Privat ägande är en schimär. Även om du äger mark får du inte bygga på den som du vill; du får inte värja dig mot inkräktare och skatteindrivare med vapenmakt; om någon hittar mineral på din mark före dig får han muta in det och utvinna för egen vinning. Om du arbetar i ditt anletes svett och utvecklar nya manicker får du inte sälja dem till vem du vill, och om du får sälja dem får du inte behålla ens halva förtjänsten. Om du äger en dator får du inte lägga vilka bitmönster du vill på hårddisken utan att bli klassad som pirat. Och så vidare. Dessa exempel är visserligen illa, men man kanske i någon mån pragmatiskt kan leva med dem för att inte dra uppmärksamhet till sig från våldsmonopolet.
Betydligt värre är att staten också äger våra barn. Det visar sig i obehagliga fall som med fallet Dominic som ännu två år senare är bortrövad från sin familj. Senaste exemplet är Alva, som efter bortrövandet visserligen återlämnats till familjen, men utan ursäkt. Det kanske tydligaste beviset på att staten äger dina barn är skollagen som säger att barnen har skolplikt och är skyldiga att indoktrineras i den statliga läroplanen oavsett föräldrarnas vilja. För ”allmänhetens bästa”, givetvis.
För övrigt anser jag att Riksbanken bör avskaffas.
Staten i Sverige är utom kontroll och vi måste göra något åt det!
Fast å andra sidan är det ju knappast heller så att föräldrarna äger sina barn. Barn är ju också självägande individer, så att någon annan än barnen själva äger dem vore ju slaveri.
Jupp så fort någon hävdar sin rätt borde dom bli respekterade därefter! Tror jag Klaus också håller med om 🙂
Kolla in Jonas Himmelstrand om barnomSorgen i sverige:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=-SWHxB5oWmY
Bra att någon minns Domenic. Jag tänker på dem så gott som dagligen…