Det är en historisk dag för Sverige. För första gången på nästan 200 år är vi i krig. Våra stora ledare får äntligen vara med och leka i den stora sandlådan. Peace in our time.
Bakom regeringens proposition finns fyra förutsättningar, samtliga har uppfyllts, enligt statsministern. Dessa är enligt Reinfeldt:1. Att det finns en folkrättslig tydlig grund.2. Att ledningsansvaret är klart. Nato meddelade i söndags att de tar på sig det operativa ansvaret.3. Att det finns en officiell förfrågan till Sverige om en svensk medverkan. En sådan kom i morse.4. Att en militär medverkan kräver en bred uppslutning i riksdagen. En sådan finns enligt Reinfeldt.
Vilket nonsens.
På Wikipedia har man varit snabba att uppdatera listan http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_svenska_krig
Kung Karl XIV Johan (Bernadotte) avslutade Sveriges krigiska historia, vår nuvarande statsminister har återupptagit den. Ur ”Lärobok i Fäderneslandets historia” från 1878:
Sverige har aldrig njutit ett så långvarigt fredslugn som det, hvilket tog sin början med 1814. Härför hade Sverige att tacka i främsta rummet Karl Johans försigtiga styrelse, i det han afhöll sig från hvarje inblandning i de europeiska striderna. Under den långa fredstiden egnade sig Sverige med ifver åt fredliga värf och gjorrde betydande framsteg i alla riktningar.
Karl XIV Johan styrde de förenade rikena (Sverige och Norge) i 26 år; han dog 80 år gammal 1844. ”Ingen har fylt en bana, liknande min”, yttrade han på dödsbädden. Och visserligen var det en underbar försynens skickelse, som kallade honom, en hyddans son, en främling från Pyreneernas fot, att intaga Sveriges urgamla tron. Ehuru krigare till yrket, var han den förste af Sveriges regenter, som förde en regering utan krig. Ingen af våra konungar har uppnått en så hög ålder som Karl Johan, ingen före honom har fått skåda sina sonsöner.
Jag skulle nog vilja lägga Afghanistan till den listan även om man har lyckats skönmåla verksamheten som sker där.
Om Libyen är att betrakta som ett krig för svensk del torde också kanske några av dessa tas i beaktande
http://www.sfhm.se/smha/page____2856.aspx?epslanguage=SV
http://www.sfhm.se/smha/page____2514.aspx?epslanguage=SV
Ja verkligen, helt rätt Punkten; 200 år av lugn på ”hemmafronten” borde man väl säga istället. Mer och mer kommer ju även fram om sveriges sk neutralitet i modern tid.
Att staten vill förhindra krig, ”fredsbevarande styrkor” eller vill kriga är samma sak; det är ju samma medel och metoder endast i olika utsträckning. Doktor staten har rätt dos 🙂
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/paradoxal-logik-bakom-beslutet_6049977.svd
”Men just därför att Sverige inte är med i alliansen måste vi i paradoxalt nog delta nu, när Nato kallar. Sveriges riksdag har nämligen 2007 och 2008 slagit fast en ensidig solidaritetsklausul. Enligt denna ska vi inte vara passiva om ett EU-land eller nordiskt land (det vill säga Natogrannarna) hotas.”
Vilken av våra grannar är hotad av Libyen?
Men i dessa svåra tider är det inte läge att bråka om sådana små detaljer. Nu måste vi alla sluta upp bakom VSL (Vår Store Ledare) när han leder oss i strid:
”Statsministern talade klarspråk om att vi nu går i krig, om riskerna och vikten av nationell enighet.”
Det Sverige gör just nu är försöker sälja Gripen tror jag.
”Vilken av våra grannar är hotad av Libyen?”
Jag känner mig hotad varje gång jag tankar bilen.
”Det Sverige gör just nu är försöker sälja Gripen tror jag.”
Ja jag har tänkt samma tanke själv, kan nog ligga något i det. Visa upp planet internationellt. De har ju inte lyckats så bra med försäljningen annars.
”Jag känner mig hotad varje gång jag tankar bilen.”
Av Libyen? 🙂
Typ 🙂
Förra gången Sverige befann sig i krig var väl i Kongo, i början 1960-talet. Förresten är det märkligt att referera till Karl XIV Johans ”försigtiga styrelse”. Visserligen inleddes den långa fredsperioden med denna, men bakomliggande orsak var väl, att han ville säkra sitt troninnehav genom att inte ge sig in på internationella äventyrligheter och – sist men inte minst – genom att undertrycka den inhemska oppositionen. Som nyvald tronföljare ledde han de svenska trupperna i koalitionens kampanj mot Napoleon och den svenska kampanjen mot Norge, som i förlängningen ledde till att han blev Konung även av Norge.
I Libyen agerar Sverige i enlighet med ett FN-mandat, under NATO-kommando. Inget konstigt med det, eftersom NATO till skillnad från FN, har ett fungerande kommando. Det politiskt märkliga är, att Sverige avvaktar en förfrågan från NATO och inte FN. Men ser man saken från ett militärt perspektiv, så måste en förfrågan från NATO efter behov riktas till stater med flygstridskrafter som är anpassade till NATO:s operativa kommunikation.
Som Putin sa; FN-mandat eller Påvens välsignelse, samma gamla korståg mot ondskan med lite krigsbyte som tack för besväret (han kan sånt där). Ingen politiker idag kallar väl något för krig så länge dom kommer undan med att kalla det en ”väpnad konflikt” under sin mandatperiod, FN-mandat är ju Causus belli, kärt barn har många namn;
Väpnade konflikter indelas ofta inom freds- och konfliktforskningen i tre kategorier:
* Mindre väpnad konflikt – Antalet stridsrelaterade dödsfall under konflikten är fler än 25 per år men färre än 1 000 under hela konflikten
* Större väpnade konflikter – Antalet stridsrelaterade dödsfall överstiger 25 per år och överstiger 1 000 under hela konflikten, men är färre än 1 000 under ett specifikt år.
* Krig – Antalet stridsrelaterade dödsfall överstiger 1 000 under ett år
http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4pnad_konflikt