eller det andra, tvärs om. Dessutom anser jag inte att min livshållning och åsikter har ett högre värde än någon annans. Varför har då nutida liberaler (till skillnad från klassiska liberaler) det problemet. Ofta vill nutida liberaler också förändra framför allt den kristna kyrkan för att allt och alla inte ska bli kränkta. Jag tycker att det är bättre att dessa då startar nya kyrkor; det är fullt möjligt. Men nej, de vill tvinga till förändringar i det som finns i stället. En anledning tror jag, är att feminismen av idag (i synnerhet radikalfeminismen) med dess marxistiska kampideologi utifrån svaga och starka särarter upptagits av i stort sett alla riksdagspartier som grundhållning i idédebatter. Erkännandet av annan ideologisk grundhållning godtas inte. Vem har inte hört kommentaren; det finns ju strukturer (som en sorts sanning). Resultatet i slutändan kanske blir någon form av implosion på det partipolitiska planet med efterföljande paradigmskifte. Det kommer att slå tillbaka, plötsligt när den kritiska massan nås och då kommer det att gå fort.
Henrik Donnerberg, Fil. kand. i statsvetenskap
@Henrik
Så alla åsikter och livshållningar blir ”värde-lösa” med andra ord, nej självklart tycker man att ens åsikter har (oftast) ett högre värde än andras och även livshållningen ibland. Och när värdet är lägre så ändrar man åsikt eller livshållning efter förmåga. Jag tror inte att du är ett undantag där.
Jag upplever inte alls politisk korrekthet som något stort hinder heller, alla människor är så olika att alla har en öppning utan floskler någonstans. Dessutom om något är politiskt korrekt men inte korrekt så behöver man inte oroa sig särskilt mycket över dessa ”akilleshälar” heller.
Annars kan jag bara hålla med dig att frihet är inget man tvingar fram 🙂
Jag gillar det possitiva i denna artikel men är inte Kristendomen som den har utveklats i Sverige och dom flesta andra ställen väldigt statsorienterad. Historiskt sett finns knappast någon annan mekanism som gjort så mycket för att låsa så många in i gegrafiska områden, ekonimiska områden, krig, beskattning etc som just Kristemdomen som institution. Och dom flesta troende Kistna är kopplade till någon instution.
Nuförtiden sköts detta via staten direkt så det kanske skulle fungera för dom som har den sinnerliga friheten att se till texterna om Jesus och hans avsmak för Phariseer..
Got to go.
Mikael har en poäng, men jag skulle vilja komplettera med en grej. Sant är att den så kallade kristenheten faktiskt har agerat på det här sättet. Men det är också sant att detta beteende inte har haft någonting med riktig kristendom att göra.
Och för att undvika risker att hamna i någon elitistiskt vem-tolkar bibeln rätt diskussion kan jag bara uppmuntra den som har en avvikande åsikt att läsa nya Testamentet och titta efter ställen där det står att kristendom är en statlig angelägenhet eller för den delen om man vill att icke-troende med våld ska tvingas följa kristna morallagar. Den som letar efter detta kommer ö h t inte att hitta några sådana referenser, däremot kommer den hitta referenser som pekar på motsatsen.
För att göra en jämförelse som kan förstås av den här sidans läsare. Att jämställa sann kristendom med det som de statliga kyrkorna har lärt ut är ungefär som att tro att riktig liberalism är vad folkpartiet sysslar med. Man kan visserligen påpeka att de flesta liberaler som syns idag har en mer positiv syn på staten, men har man någon sorts koll så vet man att dessa människor inte är liberala.
Vill även bara passa på att säga är att en av de saker som jag uppskattar med människorna som representerar mises jämfört med en del av de mer namnkunniga representanter som främst associeras med frihetsfronten (ingen nämnd ingen glömd) är att man här inte hänger sig åt en massa tramsigt hånande mot kristendom (vilket ofta bara bottnar i att man inte har koll på vad de kristna tror på) och att man även lyfter fram frågor där människor som tycker moral är viktigt blir förtryckta (exempelvis skolpliktsfrågan).
Ditt anförande på sommarseminariet är omskrivet här:
http://lakonism.blogspot.com/2011/09/frihetsfrontens-sommarseminarium-2011.html
Trevligt att råkas!